WRNU:s filmklubb 2023 v26

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v26 2023 – #545 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3. När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[DeBracy]

Jag har sett Beauty and the Beast (2017). Helt uthärdligt, förstår att folk kan gilla den på riktigt.

Ska jag klaga på något hade jag tyckt det var roligt om Gaston var lite mer förbuffad för att spegla sin tecknade förlagas karikatyrartade fysik.

Tre förbannelser av fem på den krankiska skalan.

 

[krank]

Jag har sett en över två timmar lång amatörskapad making of-dokumentär om det gamla klassiska peka-klicka-videospelet Day of the Tentacle. Dokumentärens fulla namn är "The Making of the Day of the Tentacle (30th Anniversary Documentary)". Den finns på youtube.

DOTT hittades ju huvudsakligen på av Ron Gilbert och Tim Schafer och ett par till, men ingen av dem är med här. Istället har personen som gjort dokumentären fått tag på nio personer ur resten av teamet. Animatörer, musiker, programmerare. Snubben som gjorde portningen till Mac.

Och sedan får de mer eller mindre prata fritt.

Det här blir en ganska speciell dokumentär. Jag gillar den; det blir ett ganska kul perspektiv när de som vanligtvis kanske inte syns så mycket blir de enda som hörs, och de får prata passionerat om sina specialområden och fritt gå in på nitty-gritty om hur olika verktyg fungerade back in the days. Det blir ofta tekniskt men också intressant.

Shafer är en stundtals duktig manusförfattare men han är också lite av en bullshit artist; och han är visserligen rolig att lyssna på men jag får också känslan av att hans röst liksom hade dränkt de andras. Så att det finns ett stort Shafer-format hål i mitten av dokumentären tror jag gör den bättre. Men man ska nog därmed inte förvänta sig en liksom komplett dokumentär. Det pratas väldigt lite om pusseldesign och om manusskrivandet, och ganska mycket om just animationer och musik och tekniska detaljer.

Jag rekommenderar den till alla som gillar gamla Lucasarts-äventyr, eller bara vill höra et gäng gamla proffs prata om the good bad old days i ett par timmar.

BETYG: 4/5

Jag som utvecklare är mest fascinerade av när de pratar verktyg och toolchains, om inte annat för att jag själv gillar att just fundera över problemlösning och hur olika system kan fås att samarbeta och sådär.

 

[DeBracy]

Jag har sett Asteroid City (2023). Gick och såg den med biokompis utan mer att gå på än svala omdömen här och vetskapen om att en eller två skådisar jag inte hade väntat mig i en Wes Anderso-film skulle vara med. Filmen var inget storverk, men jag hade trevligt och det fanns gott om bitar jag gillade.

På något vis kändes det som om Wes Anderson hade Wes Anderson:at bortom sina tidigare gränser, men det var inte nödvändigtvis till fördel för filmen.

En sak som slog mig när jag tittade på den är hur jävla skickliga flera i casten är på att prata - mycket text, snabbt, precis, ändå avslappnat och underspelat. Men det är väl lite av ett kriterium för att vara med.

Nåväl. Tre asteroider av fem på den krankiska skalan.

 

[Mundo]

Jag har sett Nimona (2023) på Netflix, som kom ut precis häromdagen. Herrejävlar i helskotta vad bra den var.

Kommer en längre recension nästa vecka, när jag inte jobbar ryggen av mig.

5/5.

 

[Franz]

Jag har sett Nordkoreas röda prinsessa, en dokumentär om diktatorn Kim Jong Uns syster, som i det totalitära fascistiska Nordkorea verkar tillskansa sig alltmer makt.

Det intressanta i dokumentären är mest hur Sydkoreanska medier förhåller sig till systern, samt analyser kring hennes kroppsspråk för att avgöra vilken slags politisk spelare hon är.

Jag hade önskat mig lite mer privat info. Hur var hennes relation till hennes far, Kim Jong Il? Hur kommer det sig att Kim Jong Un har sådant förtroende för henne? Och så vidare. Men jag antar att den informationen helt enkelt inte finns.

Det finns även en del saker som dokumentären, åtminstone utifrån vad jag vet, inte får helt rätt. Det sägs bland annat att Kim Jong Il alltid var tänkt som efterträdare av Kim Il Sung, men om jag fattat det rätt så var inte det hugger i sten utan Kim Jong Il cementerade sin makt dels i egenskap av propagandaminister plus att han gjorde sig oumbärlig när hans fars hälsa blev sämre. De säger även i dokumentären att Kim Jong Ils halvbror (som diktatorn lät lönnmörda) var uttalat kritisk till den nordkoreanska regimen. Och det stämmer ju till viss del, men såvitt jag förstår hade han samtidigt aldrig några moraliska dubier kring att leva ekonomiskt gott av pengar skänkta av familjen.

