WRNU:s filmklubb 2022 v27

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v27 2022 – #495 sedan starten. Dags att börja ladda för 500!

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Dr_Dängrot]

Winter sleep ifrån 2014

Streamas på HBO Max

Winter sleep är en turkisk film som utspelar sig en ett litet samhälle i Anatolien . Filmen handlar om en fd skådespelare och numera hotellägare som håller sig själv i väldigt hög dager men när vintern kommer till det lilla samhället där hen bor så framkommer det att flera personer i samhället har anledning att tycks väldigt illa om hen.

Det här är en sån där film som uppskattas av filmvetenskaps studenter eller konnässörer av turkisk film

Betyg 1/5 skittråkig film

 

[Rickard]

Takedown
2000

Kevin Mitnik var en sensation när han levde ... vilket är än idag. En kontroversiell hackare just för att han är en hackare. Jag visade filmen för frugan för att visa hur hacking egentligen går till, där det handlar mer om dumpster diving och utnyttja/övertyga andra människor än att sitta och koda i en källare om nätterna. Visserligen har hackarna i filmen blivit utbytta mot coola holloywood-stjärnor men jag tycker ändå filmen har mycket att ge.

Baserad på boken med samma namn skriven av datorsäkerhetsproffset som själv var med och fångade Mitnik (enligt filmen). Jag har säkert sett filmen fyra gånger. Jag hade för mig att den var riktigt skön på några punkter, men då slutet var lite för mycket "hollywood-hacking" och lite för långdraget så sänker jag betyget till "funkar att softa till".

BETYG: 3/5

 

[Khan]

Häromdagen såg jag om Oh Brother Where Art Thou?

Den är fortfarande riktigt, riktigt bra, och har fortfarande ett sjujäkla ballt soundtrack.

 

[Bolongo]

Jag gick idag och såg Tor: Kärlek och Åska. På 3D IMAX, såklart.

Blev oerhört imponerad av hur Waititi jonglerar så många bollar på så kort tid (aningen kortare speltid än förra Tor-filmen) utan att det hela rasar ihop. Alltså: först måste han ta alla passningar han fått från tidigare filmer som han inte själv hade kontroll över och lägga dem till ro, sedan starta upp storyn han själv vill berätta - och den är i sin tur ihopsydd av minst två (någon på nätet påstod tre, det är möjligt men jag kan inte verifiera det) plotlines från serierna - avrunda med krokar för en uppföljare, och få det hela att kännas såväl roligt som spännande och hjärtevärmande. På vägen lyckas han också utmana MCU:s metafysiska status quo. Bra jobbat.
En del andra recensioner säger att det blir för hektiskt och att de olika beatsen och karaktärerna inte får tid att andas. Kanske det. Själv känner jag inte så stort behov av andrum i den här sortens film. YMMV.

En tydlig 4 av 5.

PS. När ni också sett den, måste vi diskutera det här:

Spoiler

Så det finns alltså ett liv efter döden i MCU. Åtminstone för vissa.

Förresten, ett tillägg:

Spoiler

Om man är den enda som någonsin kommer att få önska sig precis vad som helst från den (kanske?) mäktigaste kraften i existensen, är det rätt fantasilöst att återuppliva en enda person. Men visst, Gorr har ju aldrig visat sig särskilt vidsynt.

 

[krank]

Jag har sett In the Shadow of the Moon på Netflix.

Jag tyckte om den, på det hela taget. Den var lite förutsägbar, och hade ganska starka 2004-vibbar på något sätt – men bra skådespelarinsatser, fullt dugligt manus och en ganska intressant premiss.

Spoiler

En av de bästa saker jag vet är att få min hjärna sprängd. Ni vet sådär "whaaat" och "whoooa!" sådär som man kände när man greppade T2s ganska timida tidsparadox första gången. Man känner hur hjärnan expanderar och att man fattar något, man tänker tankar man aldrig tänkt förut. En ny idé, ett nytt sätt att tänka på världen, har fötts i ens hjärna och från och med nu kommer den att färga allt man tänker från och med nu.

