WRNU:s filmklubb 2023 v4

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v4 2023 – #523 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan.
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3. När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Mundo]

På allmän begäran (tror det var Rickard) så har jag nu sett The Black Cauldron (1985) från Disney, den så kallade nästan-Disney-dödaren. Filmen var den dyraste animerade filmen någonsin när den släpptes med sin budget på runt 44 miljoner dollar, men drog bara in ynkliga 20 miljoner. Förlustaffären var så brutal att man övervägde att släppa "nästan färdiga" The Great Mouse Detective och sen lägga ned hela animeringsrasket. Sån tur var drog The Great Mouse Detective tillräckligt mycket för att Disney bestämde sig att fortsätta på animeringsbanan, vilket följdes av deras så kallade Disney renaissance, då dom formligen spottade ut succé efter succé under 90-talet.

Filmen i fråga hade problem redan i produktionen. Topparna på Disney tyckte att det föreslagna slutet, efter det tecknats, var alltför mörkt för barn och man tvingades klippa bort och skriva om. Release-datum ändrades från julen 1984 till sommaren 1985. Det var också den första animerade Disney-filmen som fick en PG-rating, vilket kanske inte låter så stort idag, men det var det då. När filmen så tillsist släpptes så sågades den av de flesta kritikerna (undantaget Roger Ebert, som faktiskt gillade den starkt). Den var för mörk, var det största problemet.

Men jag då?! Jag är stor och vuxen man ⟨™⟩ - jag kan se filmer fastän de är mörka!

Filmen är baserad på några ungdomsböcker som i sin tur är baserade på myter från Wales. Feelingen var genast lite Eon faktiskt, eftersom huvudkaraktären är en oironisk grisodlare vid namn Taran som får reda på att grisen som farbrodern han bor hos är magisk! Storyn är lite disjointed och saker och ting förklaras inte särskilt tydligt, men det gör inte så mycket, det är en barnfilm.

Filmen följer Tarans perifiria kamp mot The Horned King, en riktigt elak jäkel som vill hitta The Black Cauldron. Med den kan han återuppväcka en stor odöd armé och ta över världen med den. Under sitt äventyr träffar han lite andra karaktärer, bland annat en prinsessa, en bard, en liten luden figur som jag trodde var en hund men absolut inte är en hund (han är istället Smeagol/Gollum) samt lite älvor.

Prinsessan är kul, riktigt bra faktisktm men barden är meh och Taran är verkligen skittråkig. Smeagol/Gollum är dock fantastisk! Utöver att ha lite seg story så är Taran verkligen ankaret som drar ned skeppet. Hans personlighet är ganska så grating. Jag vet inte hur jag ska förklara det mer än att han känns som en pojkscout från 50-talet som tvingats in i en fantasyvärld.

Skurken, The Horned King, har en kul design och stark on-screen presence tack vare den, men är mest i bakgrunden, pratar ganska så lite och gör på det stora hela ganska så lite. Overhyped, även om hans dödsscen är rätt så metal. Överlag så är animeringen, särskilt bakgrunder, väldigt vacker. Det märks at Disney brände på stort.

Filmen har fått något av en kultstatus bland en mindre följarskara, och jag kan förstå det. Det är en väldigt annorlunda film. Jag hade dock hoppats på att filmen misslyckades bara för att den var för mörk, och inte också för att storyn var seg och huvudkaraktären ganska så tråkig.

För mig är filmen en stark 3/5. Med en mindre frustrerande huvudkaraktär och lite bättre story hade det här lätt varit en 4/5 för mig.

 

[Mundo]

Tjahopp. Har man lite ledighet så är det väl lika bra att spendera förmiddagen med att se gamla Disney-filmer. Först ut på listan är The sword in the stone (1963). Disney var lite "on a roll" på 50 och 60-talet, de fick bra med stålar på sina filmer. Filmerna som kom ut precis innan The sword in the stone var Peter Pan, Lady and the Tramp, Sleeping beauty och One hundred and one dalmatians, riktiga klassiker så att säga (även om just Lady and the Tramp splittrade kritikerkåren när den släpptes).

