WRNU:s filmklubb 2023 v31

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v31 2023 – #550 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3. När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Pilzefrau]

Igår såg jag Birdman, or (The Unexpected Virtue of Ignorance).

Det är ett drama om en avdankad hollywoodskådis som, flera årtionden efter att han sist spelade sin stora roll som superhjälten Birdman, försöker bevisa att han fortfarande förtjänar att tas på allvar genom att sätta upp en teaterpjäs på Broadway. Han bråkar med sin agent, sin ex-fru, sina motspelare (varav en är hans flickvän), och sin dotter. Förhandsvisningarna av pjäsen går dåligt och det känns som att det hela tiden är minst en av rollerna, ofta flera, som är på vippen att få ett nervöst sammanbrott. Hela filmen är gjord för att se ut som en enda tagning, och bitvis blir det riktigt spänd stämning bara av det faktum att de vägrar klippa. Jag har säkerligen inget att säga som inte sades av alla när filmen kom, men jag såg den först nu. Jag gillade den skarpt!

 

[krank]

Jag har just varit på bio och sett Talk to me.

Det är en väldigt bra och udda skräckfilm, som leker en del med klassiska effekter och en del troper för att bygga en riktigt schysst helhet. Skådespelarna är genomgående bra; Sophie Wilde gör framför allt huvudrollen med bravur. Jag gillar också att alla karaktärer känns som typ… folk. Visst är de lite tropiga ibland, men vem är inte det? Relationerna känns mestadels äkta, med syskon och pojkvänner och föräldrar. Jag gillar särskilt Miranda Ottos mammakaraktär, som absolut inte har någon perfekt känna-av-när-tonåringarna-ljuger-intuition men verkligen försöker (och misslyckas) ge intrycket av henne. Det riktigt lyser desperat omhändertagande och kärlek om henne och I'm here for it.

OK, vad handlar filmen om då? Premissen är inte en spoiler, så here goes: Ni vet att ungdomar är dumma i huvudet, va? Om de hittar en grej som ger dem kortsiktig njutning eller som är det minsta ballt så kommer de helt garanterat att göra det, oavsett hur uppenbart jävla dumt det är. Framför allt om det är party och de är i grupp.

Så… Vad tror ni händer när dett gäng typ 17-20-åringar hittar en… porslinshand som låter en se och under kort tid bli besatt av ett spöke? Tror ni att de kommer att ta det på vederbörligt allvar, bara använda handen till vettiga saker och ta alla säkerhetsföreskrifter på allvar? Fuck no. De gör det till ett partytrick där de hetsar varandra att pröva…

Nå; specialeffekterna är grisiga och snygga; filmen är inte direkt en högbudgetrulle ("bara" 4.5 mille) men väldigt mycket görs med kreativ kameraanvändning och skådespelare som kan sin skit. Jag är vid det här laget ganska avtrubbad, men det var flera gånger jag tyckte att det blev riktigt obehagligt och vände instinktivt bort blicken. Jag tvingade tillbaka den såklart; det här är inget negativt. Tvärtom tycker jag om det; en skräckfilm av det här slaget som inte skapar äckelkänslor i en är ju ett misslyckande.

Bioupplevelsen var sådär. Det var en liten salong och den var fylld av folk som pratade under filmen, prasslade högt etc. Men på något sätt förhöjde det också upplevelsen; tonårstjejer som försöker släppa spänningen genom att fnittra med varandra under filmen, vem det nu var som ett par säten bort skrek högt vid en av filmens jump scares, snubben bredvid mig som agerade som att han aldrig sett en skräckfilm förut och verkligen typ drog efter andan varannan minut… Alltihop gjorde det liksom nästan bättre.

Men ja. Jag rekommenderar den här filmen.

BETYG: 4+/5

 

[Rickard]

Det är en väldigt bra och udda skräckfilm, som leker en del med klassiska effekter och en del troper för att bygga en riktigt schysst helhet. /.../ Vad tror ni händer när dett gäng typ 18-20-åringar hittar en… porslinshand som låter en se och under kort tid bli besatt av ett spöke?

Såg en recension av filmen och blev genast intresserad. De verkade göra någonting schysst av det.

 

[Henke]

Precis sett klart den tyska dramabiografik Nordwand från 2008.
Filmen handlar om Luise Fellner som arbetar på en dagstidningen i Berlin som deltar när två gamla vänner skall bestiga den livsfarliga bergsbranten Nordwand i Schweiz.
Detta är precis vad filmen handlar om. Bergsbestigare. Som skall bestiga. Ett berg.

