WRNU:s filmklubb 2021 v34

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v34 2021 – #451 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Dr_Dängrot]

Jag har sett spaghetti westernfilmen Django ifrån 1966 regisserad av Sergio Corbucci .

Filmen kan anses vara en ren rippoff av Sergio Leones för en handfull dollar och kan även den ses som en adaption av akiro Kurosawas yojimbo den anses dock som en av dom främsta filmerna i genren och är den första filmen i Corbuccis mud&blood trilogi .

En fun fact är att filmen totalförbjuds i Sverige när den kom ut på grund av hur våldsam den var med den tidens mått mätt och den anses vara en av sin tids mest våldsamma filmer .

Filmen följer en fd blårock (unions soldat) som ihop med sin följeslagare en prostituerad kvinna som hen räddar ifrån spöstraff blir indragen i en konflikt mellan en grupp rödskjortor ledda av den fd sydstats majoren Jackson och general Rodriguez mexikanska revolutionärer .

Det är som sagt klassisk spaghetti western och det är mer eller mindre en rippoff på för en handfull dollar . Du vet vad du får när du slänger på den på tv:n

4'5/5

 

[Henke]

Denna veckan har jag gett mig på ännu en Bond-film, Älskade Spion (The spy who loved me). Bond blir i denna film tvungen att arbeta med en rysk agent (tillika "bondbrud") för att spåra upp några försvunna atomubåtar. Det här är sedan länge en annan av mina absoluta favoritfilmer i Bond-sviten och på samma sätt som Ur Dödlig Synvinkel (For your eyes only) förra veckan, så ligger det tonvis med nostalgi i den här filmen vilket gör att jag rekommenderar den trots alla sina skavanker kring superskurkar, stridsscener, Q´s hightech-prylar som mest känns pinsamma, halvtrötta oneliners och en förlegad kommentar kring kvinnor och bilkörning. Skit samma! Det här funkar ändå för mig!

Filmens ledmotiv "Nobody does it better" med Carly Simon är dessutom en riktigt bra låt (det är förövrigt även "For your eyes only" med Sheena Easton som var ledmotiv i filmen med samma namn).

 

[Daniel]

Idag såg jag The Green Knight på bio. Värt att understryka på bio. Detta är en film för en episk bioduk. Se den på bio.

Det är riddarsagan om Gawain och hans möte med Gröne Riddaren, med betoning på saga. Det är trolldomsfantasy med mycket starkt konstnärsfilmsdrag av det mystiska, suggestiva, svåra, surrealistiska. I ursnygg gestaltning, där scen efter scen efter scen är slående vacker och visuellt imponerande. Filmstaden poängterar i sin filmtext att det är från bolaget som gjorde Midsommar (2019), och filmerna har definitivt beröringspunkter, inte minst visuellt.

Kung Arthur är gammal och bräcklig, medan hans systerson Gawain är ung och stark och sugen på att vinna ära och berömmelse. Vid ett julfirande med riddarna anländer en mystisk, skräckinjagande gestalt (Gröne Riddaren) och utmanar på duell, eller snarare lek. Gawain är den ende som godtar utmaningen, vilket så småningom kommer att sända ut honom på en episodisk odyssé genom en bländande vacker keltisk natur full av mystik och magi, där han möter diverse skrämmande och suggestiva utmaningar, både av det smutsigt jordnära och det grandiost övernaturliga slaget.

För den som gillar riddarfantasy i allmänhet eller kung Arthur-mytologin i synnerhet är detta ett måste att se. Jag tycker den var briljant. Möjligen är filmen något för lång, att något kunnat kortas ner. Men wow, vilken filmupplevelse! Extremt häftig, snygg och vacker.

5 av 5.

Spoiler

Mycket i filmen är öppet för fri tolkning, bl.a. kan man fundera över om Gawain verkligen överlevde rövaröverfallet där hans skelett visades i en alternativ (?) version, eller om kanske resten av filmen var en resa genom efterlivet. Jag kan inte hans del av Arthur-sagan tillräckligt väl för att kunna spekulera mer expertmässigt på den punkten.

PS. Delar av filmen förde mina tankar till Eon-äventyret Ödesväven. Om någon ska SL:a det framöver kan denna filmen nog hjälpa rikligt med inspiration till de mer surrealistiska inslagen.

 

[DeBracy]

Jag har tittat på Valerian and the City of a Thousand Planets (2017) med ett halvt öga. Det var ju... ett spektakel. Med några bitar jag gillar, typ de tre typerna som vill kränga info. För mig var det en lite klen krankisk trea, men då har jag heller aldrig läst serien. Jag tänker mig att de som är välbekanta och uppskattar den kan ha... starkare känslor. ^^

 

[Skarpskytten]

Jag har sett Min granne Totoro (1988) för jag vet inte vilken gång i ordningen. Söta japanska barn möter söta japanska andar i en bildligt och bokstavligt vacker film. Mycket skratt, lite tårar, inget våld, ingen skurk. Världshistoriens bästa tecknade film: 100/100.

 

[luddwig]

Jag tänker mig att de som är välbekanta och uppskattar den kan ha... starkare känslor.

