WRNU:s filmklubb 2022 v31

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v31 2022 – #499 sedan starten. Nästa vecka smäller det…

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Khan]

Häromdagen såg jag Boiling Point.

Fantastisk film. Otroligt stressande och klaustrofobisk. Tänk ett tvärsnitt av den mest hektiska dagen du någonsin haft, fast allt draget 10% till. Magiskt bra.

 

[krank]

Jag har inlett veckan med Underworld från 2003.

Jag måste säga att jag tyckte om den. Det finns nog ingen mer blåfärgad film, och det är nog bra att de använder CGIn sparsamt, och det finns överhuvudtaget ingen kemi alls mellan huvudpersonen och hennes himbo.

Men. Det här är någonstans peak 00-tal ändå. Det är fruktansvärt dumt nonsens alltihop, och tar sig självt på så otroligt stort allvar. Skinnrockar, solglasögon mitt i natten, latex, svärd och pistoler med full auto. Och det har jag svårt att inte gilla. Sedan gör skådespelarna genomgående adekvata jobb, klippningen och cnematografin är duglig… men det filmen helt oironiskt gör allra bäst är specialeffekterna. Inte de som är CGI, som sagt – men det är alltså en ofantlig mängd riktigt, riktigt snygga varulvsdräkter och gore-effekter och sådär. Allt är sjukt imponerande och lär inte ha varit vare sig enkelt eller billigt.

Storyn? Haha, näe, den är inte mycket att hänga i någon julgran. Det är väl en random ihoprafsad Vampire/Werewolf-kampanj som gjorts till film. Det finns inga riktiga mysterier, i princip inget sås som inte skördas i typ scenen efter, och alla avslöjanden sköts via monologer och exposition. Men man ser nog inte den här filmen för storyn. Man ser den för att den är peak post-Matrix action-nonsens från en väldigt specifik tidsera.

BETYG: 4/5

 

[krank]

Jag har fortsatt veckan med Underworld: Evolution från 2006.

Inte lika mycket Vampire: The Masquerade, mer actionscener som staplas på varandra. Jag gillar ändå hur den här uppföljaren tar vid exakt där första filmen slutade. Det känns som att åtminstone de här två filmerna var planerade ihop. Det är också samma snygga praktiska effekter, samma hantverksmässiga skådespeleri och allmänt filmmakande och ungefär samma nonsens-story. Den var enklare i ettan; tvåan försöker krångla till mytologin och storyn med en massa nya element vilket inte funkar sådär jättebra, men… man ser nog inte Underworld för storyn, även om jag tänker mig att seriens skapare sannolikt är lika stolta över storyn som vilken vampire-SL som helst. För den här serien fortsätter verkligen drypa av bristande självinsikt. Allting tar sig självt på fantastiskt stort allvar, vilket är kul givet hur totalt nonsens det är. Karaktärerna är aldrig så coola som det nog är tänkt att man ska tycka att de är. Men snygga praktiska effekter och underhållande nonsens förlåter mycket.

BETYG: 4−/5

 

[Henke]

Sprang av en händelse på websajten www.waterbear.com där man som (kostnadsfri) medlem kan titta på många dokumentärer kopplade till klimatförändring, hot mot djurliv och annan miljöförstöring. Jag har länge haft på min watchlist att se Racing Extinction från 2015, så i och med detta så passade jag på.

Dokumentären handlar om djurarter som utrotas, om kommersiell masslakt på haj och manta, den illegala marknaden för dessa djur, om miljökonsekvenser av köttätande och mycket annat. Den här filmen har numera några år på nacken, så vad gäller statistik och information så är risken att det sedan dess blivit än värre, men jag vill ändå lyfta den här filmen som mycket sevärd.

