WRNU:s filmklubb 2023 v32

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v32 2023 – #551 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3. När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Deodanders]

Igår var jag och såg Oppenheimer. En tre timmar lång trailer. Helt ok ändå på nåt sätt? Jag gillade många av birollerna som höjde sig över "känt fejs i kåtslagsensemble" och fick mig att se något annat.

 

[Franz]

många av birollerna som höjde sig över "känt fejs i kåtslagsensemble" och fick mig att se något annat.

”Kåtslagsensemble”? Vad fick de dig att se egentligen?

 

[Deodanders]

”Kåtslagsensemble”? Vad fick de dig att se egentligen?

Alltså inte mitt kåtslag, mer uttryck av min fördom om mediehypen kring de många kända skådespelarna Nolan samlat ihop. Vilket ju kan va gött, och jag trodde nog säkert det skulle vara det, i värsta fall klassens timme med filmstjärnor, men det var roligare. Hjälper väl att jag gillar många av de som var bäst (Pugh, Safdie, RDJ).

 

[Franz]

Alltså inte mitt kåtslag, mer uttryck av min fördom om mediehypen kring de många kända skådespelarna Nolan samlat ihop. Vilket ju kan va gött, och jag trodde nog säkert det skulle vara det, i värsta fall klassens timme med filmstjärnor, men det var roligare. Hjälper väl att jag gillar många av de som var bäst (Pugh, Safdie, RDJ).

Ah då är jag med! Bra uttryck för övrigt, får skylla på sömnbrist att jag inte gjorde kopplingen

 

[Rickard]

Alltså inte mitt kåtslag, mer uttryck av min fördom om mediehypen kring de många kända skådespelarna Nolan samlat ihop.

För mig är det alltid en varningsklocka när det är en ensamble-film då det känns som om stjärnorna blir fokuset för filmen snarare än filmen i sig som hantverk.

 

[Franz]

För mig är det alltid en varningsklocka när det är en ensamble-film då det känns som om stjärnorna blir fokuset för filmen snarare än filmen i sig som hantverk.

Det beror lite på tycker jag. Av någon anledning funkar det ofta riktigt bra i komedier. En av världens roligaste filmer någonsin tycker jag är En ding ding ding ding värld och det är en ensemblefilm så det stänker om det Gäller det mer seriösa filmer håller jag dock med dig.

 

[afUttermark]

Nu har jag sett den där DoD filmen. Snäppet bättre än willow serien. Men mer lik den, än Peter Jacksons mästerverk.
Jag blev inte sugen på att spela dungeons o dragons.
2 av 5 wizardswands

 

[Deodanders]

Nu har jag sett den där DoD filmen. Snäppet bättre än willow serien. Men mer lik den, än Peter Jacksons mästerverk.
Jag blev inte sugen på att spela dungeons o dragons.
2 av 5 wizardswands

Jag blev sugen på att spela Drakar och Demoner.

 

[Rickard]

Miraculous: Filmen om Ladybug & Cat Noir
2023

Baserad på seriealbumet och en fristående fortsättning av en animerad tvserie jag inte kände till. Utspelar sig i Frankrike med två ungdomar som får magiska krafter från vardera ande och måste samarbeta för att ta ned kaos-anden som ställer till det i Paris. Jag ... det känns inte genomtänkt. Det är Pixar-standard på animering men det är mer sailor moon i en annan form och det hela känns mer som fan fic. Handlingen är stereotypisk och utan några som helst vändningar, krafterna som ungdomarna har liknar Frozen i att de kan göra precis vad som helst vad som krävs för stunden (Varför kan Elsa skapa liv?!) och jag har alltid ogillat Disney-musikaler. Nåja, filmen gick snabbare att titta på för jag kunde snabbspola de bitarna ... om det inte varit för att låtarna är stundtals helt otroliga och den amerikanska skådespelaren Cristina Valenzuela för Ladybug är helt otrolig med sin sångröst. Tydligen känd(?) inom anime-kretsar. Allt som allt, jag är inte besviken för att ha sett filmen men den gav mig inte mer än så, så jag antar att den funkar att softa till.

BETYG: 3/5

 

[Rickard]

Det beror lite på tycker jag. Av någon anledning funkar det ofta riktigt bra i komedier. En av världens roligaste filmer någonsin tycker jag är En ding ding ding ding värld och det är en ensemblefilm så det stänker om det Gäller det mer seriösa filmer håller jag dock med dig.

Finns säkert många bra. Jag kommer just nu bara på Love Actually, även om den är mer en antologi än en sammanhängande film.