Jag är inte välbekant med serien men åtminstone bekant och ptja... den är bättre. Mindre spretig och lite mer vuxen. Jag tycker att filmens stora svaghet är just Valerian som inte är hälften så cool eller karismatisk som han borde vara.

 

[DeBracy]

Jag tycker att filmens stora svaghet är just Valerian som inte är hälften så cool eller karismatisk som han borde vara.

Mm, det kan jag hålla med om. Plockade just inga sympatipoäng alls.

 

[Nero]

Denna veckan har jag gett mig på ännu en Bond-film, Älskade Spion (The spy who loved me). Bond blir i denna film tvungen att arbeta med en rysk agent (tillika "bondbrud") för att spåra upp några försvunna atomubåtar. Det här är sedan länge en annan av mina absoluta favoritfilmer i Bond-sviten och på samma sätt som Ur Dödlig Synvinkel (For your eyes only) förra veckan, så ligger det tonvis med nostalgi i den här filmen vilket gör att jag rekommenderar den trots alla sina skavanker kring superskurkar, stridsscener, Q´s hightech-prylar som mest känns pinsamma, halvtrötta oneliners och en förlegad kommentar kring kvinnor och bilkörning. Skit samma! Det här funkar ändå för mig!

Filmens ledmotiv "Nobody does it better" med Carly Simon är dessutom en riktigt bra låt (det är förövrigt även "For your eyes only" med Sheena Easton som var ledmotiv i filmen med samma namn).

Scenerna med en amerikansk ubåtsbesättning som går i eldstrid mot Strombergs hantlangare (?) tycker jag är rätt bra action och ett kul grepp.

 

[Mundo]

Jag är inte välbekant med serien men åtminstone bekant och ptja... den är bättre. Mindre spretig och lite mer vuxen. Jag tycker att filmens stora svaghet är just Valerian som inte är hälften så cool eller karismatisk som han borde vara.

Mitt minne var att skådespelet var hjälplöst svagt från huvudkaraktärerna. Svår att vara karismatisk då!

 

[Henke]

Scenerna med en amerikansk ubåtsbesättning som går i eldstrid mot Strombergs hantlangare (?) tycker jag är rätt bra action och ett kul grepp.

Det där var en av mina favoritsscener när jag var yngre. Den satte nästan standarden för hur en bra fighting-scen skulle se ut...

 

[Rickard]

Prisoners
2013

Fick den här rekommenderad och den fanns på Netflix. 2,5 timmar lång så jag drog mig lite för att se den, men den fångade mig inom fem minuter och fortsatte tills eftertexterna kom. Tät med stjärnor, men noterade att alla har varit med i superhjältefilmer - Suicide Squad nu senast. Jag fick känningar av Seven och på ett sätt också (första säsongen av) True Detective. Jag är inte så mycket för polisserier, men den här thrillern var något helt annat. Regisserad av Denis Villeneuve som legat bakom nyklassiker som Arrival och Blade Runner 2097. Filmen håller inte samma klass som toppbetyget jag gett till Seven, men den är inte långt borta.

Varför pratar inte fler om den här filmen? 8.1 på imdb.

BETYG: 4/5

 

[DeBracy]

Igår såg jag Wushu Orphan (2018).

En lite töntig (självlärd) lärare får jobb på en kung fu-skola på landsbygden där hans morbror/farbror är dekanus. Alla kidsen vill bli nästa Bruce Lee eller Jet Li. Ingen vill plugga. Utom en... som inte vill hålla på med kung fu alls, utan försöker rymma istället.

Det finns en slacker som driver runt, son till rektorn. Det finns en enda kvinna, som är skolsyster typ. En tjock kock som gör god mat. En kampsportslärare som aldrig tar av sig solglasögonen. Några trötta lärare, som knappt syns till.

Lågmäld. Bitvis lite dråplig. Hissad för sin satir i en del recensioner. Själv kände jag ibland en känsla av "Va tusan handlar det här om?"

Ingen rekommendation, ingen varning. En krankisk trea.

 

[Bolongo]

Har också sett Den Gröna Riddaren på bio.

Jag gillade den skarpt. Rekommenderas till alla som vill blanda litet psykedelia i sin Pendragon.

Naturligtvis har det gjorts tillägg till den ursprungliga berättelsen (som bara hade räckt till ett tv-avsnitt). Det mest intressanta för mig är ändå hur det har skruvats litet även på det material som finns i originalet. Så blev jag till exempel väldigt förvånad när Gawain flydde från kapellet, men sedan insåg jag väldigt fort att de skulle göra en Last Temptation of Christ, vilket är en kul referens i sammanhanget. Den största modifikationen skulle jag ändå säga är när Gawain tar av sig det magiska bältet på slutet, eftersom det faktiskt gör hans redemption arc ännu starkare. Sedan kan man förstås undra vad Morgause har för motivation i denna version, jag får inget riktigt grepp om det.

