WRNU:s filmklubb 2022 v16

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v16 2022 – #484 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Mundo]

Jag har sett Aniara (2018), något så udda som en svensk sci-fi film baserad på en dikt som vann Nobelpriset i litteratur på femtiotalet. I en tid då mycket sci-fi börjar kännas lite repetetivt så är det här en mycket frisk fläkt i termer av tema och vad storyn vill säga. Jag gick in i filmen utan att känna till dikten överhuvudtaget och visste inget mer än vad att halvkolla trailern anger - en rymdresa för ett stort passagerarfartyg till Mars går ur kurs på grund av ett missöde. Vad ska vi göra nu?

Nedan kommer spoilers i två segmet. En som mest beskriver vad jag tyckte om filmen utan att ha några egentliga spoilers från storyn och ett andra segment som spoilar storyn.

Segment 1 - halv-spoiler:

Spoiler

Jag hatade den här filmen. Jag hatade den inte så att jag inte tyckte om filmen, utan jag hatade den för vad den gjorde med mig. Jag fick ont i bröstet och världen blev tung efter att ha sett färdigt filmen. Den är så sjukt jävla dyster och mörk. Så fort man ser ett litet ljus i grottan så kommer det snart en värld av sot och släcker det.

Segment 2: Spoilers

Spoiler

Filmen är såklart en allegori till klimatförändringar utan att vara speciellt subtil - jorden man flyr från har slitits sönder på grund av eldstormar, oväder och massdöd bland djur och skog. På skeppet går saker och ting åt helvete snabbt och precis som på jorden underlåter de som håller i makten att göra något åt det, då man inte vill göra övriga invånare upprörda och döda deras hopp. Resultatet av detta blir överavändning av resurser som kunde göra att skeppet och dess besättning överlevt lite längre.

Ju längre de är fast i rymden, ju mer förstörda blir invånarna på skeppet. Konstiga religioner formas, en våg av självmord sköljer över skeppet. Filmens absolut mest hjärtskärande scen är just en sådan scen.

Detta ger tittaren initiellt idéen att om vi bara tagit hand om våra resurser så hade vi klarat oss. Nu vet vi vad vi ska göra, vi kan lösa detta. När man ser huvudkaraktären dra sina sista andetag efter 24 år på drift i rymden så tänker man - det här kunde de ha fixat!

Sen kommer det riktiga slutet. Det finns ingen hjälp. Det finns ingen lösning. I filmens sista scen ser man skalet av det havererade rymdskeppet drifta runt i rymden efter nästan sex miljoner år i rymden, och det är först då skeppet når en beboelig planet. Det spelade ingen roll. Oavsett hur de spelat sina kort så var projektet dödfött.

Filmen är tidvis relativt svensk (dvs, den kan vara lite seg) men det störde inte mig.
Jag ger filmen 4 av 5.

Filmens premiss vore ascool för ett one-shot äventyr där spelarkaraktärerna är inflytelserika personer på ett liknande skepp som måste ta brutalt svåra beslut för att överleva.

 

[Henke]

Avslutade påskhelgen med The Batman från 2022.

Det är verkligen intressant att ha fått följa utvecklingen av Batman-konceptet. Mitt första möte var (som för många i min generation) den humoristiska superhjälte-TV-serien från mitten av 60-talet. 80-talsfilmerna av Tim Burton var välgjorda och blev bra mycket våldsammare än "slagsmålsbubblorna" i föregångaren. Schumachers tämligen usla sequels gjorde att jag höll på att överge franchisen helt, men Nolans triologi lockade tillbaka mig (speciellt The Dark Knight som troligtvis är min favoritfilm i hela superhjälte-genren). Här lyckades man vrida upp det mörka och brutala till en helt ny nivå och Batmobilen som tidigare kändes mer som ett paradfordon omformades nu till ett bepansrat monsterbygge.

Jag har faktiskt inte sett Justice League-filmerna då Batman för mig funkar bäst som ensamvarg, men däremot känns det tydligt att Joker-filmen ökade på våldsamheten och mörkret ytterligare.

The Batman fångar enligt mig upp känslan från Joker, och håller kvar vid det mörka och brutala men samtidigt det realistiska och avskalade där det förvisso fortfarande finns en handfull "gadgets", men ändå sansade och realistiska. Nog för att Jim Careys Riddler var galen på sitt klassiska Carey-sätt, men Paul Dano´s porträtt tycker jag blev riktigt skrämmande och passar som handen i handsken. Farell´s Penguin tycker jag också var riktigt bra och (förövrigt en slags utseendemässig korsning mellan Robert De Niro och Danny Devito).

