WRNU:s filmklubb 2023 v29

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v29 2023 – #548 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3. När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Henke]

Såg Lymelife från 2008

Filmen handlar om Scott (Rory Culkin) och hans crush Adrianna (Emma Roberts) samt deras båda familjer som givetvis är lagom dysfunktionella. Jag gillar vanligtvis den här typen av filmer, men här har man inte lyckats göra något intressant av handlingen utan allt känns ganska slätstruket eller... gjort?

 

[krank]

Jag har sett Mission Impossible: Dead Reckoning: Part One: Nånting Nånting AI: Tom Cruises Medelålderskris Börjar Bli Väldigt Lång, Tycker Ni Inte.

Jag undrar om det var Dune som gjorde att det bestämdes att även Mission Impossible-filmer minsann kunde delas upp i flera delar. Det är inte så att det här är en kort film heller – 2:36. Så ta inte med alltför mycket läsk in i salongen.

Hur som helst: Plotten är "nånting nånting ond AI". Alltså det är inte en spoiler; de säger i princip rakt ut inom vad som åtminstone kändes som 15 minuter att det finns en ond självmedveten AI som sprider fake news och äter sig in i alla möjliga datasystem. Snabbt kommer det dock att handla om att den nu 61-årige Ethan Hunt (eller ja, Cruise är 61, så jag antar att Hunt är det också) ska springa väldigt mycket i olika miljöer. I det här fallet springer han efter en mcguffin i form av en nyckel som ska kunna göra så man kan kontrollera eller eventuellt döda den onda AIn.

Bekanta namn är såklart tillbaka, framför allt Ving Rhames, Simon Pegg och Rebecca Fergusson som är Ethan Hunts team. De för mig mest bekanta nykomlingarna är nog Hayley Atwell och Pom Klenemtieff (alltså Agent Carter och Mantis från MCU).

Det funkar, alltihop. Det är renodlat action-nonsens med en near future scifi-plott skriven av folk som bryr sig mer om att det ska låta coolt än om att saker och ting är rimliga. Och det är helt OK för mig; jag har lämnat det här med att ogilla när filmer har orealistisk techbullshit bakom mig sedan länge. Nu skrockar jag bara när det står "decrypting blockchain 26%" på en mobiltelefon, liksom. Och jag antar att det är ganska timely, för just nu är det trots allt väldigt många som inte kan något om AI eller datorer som har väldigt många åsikter om AI och datorer.

Nå, det här var en underhållande film som man tydligen inte behövde komma ihåg något alls från tidigare filmer för att hänga med någorlunda i. En helt OK hjärndöd rulle att lägga två och en halv timme på lite spontant en måndagseftermiddag mitt i sommaren.

BETYG: 4/5

 

[Franz]

Jag har sett Indiana Jones - Dial of destiny. Två saker bör sägas om premisserna kring vilken jag såg filmen. För det första, jag förväntade mig inte på något sätt ett mästerverk när jag steg in i biografen. Och det gjorde mig ingenting. Jag ville se en film där man en sista gång fick se Indy, ett slags farväl. Kvaliten på filmen var inte så viktig. För det andra. Denna dag, och framförallt denna förmiddag var fullkomligt förjävlig. Jag var på mitt allra sämsta humör när jag gick in i biosalongen och om jag hade varit gladare hade jag nog gillat filmen ännu mer. Men trots det var den bättre än vad jag hade kunnat hoppas på!

Inledningen, med en föryngrad Harrison Ford är bedrövlig! Allting ser datagjort ut, karaktärerna, miljöerna allt! Och det är fula effekter också, nästan på kristalldöskallenivå! Jag var efter inledningen övertygad om att denna film skulle vara plågsam, även fast man gick in med låga förväntningar.

Men jävlar i mig vad filmen lyfter efter första scenen! Fotot blir snyggt, karaktärerna intressanta och storyn spännande! Detta är en lång film, men det är fullt ös hela tiden och man har aldrig tråkigt!

