Efter att ha sett en dokumentär om Vasily Zaitsev blev jag påmind om en film jag såg när jag var ung: Enemy at the gates (2001) och jag bestämde mig för att se om den.
För de som inte vet så var Vasily Zaitsev en av andra världskrigets skickligaste prickskyttar vars karriär kickstartades under slaget vid Stalingrad. Hans karriär var faktiskt så extremt bra att hans läror, som nedtecknades både under och efter kriget, fortfarande studeras på militärskolor över hela världen och hans positionsteorier angående "sexor/sixes" används fortfarande av ryska armén.
Filmen handlar dels om Vasily, men har också med en kärlekstriangel (som alla bra krigsfilmer behöver, såklart).
Historiskt inkorrekt: Nästan alla filmer kommer vara historiskt inkorrekta, så är det bara och det är något man får acceptera. Men det finns olika grader i helvetet. "Nä, en sådan bil uppfanns inte förrän två år senare" är annorlunda än "Sovjetiska soldater var oskickliga, omotiverade, hotades till strid och tvingades att anfalla utan vapen. Om de försökte fly mejades de ned av sina egna officerare." Det sjukaste med denna film är inte hur otroligt snygg Rachel Weisz är med all make-up på trots att hon befinner sig i en krigszon, utan det är hur Sovjetiska krigsmaktens försvar mot nazityskland framställs. Filmen överöser oss med diverse krigsbrott som Sovjetunionen ska ha utfört i Stalingrad och lurar i en hel generation av tv-tittare en massa (felaktiga) idéer om Sovjets krigsföring. Det känns som om någon läst en gammal SS-officerares krigsmemoarer och tänkt att "Jo, såhär var det nog".
Ännu drygare är det att en av världens bästa prickskyttar vinner sin prickskytteduel genom tur och Vasily klantar till det rätt rejält på flera olika vis i filmen faktiskt. Hans introduktionsscen är lustigt nog mindre cool/filmisk än den som hände i verkligheten.
I verkligheten blev han prickskytt när han och hans enhet var nedtvingade i en krater med nedhållande eld av en fientligt maskingevärsskytt. Han tittar upp över hörnet med ett litet periskop, tar sitt gevår och tittar upp och skjuter den fientliga maskinsgevärsskytten med ett snabbt skott på runt 600 meters avstånd (idiotiskt toklångt utan ett ordentligt prickskyttesikte). När två andra tyska springer för att ta över maskingeväret skjuter han ned dem också. Hans officer ger honom ett prickskyttegevär efter händelsen och ger honom fria händer med ordern "Döda fler tyskar". That's it.
Föreställ er en krigsfilm om landingen i Normandiet som framställer amerikanska soldater som fega, handlingsförlamade, oskickliga och dittvingade av känslokalla, oskickliga psykopater som skjuter dom i ryggen om dom försöker dra sig tillbaka till båtarna. Jag överdriver bara litegrand när jag säger att jag har sett nazistpropaganda som framställer Sovjetunionens krigsmakt på ett mer rättvist sätt.
Så filmen då? Den är snygg, kläder och miljöer ser bra ut, panga-panga scenerna är spännande... Men så fort något är påväg att bli intressant så stannar halva filmen för att spendera tid på en ganska dryg kärlekstriangel.
2/5, för den ser snygg ut och när de kryper runt ute i Stalingrad så är det spännande. Ljud och rekvisita är också väldigt bra. Men helvete vad uselt manuset är. Jag hoppas västvärlden gör en ny film om Stalingrad någon vacker dag....
EDIT: Jag överväger om filmen inte förtjänar 1/5 istället för 2/5 för det enkla faktum att tyskarna framställs som mindre rövhål än ryssarna. Faktum är, tyskarna framställs överhuvudtaget som en ganska så neutral fiende. Teorier om krigsbrott, massslakt av civila, etc. omnämns inte överhuvudtaget. Över 20 år senare hanteras somliga av skeendena som historiska fakta av 'average John Doe', till och med bland de som är historieintresserade men ej historiker.