 

[Franz]

Jag har sett Dr. Strange and the multiverse of madness (sen på bollen som vanligt, jag vet). Jag vill inte spoila filmen alltför mycket då jag tycker att den bygger mycket på överraskningar, men den handlar om Marvels trollkarl som måste rädda en tjej från en skurk som samtidigt är en gammal bekant. I deras flykt från skurken färdas de genom parallella universum.
Det knasiga är att jag kanske tio minuter in i filmen tänkte ”Oj, det känns verkligen som att Sam Rami har regisserat denna!” Och sen i eftertexterna fick jag reda på att precis så var det!

Hursomhelst, jag gillade denna film! Den hade fart och fläkt vilket var precis vad jag letade efter! En del idéer är verkligen helgalna, på ett riktigt positivt sätt! Jag förstår att många varit kritiska till filmens skurk då denne i tidigare verk gjort dumma saker men lärt sig av den och blivit bättre men nu beter sig som om hon inte lärt sig de sakerna. Men om man bortser från den saken tycker jag att det är en av Marvelfilmernas bästa skurkar. Även fast det kanske inte är troligt hoppas jag att få se mer av denne skurk framöver.

Det finns två aspekter med filmen jag har svårt för. För det första är tempot lite för högt. Detta gör att scener som hade kunnat vara känslomässiga spolieras helt. De pratar om ett tragiskt barndomsöde hos en av karaktärerna bokstavligen i förbifarten och de kommer till en värld som är typ helt förintad och säger ungefär ”Oj då så kan det gå, nåja låt oss fortsätta vårt uppdrag”. Och det gör att relationen mellan Strange och flickan aldrig fördjupas.

Den andra aspekten rör kanske inte denna film specifikt men Marvelfilmerna i stort. Jag tyckte att Marvelfilmerna började bli bra på allvar i och med Captain America: Civil War, och det var då som seriens metaplot började kännas riktigt viktig. Nu har det efter Endgame släppts en del filmer men jag tycker en riktig metaplot saknas. Jag vet att Multiverse varit med i flera filmer och en serie men jag vill att nåt ska hända med det snarare än att det bara finns.

 

[Henke]

Jag snubblade över Blood Work från 2002 med Clint Eastwood som pensionerade FBI-agenten McCaleb. I samband med att McCaleb får en hjärttransplantation blir han uppsökt av en kvinna vars syster blivit mördad och han blir ombedd att utreda detta. Det visar sig då att det transplanterade hjärtat kom från den mördade systern.
Det finns ett slags embryo till en bra twist här, men den dribblas bort av förutsägbarhet, parodiskt dålig dialog, bitvis usla rollprestationer och underligt agerande hos protagonisten. Exempel på det senare är vid ett tillfälle när McCaleb sliter fram sin sin revolver vid en avspärrad brottsplats med massa folk och skjuter rätt ner i en tidningshög bara för att illustrera hur hans kula är viktig i utredningen.
Vid ett annat tillfälle märker han att någon spanar på honom från en parkerad bil, vilket landar i att han oprovocerat (bortsett från misstanken om att någon spanat på honom) sliter upp en shotgun och går all-in på den aktuella bilen. Ännu bättre blir det när polisen som tidigare varit hans kollega ger sig in i eldstriden mot den stackars spanande bilisten som bara försöker fly platsen. Dialogen mellan McCaleb och den andra polisen (efter att bilisten lyckats fly fältet) gör det inte mindre tydligt hur skrattretande det här är:
- "Är du ok?"
- "Ja, är du ok?"
- "Ja"
- "Nu åker vi till Lockridges jobb"
- "Vi har ju skjutit som galningar!"
- "Träffade du nån?"
- "Nej, gudskelov"
- "Inte jag heller, nu åker vi."

Jag ger i regel inga "1-5"-betyg på filmer jag sett, så jag nöjer mig med att konstatera hur jag inte ska falla för frestelsen att se filmer under 7.0 i IMDB-betyg (alt. 70 i metascore) även om de råkar få bra recensioner av någon enskild person.

 

[krank]

OK, så Underworld: Rise of the Lycans (2009)…

Jag tror att min huvudsakliga fråga här är "varför?".