Nej, det här var för mig en högst medioker film som jag inte rekommenderar.

 

[Rickard]

Harakiri
1962

Fick filmen rekommenderad och lånade den på Cineasterna med bibliotekskortet. Det är fredstid under Edo-tiden. En ronin kommer till Li-klanen för att begå harakiri. En rättfram historia men när vi får se tillbakablickar mynnar en mer komplex historia ut sig. Om heder, stolthet och svält.

Mig veterligen har jag inte sett någonting av Masaki Kobayashi, men filmen osar av känslor och spänning. Med små medel och tydliga inramningar fångar han essensen av karaktärernas inre liv. Ett mästerligt foto och jag älskar ljussättningen i dessa äldre filmer. Jag får givetvis Kurusawa i huvudet men också Ingmar Bergman i en perioddrama som inte skulle kunna utspela sig i en annan tid, särskilt inte med samhällskritiken Kobayashi för mot hur Japan glorifierar feudalsamhälet. Med sina 100% på Rotten Tomato är filmen riktigt skön på ett gäng punkter.

BETYG: 4/5

 

[Franz]

Igår hade jag äntligen fått ihop badkaret i badrummet som jag skrev om i en annan tråd. Frugan paxade premiärbadet och jag passade på att se Dungeons & Dragons - Honor among theives. Idag är det min tur att bada, så jag passar då på att medan jag sippar på en kall öl och en rökig whisky i badet att skriva en liten recension av filmen.

Jag vill börja med att säga att jag typ inte vet någonting om Dungeons & Dragons och dess setting. Så jag har ingen aning om hur väl filmen representerar spelvärlden.

Filmen handlar om ett band of misfits i form av ett gäng tjuvar. De tillhör C-laget av äventyrare och lyckas mest på ren jävulskap. Huvudpersonen blir förrådd av en annan person i gruppen vilken också snor hans dotter ifrån honom och lurar henne att tro att hennes pappa övergav henne på grund av girighet. Tjuvgänget bestämmer sig för att bryta sig in i förrädarens fort och kidnappa dottern så att de kan förklara för henne att hon blivit lurad.

Det finns så mycket med denna film som jag gillar! För det första är jag väldigt svag för konceptet band of misfits, och konceptet göra här dessutom riktigt bra! Gänget lär av varandra och växer som personer genom att komplettera varandra. Alla karaktärer är utpräglade färgstarka personligheter och alla får komma till sin rätt.

Jag älskar dessutom att detta är en heist-film i fantasyformat för det är så många av de rollpspelskampanjer jag varit med i varit. Jag älskar premissen att de ska kidnappa personen som inte litar på dem för att få henne att lita på dem! Det är så härligt korkat och typiskt något som min gamla rollspelsgrupp skulle göra! Vårt ”go to” var verkligen ”vi bryter oss in…” och sen fick resten liksom lösa sig Faktum är att detta är den rollspeligaste film jag sett, det är verkligen fantastiskt hur de lyckats fånga känslan!

Jag älskar filmens skurk, superbt spelat av Hugh Grant. Jag har sagt detta i tidigare trådar här, men jag föredrar verkligen skurkar som är fega slemmiga kräk med obskyrt mycket makt, typ Prins John i Disneys Robin Hood, framför onda nekromantiker. Nu finns det tyvärr en ännu mäktigare bad guy i denna film som är av det tråkigare slaget, men det är Hugh Grants skurk alla kommer minnas

Filmen är riktigt rolig! Jag var sjukt orolig för att de dumpar sina bästa skämt i trailern, men den oron var turligt nog obefogad. Det var glada miner från början till slut här, skämt efter skämt avlöstes men det blev aldrig för mycket. Det bästa var att skådisarna spelade sina roller helt straight, de låtsades att de inte fattade vilken komisk värld de befann sig i. Det är den form av komiskt skådespeleri jag gillar bäst, hade de agerat fånigt med en massa grimascher och trams hade det inte funkat.

Negativa saker med filmen då? Jag kan komma på tre saker. För det första är filmen rätt ful ibland. På de flesta ställen fungerar det, men då och då ser effekterna billiga såväl som tarvliga ut.

