WRNU:s filmklubb 2022 v42

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v42 2022 – #510 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Rickard]

Ghostbusters: Afterlife
2021

Finn Wolfhard är ett sådant kick-ass namn så det knappt är sant, och jag förstår att han är med i filmen kanske mycket på grund av Stranger Things, men han är en urusel skådis. Lyckligtvis är det de två andra barnskådespelarna som briljerar och visar upp personligheter som om de inte gjort något annat att skådespela. Jag såg om gamla Ghostbusters för några år sedan och filmerna har inte åldrats med värdighet. Jag tyckte de var superba när jag var tonåring men de är rätt kassa som komedier.

Det första som slog mig var hur mycket äventyrsfilm som den här filmen såg ut att vara som, i hur den är filmad, fast i med modern färgkorrigering. Det var flera gånger under filmen jag utbröt "Gud, vad häftigt" och filmen är verkligen en uppföljare så här nära 40 år efter att första filmerna skapades. Det märks att regissören är ett fan av filmerna och att han kan leverera filmer med unga människor lärde vi oss redan när han gjorde Juno. Det är dessutom något rörande att Ivan "Egon Spengler" Reitman är hans pappa, särskilt som huvudpersonerna är barnbarn till Egon Spengler.

Det här är är film som är som Dödskallegänget, fast i modern tappning, och hade jag varit yngre hade jag säkert tyckt den var superb. Jag har hört att den skulle vara medioker, men tar man filmen för vad den är, är filmen riktigt skön på många punkter.

BETYG: 4/5

 

[Jocke]

Jag såg den omskrivna och gulldbage vinnande Pleasure (2021) på Svt play här om dagen. Och medan jag tror att den beskriver exakt hur porr-branchen är (kollade på IMDB och väldigt många därifrån spelar sig själva, bla agenten som ska vara den alla de bästa jobbar för). Men jag kände liksom ingenting. Ingen investering i storyn, varken för eller mot huvudpersonen. Ett tomt "jaha" var allt jag tänkte efteråt. Är det så här det känns att inte ha empati?

3 av 5.

 

[Jocke]

Jag var även iväg på bio (men i förra veckan) och såg Triangle of Sadness (2022). Ruben Östlunds nya. Har försökt komma på vad jag kan säga om den sen dess. Jag tyckte att den var bra och hade inte sett någon trailer eller något sånt innan. Jämfört med Turist och The Square är den mycket mer som en vanlig film. Jag tycker att den var lite lång och att första akten, och då särskilt första scenen (som är väldigt bra) skulle kunna strykas. De cementerar temat och huvudrollernas relation till varanda men har liksom inget med resten att göra, och jag tycker vi lär känna Yaya och Carl bra nog från det att de kliver på båten i början på Akt 2.

4 av 5

 

[Henke]

Jag har sett ungdomsdramat Ellinors Bröllop från 1996.

Den här filmen såg jag på bio med min dåvarande flickvän. Minns att vi var typ ensamma i hela biosalongen. Minns också filmen som någon slags relationskomedi med märkliga monologer från en av birollerna. Minns typ inget direkt av handlingen mer än att Ellinor (Fanny Risberg) skall gifta sig och Peter (Jonas Malmsjö, son till Jan Malmsjö) är bjuden på bröllopet men försöker då hindra henne.

Filmen har senare getts ut på DVD, men i övrigt varit svårlokaliserad. Nu vet jag varför...

Det här var verkligen något av det sämsta jag sett på väldigt länge. Dialogen är bedrövlig på alla sätt och vis. Det poetiska blandas med verbala utfall och kränkande ordalag om kvinnor och mörkhyade. Berättelsen är platt som ett bakplåtspapper och visar hur filmens Peter på alla möjliga och omöjliga sätt försöker förstöra för brudparet. Meningen är att man ska få någon slags sympati för Peter och utmåla Ellinors fästman som ett svin, men det här är så dåligt så man önskar ett liv i ensamhet åt alla tre.

Försöker hitta något snällt att säga om den här filmen. Jag gräver djupt, men jag hittar ingenting...

Det här är sannolikt ändå inte en fullständig lågbudgetfilm med tanke på ensemblen med biroller som Ewa Fröling, Allan Svensson, Gustaf Hammarsten, Alexandra Rapaport, Sten Ljunggren och Mikael Persbrandt. Peter passar även på att hångla upp Helena Af Sandeberg i en nattklubbsscen, (vilket tycks vara hennes första roll i långfilm).

Ja herregud.. 1 av 5...

 

[Bolongo]

Varit och sett Svarte Adam.

Var lite opepp eftersom strax efter jag betalade började recensioner trilla in, och de var alla ganska negativa. Så jag gick in med lågt ställda förväntningar.

Och hör och häpna, den var inte alls dålig. Bara riktigt, riktigt medioker. Alltså, det är ingen vits att gå in på några detaljer. Men om ni någon gång känner för en dos väldigt typisk nutida serietidnings-action utan något tankeinnehåll, så visst duger den här. Men vänta tills den kommer på streaming, slösa inte bort en kväll på bio som jag gjorde.