Summa summarum en helt lysande film, och de tre timmarna kändes aldrig långa.

5 av 5 (om man nu ska sätta ett betyg)

 

[Dr_Dängrot]

The Batman

Instämmer i stort med föregående talare dock upplevde jag att filmen var lite för lång men det var helt klart överlevbart att filmen är 3 timmar

Det enda övriga jag har att invända är att filmen var för mörk och då menar jag inte tonen i filmen utan färgsättningen eller vad det heter.

Betyg 4/5

 

[Henke]

Det enda övriga jag har att invända är att filmen var för mörk och då menar jag inte tonen i filmen utan färgsättningen eller vad det heter.

Det här glömde jag skriva och jag håller med till fullo. Den här filmen bör sannolikt ses i ett väldigt mörkt rum. I dagsljus var det svårt att urskilja vissa scener.

 

[Platon]

The Northman.
Fulländad filmupplevelse. Musiken. Intensiteten. Fantasin.
Älskade den. Tillsammans med The Batman så är det den bästa filmupplevelse jag haft på år.
5/5

 

[DeBracy]

Jag har sett Skämmerskans dotter 2: Ormens gåva. Första filmen baserades på bokseriens första del, den här främst på den tredje delen vad jag förstår.

Det var ett hyggligt fantasyäventyr men jag tyckte inte den levde upp till första delen. Det blir tre krankiska fejkspelade flöjtar av fem.

Någon film på bokseriens avslutande fjärde del verkar inte vara på gång vad jag kan hitta. Lite synd, men hey! En anledning att läsa böcker om man blir sugen.

 

[Franz]

Jag har sett The Batman och oh boy mina tankar kring denna film är väldigt splittrade! Filmen innehåller otroligt mycket som jag gillar, men även en hel del som jag tycker är mindre bra och en del rent dåliga saker. Jag börjar med de saker jag gillar med filmen:

Fotot är otroligt snyggt, bland det absolut snyggaste jag sett i någon Batmanfilm! Mina tankar om hur Gotham visuellt gestaltas går till en gritty cyberpunk med regn, neon och avgaser. De dystra miljöerna gör att Gotham verkligen känns som en plats utan hopp.

Alla karaktärer är intressanta. Jag har alltid tyckt att Batman i många adaptioner är en rätt ointressant karaktär. Det handlar mer om att man som tittare/läsare tycker att Batman är häftig än att man känner någonting för honom. Här har man ansträngt sig lite mer för att göra karaktären intressant och det görs mycket utan långa verbala utläggningar, och mer med Pattisons skådespeleri vilket han ska ha en stor eloge för. Zoë Kravitz gör den bästa tolkningen av kattkvinnan hittills, mer intressant än Michelle Pfeiffers förvisso fängslande psykopat och mer intressant än Anne Hathaways dötråkiga karaktär. Filmen med Halle Berry har jag inte sett, och vad jag hört om den så är nog det lika så gott. Ett lite märkligt beslut att klä Colin Farrell i en fatsuit och låta honom göra en imitation på Tony Soprano, men jag tycker ändå att det funkar. Och Paul Dano är duktig som Gåtan.

Storymässigt är filmen tät och engagerande. Det är mer en thriller i stil med Seven än en actionfilm vi får ta del av och det har jag ingenting emot! Jag är lite besviken på att Batman inte gör mer detektivarbete. Jag har läst i tidigare recensioner här på wrnu att han äntligen får glänsa som detektiv men jag håller inte med. Det är mer som att Gåtan slänger pussel i Batmans knä som han sedan löser, men Batman själv hittar sällan spår som för handlingen framåt. Detta gör dock inte så mycket då Gåtan ska vara en sån där ”alltid steget före”-skurk. Filmen är tre timmar, men den känns aldrig seg eller långtråkig.

Som tidigare nämnts här så gillar jag verkligen att vi får se en Batman med mer hemsnickrade gadgets som inte alltid fungerar. Batmobilen som ser ganska skrotig ut säckar ihop, Batman kraschlandar när han ska flyga majestätiskt över stan etc. Även dräkten ser väldigt hemsnickrad ut. I The Dark Knight säger Batman skrytsamt ”I don’t wear hockey pads” men i denna film är det inte långt ifrån att han gör det! Jag säger inte att detta är bättre gestaltning än i tidigare filmer, men det känns verkligen som en ny och fräsch tolkning och jag välkomnar den med öppna armar!

