WRNU:s filmklubb 2022 v18

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v18 2022 – #486 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Bolongo]

Nu har jag också sett Nordmannen.

Jag gillade den. Mer Korpen Flyger än Hamlet, och det var rätt väg att gå. Sedan fick jag litet vibbar av The Green Knight också, med alla visionerna. Inte fel, det heller.
Kan nog inte tillföra någon mer insikt till de tidigare recensionerna.

En stark 4 av 5.

 

[Gamiel]

Nu har jag också sett Nordmannen.

 

[wilper]

Jag såg "Metal Lords" på Netflix.

Ungdomar startar rockband. Stora behållningen var den kvinnliga huvudrollen, spelad av Isis Hainsworth.

Två stjärnor, men jag har absolut tillbringat en kväll på sämre sätt än med den här filmen.

 

[nano]

Jag såg the Northman. Den var jättebra. Satt bredvid en söt kille också som jag klappade om varje gång det blev läskigt. Mysigt. Men filmen var bäst ändå.

 

[krank]

Jag kom just hem från Doctor Strange in the Multiverse of Madness.

Det var… det var en upplevelse. Jag har funderat på hur man bäst beskriver den. "Sam Raimi unleashed", kanske? Om man mest känner Raimi som "han som gjorde Spindelmannen", kolla in vad han gjorde innan dess. Det här är inte Spindelmannen. Ett annat sätt kanske är "film enligt Malmsteen-principen"? Vet man något om min filmsmak så vet man att jag är oerhört svag för smaklöshet. När det är sådär riktigt kitchigt mycket. är volymen vrids upp till 11 och de sparkat alla som haft någon känsla för moderation. Balls to the wall urballning. Och det är nog ett bra sätt att approacha den här filmen.

Jag får ändå säga att det är ganska spännande hur Marvel tar risker med sin gigantiska biljardfranchise. Först snubblade de nästan in i ett ciematiskt universum som skrivit filmhistoria – vad jag förstår var Endgame knappast påtänkt när de gjorde Iron Man – och sedan spenderade de 20+ filmer med att bygga upp detta universum genom huvudsakligen ganska formulaiska och liksom normala filmer. Alltså jag gillar dem, jag gillar typ alla MCU-filmer, men de är ganska koncentionella.

Sedan… sedan gör de grejer som Eternals. De hade kunnat fortsätta mjölka Avengers, eller kört på med FF eller X-men. Men nej, de satsar på ett gäng Gaimanska gudomar som käbblar sig igenom en hel film. Säga vad man vill, men knappast ett safe bet.

Och så den här. Att ge Sam Raimi vad som verkar vara fria tyglar var ett… intressant val. Det blev himla bra, men återigen – inte safe. Det här är Raimis humor, splatter, rena glädje över balla specialeffekter, och balls to the wall storytelling. Det här är att verkligen ta tillvara på Marvelseriernas allra mest utflippade stories, bevara den delen av arvet så att säga. Och jag var inte riktigt beredd på exakt hur många huvuden som skulle poppas som ballonger i den här filmen.

Förutom att det är actionsplatter och balls-to-the-wall weird fuckery så är det också en del deep cuts i Marvel-lore. Jag menar, Illuminati? Vem vet ens vilka det är i Marvels universum?

Finns det saker jag inte gillade? Javars, det finns det väl. Jag tror att min huvudsakliga kritik är att jag tyckte att det här blev ett tråkigt sätt att hantera Wanda efter Wandavision. Jag vet att man i den seriens slut såg henne läsa Darkhold, men jag tyckte ändå att hon gavs en hyfsat bra arc där – från att leva i förnekelse och skada folk för att hon skulle kunna fortsätta med det, till att slå sig loss och acceptera sin förlust, acceptera verkligheten. och här är hon nu igen, med att joxa med verkligheten/verkligheter. Jag väntade mig inte att hon skulle vara skurken, faktiskt.

Alla specialeffekter funkade tyvärr inte fullt ut. Men det gör inget, för de såg coola ut ändå.