Jag har lite problem med en av karaktärerna. Det är en slags varelse som verkar kunna förvandla sig till vilket djur som helst. Det funkar ibland väl och leder bland annat till en riktigt spännande jaktscen. Men det finns flera gånger som sällskapet ställs inför ett problem som lätt hade kunnat lösas med att hon förvandlar sig till något vilket hon inte gör. Lite slarvigt tycker jag.

Vidare tycker jag att dottern är väldigt trist. Man får liksom ingen empati vad gäller relationen henne och hennes pappa emellan. Den är funktionell, fyller ett syfte för storyn och that’s it. Lite synd.

Trots dessa saker är filmen riktigt bra! Jag rekommenderar absolut alla som inte sett den att ta en titt!

 

[Oldtimer]

Nu blev jag lite nyfiken. Du får gärna svara inom Spoiler-taggar.

Negativa saker med filmen då? Jag kan komma på tre saker. För det första är filmen rätt ful ibland. På de flesta ställen fungerar det, men då och då ser effekterna billiga såväl som tarvliga ut.

Vilka ställen tyckte du att effekterna såg billiga ut? Det enda som funkade dåligt för mig var när Holga träffar sin ex-man. Nu vet jag ju att Bradley Cooper och Michelle Rodriguez inte spelades in samtidigt, så det kan ha bidragit till att jag tyckte det såg dåligt ut..

Jag har lite problem med en av karaktärerna. Det är en slags varelse som verkar kunna förvandla sig till vilket djur som helst. Det funkar ibland väl och leder bland annat till en riktigt spännande jaktscen. Men det finns flera gånger som sällskapet ställs inför ett problem som lätt hade kunnat lösas med att hon förvandlar sig till något vilket hon inte gör. Lite slarvigt tycker jag.

Det är inte att Doric är en viss varelse (en tiefling), utan att hon är en druid (de pratar om att de behöver en druid som kan ta sig in obemärkt alldeles efter att de plockat upp Simon). Men vilka situationer är det där hon skulle kunna lösa problemen genom att förvandla sig?

 

[Franz]

Nu blev jag lite nyfiken. Du får gärna svara inom Spoiler-taggar.

Vilka ställen tyckte du att effekterna såg billiga ut? Det enda som funkade dåligt för mig var när Holga träffar sin ex-man. Nu vet jag ju att Bradley Cooper och Michelle Rodriguez inte spelades in samtidigt, så det kan ha bidragit till att jag tyckte det såg dåligt ut..

När de tjuvred på fågelvarelsen, hur de klippt in halvtimmarna och staden som tieflingen bodde i är exempel jag kan komma på såhär på rak arm. Vill dock poängtera att filmen i stort inte var ful, bara ibland.

Det är inte att Doric är en viss varelse (en tiefling), utan att hon är en druid (de pratar om att de behöver en druid som kan ta sig in obemärkt alldeles efter att de plockat upp Simon). Men vilka situationer är det där hon skulle kunna lösa problemen genom att förvandla sig?

När bron rasar hade hon kunnat flyga över med ett rep (de talar ju om att få över ett rep på nåt sätt), när de springer i labyrinten hade hon kunnat flyga och visa vägen, när hon är i vagnen och håller tag i halvalven som håller på att åka igenom tavlan hade hon kunnat förvandla sig till en stark orm och hala in honom, när hon är och smyger i slottet för andra gången hade hon kunnat förvandla sig till något icognito-djur så hade hon inte blivit nedslagen. Även här är det bara saker jag kan komma på på rak arm, men tror det fanns fler tillfällen.

Men som sagt, det gör inte filmen dålig, jag gillade den väldigt mycket!!!

 

[Oldtimer]

Men som sagt, det gör inte filmen dålig, jag gillade den väldigt mycket!!!

Det framgick. Jag var bara nyfiken på detaljerna.

 

[Franz]

Kan ju passa på att nämna ytterligare en sak jag gillar med filmen. Nu kan jag ju som sagt väldigt lite om D&D men en vän till mig säger att settingen är otroligt komplex och djup. Det gör ju att filmen hade kunnat bli en enorm lore-dump där karaktärerna måste dra långa tråkiga förklaringar kring precis allt som ständigt börjar med den idiotiska repliken ”Som ni alla vet…” Istället förklaras bara precis vad vi behöver veta och det sker snabbt, naturligt och utan krångel

 

[Lukas]

Harakiri
1962

Fick filmen rekommenderad och lånade den på Cineasterna med bibliotekskortet. Det är fredstid under Edo-tiden. En ronin kommer till Li-klanen för att begå harakira. En rättfram historia men när vi får se tillbakablickar mynnar en mer komplex historia ut sig. Om heder, stolthet och svält.