Det som är tråkigt med det är att det verkar finnas ett slags diminishing returns. Det blir svårare och svårare att bli sådär whoa:ad. Numera känns det mesta rätt "gjort". Det kan väl inte rimligen vara så att alla perspektiv som man kan tänka sig kring till exempel tidsresor, eller hur universum är uppbyggt, redan är tänkta och gjorda?

Men efter typ tre decennier av T2 och Doctor Who och scifi överlag är jag tyvärr rätt avtrubbad. Hade jag sett den här filmen 2002 eller så hade jag nog älskat den. Numera är det ju så att så snart jag får minsta lilla antydan till tidsrese-plot så börjar någon del av min hjärna gå igenom dels olika sätt för tidsresor att funka, och dels de vanligaste tidsrese-plotsen. Och numera är det alldeles för lätt att ganska tidigt gissa rätt. Ibland lyckas jag stänga av den delen av hjärnan, men inte den här gången.

Okej, Netflix förvarnade mig om att det skulle handla om en kvinnlig seriemördare vars mord var "mot fysikens lagar". Kroppar hittas med mystiska nålmärken i nacken. Jag undrar om seriemördaren kommit tillbaka från framtiden för att stoppa något, och hon gör det genom att mörda de här?

Mördaren träffar huvudpersonen, och vet För Mycket™ om honom. Vet hans namn och grejer. Okej, hon åker baklänges genom tiden alltså, och det här är hennes sista anhalt? Jaha, hon dog nu alltså. Ja, då kommer hon alltså att "komma tillbaks" senare. Standard Doctor Who-grej, som hans äktenskap med River Song.

Så… Ja. Det var inte jättesvårt att gissa plotten. Men det som var lite överraskande ändå var karaktärer och deras relationer. I den här sortens film är det alltid lätt att den biten får bli väldigt klyshig, och visst – lite klichémässiga är ju karaktärerna, men de har tillräckligt med intressanta avvikelser från klichéerna för att jag ska bli lite förvånad.

Att till exempel huvudpersonens frus bror, som också är huvudpersonens överordnade, inte är ett rövhål utan ganska sympatisk och resonabel. De hade så lätt kunnat bara låta honom vara en dryg idiot. Men det är han inte, och det gör att jag köper deras relation betydligt mer. Överlag har filmen bra kemi mellan skådespelarna, vilket i kombination med viss klichédodging får den att funka bättre än den borde.

BETYG: 4/5. Duglig. Rekommenderas, men det är inte Årets Film.

 

[Gurgeh]

Jag såg The Princess enbart för att jag tyckte det var kul att det fanns en film om en prinsessa som dödar en massa soldater på Disney+. Den var väl okej, men inte mer.

 

[DeBracy]

Jag har sett Everything Everywhere All At Once (2022) och den spontana känslan är "jäklar vilket filmmakande och skådespelande alltså".

Kommer jag tycka den är lika bra om 5,10, 20 år? Ingen aning. Men just nu är det väl 5/5.

 

[Jocke]

Jag såg, sist i det kända universum, The Babadook (2014).
Som en person som under långa perioder av mitt liv inte kunnat sova så är det här en ganska bra representation av hur det är. När de kanske hela dygn man tillslut slocknar känns som att det går på sekunder, eller där man sitter och inte vet vad som är verkligt framför tvn eller vad som är The Babadook. I övrigt var det väll en OK skräck lite i Polandski anda men med lite mindre nerv. 4 av 5, men rätt nära att falla ner till en trea.

 

[Conan]

Portrait of a Lady on Fire

Långsam fransk budget, independent, feminist

Spoiler

HBTQ

-film.

Bra grundpremiss, bra skådespeleri, men ballar ur lite nånstans mellan mitten och slutet med vissa ”aktivistiska” aspekter.

Ändå sevärd, får 3/5.