WRNU:s filmklubb 2022 v37

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v37 2022 – #505 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Dr_Dängrot]

Jag har sett kung-fu actionkomedin fearless hyena ifrån 1979 med Jackie Chan i huvudrollen.

Ching Hing-lung lever i en avlägsen by ihop med sin farfar kung-fu mästaren Ching pang-fei.

Lung är en ung och impulsiv man som inte tar sin kung-fu träning på allvar utan spelar bort pengar och hamnar i slagsmål till sin farfars stora förtret då farfarn sagt till lung att han aldrig får uppvisa sin kung-fu.

För att glädja sin farfar och bli en "vanlig" man tar lung anställning hos en skrupellös kistmakare men lung får nog och stänger in sin boss i en kista och flyr.

Under flykten stöter lung på 3 busar ifrån en kung-fu skola som lung spöar upp vilket leder till att kung-fu skolans ledare som är en charlatan vill att lung skall träna skolans elever för att kunna spöa upp rivaliserande kung-fu skolor.

Lung går med på detta men begår misstaget att döpa om skolan efter sin farfars kung-fu klan vilket leder till att den onde kung-fu mästaren yam tin-fei dödar lungs farfar.

Lung måste nu genomgå en rigorös träningsregim för att ta hämnd på yam tin-fei


Random facts: detta var tydligen Jackie chans regissör debut

Betyg 3,5/5 helt ok kung-fu action film

 

[Franz]

Jag har sett Elvis. För att vara helt ärlig har jag aldrig förstått storheten med Elvis Presley. För mig har han alltid varit en artist som gjort vad väldigt många gjorde före honom och enda anledningen till att han fick kändisskap och inte de som gjorde det tidigare är att de var svarta och han var vit. Nu blir säkert alla Elvis Presley-fans förbannade, men jag vill understryka att jag inte säger att det nödvändigtvis är så, bara att det är den uppfattningen jag fått.

Hursomhelst, bara för att jag tycker att en artist är ointressant som musiker så betyder ju inte det att en film om denna musiker behöver vara dålig, det kan ju likväl vara en intressant person det rör sig om.

Om Elvis Presley var en intressant person så märks det dock tyvärr inte i denna film. Jag vill minnas att den riktiga Elvis Presley en gång sa något i stil med: “Alla vet vem jag är, men ingen känner mig”. Tyvärr gör filmen inte mycket för att ändra på detta. Trots att filmen är över två timmar lång får vi inte reda på knappt någonting om Elvis, förutom att han tyckte om att spela musik. Det hela är otroligt konstigt upplagt, att så mycket tid kan läggas på att berätta absolut ingenting. Vi får knappt reda på något om honom som privatperson, hur han är i olika situationer, hur hans och Priscillas relation var, hur han var som pappa och så vidare. Att han tagit nästan all musikalisk inspiration från svarta artister adresseras i filmen, men man gör inget intressant med det alls. Här hade det ju kunnat finnas dramatik där Elvis genom sitt artisteri vill föra vita och svarta närmare varandra samtidigt som andra artister tycker att han försvårar för svarta att få uppträda på samma villkor som vita.

Det ska sägas att det blir riktigt spännande den sista timmen, men då filmen är två timmar och tjugo minuter är det alldeles för sent.

Filmen är överdådig och bombastisk på precis det sätt vi kan förvänta oss att en film av Baz Luhrmann är, men där det överdådiga i The great Gatsby kompletterar handlingen dränker den här istället handlingen. Jag kan tyvärr inte rekommendera denna film alls.

 

[Dr_Dängrot]

Dom surfande nazisterna måste dö aka surf nazis must die

Jag gillar ju b-film och vem gör b-film bättre än Lloyd Kaufmann och Troma.

I ett postapokalyptisk kalifornien styrs stränderna av hänsynslösa surfgäng som slåss om vågorna och värst av alla är surf nazisterna och endast en kvinna är tuff och modig nog att stå upp mot surf nazistera Mama Washington

När surf nazisterna mördar Leroy under hans joggingtur på stranden så tar hans vapentokiga mamma, Mama Washington saken i egna händer och utkräver hämnd .



