WRNU:s filmklubb 2021 v48

[Feuflux]

Ingen vecka 48-tråd vad jag kunde se...

Jag har sett Tomb Raider med Alicia Vikander. Likt Tomb Raider med Angelina Jolie så är Lara Croft huvudperson och det förekommer försvunna pappor, och båda filmerna är imdb-taggade med "Action, Adventura & Fantasy", men den här är mer smuts där den gamla hade humor. I slutändan gillar jag nog den gamla mer (fast det hade ju gått typ 20 år sedan jag såg den så det kan ju bero på flera saker... typ att jag är dubbelt så gammal och mer gnällig som filmkritiker).

Den här kändes mer som dataspelsinfluerad än jag minns den gamla som, om man nu upplever sånt som bra eller dåligt.

Jag blev helt okej underhållen, men det är inget extra någonstans. En typisk 2 av 5 för mig.

 

[krank]

Nä, jag var tydligen en klant den här veckan. Skönt att se att det finns andra som picks up the slack!

Jag har sett Disneyfilmen Atlantis: The Lost Empire. Jag tror inte jag sett den inom klubben förut.

Vad får man om man korsar Avatar, Stargate och Indiana Jones and the Fate of Atlantis, och lägger till Mike Mignola? Man får det här. Och det blir rätt bra, faktiskt. Snyggt som in i bomben – närmast perfekt giftemål mellan tecknat och datoranimerat, där även det datoranimerade ser tecknat ut.

Storyn är kanske inte så djup, men den funkar ändå. Den lyckas också undvika att bli alltför imperialistisk eller white savior:ig, och den har inte heller någon riktigt traditionell kärlekshistoria vilket är rätt uppfriskande. Störiga nationalistiska stereotyper absolut, men det är nog ungefär så illa det blir.

Den här är grymt underskattad film. Den har låga medelbetyg på ett gäng sajter som Rotten Tomatoes och IMDB, men jag har verkligen svårt att greppa varför.

BETYG: 4+/5

 

[luddwig]

Jag har sett Kill Bill: Volume 1.

Jag gillar väldigt mycket av Quentin Tarantinos hantverk. De mustiga karaktärerna. De klipska dialogerna. De intressanta händelseförloppen. Hans sätt att arbeta med tempoväxlingar. Det fantastiska fotot. Och sist men absolut inte minst den stämningsfyllda musiken. Den enda aspekt jag egentligen inte gillar är det överdrivna våldet och floderna av blod.

Kill Bill: Volume 1 innehåller väldigt mycket våld och blod och väldigt lite annat. Dialogerna är svagare än de brukar vara. Handlingen bjuder inte på några överraskningar. Filmen känns också orealistisk på ett sätt som skaver utan att jag riktigt kan säga varför, realism brukar trots allt inte vara en jätteviktig faktor för mig. Efter helgens omtitt - den första på många, många år - är jag därför manad att säga att detta är Tarantinos sämsta film.

Betyg: 3- av 5 på den krankiska skalan

 

[luddwig]

Nu har jag även sett Kill Bill: Volume 2.

Jämfört med ettan bjuds vi här på avsevärt mycket mindre våld och blod, och mycket mer dialog. Det uppskattar jag. Filmen når dock inte upp i nivå med säg Pulp Fiction eller Inglorious Basterds. Dels är intrigen för simpel, dels är karaktärerna är inte tillräckligt intressanta. Långt ifrån Tarantinos topprestationer alltså, men inte uselt.

Betyg 3+ av 5 på den krankiska skalan