Mig veterligen har jag inte sett någonting av Masaki Kobayashi, men filmen osar av känslor och spänning. Med små medel och tydliga inramningar fångar han essensen av karaktärernas inre liv. Ett mästerligt foto och jag älskar ljussättningen i dessa äldre filmer. Jag får givetvis Kurusawa i huvudet men också Ingmar Bergman i en perioddrama som inte skulle kunna utspela sig i en annan tid, särskilt inte med samhällskritiken Kobayashi för mot hur Japan glorifierar feudalsamhälet. Med sina 100% på Rotten Tomato är filmen riktigt skön på ett gäng punkter.

BETYG: 4/5

Jag måste dela med mig av en historia om den här filmen.
När jag studerade film såg vi den här och vi skulle skriva en liten analys av den som en inlämningsuppgift, En kursare till mig som inte hade svenska som modersmål bad mig titta igenom hans text. Den var bra men, han hade ett syftningsfel i början av sin analys som jag fortfarande använder som exempel på roliga syftningfel.
Hans text började "Filmen Harakiri är en form av rituellt självmord",

 

[Mundo]

Jag har såklart varit på bio och sett decenniets mest episka och viktigaste drama - Barbie (2023).

Jag önskar att alla själslösa remakes/försök att använda välkända varumärken var bara en tiondel så kreativa och kul som den här filmen - då skulle det inte finnas så mycket mög på TV.

5/5.

 

[Luftslottet]

Idag fick jag nöjet att se Dom små hjältarna en animerad film som är barntillåten tillsammans med två av mina barn.

Filmen urspelar sig i antikens Grekland där vi får följa en mus (Bonnie) som är huvudpersonen. Hon lever tillsammans med sin adoptivpappa som är en katt som äter vegetariskt. Hon har en bästa vän som tycker att ninjor är de coolaste som finns.

Staden Yolcos har rest en staty av Zeus och har även lyckats norpa åt sig ”det gyllene skinnet” tack vare människan Jason.

Poseidon får utstå en hel del häcklande av Zeus och blir så kränkt att han hotar att förstöra staden om de inte reser en staty minst lika fin som den av Zeus.

Jason får i uppdrag att hämta en treudd medans resten av folket bygger statyn.

Problemet är bara att Jason är skitgammal och hans tidigare besättning är avliden.

Bonnie som har ett special intresse gällande Jason och skeppet Argo får utstå en del häcklande vilket leder till att hon tar saken i egna händer.

Bonnie lyckas med en hel del fenomenala saker främst att segla skeppet och en gnutta nekromanti.

Den här filmen var ingen höjdare trots att man fick de nekromanti, cykloper och buddistiska skorpioner.

En trist plot och karaktärer som man inte bryr sig om.

Det finns bättre filmer att se MEN om de stod mellan denna och Alfons Åberg hade jag valt denna om och om igen. Barnen tyckte dock att den var toppen!
2 av 5

 

[DeBracy]

Jag såg Amsterdam (2022) i måndags, en film med ett så tungt batteri av skådisar att jag är lite förbryllad över att aldrig ha hört talas om den (Christian Bale, Margot Robbie och John David Washington är trion i fokus till exempel). Verkar ha bombat ganska rejält kommersiellt sett i alla fall.

Den bygger på delvis på sanna händelser, men det är också mycket annat med i... soppan? Grytan? Just att filmen inte verkar ha en klar idé om vad den ska vara är den främsta kritik jag sett när jag snokat lite. Det är lite kul och knasigt, men det är lite av ett mysteriedrama, men det är lite historielektion med en tanke om att säga något också till vår samtid.

Resultatet hänger ihop lite sådär, men har flera bitar som är trevliga i sig, och mot slutet var det faktiskt lite spännande. Det blir tre experimentella piller av fem på den krankiska skalan.

 

[Rickard]

Teenage Mutant Ninja Turtles: Mutant Mayham
2023

Turtles började som en våldsam pastisch av Daredevil, där samma gegga som gjorde honom blind också muterade sköldpaddsungar. Många saker är direkta referenser, där Daredevil slåss mot The Hand medan turtlarna slåss mot The Foot clan. Daredevils läromästare är Stick medan mutanternas heter Splinter. Försäljningen tog fart direkt på indiescenen och det dröjde inte länge förrän de fick tona ned övervåldet för att presentera sköldpaddorna till mainstream-publiken.