Alltså, filmen som sådan är rätt välgjord. De fysiska effekterna är bra, skådespeleriet och cinematografin fortfarande hantverksmässiga etc etc.

Men… Varför? Det här är en prequelfilm som vad jag kan avgöra lägger till exakt noll information. Allt vi ser i den här filmen har redan berättats i tillbakablickar eller exposition i film 1–2. Det finns inga överraskningar, inga oväntade vändningar. Vi har vetat sedan film 1 hur den här filmen skulle gå. Resultatet blir att vi som publik mest sitter och avnjuter det visuella i väntan på scenen vi såg i tillbakablicken då, och sen efter det är det en slutfight vi vet att ingen dör i för båda inblandade är med i de senare filmerna.

Det här är helt klart den första filmen i serien som man faktiskt helt och hållet kan strunta i och som inte ger något alls nytt till seriens lore eller övergripande story.

Däremot är den fortfarande rätt snygg, effekterna är som sagt riktigt nice, och så är det ju kul att se Bill Nighy i en actionroll.

BETYG: 3/5

I morgon har jag tänkt se fyran; femman väntar jag med till nästa vecka.

 

[Henke]

Jag snubblade över Blood Work från 2002 med Clint Eastwood som pensionerade FBI-agenten McCaleb.
Jag ger i regel inga "1-5"-betyg på filmer jag sett, så jag nöjer mig med att konstatera hur jag inte ska falla för frestelsen att se filmer under 7.0 i IMDB-betyg (alt. 70 i metascore) även om de råkar få bra recensioner av någon enskild person.

Måste berätta att jag såg att filmen vunnit priser och var tvungen att titta vilka miserabla priser det gäller:

"Il Festival Nazionale del Doppiaggio Voci nell'Ombra" har prisat filmen för "bästa manliga röst". Det gäller Clint Eastwood, men inte hans egen röst utan till Michele Kalamera för hans italienska dubbade röst.

Desto märkligare är att den vann pris på Venice Film Festival för "Future Film Festival Digital Award". Lyckas inte hitta vad det priset egentligen innebär, men det gick iaf till Clint Eastwood.

 

[krank]

Jag har nu också sett Underworld: Awakening. Femman väntar jag med till nästa vecka.

Men; nu händer det grejer igen. Ganska rejäla grejer också – människorna får veta att vampyrer och varulvar finns, och plötsligt är de båda jagade och de flesta dödas. Och det handlar om Selene igen också, som var huvudperson i ettan och tvåan. Det här kändes som ett helt OK sätt att eskalera den övergripande storyn.

Skådespeleriet är fortsatt… hantverksmäsigt okej. Charles Dance axlar rollen som konservativ gammelvampyr efter Bill Nighy, och det säger sig lite självt att det funkar bra. Storyn här är faktiskt helt okej – ett par mer eller mindre oväntade vändningar etc. Hur oväntade de var beror lite på hur pass mycket man lyckades stänga av hjärnans känna-igen-tropcentra innan filmen började, men det är åtminstone inte samma by-the-numbers som trean.

Den stora försämringen här är att de övergått till CGI-varulvar. Och de ser väl okej ut för all del, men de är ett ganska stort steg ner. Från typ top-of-the-line awesome världsklass fysiska effekter till… duglig CGI. Klart nerköp.

De här filmernas genomgående problem är informationshantering och storytelling, skulle jag säga. De har schysst action, och det är tydligt att de som skrivit filmerna haft en massa schysst lore som de hittat på, och övergripande plots som faktiskt inte är så illa. Men de är verklign urusla på att berätta sin lore och att omvandla plotsen till intressanta berättelser. Nästan all lore, och alla avslöjanden, sker via lång exposition. De tellar mer än showar, i princip alltid. Den här filmen är lite bättre, eftersom vi får visat för oss både att det är dottern och inte Michael som väcker Selene och att Michael fortfarande lever. Men däremot berättas skurkens bakgrund och plan på ett ganska krystat sätt. Och det här med att de just spenderat en hel film med att bara berätta saker de redan berättat men inte kan avvara fem minuter för att visa hur det kom sig att människor fick veta att vampyrer och varulvar finns…

Det är vad film tre borde ha varit. Avslöjandet. Vet ni vad som varit ballt? Om de haft 50/50 nutid/dåtid, och klippt mellan dem. Och låtit nya avslöjanden i dåtids-spåret informera förståelsen av saker som hände i nutid.