Harrison Ford är ruskigt bra som en åldrad Indy! Jag trodde att jag skulle reta mig på hans ålder, att det skulle kännas forcerat och vara distraherande i actionscenerna men för det mesta funkar det fint! Phoebe Waller-Bridge gör även en utmärkt insats som Indys guddotter och jag gillar deras relation under filmens gång.

Actionscenerna håller, bortsett från den första, mycket hög kvalitet! Det finns en jaktscen innehållandes tuk tuks som jag tycker är bland de bästa i hela filmserien! Inte lika bra som biljakten i ettan, gruvjakten i tvåan eller pansarjakten i trean men inte långt därefter!

Skrukarna är fullt dugliga, men inte så mycket mer. Jag är nog den enda på jorden som tycker Mads Mikkelsen är en rätt trist skådis. Men på plussidan har filmen kanske seriens näst bästa hemchman, nämligen Hauke, en bjässe som är så enorm att man tappar hakan varje gång man ser honom ! (Att han dog på ett så trist sätt är dock lite synd)

Jag tycker om själva prylen de ska hämta och hur den anknyter till Indys personliga konflikt med åldrande och att älta sina misstag.

Den sista scenen i filmen, som jag såklart inte ska spoila är mästerlig! Jag har alltid tyckt att Indiana Jones-filmerna är underhållande, men detta var nog första gången jag blev lite rörd.

Filmen har även en del brister, utöver skurken och den usla inledningen. Förutom Indy och Wombat finns även en tredje sidesick, den lilla grabben Teddy. Han är väl inte dålig, men rätt trist och onödig.

Jag retar mig dessutom på filmens klippning ibland. Jag fattar att man måste klippa runt att Harrison Ford inte orkar göra de sakerna som Indy tar sig för, men även bortsett från detta dräller filmen av snabb klippning och en kavalkad av närbilder. Det gör det framförallt i actionscenerna svårt att fatta vem som gör vad och vart karaktärerna befinner sig i förhållande till varandra. Värst är det i undervattenscenen där jag hade noll koll på vem som var vem, vem som gjorde vad och vart alla befann sig.

Jag tycker även att skurkens död var en stor besvikelse. Hade typ velat se honom sluta som galärslav eller nåt.

Filmen är också lite för lång. Den största delen av filmen gör det ingenting, men tredje akten känns lite utdragen.

Men allt som allt tycker jag ändå väldigt mycket om denna film! Den är definitivt bättre än den förra filmen som jag inte gillade särskilt mycket. Jag tror inte man hade kunnat göra en bättre avslutning på Indyserien än denna.

 

[Bolongo]

När jag nu funderat på nya Indiana Jones ett tag till, vill jag till min tidigare recension bifoga ytterligare en mild kritik.

Filmen har en del gags som inte landar. Alltså korta scener, eller egentligen bara beats, som är menade att vara roliga men som inte blir det. Jag antar att Mangold helt enkelt inte har Spielbergs fingertoppskänsla för komisk timing.

Exempel: biten där Indy skall gå med i paraden och börja skandera. Det leder inte till något, och överges omedelbart. Var meningen att vi skulle skratta åt att han försökte kamouflera sig och misslyckades? I så fall borde det varit filmat/klippt på ett sätt som fick det att framgå...

 

[Franz]

När jag nu funderat på nya Indiana Jones ett tag till, vill jag till min tidigare recension bifoga ytterligare en mild kritik.

Filmen har en del gags som inte landar. Alltså korta scener, eller egentligen bara beats, som är menade att vara roliga men som inte blir det. Jag antar att Mangold helt enkelt inte har Spielbergs fingertoppskänsla för komisk timing.

Exempel: biten där Indy skall gå med i paraden och börja skandera. Det leder inte till något, och överges omedelbart. Var meningen att vi skulle skratta åt att han försökte kamouflera sig och misslyckades? I så fall borde det varit filmat/klippt på ett sätt som fick det att framgå...

Jag tror att det sammanfaller med min kritik om att filmen är rörigt klippt ibland. Om ett skämt ska landa måste ju tajmingen vara bra, och blir man disorienterad blir det nog svårt att få skämtet att landa.