Det är inte många (om ens någon) filmer som jag gillar med Seth Rogen, men när det har lett till att han kunna producera saker han själv tyckt om så kan jag gott glädja mig åt hans tidigare framgångar. Han är inblandad i projekt som Preacher (från seriealbumet), Green Hornet, The Boys och således även denna film. Mina tidigare erfarenheter av Turtles har inte varit goda, utöver de få saker jag konsumerade under 80-talet. Faktum är att det allt i filmväg varit skit. Jag kunde inte ens njuta av fotot i Bay-versionerna.

Denna film är i sig skitsnygg och jag var tvungen att ta en skärmdump direkt från trailern för att ha den som bakgrundsbild. Jag älskar verkligen hur nutida animeringar kombinerar 2D och 3D på ett stilistiskt sätt. Dessutom, efter bara tio minuter så skrattade jag så att jag grät. Det var mestadels barnfamiljer i biografen men av de som skrattade mest var de vuxna. En höll till och med på att kikna av skratt under ett tillfälle. Filmen är främst en komedi och i andrahand en actionfilm. Det är också en fräsch nytolkning där både turtlar, April O'Neal (som inte är meningslös) och röstskådespelarna är tonåringar, med många nickningar till 80-talets animerade serie. Det är lite vad Spiderverse är för spindelmannen. Jag hade en otroligt härlig upplevelse och det här är en film jag kan rekommendera varmt.



BETYG: 5/5

 

[Max Raven]

Jag såg Gamera, the giant monster (1965)

Orättvist sammanfattad: Godzilla med barnlogik.

I korthet: Kalla kriget. Flygplan från oidentifierad nation skjuts ner över Arktis, kärnvapenexplosionen väcker Gamera, en 60 meter hög jättesköldpadda, från dess dvala. Gamera tros ha dött av strålningen, dyker upp i Japan, räddar livet på sköldpaddsbesatt barn som den nästan dödar och dödar tusentals av för kaiju hyfsat rimliga skäl. Forskare har en massa planer, prototypvapen används med blandat resultat. Planerna är också i nivå "ha ha det här kommer säkert funka" utan någon form av redundans (ens för lite regn). Gamera trampar igenom saker på lite kufiskt vis.

Det är mycket grejer som funkar här men sidospåret med barnet som är besatt av Gamera är tämligen påfrestande - det kanske bara är jag. Solid kaijufilm för lite yngre tittare.

 

[Skarpskytten]

Jag har sett Folk och rövare i Kamomilla stad (2022). Norsk animerad film. Ligger så vitt jag kan förstå mycket nära Torbjörn Egners berättelse, karaktärer och sånger.

Snygg, rolig, harmlös. Hygge: 5/5. Passar nog den som är mellan 4 och 8 bäst. Eller Egner-fantasten.

 

[Zeedox]

Jag har såklart varit på bio och sett decenniets mest episka och viktigaste drama - Barbie (2023).

Jag önskar att alla själslösa remakes/försök att använda välkända varumärken var bara en tiondel så kreativa och kul som den här filmen - då skulle det inte finnas så mycket mög på TV.

5/5.

Verkligen. Det fanns många bra skämt, flera insiktsfulla skämt, men musiknumren... musiknumren!

Jag hade ingen koll på att Will Ferrell var med i filmen, och som vanligt kan jag inte stå emot hans barnsliga humor. Varje gång jag ser Will i en film tänker jag att "den HÄR gången kan det inte fungera, det är för löjligt", men som vanligt älskar jag det.

 

[Mundo]

Har ni sett @Rickard s recension ovan av Ninjaturtles? Min recension av Barbie? Hur man om man bara tänker efter, vill och är kreativ kan ta nästan vad som helst och göra det helt fantastiskt?
Ibland kan såklart Hollywood bara skita i det där och göra något riktigt dåligt istället.

Apropå ingenting har jag precis sett The flash (2023).

Om du växte upp utan ett Playstation 3 så kan du tack vare den här filmens hemska CGI få ett intryck av hur cutscenes såg ut.

Sämsta DCEU-filmen? Osäkert, den ligger väldigt långt ned på listan oavsett.

2/5, ibland kunde man skratta åt några av skämten i alla fall, och Ezra Millers insats är klart skaplig.