 

[Mundo]

Jag såg In the name of the father (1993) som följer den sanna historien om Gildford-bombningarna, när två stycken bomber går av 1974 i London, med följden av 5 dör och över 60 personer skadas. Det var IRA som slagit till, och polisen i London griper snart ett gäng småkriminella vilka de anklagar för att ha satt av bomberna.

När deras familj kontaktar advokater så grips även dessa familjemedlemmar vilka anklagas för att ha byggt bomberna, ha agerat nätverk, och så vidare. Polisen använder sig av tortyr för att få ut bekännelser - det är ju tortyr som känt rätt så bra på att göra..

Filmen handlar främst om fadern och sonen Guiseppe och Gerry Conlon som både sätts i samma fängelse, givetvis oskyldiga till brottet. Den handlar om deras ansträngda relation, deras bakgrund och deras olika metoder för att få rättvisa och komma ut ur fängelset.

Det är en bra film med mycket starkt skådespel och tunga scener. Jag ger den 4/5.

 

[krank]

Jag har sett Lightyear. Jag tycker fortfarande att det känns jättekonstigt att kunna se filmer som nyss gick på bio på streamingtjänster… Jag lever nog fortfarande kvar i den tid då man fick vänta månader (år?) mellan att en film gick på bio och att den kom på… hyr-VHS.

Hur som helst, den här var mycket bättre än vad jag förväntade mig. Mycket bättre. Jag trodde att det skulle vara dels mer humor än det var, och dels att det skulle vara liksom mer pastisch. Och visst, det är ju inte jättenya troper filmen använder sig av, men strukturen kändes ändå inte bara som en upprepning av tidigare filmer.

Den enda anledningen till att detta är en Buzz Lightyear-film är för att casha in på namnet, känns det som. Och det är ju OK – faktum är att det nog på en del sätt blev bättre av att referenserna till Toy Story verkligen hölls minimala. (EDIT: OK, det är kanske så att jag bara inte minns speciellt mycket från filmerna. Jag vet inte ens om jag sett fler än den första? Inte speciellt intresserad av dem heller, om jag ska vara helt ärlig…) Däremot känns det lite konstigt att tänka sig att det här skulle vara en film som var möjlig att göra 1995…

Men ja. Schysst, snygg animerad scifi-action med en intressant, kul premiss och lagom mängd humor.

Så, nu ska jag se CinemaWins-avsnittet om filmen.

BETYG: 4/5

EDIT: Här är en grej jag funderade på i slutet dock: Hur… hur tar sig Buzz och hans nya crew till sina quadrants? Utan hyperspeed? På Wikipediasidan för filmen står det att det skapats en ny kristall baserat på datorn han lämnade kvar när han flydde, men… sägs det i filmen? Närdå?

 

[DeBracy]

Jag har sett The School for Good and Evil (2022). Jag ser ingen större vits till att nån mer skulle behöva göra det egentligen. En krankisk tvåa.

Men det var rätt ballt när

Spoiler

den pumpahövdade fågelskrämman vaknade till och hoppade fram på sitt pinnben med hjälp av sin lie, istället bara för att lite vagt flyga fram eller nåt sånt.

 

[Dr_Dängrot]

Jag har sett halloween ends som är den avslutande delen i den nya halloween trilogin som började med halloween och sedan halloween kills och nu slutligen halloween ends

jag blev besviken , jag vill se slasher ist fick jag nått försök till att göra Michael Myers bakgrundshistoria mer komplex samt nått djupgående psykologiskt drama som försöker berätta för mig att ondskan är ärftlig . Det blir för mycket på nått sätt speciellt då det känns som om skräcken hamnar i baksätet i nått försök att göra nått annorlunda.

Slutet på filmen kändes också väldigt antiklimax.

Betyg 2/5

 

[DeBracy]

Jag har sett Old Henry (2021), med Tim Blake Nelson i huvudrollen. Filmen utspelar sig 1905, och är i stort en klassisk, lågmäld västern.

4 pang pang av 5 på den krankiska skalan.

 

[Gamiel]

Det gyllene skinnet (1963)
Film om Jasons samlande av Argonauterna och deras jakt på det gyllene skinnet. Ray Harryhausen ligger bakom flera av specialeffekterna och den här filmen brukas tas upp som några av hans bästa grejer. Filmen är ett trevligt äventyr i grekiska mytologiska historia. Med dagens mot-o-mätt så känns den något komprimerad, man hoppar från händelse till händelse utan mycket andrum emellan, och vi har några större händelser (ex. en invasion av en stad) som snabbvisas genom montage. Hade den gjorts idag känns det som den hade varit noterbart längre eller delad i två delar.

Jag gillar den. Jag var underhållen och det var en massa trevlig design o bra (både för sin tid o idag) specialeffekter, gillar speciellt att de ger Kolkis (riket där gyllene skinnet finn) sin egen stil i en mindre genomtänkt film (eller ett dataspel) hade man nog bara återanvänt den grekiska stilen men haft dem i en annan färg.

Ska du spela i mytiska Grekland eller fantasy inspirerat av det så är den här nog något man bör se, i alla fall som SL så man har referenserna i huvudet