Jag har också nu bestämt mig för att försöka sluta helt att använda Google Pixel-launcherns inbyggda Google-nyhetsflöde på mobilen. Det flödet spoilade att Professor X skulle vara med. Det hade jag velat upptäcka genom att se filmen – forskningen som säger att man "gillar film mer om man blivit spoilad" kan ta sig i röven, resterande publiken kan jag säga hade en ganska stark påtaglig positiv reaktion/upplevelse till det avslöjandet, medan jag mest satt och tyckte "ja, där händer den grejen".

Flera i mitt sällskap tyckte i princip att det skulle gå att köpa nya biljetter direkt och se nästa visning också. Jag är böjd att hålla med. Det här var jävla bra alltså.

BETYG: 5/5

 

[Rickard]

Och så den här. Att ge Sam Raimi vad som verkar vara fria tyglar var ett… intressant val.

Önskar de kunde ta tillbaka Edgar Wright till Antman. Fan, han var fem år för tidigt ute. Suger att Marvel inte då insett att de måste byta formula på sina filmer, istället för att stansa ut dem till standardiserade modeller att servera till publiken.

 

[DeBracy]

Ikväll har jag tittat på The Man Who Killed Don Quixote (2018) och jag kommer inte på något vettigt att skriva om den.

Jag lutar åt fyra förvirrade riddare av fem möjliga på den krankiska skalan i alla fall.

 

[Lukas]

Ikväll har jag tittat på The Man Who Killed Don Quixote (2018) och jag kommer inte på något vettigt att skriva om den.

Jag lutar åt fyra förvirrade riddare av fem möjliga på den krankiska skalan i alla fall.

Det var en film jag inte älskade när jag såg den.
Men oj vad jag tänkt mycket på den sedan dess.
Jag känner nästan att jag måste se om den i hopp att få ut den ur mitt huvud.

 

[Gamiel]

Dr Strange och galenskapens multiversum
Ingen djupare analys här: jag gillade den. Man kan absolut se att samma regissör låg bakom Evil Dead trilogin, så om du har problem med skräckelement eller den du tänker gå med har det, var beredd på att sådana dycker upp.
Om man bara har sätt filmerna så bör man ha en ide vad WandaVision tv-serien handlar om för att förstå vad Scarlet Witch refererar till som hände mellan filmerna o varför hon nu är annorlunda jämfört med när vi senast såg henne på vita duken.


Krankisk 5/5 för mig

 

[Gamiel]

鬼打鬼 / Encounters of the Spooky Kind (1980)
(såg den med engelsk undertext så jag använder deras översättning).
Bold Cheung (Sammo Hung) - som jag förstår det är det namnet en halvöversättning med tanke på alla skämt om att Bold är bold d.v.s. djärv/modig) - är en karl som arbetar hårt att leva upp till sitt namn (även om han i själva verket inte är så modig) och kan ur lätt bli lurad att göra grejer om man utmanar hans mod (även om han e smart nog att göra det till ett vad så han får något ut av att göra det).

Efter några scener som visar vilken typ av film vi har att göra med - övernaturliga skräckekelement och fysisk komedi - o etablerar Bold Cheungs karaktär, så börjar den egentliga historien med att Cheung upptäcker sin fru vara otrogen men lyckas inte göra det på ett sådant sätt att hon inte kan argumentera emot o hennes älskare lyckas fly innan Cheung kommer in. Grejen är att älskaren är Cheungs boss, lokal pampen mäster Tam, som bestämmer sig att hyra in en trollkarl för att ha ihjäl Cheung genom att lura in honom till ett gammalt tempel o använda en hoppande vampyr som mordvapen. Detta försvåras av att trollkarlens kollega bestämmer sig för att hjälpa Cheung...

Den här är riktigt bra. En massa kampsport, drutta på ändan komedi som kräver rejäl akrobatik, mystiska ritualer och liknande.

Om du ska göra ett spel i gamla Kina, en Kina-ish inspirerade fantasy värld, eller moderna ockulta äventyr med Kinesiska mystiker/monster är den här utmärkt inspiration.