 

[Rickard]

The Good Nurse
2022

Ensamstående tvåbarnsmamma med ett hjärta av guld men ett hjärta som håller på att ta slut. Bara tre månader kvar av nattskifte tills hon får sjukförsäkringen på sjukhuset och äntligen har råd att genomgå en hjärttransplantation. Fast på senaste tiden har patienter dött. Baserad på boken av samma namn. Massor av personer var inblandade i att få reda på sanningen, men filmen fokuserar mest på sjuksystern som slutligen fick allt på fall. Intressant, men jag hade velat se mer kring det riktigt chockande: hur tio sjukhus kunde, under sexton år, mörka vad som kom att bli USA:s troligtvis största seriemördare genom tiderna. Jessica Chastain och Eddie Redmayne i en biroll gör ett fruktansvärt bra jobb. Jag var tvungen att se Capturing the Killer Nurse på Netflix direkt efteråt, läsa på Wikipedia och se polisintervjun med personen. Återigen, chockad över att ingen ställdes till svar men åtminstone det skedde lagförändringar. Som film sett? Det finns inget, utöver det tillbakalutade skådespelariet, som lyfter filmen. Funkar att softa till.

BETYG: 3/5

 

[Lukas]

Det är väldigt synd att Joel Schumacher nästan bara är känd ifrån filmhistoriens mest missförstådda Superhjältefilm.
Schumacher hade en väldigt intressant stil där hans direkta och nästan hårdhänta hantering av teman ändå lyckades ge plats åt otroliga personliga historier av systematiska orättvisor.
Jag tycker inte att alla av Schumachers filmer fungerar. Men de som gör det är ofta oerhört starka upplevelser som har en förmåga att bli kontroversiella på grund av känslorna de väcker.

Jag har sett A time to kill (1996), en oerhört tung film baserad på en John Grisham bok med samma namn.
Filmen handlar på ytan om rättegången emot en Svart man som kallblodigt mördat de två vita männen gripna för att våldtagit, misshandlat och försökt mörda hans dotter.
Under ytan handlar filmen om rasism, korruption och hur olika strukturer i samhället färgar inte bara oss utan grundstommana vårt samhälle är uppbyggt efter.
Väldigt mycket av filmen Handlar inte om Carl Lee Hailey eller det brott han begått. Det är aldrig några tvivel om att han är skyldig till att döda dem.
Nej filmen handlar mycket mer om alla andra människor och hur de använder Fallet för att pusha sina agendor och egna framgångar.

Det här är en kontroversiell film, kritiker har framfört att den ursäktar mord. Men jag tycker nog det är en väldigt grundlig läsning.
Jag skulle säga att det här är en film som på riktigt presenterar en värld som inte är svart och vit.
Den visar det bäck svarta mörker som är klanen och ställer det emot en god sida som mest bara är grå och mer motiverade av privata själ än faktiskt godhet.
Det är en film som försöker få dig att ifrågasätta din världssyn och hur den formats av de strukturer som finns i samhället.

Det här är en bra film. Men det är en tung film, horribel som datefilm eller för söndagstittande.
Sätt på den här när du vill engagera dig och vill se något riktigt tänkvärt.

 

[Rickard]

Django shoots first
1966 (org. titel: Django spara per primo)

En spaghettivästern med klar inspiration från Sergio Leones filmer och där de slängde på "Django" på huvudrollsinnehavaren för att rida på "varumärket" från succéfilmen Django Unchained. Slagsmålsscenerna är rätt lökiga, men inget som är värre än vad man exempelvis kan se i John Wayne-filmer. Den nederländska huvudrollsinnehavaren är karismatisk och filmen överraskar med att ha flera karaktärer med intressanta agendor som korsar varandra. En sak som verkligen står ut med filmen är det fenomenala soundtracket. Utöver det är detta en film som funkar att softa till.

BETYG: 3/5

 

[krank]

Jag har varit och sett den halva av Barnenheimer som faktiskt verkar lite intressant: Barbie.

Och det ångrar jag inte. Jag misstänker dock att den som tar med sina unga barn på den här filmen och förväntar sig en barnfilm kanske gör det. Men kanske kan det här med att den inte går med svenskt tal avskräcka?

Hur som helst, det här är en absurd metahumorfilm med stark klang av vad som inte borde vara det minsta politiskt men ju tyvärr är det. Man kanske kan beskriva det teoretiska anslaget som "Intro till feminism A1", något slags "okej, om du verkligen inte fattar någonting alls av feminism så har du här lite absolut basal grundläggande begreppskunskap". Att folk som Ben Shapiro hatar den är alltså inte det minsta förvånande; den sortens patetiska representanter för skör manlighet är ju helt oförmögna till både självdistans och självreflektion.

Den som ser den här filmen och framför allt tar med sig "män dåliga" är helt enkelt dålig på att se på film.