Betyg 3/5 det är en troma klassiker , antingen gillar man troma eller så gillar man inte troma liksom.

 

[DeBracy]

Jag har sett R.I.P.D. (2013) där Jeff Bridges och Ryan Reynolds spelar snutar i efterlivet. Pang pang och skämt. Och 95 minuter lång! Det är ju typ en dygd i sig.

Nästan så jag höll på att öka betyget bara därför, men det är en krankisk trea. Passar bra att softa till, som det heter.

 

[krank]

Jag har sett R.I.P.D. (2013) där Jeff Bridges och Ryan Reynolds spelar snutar i efterlivet. Pang pang och skämt. Och 95 minuter lång! Det är ju typ en dygd i sig.

Nästan så jag höll på att öka betyget bara därför, men det är en krankisk trea. Passar bra att softa till, som det heter.

Jag hörde häromdagen att den ska få en uppföljare. Varför? Jag vet inte, men jag ser fram emot att softa till den också.

 

[Max Raven]

Jag såg klart The Princess and the Frog

Stark start, en del riktigt snygga platser och möjligen den coolaste skurken i animerad Disney-film.

Men tyvärr är den största delen del av filmen i tråkigt träsk med oinspirerade Disneydjur. Det är inte direkt många twists eller motstridiga mål - nästan alla drar åt samma håll och vad som känns som väldigt mycket tid läggs på att introducera typ tre karaktärer. Slutet är bra.

Mest för folk som älskar animerad Disney, men tror en stor andel av dem inte gillar den för huvudpersonerna har mörkare hudpigment.

 

[DeBracy]

Jag har sett The Mask of Zorro (1998). Swish-swosh med svärd och hoppa runt och sådär, som det ska vara, typ. Krankisk trea.

 

[Khan]

Jag har sett The Mask of Zorro (1998). Swish-swosh med svärd och hoppa runt och sådär, som det ska vara, typ. Krankisk trea.

Fortfarande den bästa superhjältefilmen som gjorts.

 

[DeBracy]

Jag har sett The Adam Project (2022). Lite sci fi-äventyr, lite sentimentalt. Jag tyckte om den, ganska pang på hela tiden istället för att fläska på med exposition som det gärna blir. Lättsmält, men också lite in the feels.

Fyra flygplan från framtiden av fem på den krankiska skalan.

 

[DeBracy]

Jag har sett om Desperado (1995). Smokin' hot Antonio Banderas och Salma Hayek, massor av krutrök, och inledningen med Cancion del Mariachi. Jäklar alltså.

Men... handen på levern tycker jag den bränner av typ allt det göttiga i början, och sen har vi en andra halva som inte kändes starkare än en trea ändå. Nå, tack vare musik och estetiken och sånt så blir det en krankisk fyra ändå.

 

[Henke]

På min resa genom filmhistorien har jag idag landat på Michael Moore´s dokumentär Sicko från 2007.

Som vanligt tycker jag Moore har hittat ett vasst ämne att ifrågasätta. Jag trodde främst dokumentären skulle handla om alla amerikaner som står utan vård pga att de saknar sjukvårdsförsäkring. Här handlar det inledningsvis istället om dem som HAR sjukvårdsförsäkring men som försäkringsbolagen har satt i system att neka vård ändå(!). Moore gör sedan jämförelser med grannlandet Kanada där sjukvården är fri för medborgare. Han reser även till Storbritannien och Frankrike för att konstatera att man även där har fri sjukvård, men också subventionerad medicin och andra förmåner, samt en medellivslängd som är markant längre än den i USA.

Som Moores tidigare dokumentärer gör även den här filmen ett starkt intryck, inte minst när Moore avslutningsvis tar saken i egna händer på liknande sätt som när han startar bojkotten mot Walmart i Bowling for Columbine eller försöker få politiker att skicka sina egna barn till Afghanistan i Fahrenheit 9/11.

En väldigt intressant dokumentär väl värd sina två timmar.

