Jag har såklart sett mer Disney, och nu senast blev det
Big hero 6 (2014). Det är andra eller tredje gången som jag ser filmen som kom ut precis mellan Frozen och Zootopia. Tanken på att göra filmen härstammar från 2009 då Disney införskaffade Marvel och Bob Iger gav ut instruktionerna att animeringsstudion borde se över vilka serietidningskaraktärer som skulle kunna bli lämpliga att jobba med. Regissören Don Hall, som 2011 jobbade med Winnie the Pooh, satt och scrollade genom en marvel-databas för att hitta vilka produkter som skulle vara lämpliga att göra en film av.
Han stannade på titeln Big Hero 6 för att han gillade namnet (och att han aldrig hört talas om serien förut). Tanken var alltid att jobba med ett litet märke, så att de fick mer frihet att göra vad de ville med storyn. Han sökte upp John Lasetter och pitchade fem olika idéer (jag har faktiskt ingen aning vad de andra förslagen var) och Lasetter gillade Big hero 6 konceptet bäst.
Men man jobbade först och främst med Big hero 6 för att det var så okänt. Man gick faktiskt så långt att manusförfattarna aktivt
undvek att läsa serietidningen, istället valde man att läsa en liten kort summering och jobbade sedan fritt från eget huvud. När jag googlade för att kolla om de tagit av karaktärsdesign eller liknande så är nog svaret där också ett nej - jag skulle inte ens kunna gissa att de tillhörde samma IP om det inte vore för namnet.
Seriettidningens karaktärer ser väldigt annorlunda ut.
Enligt Disney så fanns där dock ingen konflikt mellan Marvel och Disney i detta - Marvel gav Disney fria tyglar att göra vad de ville med IPet. I början fanns det en tanke på att rota Big hero 6 i samma universum som resten av MCU-filmerna (samma år släpptes Captain America: Winter Soldier och Guardians of the Galaxy) men man släppte den idéen ganska snabbt. Än en gång ansåg man att det ströp friheten som man ville ha i att skapa precis vad man ville.
Lisa Keene (som varit visual artist på typ allting Disney sedan The black Cauldron) kom med den briljanta idéen att göra robotkaraktären "huggable" genom att klä in honom i en stor ballong. Det var först efter man besökte Carnegie Mellon University och hälsade på DARPA-sponsrade forskare inom robotics som man fick idén om att använda sig av uppblåsbar vinylplast för Baymax design.
En större omskrivning gjordes då man planerat att introducera Baymax ganska så sent, i filmens tredje akt, men efter förslag från manusförfattarna som argumenterade för att relationen mellan Hiro och Baymax skulle vara starkare om han kom in tidigare i filmen så böjde man sig. Det krävdes dock att man skrev om ganska stora delar av manuset.
Man arbetade också länge med filmens setting. I serietidningen utspelar det sig i Tokyo, medan man i Disney-filmen befinner sig i det retro-futuristiska San Fransokyo. Varför och hur Californien blev halv-japanskt förklaras inte, men
jag har en teori om att det utspelar sig i ett alternativt universum...
Skämt å sido så var deras inspiration att staden totalt demolerades i jordbävningen 1906 och att en massiv immigrationsvåg från Japan var med och byggde upp staden igen efteråt, vilket gav den sin unika prägel.
Inspirationen för staden var givetvis både Japan och Californinen, och jag tycker att production designern Paul Felix beskrev konceptet väldigt väl i en intervju när han sa såhär: "The topography is exaggerated because what we do is caricature, I think the hills are 1+1⁄2 times exaggerated. I don't think you could really walk up them ... When you get to the downtown area, that's when you get the most Tokyo-fied, that pure, layered, dense kind of feeling of the commercial district there. When you get out of there, it becomes more San Francisco with the Japanese aesthetic. … (It's a bit like) Blade Runner (1982), but contained to a few square blocks. You see the skyscrapers contrasted with the hills."
Man var generellt jäkligt seriös när man designade staden. Man införskaffade myndighetsdata och skatteuppräkningar på San Fransisco IRL och använde det som bas för att bygga upp staden. Totalt skymtas i filmen över 83 000 byggnader, 100 000 fordon, 700 unika karaktärer och en kvarts miljon (!) träd och buskage.
Filmen har en post-credit scen, som man kokade ihop en och en halv månad innan filmen skulle släppas, för man insåg att folk numera satt och väntade på after credit-scener när det gällde Marvel-filmer. Hall nojjade sig över tanken att någon stackare skulle sitta genom hela credit-stycken utan att belönas.
Post-credit scen där Fred möter sin far, som varit frånvarande under hela filmen.
Filmen gjorde mycket bra ifrån sig, drog in ungefär fem gånger sin egen budget och mottogs mycket varmt av kritiker. Den snodde bland annat en Oscar i tävlan mot The Tale of the Princess Kaguya och Song of the sea. Den fick inte bara en utan två stycken spin-off serier och även om Disney inte har sagt något än så har bland annat David Hall sagt, mer än en gång, att han skulle vilja göra en uppföljare.
Baymax kelar med en katt.
Filmen följer Hiro, en grabb som är ett "scientific wonderkid", som dock slösar bort sin talang. Hans bror (som uppfunnit Baymax, en sjuksköterskerobot) lyckas övertala honom att istället ansöka till ett prestigefyllt universitet. Han vinner en tävling för att bli antagen men olyckan är snart framme. Jag vill undvika spoilers men låt oss säga såhär att filmen behandlar dels sorg och att återhämta sig från sorg samt hämd och klassiskt marvel-hjälte-skurk grejs.
Jag har kommit fram till att det här egentligen är två filmer sammanbakade i en: Det här är en verkligen helt fantastisk film om sorg och omtänksamhet och medmänsklighet. Scenerna med Baymax i filmens mitt är verkligen enastående, och Baymax som karaktär är enastående.
Den andra hälften av filmen är den mest generiska superhjältestoryn man kan tänka sig (självklart har den en skyportal, vad vore väl en superhjältefilm utan en skyportal?). Det är inte nödvändigtvis
dåligt, precis som en köpemuffin inte nödvändigtvis är
dålig. Den går ner, men bara för att du inte orkar baka något riktigt själv.
Jag tror jag hade dyrkat den här filmen om den handlat mycket mer om Baymax och Hiro och droppat stora delar, om inte allt, som har med Superhälte-grejerna att göra. Gillar man Superhjältegrejer så är det här förmodligen en 3D Disney-favorit, men jag var rätt trött på superhjälte-grejer redan 2014.
Big hero 6 får
3/5. Det här är en fantastisk film som tyvärr kvävs av att två tredjedelar av filmen äts upp av en riktigt genomsnittslig Marvel-rulle.