Men ja, det här är inte filmer man ser för deras fantastiska storytelling. Man ser dem för att få se varulvar och vampyrer banka skiten ur varandra.

Och den här var faktiskt ganska bra på det, dassig CGI till trots. Och som sagt, lite bättre på storytelling än tidigare filmer.

BETYG: 4/5

 

[Rickard]

Dragonlance: Dragons of Autumn Twilight
2008

Nyfiken på Dragonlance som är typ vad AD&D var, men jag undrar om böckerna är värda att läsa. Är det verkligen vettigt att sitta och läsa någon annans krönika? Jag är lite nyfiken att jaga rätt på gamla Dungeons & Dragons-serien från 1983 som verkar ha högt betyg på imdb, även från folk som är mellan 18 och 29 år och inte nostalgiska 45plus-skäggisar.

Nu såg jag filmen på Youtube i 240p så det kan ha påverkat min upplevelse. Det är lustigt hur alla femöresskurkar är animerade i 3D medan namngivna karaktärer är handritade. Jag känner att det finns djup i karaktärerna men filmen verkar följa manus mer än göra en egen uppbyggnad och jag känner föga för någon karaktär. Det är några större namn med, som Kiefer Sutherland och Lucy "Xena" Lawless, även om det inte gör någon större skillnad. Jag irriterar mig ungefär lika mycket på Zifnab som jag gjorde när jag läste Death Gate Cycle (även om det egentligen inte ska vara samma karaktär), eftersom jag känner att det är någon meta-kommentar - typ en övermäktig karaktär som spelledaren har med för att kunna styra hela storyn. Allt som allt, det är en OK film att softa till.

BETYG: 3/5

 

[krank]

Jag har just sett Scanners III: The Takeover.

Den har väldigt lite med ettan och tvåan att göra…

Storyn är i stort sett såhär: Efter att hon testat sin adoptivpappas mirakelmedicin blir en scanner en riktig #girlboss och lever sitt bästa liv. Och med det menar jag alltså att hon tar hämnd på alla som nånsin skadat henne och sen använder sina krafter för att ta över sin pappas företag och sen tänker ta över världen. Tyvärr kommer hennes urtråkige brorsa tillbaka från de thailändska munkar han gömt sig hos sedan han råkade scanner-döda sin bästa kompis. Sen blire fight!

Det finns saker att ogilla med den här filmen. Den är väldigt cheesy, och det är nog i den här filmen som scannrarnas ansiktsuttryck hittills varit allra fånigast. Förutom huvudskurkinnan är alla skådespelare rätt dåliga, och de blir inte bättre av ruskigt dåligt ADR heller. Det är egentligen bara ovan nämnda skurkinna som håller både i sitt grundskådespeleri och som faktiskt får sin ADR att funka sen också. Brorsan duger väl han också, men alla andra ser mest fuldubbade ut, genomgående.

Men. Filmen är rätt charmig. Storyn känns mycket mer sammanhängande än tvåan, där huvudpersonens plötsliga resa ut till sin familj och mötet med systern kändes minst sagt malplacerade. Här hänger allt ihop mer. Sedan gillar jag verkligen skurken – det kanske inte är shakespeare, men sånt här fullkomligt hämningslöst scenerituggande har jag ganska sällan sett kvinnor få göra och det funkar rätt bra. Man får ta filmen för vad den är, liksom.

Jag vet inte om jag riktigt kan rekommendera den, men den är ett klart steg upp från tvåan.