 

[JohanL]

Jag har sett Saloum, senegalesisk action-skräck från 2021 (med kongolesisk regissör).

Tre legosoldater har extraherat en mexikansk knarksmugglare ur kuppens Guinea-Bissau 2003. Sabotage mot flygplanet tvingar dem att landa i Saloum-deltat i Senegal där de hittar en fristad... som snart visar sig inte vara mycket till fristad, och inte en tillfällighet heller.

Det är full fart, fantastisk miljö, och bra foto och musik, en rätt egen stil, och det känns exemplariskt att man på 2020-talet kan göra en film som är bara 84 minuter lång, och ändå får det den vill gjort. 3+ av 5.

 

[Henke]

Har sett skräckfilmen Martyrs från 2008
Filmen handlar om en flicka som flyr från någon form av tortyranläggning och många år senare hämnas genom att tränga sig in och skjuta ihjäl en hel familj som hon tänker har med saken att göra. En annan tjej som också flytt från anläggningen är med och hjälper henne, och sen är allt bara blodigt, makabert och vidrigt.

Gillar man sanslösa tortyrfilmer så kanske det här är en fullträff. För mig var det obehagligt skräp.

 

[Henke]

Har sett norska biografin Max Manus: Man of War från 2008
Filmen handlar om Max Manus, en frihetskämpe vid nazisternas ockupation av Norge under andra världskriget. Bortsett att handlingen är baserad på den verklige Max Manus så känns det som man sett det mesta förrut. Ingen dålig film, men inget jag lär minnas eller någonsin se igen.

 

[Henke]

Passade även på att snabbspola mig igenom Max Payne från 2008 (det var allt den filmen var värd).

 

[Franz]

Har sett skräckfilmen Martyrs från 2008
Filmen handlar om en flicka som flyr från någon form av tortyranläggning och många år senare hämnas genom att tränga sig in och skjuta ihjäl en hel familj som hon tänker har med saken att göra. En annan tjej som också flytt från anläggningen är med och hjälper henne, och sen är allt bara blodigt, makabert och vidrigt.

Gillar man sanslösa tortyrfilmer så kanske det här är en fullträff. För mig var det obehagligt skräp.

Det var denna film enkom som fick mig att totalt tappa intresset för franska nya skräckvågen. Försök till att chockera på ett extremt krystat och störigt sätt.

 

[Henke]

Jag har nu även sett Me and Orson Welles från 2008.

Filmen handlar om Richard (Zac Efron) som får en roll i Orson Wells uppsättning av teaterföreställningen Julius Ceasar på Broadway. Jag hade redan från början en känsla av att det här inte var en film i min smak. De rappa replikerna påminner starkt om skådespelet i filmer från den här tidsperioden. Alla karaktärerna känns ytliga och det hela strandar i något ganska förutsägbart. Richard Linklater har regisserat många filmer som är riktigt bra (t.ex. "Before"-triologin, Dazed and Confused och Boyhood), men den här filmen spelar inte i samma liga (eller ens i samma sport).

 

[Franz]

@Henke Kör du något slags tema på filmer som börjar på M, eller är det en slump?

 

[Henke]

@Henke Kör du något slags tema på filmer som börjar på M, eller är det en slump?

Bra spanat! Det är ingen slump. Jag har alltid varit intresserad av, och sett mycket film. För ca 20 år sedan skaffade jag boken "1001 movies to see before you die" och bestämde mig för att se alla filmer som fått någon form av högt betyg (IMDB-röster, metascore eller filmpriser). Har så här långt sett ca 3300 filmer mellan åren 1896-2008 (primärt i kronologisk ordning och sekundärt i bokstavsordning).

