WRNU:s filmklubb 2021 v46

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v46 2021 – #463 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Dr_Dängrot]

Jag har sett Shang Chi.



Den här filmen är jag kluven inför

Jag tror att jag gick in med en annan förväntning än vad jag upplevde att filmen infriade , filmen (i min mening) känns inte som en "Marvel film" utan snarare som en kinesisk kung Fu fantasy/action rulle med humoristiska inslag som lika gärna kunnat ha Jackie Chan i huvudrollen.

Detta kändes som något house of the mouse prånglat ur sig för att blidka sina chinese overlords

Med allt detta sagt så uppskattade jag ändå filmen men inte som en Marvel film utan som en Hongkong action rulle med humoristiska inslag ala Jackie Chan.

Betyg 3/5

 

[krank]

Så. Jag har just sett Sagan om Karl-Bertil Jonssons Julafton. Just nu sitter jag och väntar på försenade tåg hem, så jag skyller eventuella språkgrodor på det.

Scenografin och kostymen var perfekt — många scener kändes direkt som tagna ur Åhlins film. Det är stämningsfulla miljöer, väl genomförda. Musiken skapade precis rätt känsla också.

Castingen var spot-on, skådespeleriet lagom svenskt teaterstyltigt och krystat. Vilket också passade ganska bra.

Jag var inte helt förtjust i alla tilläggen — det blev ju en del när en tjugo minuters kortfilm ska förvandlas till nästan två timmar. I stort sett varje bildruta från originalet reproduceras, med kanske några färre flaggor. Men det som stoppades in mellan de där originalbildrutorna…

• Jag tycker att det är bra att filmen fick mer kvinnlig representation, men vet inte riktigt om den här berättelsen verkligen behövde två kärlekshistorier.
• Hushållerskans (eller vad hon nu är? Beata, heter hon så? Mitt namnminne slår till…) utökade personlighet och roll gav mig glädje. Schauffören något mindre.
• Hela sidoberättelsen om krigsbarnen passade bra, men kunde ha berättats bättre. Och slutklämmen var… märklig. Varifrån kom mamman, liksom? Noll egentlig uppbyggnad eller förklaring. Poff!
• Den slemme doktorn tyckte jag osade lite lätt av något slags unkna stereotyper.
• Minns ni gnället om att Solo-filmen gav backstory till en massa småskit ingen ville ha backstory till? Jag gillade ju den grejen, och här görs den också. Visst ville vi ha the origin story för taxeringskalendern? TVn? Julstjärnan? Klart vi ville.
• Tyko Jonssons mer gradvisa övertygelse om fördelarna med välgörenhet tycker jag tar udden av slutet, tyvärr.
• Jag tycker också att det funkar ganska halvdant att göra familjen Jonsson till social climbers som inte är lika fina som de andra i överklassen.
• Varför älskar svenska filmskapare vardagspinsamhet? Det är ju det värsta som finns. Här har vi en svensk klassiker som i original helt saknar sådant, men här skulle det minsann petas in. Varför måste till exempel Tyko Jonsson få stå och staka sig och improvisera ett tal offentligt? Jag har inte ens talängslan och jag höll ändå på att sjunka genom stolen.

• Originalet är inte direkt subtil i sin samhällskommentar, men den här är som en slägga mot pannloben. När Robin Hood till exempel typ vänder sig mot kameran och säger att ett progressivt skattesystem är mer effektivt än att göra som honom, men att det inte gör sig lika bra på film… Eller när en karaktär säger att fattiga barn inte kan äta tacksamhet som riktas mot de som tar hand om dem; det behövs pengar och inte bara når det ser bra ut. Ta nu inte detta som kritik. Jag tycker att det är bra med osubtil samhällskritik. Att döma av samhällsläget behövs det nog.

På det hela taget en rätt njutbar film som jag inte vet om jag kommer att se om. Jag fortsätter nog att föredra originalet, men jag är glad att jag såg den här också.

BETYG: 4/5

 

[krank]

Det där är nog det längsta jag skrivit på mobil tror jag. Ouch i fingrarna! Jag står fast vid att det inte går att skriva ordentligt på touchtangentbord…

 

[Khan]

Igår var jag på bio och såg Last Night in Soho.

Den var bra. Inte fantastisk, men bra. Att Edgar Wrights fantastiskt visuella berättande inte använts till skräck förrän nu är lite knasigt. För jäsingen vad bra han kan konstruera skräckscener och panikslagen action. Antagligen hans snyggaste film hittills, möjligen undantaget Scott Pilgrim. Allt sextiotal, som långsamt faller ner i sextiotalets mörka baksidor... Sjukt bra gjort.

Men manus är mest okej, med en fantastisk öppning. Grunden är ett välskrivet mysterium om vad som egentligen pågår, som är så bra att den själva lösningen mest ger känslan av "var det inte mer komplicerat än så?". Det gör också att jag automatiskt grävde lite mer i storyn i huvudet istället för att bara vara uppslukad av de visuella. Det sänkte det en del.

Men på det stora hela - klart sevärd. Definitivt värd att se på bio för det visuella.

 

[Skarpskytten]

Jag har sett Croodarna 2. Fantasistenåldersfamiljen fortsätter sina äventyr i fantasistenålderslandet, ety det är en järnhård lag att varje framgångsrik film måste få en uppföljare. Det är snyggt och färgglatt animerat, actiopackat och (bitvis) roligt berättat, det är proffsigt och slickt producerat - och jag bryr mig inte. Inget sticker ut, och jag kan inte förstå varför någon som var med och gjorde den här filmen tyckte det var en angelägen berättelse.

 

[krank]

Inget sticker ut, och jag kan inte förstå varför någon som var med och gjorde den här filmen tyckte det var en angelägen berättelse.

Jag tänker att det mest är "angeläget" att…

 

[Skarpskytten]

Jag tänker att det mest handlar om att…

Jepp. Och den drog in fyra gånger sin produktionskostnad, så det lär bli en 3. Enda chansen att det inte blir en 3:a är att vår civilisation kollapsar innan de blir klara.

 

[Gamiel]

Varför älskar svenska filmskapare vardagspinsamhet? Det är ju det värsta som finns

Undrar det också, Och håller helt med.

 

[Max Raven]

Jag har sett Ad Astra.

Det är en nutidsastronautfilm förlagd typ 50 år in i framtiden. Det finns ett gäng såna här, som jag förmodar beror på Gravity och Interstellar.

Är den bra? Nej. Är den vacker... Den är OK. Som de säger i Planetes: "would have been great if any part was any good." - och av samma anledningar - de är livrädda för att uttrycka någon åsikt. Utöver att filmen har med en del scener som är nonsens och inte ens snyggt underhållande nonsens så tar de ingen ställning i något, utöver möjligen att status quo är status quo.

En film utan själ och hjärta.