WRNU:s filmklubb 2022 v28

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v28 2022 – #496 sedan starten. Dags att börja ladda för 500!

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[wilper]

Terminator Genisys

Ännu en efterföljare på Terminator-filmen.

Började se utan några förväntningar alls, det var några nickar mot de gamla filmerna men de fick mig bara att vilja se de gamla filmerna igen.

En stjärna (Jag avbröt tittandet i halvtid.)

 

[Rickard]

RRR (Rise Roar Revolt)
2022 (alt. titel: RRR: Rage, War, Blood)

Två krafter kolliderar mot varandra. Polisen Raju och stamkrigaren Bheem. Eld och vatten. Heder och känslor. Vad jag först trodde var en uppenbar storyline fick sina vändningar. Det var svårt för mig att inte tänka på den utmärkta koreanska filmen Tae Guk Gi: The Brotherhood of War (enda filmen som fått mig att gråta båda gångerna jag sett den) när jag först började kolla men tror nästan filmen är närmare Hero, särskilt som båda filmerna har (typ) wuxia i sig samt väldigt stark visuell poesi. Slow-mo-tagningarna är helt häpnadsväckande vackra och CGI:n, utöver de animerade djuren, är i princip helt felfri. Musiken är klockren, karaktärerna engagerade och dansnumren för alltid handlingen framåt. Filmen är också stundtals väldigt rå, nästan Passion of the Christ-klass.

Det är en tre timmar lång upplevelse, men har ett naturligt avbrott efter halva filmen, så jag delade upp tittningen i två delar. De två karaktärerna är löst baserad på två riktiga individer. Titeln kommer ursprungligen från första bokstaven på de tre författarna och sedan bestämde de sig för att köra på det. Filmen finns på tyska och engelska Netflix, antagligen tills de fixat en svensk textning. Det här är en toppfilm som bör ses. Det enda som sänker betyget något är pastischerna på engelsmännen, vilket normalt inte hade sänkt betyget, men tillsammans med en något svag tredje akt gör att betyget inte blir "rekommenderas varmt" utan istället får jag säga att filmen är otroligt skön på ett gäng punkter.

BETYG: 4/5

 

[IcarusDream]

Alex Garlands Men
2022

Handlar om en kvinna, Harper, som efter hennes makes självmord hyr en stuga på engelska landsbygden av en man vid namn Geoffery. Sakta börjar Harper inse att något (?) är udda i den idylliska miljön när hon börjar förföljas av skumma män.

Fantastiskt stämningsfull och läbbig film, otroligt obehaglig på ett välgjort sätt. Miljöerna är vackra, musiken är fantastisk, skådespelet är riktigt bra. Slutet kommer du aldrig glömma, oavsett om du älskar det(som jag) eller hatar det.

Det kommer finnas mycket att fundera på och diskutera efter filmen.

Betyg 4/5

 

[Rickard]

Havsmonstret
2022 (org. titel: The Sea Beast)

Bläddrade igenom Netflix och eftersom jag skriver på InHuman - som handlar om att slåss mot ett monster - väckte den här animerade filmen mitt intresse. Man skulle kunna säga att det är en How to train your dragon, fast på havet. Filmen känns som en Disney-film och man kan se hur mycket mer spännande det blir när karaktärerna bryter mot sina livsmål snarare än håller fast vid dem. Chris Williams, som ligger bakom manuset, har skrivit Mulan, Bolt och Muana, för att nämna ett fåtal. Fina miljöer, sköna (men enkla) karaktärer. Känns fel att ge detta samma betyg som RRR men jag bedömer filmerna utifrån sina genrer snarare än har en skala för alla filmer. Den här är riktigt skön på några punkter.

BETYG: 4/5

 

[Mundo]

Jag såg också The Sea Beast på Netflix.

Det var en bra, otroligt vackert animerad och en såndär alldeles arketypisk 'familjefilm'. Det betyder ibland att den är något förutsägbar, men det gör inte alltför mycket. Man vet vad man ger sig in på när man slår igång en sånhär film. Jag älskade särskilt designen på flera av karaktärerna. Till och med små sidokaraktärer hade intressanta och kul detaljer, och man använde så mycket skeppstermer att jag trodde jag kikade på master & commander.

Den är härlig.

Deras sea shanty om Captain Crow är också en instant hit och deras worldbuilding was cool.

Betyg: 4/5.

 

[krank]

Jag kom nyss hem från Thor: Love & Thunder.

Den var absolut inte lika bra som Ragnarok, utan lider lite av uppföljarsyndromet: första var maffig och sammanhållen och tight, men så försöker de göra "mer av allt" och resultatet blir spretigt. Det blir inte riktigt lika ostadigt som The Dark World, men lite samma sorts problem.

Därmed inte sagt att den var dålig. Tvärtom, jag tyckte mycket om den. Men inte riktigt lika mycket som Ragnarok.