Sen till de sakerna som stör mig i filmen:

För det första tycker jag att musiken är rent tråkig. Jag fattar att gotiska körer inte hade passat denna skitiga gritty Batman, men personligen tycker jag att något som liknar Vangelis’ Blade Runner hade passat bra. Det hade dessutom matchat den skitiga cyberpunk-estetiken. Nu var musiken bara otroligt tråkig.

Vidare är de få actionscener som finns inte särskilt bra filmade. Det finns en del guldkorn som när Batman boxar sig in på en klubb, men bland annat biljakten var verkligen dåligt filmad. Totalt ospännande, rörig och man inte inte koll på vad som hände alls.

Dessa saker är dock petitesser, men det finns en del tematiska brister också som jag tycker är riktigt riktigt illa. Här måste jag dock lägga in spoilers:

Det etableras tidigt i filmen att Bruce Wayne inte gör någonting med sin förmögenhet eller sitt inflytande för att göra Gotham till en bättre plats. Alfred påpekar det, och den snälla borgmästarkandidaten påpekar det. I stället försöker Batman få bukt på samhället genom att använda sig av våld och fruktan, något som Gåtan berättar för Batman att även han gör. Jag var helt säker på att detta skulle leda till en insikt hos Bruce Wayne att Batman inte är hela lösningen, att han måste engagera sig i sociala frågor och använda sina egna pengar till att jämna ut orättvisorna i staden. Men i stället bestämmer han sig för att som Batman bli frivilligarbetare för räddningstjänsten??!! WTF??!! Jag undrar om inte filmen från början slutade med att Batman tog av sig masken, visade att han var Bruce Wayne och började engagera sig socialt istället, men att manuset fick skrivas om då producenterna ville ha möjlighet till uppföljare. Gott och väl så, men varför har man i sådana fall kvar de konstiga planteringarna angående att Batman/Bruce Wayne gör fel om slutsatsen är att han inte gör det???

Vidare:

Medan Batman knallar omkring i gränder och slår ner gatugäng nystar Gåtan upp en enorm konspiration om att alla politiker, åklagare och polischefer är köpta och arbetar för en ondsint maffiaboss som sprider terror över stan. Och Batman försöker hindra Gåtan från att nysta upp konspirationen! Varför ska jag hålla på Batman i detta scenario?! Jag fattar att Gåtan går för långt och dödar människor, men jag tycker det är konstigt att filmen inte själv reflekterar kring att om inte Gåtan hade gjort vad han gjort så hade staden fortsatt styras av en ond maffiaboss och Batman hade inte ens känt till detta utan fortsatt spöa random småbrottslingar utan något som helst resultat.

Slutligen:

Gåtans agerande i slutet av filmen är verkligen jättekonstigt! Han säger att hans plan är att avslöja de lögnaktiga och korrupta makthavarna i Gotham, men sen hux flux ändrar han sig och vill helt plötsligt döda alla! Varför?! Det känns som en helt annan slags plan, kläckt av en helt annan slags skurk.

Jag är verkligen jättekluven till denna film. Den har så mycket bra, men samtidigt så mycket som inte funkar. Jag gillade den under tiden som jag såg den, och jag tror jag skulle gilla den om jag såg om den, men ju mer jag tänker på handlingen desto mer tydligt blir det vilken röra den är tematiskt. Jag tror ändå att jag rekommenderar folk att se den.

 

[Xhakhal]

Såg Poirot (den nya med tåget, men inte den nyaste nya, den ska ses snart) som den årliga GothCon-filmen hemma hos Krille tillsammans med Rembane och Erland (som antingen inte har en användare, eller heter Sirrangi, oklart vilket).

Den var bra! Starkt rekommenderad. Jag har inte sett gamla Poirot, men snarare än att de som gjort det blev besvikna, så var de också rätt nöjda. Den fick mig att vilja se den gamla versionen snarare än vara tveksam.

4,5/5 tårtbitar.

