Borta med vinden
1939
Jag har ett antal klassiska filmer som jag vill se och tänkte försöka beta av dem nu. Den här filmen var 3,5 timmar lång. Vad jag kan säga är att fotot är otroligt vackert - den fick en Oskar för detta av en anledning. Det är väl ... i princip allt. Filmen har för mig, ryktesvägen, alltid varit en klassisk romantisk saga -- alla har väl hört talas om Scarlett O'Hara och Rhett Butler? Någonstans trodde jag "Borta med vinden" hänvisade till en bitterljuv känsla av kärlek som gått förlorad.
Tji, fick jag när jag - efter en fem minuter inledning med musik - läste förordet i filmen, som hyllar en romantiserad bild av en civilisation som är länge förgången och aldrig kommer tillbaka. En kultur med kavaljerer, med mästare och slavar, med riddarideal. En vacker värld ... som är borta med vinden. Det här färgar resterande film, vilket handlar om en kvinna från Södern och hennes tillvaro genom amerikanska inbördeskriget. Skulle vara ett intressant perspektiv; att se världen från förlorarnas ögon.
Om det inte varit för att Scarlett är en bortskämd narcissistist, i princip en sociopat, som aldrig ändras genom hela filmen. Hon manipulerar sig genom hela filmen och skiter i vilka som skadas och hur. Jag blir förvånad, eftersom det finns ingenting jag tycker är tilltalande med henne. Då och då dyker Rhett Butler upp som förklarar varför vi ska tycka illa om O'Hara; jag tänkte mig att det är berättarens egen röst, men det blir jättekonstigt när han då och då tvingar sig på henne och till och med går så långt att han våldtar henne och då samtidigt gör henne gravid. Än värre att hon vaknar upp med ett leende dagen efter. Jag har liksom ingen i filmen som jag ens kan känna något för. "Frankly, dear. I don't give a damn."
Det är slavar i filmen, vilket är tidstypiskt och de utgör en liten del av filmen, men de porträtteras som om de var där frivilligt för sin överklass. Skådespelaren som spelar Mammy - hushållerskan - kritiserades för sitt deltagande i filmen av andra afroamerikaner i hennes samtid, men som hon själv sade: jag tjänar hellre 700$ för att spela en piga än 7$ för att arbeta som en. Det finns en intressant (säkerligen omedveten) kommentar när Scarlett, efter inbördeskriget, anställer fängelsekunder till sin verksamhet. En kommentar om att slaveriet aldrig avskaffats i USA, utan bara blivit fängelsearbete istället. Fast det är också sådant här som visar på Scarletts sociopat-beteende, där hon sätter sin lycka framför alla andras, oavsett hur mycket de andra skadas; det nämns i filmen att straffarbetarna är sjuka, knappt får mat och piskas.
Det är ett vackert foto, med en romantisering av en civilisation där "darkies" skulle sköta om sina vita överherrar och där kvinnor egentligen menar "ja" när de säger "nej". En civilisation som är borta med vinden. En civilisation som jag vet än idag romantiseras. Vill du se detta i 3,5 timmar är detta en film för dig. Jag är rätt chockad över denna klassiker. Tror Birth of a Nation är nästa film att se, om det ska vara på detta sätt. Se bara Borta med vinden om du ska se den som del i att vara filmfantast. Fotot höjer betyget ett steg - jag saknar den tidens färgsättning men bildkompositionerna är också förstklassiga. Första färgfilmen som vann bästa foto. Välförtjänt.
BETYG: 3/5