BETYG: 4/5

 

[Gamiel]

Arrakis : ökenplaneten (2022)
Såg om den på DVD, lånad från biblioteket. Säger väll fortfarande att den är okej till bra i det stora hela, lite för lång för vad den har i sig. O inte alls lika bra att titta om eller ha i bakgrunden som Lynch 84 version. Känner inget behov att skynda med att införskaffa den till mitt eget filmarkiv för återtittning eller som referensmaterial. Gjorde en genomgång av vad jag gillade och ogillade, noterar att jag är nog mer kritisk till den här om den inte vore så stor och lång, trots att den bara är första halvan av boken.

Gillar

Spoiler

Sardukarernas introduktion är guld

Duncan Idaho, som i mångt o mycket saknar egen personlighet i boken o bara är en namngiven extra i ’84 filmen o TV-serien har här givits rejält med personlighet och vi verkligen fattar varför folk gillar honom.

Arkitektoniska stilen på Caladan, även om jag finner minimalismen rörande belysning och dekoration något störande.

Scenen då man signerar överlämnandet av Arrakis till Atreides. Gillar "observatörernas" design o det kejserliga språkröret (eller vad man nu ska kalla honom)

Var för sig gillar jag designen på de olika grupperna (även om Atreides är lite för mörka), men jag har ett större ”men” här under Ogillar.

Visuellt är filmen riktigt snygg med bra landskapsbilder.

Älskar användandet av teckenspråk o andraspråk för hemlig kommunikation.

Gillar att de inte använder sig av det latinska alfabetet för de skrifter vi ser.

Gillar designad på ornithoptrarna, kryddinsamlar maskinerna o deras lyftare, fremener tältet, o en hel del annan teknologi.

Större delen av skådespelarna gör ett utmärkt jobb, och Timothée Chalamet känns väldigt trolig som någon som inte e de tjugo.

Striderna är snyggt gjorda, men jag har ett större ”men” här under Ogillar rörande sköldarna.

Ogillar

Spoiler

Lite för färglösa/mörka för min smak - att göra alla så mörka att de ofta verkar svarta gör att de som är på riktigt svartklädda, som Bene Gesserit och Harkonnen, sticker ut mindre; Jag skulle ha velat ha lite mer levande grönt för Atreides och låta dem visa sina färger när de var i rustning; någon annan färg än brun och blekt svart för Fremen, åtminstone när de är i stan hade varit trevligt; etc.

Atreides rustningar när de kommer till Arrakis. Jag har inga problem med designen i sig men när de kommer ut ur landaren så borde de vara klädda för parad, antingen i någon typ av parad rustning eller genom att de har parad kläder (taberter, mantlar, snofsiga hattar/hjälmar o sånt) över rustningarna.

Jag har problem med introt eftersom det presenterade det som att utomstående bara varit på Arrakis för att bryta kryddor och påtvinga Fremen sin vilja sedan Harkonnen kom dit, istället för något som har pågått i vem vet hur länge (över 10.000 år enligt boken eftersom Dune:s tidräkning börjar efter Butlers Jihad då man förbjöd de ”tänkande” maskiner som bl.a. gjorde det möjligt att navigera hyperrymdshop utan att man behövde kryddanvändande navigator).

Filmens design är för minimalistisk för min smak. Bortsätt från signeringen av överlämnandet-scenen (o Jessika när de landar på Arrakis) så bär ingen dekorativa kläder, o även när de gör det så är de väldigt sparsmakad. Det finns inga mattor, tavlor (vi ser en packas ner men inte några vara uppsatta), eller liknande, vi ser lite reliefer men de är fåtalet. Flera av karaktärerna skulle inte sticka ut mycket eller inte alls om man hade dom bland någon av de andra grupperna, o i den här typen av film anser jag att de olika fraktionerna ska vara tydliga att skiljas åt. Var för sig gillar jag Atreides, Harkonnen o Bene Gesseriternas design men när alla ser så liknande ut smälter de samman. Atreides som mörk o minimalistisk hade fungerat bättra om Harkonnen presenteras som besmyckade och levande i dekadenta överflöd istället för den monumentala deko-minimalism vi ser. Eller ett Atreides som var med varma färger och allmän inbodd känsla med broderier på kläderna, tavlor, mattor och liknande, hade kunnat sättas emot Harkonnen som de är i filmen.

Piter de Vries, som i boken är noterbar, är här helt utan personlighet.

I böckerna är sköldarna en av de viktiga delarna av världsbygget, för att de har gjort all typ av artilleri, fällda bomber, och personliga avståndsvapen värdelösa. I den här filmen så ser vi både pilar (från en pilpistol) och fällda bomber som borrar sig igenom sköldarna, vilket tar bort från grejen om att allt dödande sker i direkt närstrid eller genom lönnmord. Sedan verkar flera av attackskeppen sakna sköldar vilket bara känns dumt.

Själva striderna mellan sköldade folk som vi ser känns väldigt mycket som normala strider med snabba hugg eller att man pressar igenom ett skydd istället för något där man måste attackera långsamt så att inte aktivera skölden.