BETYG: 3+/5


Såhär skulle jag förresten göra om jag skulle förbättra den här filmen (förutom att byta ut alla skådisar då, framför allt brorsan och hans kärleksintresse som båda har karisman hos träplankor och ingen kemi alls):

Spoiler

Jag skulle låta hela filmen utspela sig ur brorsans synvinkel. Han råkar döda sin bästa kompis, och åker till Thailand. Sedan klipper vi till två år senare, då pappans kompis kommer för att berätta att fadern är död. En scanner attackerar, thailändare slåss, hela den grejen behålls. Brorsan åker tillbaka till USA och börjar rota i det hela.

Hans rotande låter honom se, som flashbacks i andra människors (vittnens) medvetande, scenerna av syrran som spränger folk etc. Med andra ord behålls alla sskönt splattiga scener och #girlboss-grejer.

TIll slut landar vi precis som nu i en slutgiltig uppgörelse. Men eftersom vi bara sett förstörelsen genom andras ögon etc så finns nu ett extra lager av anticipation och identifikation med, vi identifierar oss också mer med brorsan eftersom vi följt hans perspektiv.

Jag vet inte. Kanske hade det blivit bättre. Kanske bara meh.

 

[Dr_Dängrot]

Prey ,den senaste filmen i predator franchisen.

Detta är en prequel som utspelar sig på 1700-talet bland native americans ifrån commanche stammen.

Vår hjältinna ( yes hjältinna den här gången) är en ung commanche kvinna vid namn naru (spelad av Amber midthunder) full av frustration mot patriarkatet och som inte tas på allvar av sin bror och vuxenvärlden inom stammen, allt hon vill är att bevisa att hon är lika duktig som männen i stammen . För att få bli en stolt commanchekrigare måste naru utför en kraftprov där hon jagar något som jagar henne tillbaka (och vi vet ju alla vem det är )

En dag när naru är ute och gör naru saker så ser hon vad hon tolkar som ett järtecken på himmelen men vad hon inte vet är att det är predatorn som anländer.

Naru piskar sedan predator stjärt ,en predator som gör mos av både en björn (som förövrigt naru inte kan besegra) , männen i stammen och dom vita kolonistiska pälsjägare med flintlåsbössor som befinner sig i skogarna, ty the legends of the woken has spoken ----endast en stark rasifierad ung kvinna kan besegra predatorn .

Den här filmen var ganska mycket hollyWOKE the "message" rasifierad strong woman .


Betyg 3/5 om man bortser från att få the "message" upptryckt i ansiktet så är det här nog den bästa predator filmen efter originalet med Arnie

 

[Rickard]

Flykt
2021 (org. title: Flugt)

Amirs historia som asylsökande handlar inte bara om sin flykt från ett krigshärjat Afghanistan, utan även verklighetsflykten han ständigt måste upprätthålla för att bevara lögnen som fick honom att få stanna kvar. Filmen är intervjubaserad och vi får se animerade sekvenser i takt med att allting återberättas, vilka stundom förstärks med riktiga nyhetsinslag. Det är en humanisering av asylsökande och en uppvisning av ett perspektiv som vi svenskar är så blinda för då vi har vårt trygga sociala skyddsnät. Fast för mig var det också hjärtskärande, mycket för att min fru satt och nickade instämmande genom hela filmen. Om ansvaret hon har som överlevande, om den ständiga rädslan att bli förrådd och det eviga sökandet efter trygghet utan att veta när det är tillräckligt. Jag känner att min nuvarande klassificering inte riktigt passar in när jag nu säger att filmen är riktigt skön på någon punkt. Jag känner att det här en film man bör se om man vill ha fler perspektiv på livet: som svensk - gammal som ny.

Filmen finns just nu på SVT Play.

BETYG: 4/5

 

[Khan]

Jag har sett This is Spinal Tap

Överlag har den åldrats väl. Det finns en del skämt som inte flyger idag, men förvånansvärt få. 96% av filmen handlar om att karaktärerna i bandet bara är fantastiska att driva med. Och är galet kul sådär i största allmänhet. Så gott som allt är dessutom improviserat, vilket gör allt fem gånger mer imponerande för mig.