 

[Rymdhamster]

Barbarians 2021

Jag var sugen på att se något med Iwan Rheon. Tyvärr valde jag den här filmen. Meningen är att en parmiddag urartar till typ "home invasion". Men det är typ 50 minuter parmiddag med rätt träiga och pinsamma personer och resten är inte särskilt bra det heller.

Betyg: 1/5 på krankskalan.

Wyrmwood: Apocalypse 2021

Det här är en australiensisk zombie-rulle som är en uppföljare till en på samma tema från 2014. Ärligt talat, man får precis vad man förväntar sig av en lågbudget-, madmaxinspirerad-, postzombieapokalypsrulle.

Betyg: 3/5

Ghost in the Shell 2017

Jag har dragit mig för att se den här. Dels på grund av lite kontroverser kring det hela, men också för att den gamla animen ligger mig VÄLDIGT varmt om hjärtat. Jag har lättare att acceptera när något avviker från ett älskat orginal när det går från bok till film, men från en film till en annan kändes svårare. Men nu har jag bitit ihop och kollat in den, och den var helt okej. Gillar orginalet bättre, och jag tycker det fanns mycket intressantare riktningar att dra den här filmen i baserat på vad som presenteras i den.

Överlag: cool att se, men vill jag se Ghost in the Shell igen återvänder jag nog bara till orginalet.

Betyg: 3/5

 

[Bolongo]

men det finns en del tematiska brister också som jag tycker är riktigt riktigt illa.

Så vad du säger är...

Iron Man and the Villains of Society

A philosophy webcomic about the inevitable anguish of living a brief life in an absurd world. Also Jokes

existentialcomics.com

 

[Franz]

Så vad du säger är...

Iron Man and the Villains of Society

A philosophy webcomic about the inevitable anguish of living a brief life in an absurd world. Also Jokes

existentialcomics.com

Precis så! Detta är ju ett problem vad gäller de flesta superhjältar men av någon orsak tycker jag ofta att det blir som tydligast med Batman. Det är lite trist att man i alla filmatiseringar hittills antingen har ignorerat det eller försökt komma runt det istället för att göra nåt intressant av det.

 

[krank]

Dessa saker är dock petitesser, men det finns en del tematiska brister också som jag tycker är riktigt riktigt illa.

Spoiler

För mig var det här egentligen inte så mycket brister, utan snarare en del av det jag gillade. För mig var hela poängen att Batman inte är en hjälte. När Snyder låter honom beskriva sin superkraft som "I'm rich" så är det för att Snyder tycker att det är lite coolt att ha rikedom som superkraft. När Nolan berättar om en övervakningsstats-fascist-Batman så framställer han det som bra och nödvändigt, för att den värld han målar upp är världen så som fascister och konservativa ser den. Men den här Batmanen är inte en hjälte. Det är inte coolt att han har rikedom. Det är inte bra eller nödvändigt att slå skurkar på käften istället för att använda sin rikedom till något konstruktivt. Batman har fel, och han är egocentrerad, och han gör det han gör för att han är en trasig jävla människa som mår dåligt. Det är inte helt säkert att Riddler är den onde. Tvärtom tillerkänns Riddler, på en helt annan nivå än den pastisch av vänsteraktivister Bane var hos Nolan, ett värde och en poäng. Han blir därmed en fantastisk skurk och Batman blir äntligen en intressant "hjälte". När Riddler säger att han och Batman är likadana så har han inte fel.

Sedan är jag inte heller 100% såld på slutet, ska sägas. Man just att Batman aldrig faktiskt blir riktigt bra eller hanterar stadens egentliga problematik och att Riddler hade rätt och på många sätt är den egentlige hjälten… Det tycker jag snarare var en del av filmens poänger.

 

[Mundo]

Barbarians 2021

Jag var sugen på att se något med Iwan Rheon. Tyvärr valde jag den här filmen. Meningen är att en parmiddag urartar till typ "home invasion". Men det är typ 50 minuter parmiddag med rätt träiga och pinsamma personer och resten är inte särskilt bra det heller.

Betyg: 1/5 på krankskalan.

Jag trodde först du pratade om The Barbarians.

Tänkte hur VÅGAR Rymdhamster ge detta klassiska mästerverk ett av fem?!