Nåja, det där är väl egentligen petitesser, ingenting som förtär dokumentärens trovärdighet i stort. Dokumentärens största problem är att den är lite ytlig, men den är inte dålig. Den finns att se på SVT Play för den som är intresserad.

 

[DeBracy]

Jag har sett Vem älskar Yngve Frej? (1973), som finns att se på SVT Play/Öppet arkiv.

Den handlar om några få åldrande i en avkrok som heter Bråten. Om att det är så få ljud i tystnaden nu för tiden. Om möten med en nutid man ställer sig frågande inför. Det kändes på en del sätt alldeles för aktuellt.

Den får fyra orv av fem på den krankiska skalan, bland annat för att det alldeles för bortglömda ordet förskinn fanns med i en replik.

 

[Henke]

Sett Emelie the Criminal från 2022.

Filmen är precis som titeln väldigt rättfram och enkelspårig utan någon direkt stil eller finess. Emelie (Aubrey Plaza) tröttnar på sitt vardagskneg och börjar med kortbedrägerier åt några kriminella libaneser.

Den här filmen går inte riktig hem hos mig och landar på sin höjd på ett ljummet mediokert betyg. Jag skulle säga att berättelsen är för tråkig, linjär och rätt förutsägbar. Dialogen känns i många fall inte speciellt intressant och det är svårt att säga om det är skådespelarna som inte lyckas leverera eller om det är replikerna som bara är fattiga (troligtvis både och...)

 

[Rickard]

Inumber Number: Jozi Gold
2023

En av anledningarna jag antagligen aldrig kommer att överge Netflix är för att de har så många filmer från olika länder. När jag såg trailern verkade filmen vara en modern blaxplotation och att de talade zulu och afrikaan var bara en bonus. Vad jag fick var något som jag skulle klassa som en modern Dödligt vapen men med attityden från blaxplotation. Redan efter första 20 minuterna kändes det som om jag hade sett en hel film och då var det 1,5 timmar kvar. Väldigt schysst bild och färgkorrigering - i höjd med Hollywood-produktioner; sköna idéer på kameravinklar; actionscenerna hade klara drag av John Woo och Pointbreak där vi får följa två hederliga undercover-poliser i en poliskår som är nedsmutsad med korruption och droger. Tydligen är detta en uppföljare med ettan som kom för tio år sedan, men gosse vad regissören (och även manusförfattaren) måste ha utvecklas under dessa tio år. Filmen var länge en solklar femma (utifrån premisserna) men slutet kändes lite utdraget och segade ned filmen. Men jag kan ändå säga att filmen är riktigt skön på vissa punkter.

Jag är rätt chockad över att filmen bara har 4 på imdb.

BETYG: 4/5

 

[Gamiel]

Nosferatu | SVT Play

"En klassisk stumfilm efter Bram Stokers roman "Dracula", om den blodtörstige greven Orloks framfart. En dag får greven besök på sitt slott i Transsylvanien av en mäklare som säljer honom en fastighet i Bremen. Orlok reser till sitt nya hem på ett skepp, liggande i en kista, och strax efter att han har anlänt till Bremen börjar staden drabbas av en serie mystiska dödsfall. Regi: F.W. Murnau. I rollerna: Max Schreck, Greta Schröder, Gustav von Wangenheim, Alexander Granach, John Gottowt m.fl. (Nosferatu, eine Symphonie des Grauens)"

En klassiker, om man är intresserad av äldre skräckfilmer eller vampyrhistoria skulle jag säga att den är ett måste.
Några observationer: greve Orlock är inte så omänsklig i sitt utseende som de flesta illustrationerna av honom gör greven; Orlocks slott är väldigt helt och rent - vilket skiljer det åt från t.ex. Universal och Coppola versionerna av Dracula då dessa är förfallna och smutsiga, men liknar hur Hammer Draculas slott ser ut - och det känns lite konstigt för man förväntar sig att en sådan vampyr som känns så mycket mer smutsig än de andra versionerna av Dracula också borde leva i ett smutsigt hem.

Ska du spela Ravenloft, Innhestrad, eller liknande gotisk fantasy är nog den här ett måste. Den kan också vara inspirerande gällande kläder, folk och arkitektur för alla möjliga grejer som utspelar sig under tidigare 1800-talet (eller i värdar inspirerad av denna era), @Sinisa_ jag tror du kan få lite inspiration från den för hur småfolk klär sig, och värdshuset kan nog också passa in i Krickedalen

 

[JohanL]

Nosferatu

Man ska förstås också se briljanta Shadow of the Vampire som en companion piece.