WRNU:s filmklubb 2021 v33

[krank]

Jag har sett The Power of Grayskull, en He-mandokumentär som finns på Netflix tills i morgon.

Det här är en väldigt snäll dokumentär, vars främsta värde ligger i att de som gjort den fått tag på en himla massa människor som var inblandade och fått dem att prata om processen. Det här är inte dokumentären som gräver, vrider och vänder, visar skuggsidan – här ha vi gemytliga tanter och farbröder som pratar om hur fantastiskt innovativa grejer de gjorde på 80-talet. Och det finns såklart ett värde i det. Det finns absolut plats för feelgood-snälledokumentärer av det här slaget, tänker jag. Om inte annat är det ju en skön motvikt mot giftig och jobbig och extremt negativ online-diskurs.

Men visst hade jag önskat mig lite mer substans, lite mer bett. Det var såklart inte den här dokumentärens jobb att vara heltäckande; den här dokumentärens jobb var att spela på nostalgikänslorna och påminna folk om att He-Man är en grej och att det fortfarande säljs figurer.

Så överlag får jag nog rekommendera den här. Jag skulle gärna se något mer djupgående någon gång, som fokuserade på någon aspekt och visade en lite mer nyanserad bild. Men jag vet inte om det riktigt finns en publik till det…

BETYG: 4/5

 

[Rymdhamster]

Jag har sett Venom (2018)

Marvelfilm där en svart sörja från rymden behöver en passande värd för att sen ta över världen. Wow, betyget för den här filmen har gått upp och ner genom hela filmen =D

Jag har en del problem med den. Först och främst, lite för mycket onödig action. Jag gillar dum action lika mycket som vem som helst, men här... det är liksom som att alla actionscener pågår fem minuter för länge. Det händer inget nytt, det är bara mer av samma så att det liksom bara blir tråkigt. De hade nog kunnat trimma bort 10-15 minuter ren action från filmen och resultatet tror jag skulle vara att den skulle kännas ännu mer actionfylld. Och en en del saker är lite för over the top på ett lite fånigt sätt.

Har också lite problem med att sybmioter verkar typ tre-dubbla massan när de "tar över" jämfört med när de åker passivt. Jag vet att det kanske är ett lite väl fånigt klagomål på en actionfilm, jag är ju helt okej med bildörrar som stoppar kulor och allt sånt. Men det här hade jag lite svårt för.

Dessutom

Spoiler

Um... går Riot verkligen omkring och lämnar delar av sig själv?

Men! Tom Hardy tycker jag är awesome i den här filmen. Jag sympatiserar med honom, jag tycker hans agerande till största delen känns fullkomligt rimligt givet situationen han hamnar i! Och jag älskar samspelet mellan Brock och Venom. Jag ylade av skratt vid ett par tillfällen. När den onödiga actionen drog ner betyget så drar Brock/Venom upp det igen!

Betyg: 4/5

 

[Mundo]

Jag har sett The Power of Grayskull, en He-mandokumentär som finns på Netflix tills i morgon.

Jag såg den också, och blev väldigt rörd när snubben som gjorde Skeletors röst i orginalet berättade om den där mannen han träffade. Den kändes verkligen rätt i bröstet. I övrigt harmlöst och charmig, såsom Krank sa.

 

[Max Raven]

Jag hann också med Son of Godzilla

Forskare är på enslig tropisk ö för att genomföra experiment i hemlighet. Journalist dyker upp för att få bra story, stöter på vacker flicka som levt i isolation, experiment går fel, jätteinsekter dyker upp, ovanligt ful dinosaurieunge mobbas av jätteinsekter, Godzilla mördar insekter och agerar förälder till barnet.

Människohandlingen är OK och kopplar en del till Monsterhandlingen. Monsterstriderna är rätt våldsamma (och karaktärerna kommenterar på wrestling-inspirationen den här gången) - Godzilla kastar och tuttar eld på jätteinsekter. Ej heller rekommenderad om man har araknofobi. Utöver det så... Den är OK? Jag gillar inte baby-Godzilla, och det är antagligen inte enbart designen, men lite roande är det. Människohandlingen är hyfsat sammanhängande med mer koppling till monsterhandlingen än en del andra filmer.

Se om du vill se Godzilla vara dålig förälder och spöa upp jätteinsekter och spindlar.

 

[Gamiel]

Baahubali: The Beginning
Denna Tollywood rulle kan nog best beskrivas som en dramatisk indisk fantasy, wuxia action, där delar av historien görs genom sångnummer. Den försöker inte vara realistisk o har flertalet scener där man i praktiken inte försöker dölja att det är kulisser o konstgräs. Den handlar om den naturligt herculiska Sivudu som vi introduceras till som baby beskyddad av en av de hårdaste nanorna jag har sätt innan han adopteras av ledaren för en stam/by/sådant (filmen gjorde det inte klart) som bor nedanför ett gigantiskt vattenfall, från vars topp Sivudu ursprungligen kom ifrån. Första delen av filmen handlar om hur han försöker ta sig upp till toppen av vattenfallet (till sin adoptivmors förfasa), sedan när han kommit upp till toppen förälskar han sig i en rebeltjej som försöker frita drottningen, över kungariket han nu befinner sig i, från tyrannen som har tagit över. Det blir sedan än mer grejer som händer.


Jag rekomederar den starkt. Finns att låna på biblan i Stockholm om man bor i närområdet.