WRNU:s filmklubb 2023 v37

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v37 2023 – #556 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3. När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Zeedox]

Igår blev det Rambo: First Blood.

Inte alls vad jag väntat mig! En oförväntat känslosam film där jag verkligen kände med Rambo, och bara två-tre saker kändes riktigt orimliga. Alltid intressant att gå tillbaka till de första verken i en franchise eller genre och se vilken skillnad på intensitet det kan vara.

 

[krank]

Jag har varit på bio igen och sett A Haunting in Venice, under det svenska namnet "Mord i Venedig". Jag förstår inte riktigt varför man översätter titeln på en film som inte är en barnfilm men okej.

Nå, det här är den tredje filmen med Brannagh som Hercule Poirot, så självklart behövde jag se den. Jag gillade de två första, även om de kanske fokuserade mer på det estetiska än på att konstruera ett bra whodunnit-mysterium där man som tittare kan hänga med och pussla ledtrådar fullt ut.

Den här filmen är mycket mer begränsad i scope än den förra. Den utspelar sig i ett enda (stort) fallfärdigt hus i venedig under en ordentlig regnstorm, och det tycker jag fungerar väldigt mycket bättre än vad Death on the Niles mer exotiskt resande scenografi gjorde. Mindre behov av ful och dålig CGI också.

Det här mysteriet är på det hela taget rätt jordnära, och med inslag av skräckfilm. Jag har inte läst boken som filmen bygger på – jag är inte klar med min Christiegenomläsning tyvärr.

Till min stora lättnad finns det inga spöken. Jag är så otroligt jävla less på när typ CSI eller liknande prompt ska ha sitt "ooooh spooky"-avsnitt och där man som tittare ska förstå att det där mediet kanske egentligen är på riktigt och visst finns det väl saker bortom vad vi vet? I den här filmen är svaret: Nej, det finns inga spöken och inget övernaturligt. Poirots rationalitet och slutledningsförmåga avtäcker mysterierna. Klart!

Jag lyckades inte lösa något av mysteriena innan lösningarna avslöjades. Att jag gillar whodunnits betyder inte att jag är bra på dem. Jag var faktiskt helt ute och cyklade – men jag hävdar fortfarande att fågelns plötsliga tystnad när dottern dog var en väldigt typisk Christiesk ledtråd! Framför allt när mediet kunde härma dotterns röst. Jag tänkte att mediet bytt ut fågeln, som ju härmade dotters röst, för att kunna träna sig i att härma samma röst själv. Men tji fick jag! Men jag var absolut inne på att någon hade framkallat dotterns vansinne – jag lade dock inte ihop tecknen på att det var mamman, utan trodde att det var fästmannen. Och att det var ungen som var utpressaren vetefan om det ens fanns några egentliga tecken på.

Min favoritkaraktär i filmen var definitivt lillgamla Leopold, glasögonprydd pojkvasker som pratar vuxet och läser Edgar Alan Poe och tar hand om sin sjuka pappa.

Nå, alla gjorde ett bra jobb, filmen var snygg och överhuvudtaget värd att se, tycker jag.

BETYG: 4/5

 

[Rymdhamster]

Jag fick slutligen tillfälle att se Dungeons & Dragons: Honor Among Thieves (2023) utan att betala en enda krona till WOTC!

Äntligen en DnD-film som faktiskt är värd att se! Det kändes ungefär som ett gäng rollpersoner på ett äventyr, vilket är ganska exakt vad jag vill få ut av en DnD-film. Storyn var kanske inte den mest intrikata och överraskande, men det är också ungefär vad jag förväntar mig av en DnD-film =). Charmiga skådisar i roliga roller. Inget kändes som en Parodi (förutom möjligt Hugh Grant, men det kändes okej),

Egetligen bara en sak som stör mig:

Spoiler: Stor spoiler

Kan Michelle Rodriguezfå LÅTA BLI att dö i en film nån gång!?!?!?

Känner jag för att se den igen i morgon? Nej. Men jag känner på mig att jag kommer se om den ganska snart.

Betyg 4/5

 

[DeBracy]

Jag har sett Nomandland (2020) med Frances McDormand. En lugn film med en kanske inte alltför kittlande story, men som nån slags inblick i en av alla amerikanske kulturer bortom ”det normala” var det väl värt att ha sett. Krankisk trea skulle jag säga sammantaget.

Har också sett Elemental (2023), den senaste animerade Pixar-filmen. Solklar krankisk fyra för den som behöver en snäll film tycker jag spontant.

 

[Rickard]

Predator 2
1990

Danny Glover, bara året efter han gjort Dödligt vapen 2, gör denna over the top actionfilm med rovdjuret som jagar i betongdjungeln. Bill "Aliens" Paxton är med på ett hörn och Gary Busey återförenas med Glover från Dödligt vapen-filmen. Filmen har åldrats väldigt dåligt med trötta stereotyper och helt orealistiskt våld. Jag gillar actionfilmer men det är för mycket som triggar min suspense of belief. Enda behållningen är väl att den något binder samman Alien-franschisen. Ska väl egentligen inte klaga allt för mycket, eftersom filmen hade bara två veckors filmning och ytterligare två veckors redigering. Från början var det tänkt att Schwarzenegger skulle ha varit med i filmen, i rollen som Busey hade som FBI-agent och skulle ha slutit sig samman med Glovers karaktär, men Arnie krävde för mycket pengar och var dessutom upptagen med Total Recall. Allt som allt, filmen är väl en OK popcornrulle som funkar att softa till.

BETYG: 3/5

 

[Feuflux]

Jag har sett Barbie-filmen.

Vet inte vad jag hade väntat mig, men inte det här antar jag. Jag trodde nog jag skulle bli mer underhållen eller mer eftertänksam. Nu var det rätt meh, en 2/5-betygsfilm.
America Ferreras rant om det omöjliga i att vara kvinna är bra. Att Mattel-styrelsen enbart består av män är rolig i sin absurditet (den enda egentliga kritiken mot företaget ihop med dotters rant vid matsalen?). Att rollistan i slutet har typ 12 stycken Barbie och 6 stycken Ken är roligt. Replikskiftet om var alla Kens bor någonstans är roligt.

Så jag är rätt oförstående till de som ger filmen högt betyg. Jag är inte ett dugg förvånad till dude-bros som ger filmen låga betyg.