 

[Henke]

Prisoners
2013

Fick den här rekommenderad och den fanns på Netflix. 2,5 timmar lång så jag drog mig lite för att se den, men den fångade mig inom fem minuter och fortsatte tills eftertexterna kom. Tät med stjärnor, men noterade att alla har varit med i superhjältefilmer - Suicide Squad nu senast. Jag fick känningar av Seven och på ett sätt också (första säsongen av) True Detective. Jag är inte så mycket för polisserier, men den här thrillern var något helt annat. Regisserad av Denis Villeneuve som legat bakom nyklassiker som Arrival och Blade Runner 2097. Filmen håller inte samma klass som toppbetyget jag gett till Seven, men den är inte långt borta.

Varför pratar inte fler om den här filmen? 8.1 på imdb.

BETYG: 4/5

Såg den när den kom och kan bara hålla med om att den är oväntat bra (även om den inte riktigt når upp till de absoluta toppfilmerna i genren).

 

[krank]

Jag har just sett Teenage Mutant Ninja Turtles III: Turtles in Time för första gången på… 25 år, kanske?

Den är så jävla, jävla dålig. Den är så dålig att jag är lite arg över att den överhuvudtaget finns. Det finns inte en enda bra scen i den – alla är dåliga. Alla skådisar spelar över, alla repliker är taffligt skrivna, hela plotten är skitdum, ljuddesignen och musikvalet är jättedåliga.

Det finns så mycket dåligt i den här filmen att jag inte ens vet var jag ska börja, och den är inte värd besväret, så jag tänker inte försöka beskriva storyn eller så.

Ni känner mig vid det här laget – att något är dumt är inget som stör mig. Tvärtom gillar jag ju när saker och ting är riktigt, riktigt dumma – när de också är väl genomförda. Den moderna Turtles: Out of the Shadows är mitt favoritexempel. Den är verkligen jättedum – allt dumt med Turtles uppvridet till 11. Men skådespelarna gör ett dugligt jobb, effekterna är (mestadels) snygga som fasen, manuset flyter på, klippningen är bra.

Det är alltså inte att den här filmen är dum som stör mig. Det är att allt i den är så erbarmligt jävla dåligt. Det är dåligt på det där sättet som riktigt dålig barn-TV är, sån där som verkligen behandlar sin målgrupp nedlåtande. Jag tror kanske att den här filmen skulle kunnat funka hyfsat för… 6–8-åringar kanske? Såna som är för unga för att hänga med i plotten eller replikerna, som inte fattar några av skämten eller referenserna, men tycker att det är roligt att det händer grejer och att folk drattar på ändan. Och uppskattar de crazy ljudeffekterna.

Ettan och tvåan är fortfarande rätt kackiga, men den här bör man aktivt hålla sig borta från.

BETYG: 1−/5. Bedrövigt jävla skitdålig. 23 miljoner dollar som hade kunnat läggas på nästan vad som helst annat.


Okej, en positiv grej: det är fortfarande imponerande hur viga turtlarna är, givet vilken teknologi som fanns tillgänglig. Turtlesdräkterna är imponerande, liksom de som är i dem.

 

[Skarpskytten]

Jag har sett ännu en Studio Ghibli-film, denna gången en som jag inte sett tidigare: Om du lyssnar noga (1995). Handlingen är förlagd till Tokyo sommaren och hösten 1994 och kretsar kring 14-årings Shizukus sökande efter sin väg i livet. Filmen är lysande, en ren njutning. Skildringen av att vara 14 år är träffsäker och finstämd; tempot är lågt och fritt från yttre dramatik och skurkar, vilket funkar eftersom karaktärerna och miljöerna är så fint skildrade; spänningen ligger helt och hållet på ett psykologiskt plan. Ännu en briljant film från Studio Ghibli.

Min åttaåriga dotter kunde se filmen med behållning, även om vi fick ta några pauser och prata om Japan eller tonåringar.

 

[Jocke]

Jag har också vart och sett The Green Knight (2021). Jag är inte jättebekant med orginal-texten men kände i stora drag till att Den Gröne Riddaren blir halshuggen av Gawain och att Gawain sen måste ut på en quest för att till slut möta riddaren igen.
Ungefär så är det här med. Men det är så mycket annat också. På många sett är filmen en omvänd 2001 -De första trefjärdedelarna känns som att vi är inne i monoliten och story-beats vi kan är till stor del bortblåsta för att försöka säga något annat till oss som tittare. Sen är de sista 20 minuterna i helt vanlig film-logik med saker man känner igen från alla andra historier du har hört och sett under ditt liv.

Jag gillade den.
4 av 5

 

[Bolongo]

De första trefjärdedelarna känns som att vi är inne i monoliten och story-beats vi kan är till stor del bortblåsta för att försöka säga något annat till oss som tittare. Sen är de sista 20 minuterna i helt vanlig film-logik med saker man känner igen från alla andra historier du har hört och sett under ditt liv.

Det kan ju hänga samma med att det i filmen som är från den ursprungliga versionen är: själva utmaningen, sekvensen med riddaren som jagar och hans dam som flörtar med Gawain, samt mötet i det Gröna kapellet. Resten är nyskrivet för filmen. Och även det som är från originalet är mer eller mindre modifierat.