Rekommenderas om du är det minsta intresserad av metal, dokumentärer, eller bara lattjo humor

 

[krank]

Jag har sett Scanner Cop.

– Damn scientists!

Jag var beredd på super-lågbudget och cheesy B-action. Vad jag fick var en film som rent hantverksmässigt är ett klart steg upp jämfört med de två senaste filmerna – dugligt skådespeleri och flera kända ansikten (visserligen mest från TV-serier och B-filmer… Men jag menar, Brion James! Han var med i Blade Runner! Och typ 100 andra grejer…). Inga större regimissar eller så heller. Överlag en kompetent rulle, långt över mina förväntningar.

Sedan är den helt fruktansvärd på andra vis – till exempel genom att vara kanske den värsta copaganda-film jag sett. Good guys:en är vita manliga poliser, och det finns inga dåliga eller korrupta eller lata eller övervåldsamma poliser. Bara hederliga good-old-boys där vissa har ett "sjätte sinne" för när "något är fel".

Det enda tillfälle där vi ser en av de vita poliserna nyttja detta "sjätte sinne" är när han arresterar en svart knarklangare. Såg han knarket? Nä, men han "hade en känsla" som inte hade det minsta att göra med att killen var svart. Fina, goda, hederliga vita poliser har alltid rätt när de misstänker svarta för att vara knarklangare och är lite lagom våldsamma mot dem.

Ondingarna i filmen är en ond forskare som Gått För Långt och en ond gothar-kvinna som spelar på sin sexualitet.

Eh. Ja.

Huvudpersonen är en polis som också är en scanner, och när ondingarna börjar hjärntvätta vanligt folk till att bli våldsamma mot poliser så slutar han ta sin medicin och riskerar nervsammanbrott för att kunna använda sina scannerkrafter. För att ha poliser med psykiska krafter (telepati, telekinesi, kunna få folks huvuden att explodera) är såklart helt oproblematiskt – ibland, för att fånga in de riktigt slemma skurkarna, måste polisen få tillfång till lite grövre grejer helt enkelt. Det finns ingen risk alls att de missbrukas – de är ju good guys!

Såatte… Ja, jag vet inte om jag riktigt kan rekommendera den här filmen. Rent hantverksmässigt är den helt OK, mend en har inte åldrats sådär skitbra på andra sätt.

BETYG: 3+/5

 

[wilper]

Jag såg The Space Between Us på Netflix.

Det är en hjärtevärmande historia om en pojke som föds på mars.

Den var OK, jag spolade lite när det blev tillräckligt långsamt.
Två stjärnor.

 

[wilper]

Jag såg The Big Short på Netflix.

Det är en dramakomedi om finanskrisen. Jag såg att den har en vecka kvar på Netflix så jag bestämde mig för att se om den, och jag kommer nog att se den igen om tio år eller så, som fint tidsdokument av 00-talet.

Fem stjärnor.

 

[Rickard]

Det är en dramakomedi om finanskrisen. Jag såg att den har en vecka kvar på Netflix så jag bestämde mig för att se om den, och jag kommer nog att se den igen om tio år eller så, som fint tidsdokument av 00-talet.

Otroligt att det hänt på riktigt, men Kina genomgår samma kris nu. Om du är intresserad av temat så finns Dirty Money på Netflix. Jag såg avsnittet Drug short som var fruktansvärt bra. Fahmi Quadir är en jäkla bad ass.

 

[Conan]

Jag såg The Big Short på Netflix.

Det är en dramakomedi om finanskrisen. Jag såg att den har en vecka kvar på Netflix så jag bestämde mig för att se om den, och jag kommer nog att se den igen om tio år eller så, som fint tidsdokument av 00-talet.

Fem stjärnor.

Fantastisk film och högaktuell dessa dagar!