 

[Franz]

@krank

Spoiler

Problemet är att filmen på ett ganska fegt sätt försöker komma runt att Gåtan har mer rätt än Batman istället för att göra nåt intressant med det. Jag har inget emot en film där skurken har mer rätt än hjälten, men då måste man ju göra något av detta. En lösning hade ju varit att få Batman att inse att Gåtan faktiskt har en poäng. Nu känns det inte ens som att han funderar över detta utan bara morrar och boxar på glaset som en idiot när han får denna info (i filmen som hyllas för att Batman använder hjärnan istället för att slå på problemen…). Förutsättningarna finns där för att göra nåt intressant tematiskt av det hela, men chansen tas inte och tidigare planteringar glöms bort.



Angående Bane i Dark knight rises så är han den absolut sämsta superskurken någonsin så att jämföra med honom. Men Gåtan går ju, precis som Bane, från att ha en agenda som är såväl begriplig som värd sympati till att göra något helt kokobäng. Gåtan har alltså nystat upp en gigantisk konspiration där korrupta poliser, åklagare och politiker jobbar för en maffiaboss som styr stan. Han straffar alla korrupta makthavare och visar allmänheten vilka as de egentligen är. Gott så. Vad är nästa steg i planen? Att dränka alla i stan! Varför?! Jag har pratat med vissa som ursäktar det med att Gåtan allt eftersom radikaliseras för långt, men jag köper det inte av två orsaker. För det första, att placera ut bomber, göra karta på golvet, häfta över med matta, hitta på plan för krypskyttar etc. kräver planering. Han måste ha planerat det länge. Men även om vi kan köpa det med att vi måste ha lite suspension of disbelief i film så finns det ett annat mycket större problem med detta, nämligen att det inte alls stämmer in på Gåtan som karaktär och hans ursprungliga plan. Tänk om andra skurkar betett sig så. Tänk om Darth Vader, vars mål var att härska över galaxen tillsammans med sin son, i tredje akten av Return of the jedi hux flux skulle skita i detta och istället springa till kontrollrummet i Dödsstjärnan och börja panga planeter på måfå.



Och det är här jag tycker att det tematiska rasar samman. För jag känner på mig att manusförfattarna själva började inse att Gåtan i grund och botten hade mer rätt i sina gärningar än Batman, men istället för att göra nåt intressant av detta tänkte de ”Fan, vi måste göra Gåtan elakare så att publiken inte tar hans sida. Vi låter honom vilja döda alla på slutet och struntar i att det inte alls varit hans motivation fram till då”. Fattar Batman ens under filmens gång att det är Gåtan som avslöjar konspirationen, jag tror inte detta nämns? Ju mer jag tänker på det desto mer tycker jag att detta är snarlikt problematiken med Bane.

 

[Rymdhamster]

Jag trodde först du pratade om The Barbarians.

Ack nej. Hade det varit den filmen hade jag säkerligen blivit åtminstånde underhållen.

Nej, den film jag såg gav mig istället så lite behållning att jag lika gärna kunnat stirra in i en vägg i en och en halv timme. Vad jag inte hade gett för att se ett par wrestlare dyka upp och spöa upp samtliga efter de första fem minuterna.

 

[Mundo]

Jag har sett Boiling point (2021).

Filmens stora selling point är att filmens handling utspelar sig under exakt lika lång tid som filmens faktiska speltid - detta eftersom filmen är tagen i ett enda klipp. Efter att ha sett filmen blev jag nyfiken och googlade och olikt 1917, som man har klippt lite i smyg när man kan, så verkar Boiling Point faktiskt inte ha klippts i överhuvudtaget, vilket är enormt imponerande med tanke på vilka emotionellt kraftfulla scener som utspelar sig.

Filmen fokuserar på en kock som jobbar i en fin restaurang i Liverpool och baserar sig på en mans egna upplevelser som just kock vad det kommer till stress, mobbning, utsatthet på arbetsplatsen, rasism och så vidare. Alla som har jobbat i ett yrke relaterat någorlunda till att jobba med utservering av kunder (restaurang, kebabställe, bar, etc.) kommer känna igen sig, smärtsamt, i den här filmen.

Är filmen bra och spännande även om man inte bryr sig om det här kamera-tricket eller hur det är att jobba inom restaurang/bar-sektorn? Absolut. Det är en mycket bra film, faktiskt. För den som gillar att nysta i oegenheter och konstigheter finns där lite konstiga grejer som händer på restaurangen men om man tänker efter och lägger ihop 1+1 så kan man fundera ut dom också.

Jag har egentligen bara ett problem och...