 

[Rickard]

One More Time
2023

En svensk komedi med en mix av Never Been Kissed och en totalripoff av (fet spoiler) Måndag hela veckan, men med ett queer-tema. Den sistnämnda filmen refereras dessutom i One More Time. En kvinna längtar tillbaka till sin 18-årsdag och får chansen att uppleva den igen. Jag förstår inte poängen med en "remake" av detta slag. Har en del skämt som jag skrattar högt åt. Såg filmen mest för att jag älskar Hedda Stiernstedts pondus, vilket jag upptäckte när hon var med i en av Aviciis musikvideor och i norska fantasy/SF-tvserien Beforeigners. Hon hade lätt kunnat spela Harley Quinn, har bra skådespelaregenskaper och borde ha haft massor av roller i storfilmer. Filmen i sig funkar att softa till.

BETYG: 3/5

 

[Rickard]

Nimona
2023

En riddare i en framtidsstad med medeltida drag möter en magic pixie girl som kan göra allt som anden i Aladdin kan göra, skapad av skaparen till den utomordentliga She-Ra-tvserien och Big Hero 6, men ursprungligen en adaption på en serietidning av samma person. Jag vet inte varför jag inte tilltalas av filmen. Det är ett gott hantverk, bra budskap, en kul värld ... men jag sitter mest och ... tittar. Är den för förutsägbar? För slätstruken? För producerad? Jag hickade till vid ett tillfälle involverandes ett svärd och hade de fortsatt det spåret så hade jag nog höjt betyget. Kul att Eugene från Try Guys är med, där de ursprungligen designade riddaren efter honom. Nåja, jag blev underhållen så filmen funkar att softa till.

BETYG: 3/5

 

[DeBracy]

Avslutade veckan med att se The Personal History of David Copperfield (2019), eller David Copperfields äventyr och iakttagelser som den heter på SVT Play där den finns just nu.

En ganska snäll version på David Copperfield-storyn (förutsätter jag – är inte så värst bekant med romanen, men den här var ganska snäll som sagt), med en del whimsy och rätt fina kläder/miljöer.

Den får tre åsnor av fem på den krankiska skalan.

 

[Khan]

Häromdagen såg jag Korsett

Bra film. Mer metaforisk än kostymdramer brukar vara. Handlar om att vara fast i en situation man inte trivs med, och inte se någon utväg. Tar sig en del friheter med verkligheten, och kryddar friskt mer uppenbara anakronismer (traktor år 1877? vaffan?) men det är inget som stör. Det enda jag är skeptisk till är slutet, för sista tre minuterna är bara metafor och anakromism, och hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte få till en läsning av det som funkar.

Men gillar du kostymdrama där det mesta berättas visuellt snarare än med dialog? Gillar du när filmen är multispråklig, där franska, tyska, engelska och ungerska blandas? Då är det här precis vad du letar efter.

 

[Luftslottet]

Mortal Kombat Legends: Snow Blind

sprang på denna animerade film på HBO. Har insett att jag har ett visst intresse för för MK och har sett typ alla spelfilmerna. Eftersom jag dock har ett relativt svalt intresse för spelen så är de inte helt självklart att filmerna skulle vara någon form av GO TO.
Handlingen utspelar sig i en mörk framtid. Det finns en äldre man som hellre tar stryk än att ge och de finns en ung hetsporre som tycker att gängens framfart kan ge honom en värdig rival. Inte helt osökt korsas den gamle mannen och den unge hetsporrens vägar och läromästare-elev är en given utdelning. Klassisk god vs ond tar sen vid.

Den här filmen är ju allt man hoppats på och precis lika förutsägbar. Men jag kan tycka att de spelar mindre roll. Det här var precis vad jag ville se. Det som sticker ut är att den är blodig och våldsam. Stör de filmen? Nej inte egentligen och de finns väl en viss förklaring utifrån att spelen tidigt hade en brutal approach.
Rösten till en av de

Spoiler

Kano

onda görs av Keith Silverstein och den skaver lite så fort han är med i en scen. Men såklart ingen deal breaker.

Ger filmen 3 av 5 en helt ok förströelse och precis vad jag var sugen på igår kväll.

 

[Rickard]

görs av Keith Silverstein och den skaver lite så fort han är med i en scen

Varför det?