Hur som helst: Filmen handlar om Stereotypical Barbie, alltså liksom "Barbie-Barbie", den barbie man tänker på när nån säger "tänk på Barbie". TIll skillnad från typ läkar-Barbie och astronaut-Barbie etc. Hon bor i sitt perfekta drömhus i barbieland med sina vänner och eventuelle pojkvän Ken (blonde strand-Ken, till skillnad från då t.ex. asietiska strand-Ken), lycklig i vetskapen om att Barbie löst alla problem i den verkliga verkligheten genom att visa unga flickor att tjejer kan bli vad de vill. Men så en dag övergår hon från att vara Stereotypical Barbie till att vara… Tankar på Döden-Barbie, och Cellulit-Barbie, och Deprimerade Barbie. Och så måste hon ta reda på varför det här händer. Och det inbegriper att åka till Verkligheten, där kanske eventuellt allting inte alls är sådär perfekt och fixat…

Absurd humor, metakommentarer, så jävla många referenser (där jag säkert inte fattar hälften pga lekte inte med barbie; jag var ju kille och lekte därför med andra dockor). Men hur logiken funkar kring Barbie och Barbie-land känns 100% genuint utifrån hur mina kvinnliga vänner pratat om Barbie och Barbie-lek.

Man ska nog inte förvänta sig liksom deep lore och ett världsbygge som helt och hållet är internt konsistent, för det är inte och har aldrig varit on-brand för Barbie. Det finns ibland stora brott i karakteriseringen och det är helt ok. Det är också helt OK att Barbie själv pendlar mellan att vara naiv och storögd inför nya upplevelser och att å andra sidan leverera feministiska begrepp eller göra specifika kommentarer om att "jag har ingen vagina". Det känns helt enkelt väldigt passande, och tog inte ur mig ur filmen alls.

Castingen är fantastisk. Alla är så jävla bra. Margot Robbie är såklart perfekt som Barbie, men det är också alla andra barbies. Ryan Gosling säljer sin Ken perfekt – det är teatralt, men det ska liksom vara det, och det funkar. Simu Liu är bra i rollen som Ken – det är lite ovant att se honom där eftersom jag fortfarande tänker på honom som Shang-Chi. Samma sak med Kingsley Ben-Adir, som spelar Ken i den här filmen och som jag väldigt nyligen såg i Secret Invasion.

Michael Cera är perfekt som Allen. Kate McKinnon är utsökt som Weird Barbie.

Musiken är på det hela taget riktigt bra. Musikalnummer-låtarna med begriplig text är såklart bäst; de övriga instoppade låtarna är helt OK.

Min enda kritik är egentligen att jag tycker att Mattel kommer undan lite för mycket. Jag fattar såklart att de är mycket mer OK med en dekonstruktion (och rekonstruktion) av Barbie och kvinnorollen och patriarkatet än vad de varit med en film som till exempel visat upp deras pinkwashing eller under vilka omständigheter deras leksaker produceras. Det här är, i grunden, väldigt mycket en amerikansk liberal idealistisk feminism snarare än en som inkluderar klass och materialistiska resonemang. Dess fokus är kön och hur kön görs; visst inkluderas sedan också människor av olika färg och form och sådär, och transpersoner, men just klass saknas vilket gör att den inte känns så intersektionell.

Men det den gör, gör den riktigt bra. Det finns förhoppningsvis människor som ser den och börjar tänka tankar de inte tänkt förut, eller som får kanske någon liten ny förståelse åtminstone för hur feminismen föreställer sig världen.

…och inte bara "män dåliga".

BETYG: 5/5

 

[krank]

Jag noterar också att Mattel såklart släpper ett gäng filmrelaterade leksaker. Jag tror att den konstigaste för mig är Weird Barbie, vars hela grej är att hon är en vanlig Barbie någon lekt med "för hårt". Och dockan som säljs är såklart en helt vanlig snygg-barbie med lite wacky kläder, typ. Något slagsd barbiedocke-version av att köpa jeans det redan är hål på.

 

[Rickard]

Heart of Stone
2023

Gol Gadot i en actionfylld bond-aktig film som på ett sätt påminner väldigt mycket om Indiana Jones-filmer men känns mer som en fristående film till tv-serien Person of Interest. Det är spioner; det är kontraspioner; det är gadgets; det är smart foreshadowing; det är kul Jamie Dornan verkar hitta tillbaka; hela uppbyggnaden kändes originell. Men efter halva filmen hände något och det kändes som om de tänkte "vi är inte originella nog" och tar rejäla påhitt för att överraska tittaren. Där tappade filmen mig, särskilt när den senare blev väldigt förutsägbar. Dessutom saknar dialogen - och de spetsfundiga kommentarerna under actionscenerna - någon som helst flow. Utöver att Netflix verkar pusha skådespelaren Matthias "Army of the Dead" Schweighöfer av någon konstig anledning så ger den här filmen mig ingenting särskilt att peka på som sevärt, men i sin helhet är den skön att softa till.

BETYG: 3/5