Spoiler

Det är att jag inte gillar slutet. Det kändes väldigt abrupt och jag tyckte det var en hel del lösa trådar som fick hänga för vinden. Man kan ju såklart tänka själv hur det går för alla inblandade och hitta på sitt eget slut, men ändå.

Effekten av tillvägagångssättet att hantera filmandet och framförallt hur dialogen framförs (mycket av den improviserades ihop på plats av skådespelarna efter att ha fått en grundläggande premiss) gör att den blir otroligt realistisk, till skillnad från somliga filmer där dialog känns väldigt... film-ig. Det gör upplevelsen otroligt intensiv och ibland kan det kännas som att man tittar på någon live-filmad dokumentär eller något. Otroligt bra.

Jag ger den 4 av 5, mest för att jag blev lite tjurig på slutet.

 

[Gamiel]

Hjärntvättad | SVT Play (1962)
"En dramathriller om en grupp amerikanska soldater som under Koreakriget blir tillfångatagna och bortförda till Manchuriet i det kommunistiska Kina. Några dagar senare släpps två av dem, sergeant Shaw och kapten Marco, och efter hemkomsten till Washington får Shaw en medalj för tapperhet i strid. Vad ingen vet är att Shaw har blivit hjärntvättad under fångenskapen och att han nu är en så kallad sovande agent för kommunisterna. Regi: John Frankenheimer. I rollerna: Frank Sinatra, Laurence Harvey, Janet Leigh, Angela Lansbury, James Gregory, Henry Silva m.fl. (The Manchurian Candidate)"

Kändes att man måste se den här efter att ha sätt färdigt på Harry Palmer serien (samma tidsperiod o liknande teman), o SVT hade den bara till 22/4 så det satte ju eld i baken.

Jag gillar den här. Den är bra gjord, väldigt spännande med ett par plottvister man inte är helt bered på. Den har också ett antal tillfällen av kvicka replikväxlingar o humor (för en sådan nervkittlande o många gånger mörk film så skrattar man många gånger utan att det tar ifrån spänningen eller alvaret).

Skulle väll säga en Krankisk 4:a eller 5:a.

Om du ska spela spionspel med hjärntvätt är nog den här ett måste.

 

[Khan]

Jag har sett El Camino: A Breaking Bad Movie

Vad hände egentligen med Jesse efter finalen av TV-serien? En hel massa saker, som inte kan berättas utan att spåjla en massa även av TV-seriens många säsonger.

Men det är en ganska rak och enkel historia, som bryts av gång på gång på gång av BB:s karakteristiskt anakronistiska berättarstil. Vi får flashbacks från olika delar av seriens många säsonger, och flera kändisar fladdrar förbi i lite längre cameos i dem.

Jag vet att alla älskar Gus Fring och kallar honom BB:s bästa skurk, men alltså. Todd. Helvete vad läskig han är. Jag tycker nog han är femton gånger obehagligare än Gus. Makalöst bra skriven och spelad skurk, vilket jag blev extra påmind om här.

El Camino rekommenderas till alla som gillar Breaking Bad. Inget man strikt måste se för att förstå allt, men det är en fin epilog. Som att få ett extralångt avsnitt som knyter ihop lite fler trådar. Dessutom är det fint att se vad som händer med just Jesse. Typ.

Nästa hållplats: Better Call Saul.

 

[krank]

Ja, jag har ju redan sett Casino Royale men det var länge sedan nu. Jag hade först samma fundering som förra veckan huruvida jag faktiskt sett den här blurayen eller inte… Sen insåg jag atta det inte spelar någon roll, reglerna för filmklubben är ändå bara arbiträra och jag gör som jag vill.

Det här är fortfarande en fullt duglig film, men jag är nog inte beredd att upprätthålla min femma. Den är snyggt filmad och kompetent genomförd, och jag gillar fortfarande det brutala, men… jag vet inte. Jag vill inte se om den imorgon.

Det är lite sött att se alla Sony Vaio-produktplaceringar och att alla har såna där icke-smarta telefoner som man ju hade 2006. Det var ju först året efter som Apple drog igång smartphonegrejen med iPhone, och några år efter det som det började komma civiliserade (icke-apple) manicker…

En annan sak jag reagerade på är att de alltså har "lösenord" till mångmiljondollarkonton som bara består av siffror, och man kommer undan med att bara ha sex av dem. Det känns ju inte direkt superdupersäkert får jag väl säga.

BETYG: 4/5