Ikväll blev det lite Disney-klassiker i form av en äldre skapelse, nämligen
Bambi (1942). Bambi var först tänkt att släppas direkt efter Snövit, men eftersom man hade problem med manuset och att få filmen både barnvänlig och intressant så körde man på Pinocchio, Dumbo och Fantasia först. Sagan om Bambi som film påbörjades redan 1933, när Sidney Franklin (en ganska känd regissör vid tidpunkten) köpte rättigheterna för boken och drömde om att göra en live-action adaption.
Det visade sig skitsvårt att göra en liveaction-adaption på en bok om en massa djur i skogen, så redan ett år senare sålde han vidare rättigheterna och denna gång stod Disney på tur. Walt började arbeta nästan direkt med filmen, trots att Snövit inte var släppt än. Men man sprang som sagt på problem. Det första problemet är att Bambi inte är en barnbok - det är en ganska så mörk och dyster historia som dessutom råkar vara en allegori för hur utsatta judar var i dåtidens Europa.
Att Bambis mamma dör är en såndär typisk hjärtekrossare man minns från sin barndom, men i originalboken så dör inte bara mamma, utan hans kusin blir skjuten när han försöker gosa med en jägare då han misstar denne för en vän. Mammalösa Bambi mobbas också av sina jämlikar (såklart) och Bambi överger sin älskade till den grad att han inte ens känner igen sina egna barn när han träffar dem senare i livet, när han blivit gammal och vis, och så vidare.
Inte den image Disney ville ha, helt enkelt.
Dessutom visade det sig otroligt svårt att animera realistiska rådjur, och man lade därför projektet på hög. Det var först i Augusti 1939 som man började jobba igen på allvar med filmen, och även då gick den genom många, många re-writes när man försökta hitta rätt story och ton. Framförallt märkte man att man skrev väldigt mycket filler. Ett exempel var en scen när Bambi som barn (det är mycket filler med Bambi som barn...!) går nära en myrstack, råkar trampa på den och sen tittar på hur mycket han råkade förstöra utan att tänka sig för. En annan scen skulle inkludera en sur gräshoppa som hade någon slags familjefejd som Bambi skulle försöka lösa.
Totalt ströks det runt 10-20 karaktärer från manuset, och om de inte ströks så tonades rollerna ned rejält för att istället fokusera på en handfull karaktärer (Bambi, Flower, Thumper och i viss mån Faline).
Concept-art för Thumper tittar på myrstacken.
Concept-art för Thumper och den sura gräshoppan.
"We spent weeks and weeks developing the ants, and then all of a sudden we decided, you know, we're way off the story, this has got nothing to do with the story of Bambi. We also had a family of grasshoppers, and they get into a family squabble of this or that, and Bambi is watching all of this, and here's the big head of Bambi in the grasshoppers. And what's that got to do with the story, and this would go on many times." - En av animatörerna, Mel Shaw.
Medan man satt och försökte lösa manusproblem så letade man upp proffs på att avteckna djur och bjöd in dem till studion för att lära animatörerna hur man ritade realistiska djur. Man var dock inte helt nöjd med slutresultatet, då man insåg att alltför realistiska djur gjorde dem uttryckslösa och därför skulle det vara svårt för tittarna att utveckla något slags emotionellt band med djuren. Så man gav den större ögon och "ansikten" som lättare lät sig manipuleras för att uttrycka känslor. Detta var en läxa man helt förlade till soptunnan när man gjorde sin "live action"-remake på The Lion King (och tydligen ska även en "live-action" remake vara på gång för Bambi...).
Nåja, jag ska avsluta den här sektionen med att avslöja att Walt själv ville göra filmen lite mer metall, genom att låta en av jägarna som somnat som eldvakt brinna ihjäl (!) på grund av sin slappa hantering av elden. Det ströks tillsist, men Walt gillade idén väldigt mycket och försökte in i det sista få med scenen i filmen innan han lät sig övertalas att släppa det.
Filmen gick back när den släpptes, än en gång på grund av det där nedriga kriget, men blev snart mycket framgångsrik ekonomiskt när den började bli släppte filmen åter efter kriget, både i USA och i Europa. Filmen mottogs dock rätt svalt av kritiker. Några tog till och med i från tårna och ifrågasatte om Disney ens kunde överleva att släppa en såhär dålig film. Tom. Disneys egen dotter, Diane (då nio år gammal), tyckte att Bambis mamma inte behövde dö. När Walt sa att det var så i boken skjöt hon tillbaka med att han ändrat så mycket från boken så varför inte detta också?
När tiden passerade något så gick dock Bambi in i Disneys hall of fame och anses nu vara en av studions bästa filmer, en riktig klassiker med stort
K.
En scen så ikonisk att "Like bambi on ice" blivit ett uttryck på ett flertal olika språk, inkluderat svenskans "som Bambi på isen".
Filmen följer boken någorlunda då vi följer Bambi från hans födelse, då han lär sig gå, prata och förstå skogen, genom trauman, genom sin avlägsna relation till sin fader, genom kärlek och hotet från människan. Den hoppar från årstid och plats rätt så fort, och de flesta segmenten sparar vi inte jättemycket tid med. Karaktärerna har personligheter och drömmar som kan beskrivas i typ två meningar var och filmen har både en slags barnslig oskyldighet till sig samt något stort, episkt och stämningsfullt.
Det är lätt att se hur mycket denna film påverkade Lejonkungen när det väl begav sig.
Miljöerna är ofta väldigt fina och sådär, karaktärerna är... eh. Det som är filmens starkaste kort är den dramatiska musiken och hur storslaget och dramatiskt allting blir när filmen blir seriös. När Bambis mamma skjuts, striden med den andra tjuren, hundjakten och den stora elden är som levande målningar på ett museum, och musiken när den är som bäst hjälper till att fånga samma storslagna känsla.
Om jag skulle säga något som gamla Disney-filmer gör bättre än de nyare så är det verkligen det dramatiska. Den stora valens framfart i Pinocchio och eldkaoset i Bambi tillsammans med musiken, jag vet inte om det finns några scener i moderna Disney som har samma drama utan någon form av egentlig dialog. Jag vet inte om vi blivit för cyniska med tiden och att det kanske inte skulle funka för en modern publik, men för mig är nedanstående scen verkligen 10/10 för dramatik. Färg! Musik!
Problemet är att mellan de där scenerna som är så himla bra så är där så många scener som är ganska så repetetiv filler, för att inte nämna att all voice-acting av barnkaraktärer (och där är många) görs av faktiska barn. Mer än en gång tänkte jag att någon bet sig i läppen för att inte säga typ "Wanna try that line-read again kid?". Det här är prequel-Anakin nivåer av dåligt.
Det här är faktiskt första gången jag har väldigt svårt för att ge en poäng. Det känns taskigt mot filmens starkaste delar att ge den en tvåa, men det känns samtidigt generöst att ge en film med så djupa dalar en trea.
Det slutar med att jag ger Bambi
3/5 trots allt. För mig är det här nog det givna Disney-valet om jag skulle se på en barnfilm med någon som var riktigt liten.