 

[Rymdhamster]

Jag såg Glorious (2022)

Man på glid stannar vid en offentlig toalett och blir indragen i en konversation med personen i båset bredvid.

Bara tanken på att en total främling ska börja prata med en och ställa personliga frågor när man sitter på toa är så klart skräckinjagande bara det! Men om sen färmlingen inte verkar vara en personer...

Jag diggar verkligen konceptet, tyvärr är dialogen inte alls så tajt som den hade behöver vara för att det verkligen skulle funka. En del lite väl billiga skämt också. A+ för koncept, C- för genomförande.

Jag tror den landar på typ 3 i betyg.

 

[Skarpskytten]

Jag har sett Oceans Five Tuffa gänget (2022). På bio! Animerad film om fem skurkar som gör heists. Var och en har så klart en specialite och de leds av figuren som spelas av George Clooney Herr Varg, gängets hjärna, charmör och chaufför. Resten av gänget utgörs av en haj, en piraya, en spindel och en orm. Gänget njuter av att vara fruktade outsiders, och filmen handlar så klart om att de ska upptäcka det fina i att Vara älskade och göra det rätta (TM) istället. På vägen görs en poäng av det var andras stereotypa syn på just deras arter som drev dem in i brottslighet.

Känns som att jag har sett den här filmen redan, och att jag redan har beskrivit x antal filmer på samma sätt. Snygg animerat, tajt berättad med flera twister (varav en var en överraskning för mig), kul skämt, tydliga karaktärer, utmärkt casting, fint budskap - hantverket är utmärk, underhållningsvärdet stort, men helheten är ack så ooriginell.

(Och alltså det här är det andra biofilmen på rad jag ser som har med en

Spoiler

armé av marsvin

. Det ekar i Hollywood.)

Så en krankisk trea?

 

[Max Raven]

Såg Thor: Love and Thunder

Gillar man Thor: Ragnarök så gillar man nog den här, men för egen del kändes den mest OK.

 

[Skarpskytten]

Såg Thor: Love and Thunder

Gillar man Thor: Ragnarök så gillar man nog den här, men för egen del kändes den mest OK.

Den har med två Tor, en Zeus och två rymdgetter! Vad mer kan man begära av en film?

 

[Max Raven]

Den har med två Tor, en Zeus och två rymdgetter! Vad mer kan man begära av en film?

Jag nämnde det här i min recension av Doctor Strange: MoM, men jag har tröttnat på superhjälte-filmer.

 

[Henke]

Har nu sett nästa film på min lista Sleuth från 2007
Filmen är en remake på den klassiska Sleuth från 1972 om den äldre författaren som bjuder hem den yngre man som är otrogen med hans fru. Nu var det några år sedan jag såg originalet, men jag minns den som en väl avvägd och skruvad historia med vass dialog. Den här versionen lyckas inte alls förmedla detta och har dessutom byggts på med ytterligare en sexuell vinkel som snarare sänker omdömet ytterligare och den twist som fanns i filmen 1972 genomskådas och här och faller platt.

Spoiler

att detektiven som undersöker försvinnandet av den yngre mannen egentligen är den försvunne själv.

Det här är en på gränsen till ok omarbetning av ett synnerligen välgjort original.

(Funfact är att Michael Caine spelar den yngre mannen 1972, och den äldre 2007).

 

[Skarpskytten]

Jag nämnde det här i min recension av Doctor Strange: MoM, men jag har tröttnat på superhjälte-filmer.

Jag har inte sett så många, men jag förstår känslan. Den enda jag verkligen gillat är Shazam!

 

[Skarpskytten]

Okej, så eftersom vi gick på bio idag var dealet med nioåringen att jag skulle preppa rollspel ikväll medan hon såg på teve själv. Men hon ville inte vara ensam, så jag fick snällt sitta i soffan … och drogs in i filmen, så klart.

Words Bubble Up Like Soda Pop (2020). Japansk, tecknad, tonåringar, vardagsliv, komplex, blyghet, romantik. Långsam, gullig, poetisk, fin. Lite klyschig, men ändå inte lik någon annan film jag sett.

En stark krankisk fyra.