Arrakis dagtid ska vara väldigt varm och ha en stark sol, filmen gör inte ett bra jobb att visa detta. Bortsett från Thufir Hawat (som har ett paraply mot solen) så ser vi ingen som har någon typ av skydd mot solen (inga brättade hattar, kepsar, solglasögon, huvudschalar, solparaplyer, solskyddsdrönare (vi ser ju lampdrönare) eller liknande) när de är utomhus dagtid och ej heller ser vi folk som verkar svettas p.g.a. värmen.

För en så lång film så känns det konstigt att de scener som problematiserar Atreides, de som visar att även om huset är långt mycket bättre än Harkonnen så är de inte direkt goda och har inga problem att använda sig av ohederliga metoder för vissa saker. I ’84 Dune är det förståeligt eftersom det finns så lite tid, men här har vi en lång film som bara är första halvan av boken. Det känns som filmen vill göra någon typ av kommentar om kolonialism och förtryck, men jag anser att den missar så mycket genom att framställa Atreides som i det stora hela genomgoda.

Hur Arraken (staden på Arrakis där Atreides bosätter sig) ser ut. Enfärgad och med samma arkitektoniska stil överallt. Känns inte som något ställe folk bor på.

Avsaknaden av Feyd-Rautha.

 

[krank]

Spoiler

genom att framställa Atreides som i det stora hela genomgoda.

Spoiler

Det… det var inte riktigt hur jag uppfattade att de framställdes i filmen. Tvärtom tyckte jag att det gjordes ganska tydligt att Atreides i bästa fall är manipulativa paternalistiska kolonialister som kan tänka sig låtsas ha respekt för t.ex. fremen om det hjälper dem att manipulera "vildarna". Ganska långt från "genomgoda" i min bok.

 

[Gamiel]

Spoiler

Det… det var inte riktigt hur jag uppfattade att de framställdes i filmen. Tvärtom tyckte jag att det gjordes ganska tydligt att Atreides i bästa fall är manipulativa paternalistiska kolonialister som kan tänka sig låtsas ha respekt för t.ex. fremen om det hjälper dem att manipulera "vildarna". Ganska långt från "genomgoda" i min bok.

"I det stora hela" skrev jag. Filmen framställer dem som hedersamma, villiga att räcka ut en hand till fremenerna, försökande anpassa sig till Arrakis (istället för tvärt om), över lag vänliga (Gurny varande undantaget). Vi ser inget av den öppna diskussion om manipulation som hertigen o hans närmaste för i boken, ovilja att ta Harkonnens fredsgest (vilket öppnar dörren till att allt baronen gör är lagligt, ignorerande samarbetet m kejsaren), vilja att förfalska bevis för att kunna konfiskera tillgångar från tidigare Harkonnen allierade, o liknande.

 

[Mundo]

Jag såg Buzz Lightyear-filmen. I sin opening crawl så berättar filmen hur öppet den är en skamlös cashgrab när den berättar för tittaren att filmen är en film (filmception!) som Andy från Toy Story såg 1998 och det är därför han ville ha leksaken. Gör de något med det här? Är filmen animerad som en tecknad barnfilm på 90-talet, eller använder typiska storybeats från den tidsperioden? Ha, nä för helskotta.

Den heter Buzz för att folk som såg Toy Story ska tänka "Minns du inte att du gillade Toy Story? Du borde se den här filmen också."

Som film är det bästa jag kan säga om Buzz Lightyear är att den är iallafall inoffensive. Den är liksom inte riktigt dålig, men den är inte bra heller. Den hade några intressanta idéer, men använder inte dom tillräckligt väl för att det skulle bra. Katten är najs, men det är väl så mycket jag är villig att ge den.

Den mest krankiska trean jag har gett till en film, tror jag. 3/5.

 

[Skarpskytten]

Liksom @krank och @Bolongo har jag sett Tor: Kärlek och åska.

Jag har bara sett en handfull av MCUs nu 29 filmer och har egentligen ingen relation till någon av alla dessa figurer. Noll förväntningar på denna film alltså. Oerhört underhållande film. Full fart, och gjord enligt modellen kababpizza med extra allt, och pommes ovanpå. Rymdvikningar. Magiska vapen. Zeus. Guns n Roses. Turistvikingaskepp utan master som dras av jätterymdgetter genom rymden. Åskladdade barn som slåss mot skuggtentakelmonster. Hänger det ihop? Tveksamt. Är det djupsinnigt? Inte alls. Är kärlekshistorien klyschig? Ja. Är det vulgärt, amerikanskt, kitsch-misch-masch? Absolut.

Extra bra var skurken, både själva konceptet och Christian Bales gestaltning. Russel Crow som Zeus var oerhört underhållande.

Och sen är jag impad hur de lyckas göra filmen fullt begripligt för någon som egentligen inte vet något alls om Marvel (har tex inte sett de tidigare filmerna om Thor).

 

[DeBracy]

Jag såg Doctor Strange in the Multiverse of Madness (2022) i lördags.

En del kul/fränt/bra, och mycket annat också. Tre multidimensionella svartkonstböcker av fem på den krankiska skalan.