När filmen kom ut tjänade den visserligen pengar, om än mindre än de tidigare projekten, men det var den första Disney-filmen på ett bra tag som inte fick särskilt bra recensioner.

Filmen är löst baserad på legenden om Kung Arthur och då framförallt hans barndom.... och är egentligen inte så intresserad av det iheller. Istället är filmens huvudkaraktär egentligen Merlin, som har mycket mer screentime än Arthur. Filmens story är i det närmast icke-existerade och filmen är precis över en timme lång. Egentligen är det bara en serie scener där Merlin använder lite magi, ofta för att förvandla Arthur till ett djur av något slag, sen händer lite Disney-shenanigans.

Disney-shenanigans

Det tråkigaste med filmen är att man egentligen kan råka slumra till när som helst, sova i 20 minuter och inte ha missat någonting överhuvudtaget på grund av just det här. Scen händer, storyn förändras inte, nästa scen börjar. Exempelvis filmens stora skurk, Madame Mim, introduceras i samma scen som hon besegras och nämns varken före eller efter scenen i sig, trots att hon tycks ha en långt stående rivalitet med Merlin.

Aja, Merlin är en kul karaktär iallafall.

Filmen får 2/5 av mig.
Det finns mycket bättre Disney-klassiker där ute, och filmen hade inte behövt sakna story. Disney visste mycket väl vid det här laget hur man byggde ett spännande narrativ och inte bara ett hop-kok av scener (se One hundred and one dalmatians, tex).

 

[Rickard]

Scen händer, storyn förändras inte, nästa scen börjar. Exempelvis filmens stora skurk, Madame Mim, introduceras i samma scen som hon besegras och nämns varken före eller efter scenen i sig, trots att hon tycks ha en långt stående rivalitet med Merlin.

Åh, det var precis det problemet jag hade med House of Dragons. Det finns ingen plantering och skörd med någonting som bygger upp mot klimax, utan problem och lösning kommer i många fall samtidigt. Dåligt film-makande. Kanske besläktat med en kritik jag också har mot de amerikanska indie-spelen och deras "en konflikt i varje scen"-upplägg.

 

[Skarpskytten]

Egentligen är det bara en serie scener där Merlin använder lite magi, ofta för att förvandla Arthur till ett djur av något slag, sen händer lite Disney-shenanigans.

Filmen bygger (sägs det) på TH Whites The Sword in the Stone - och i den är det här med att Merlin förvandlar Arthur till djur en del i hans fostran till kung. Han får bland annat träffa den despotiska gäddan och de kommunistiska myrorna (avskräckande exempel) och de pacifistiska, icke-territoriella gässen (typiskt britter, gäss som hjältar). De där berättelserna är väldigt fint skildrade i boken. Synd att de tramsar bort det i filmen.

 

[Mundo]

Filmen bygger (sägs det) på TH Whites The Sword in the Stone

He is shot at by an unseen bowman, and he encounters King Pellinore who is busy hunting the Questing Beast. Eventually, he meets the wizard Merlyn who is living backward in time, and frequently speaks of things that he has seen in the future.

Wart and Merlyn return to Ector's castle, and the wizard becomes the boys' tutor. He pays special attention to Wart. Merlyn turns him into a fish, and together they explore the castle's moat. In one of their excursions, the boys and Merlyn encounter Little John, who leads them to Robin Hood (referred to as Robin Wood) and Marian.

WTF. Bara lite drygt 500 år mellan Kung Arthur och Robin Hood.

 

[Skarpskytten]

WTF. Bara lite drygt 500 år mellan Kung Arthur och Robin Hood.

TH White var rätt eklektiskt. På det bra sättet!

 

[Franz]

Det betyder att Arthur norpar tronen i Kung Richards frånvaro!

 

[Gamiel]

Det betyder att Arthur norpar tronen i Kung Richards frånvaro!

Att Robins kung är Richard är en rätt så sentida tillägg, innan var det mest (om jag har förstått det rätt) en namnlös god kung "the good king" eller liknande, eftersom Arthur är en "good king" så skulle jag inte vara förvånad om några historier har honom som kungen. Sedan ska "in the time of good king Arthur" vara motsvarande "det var en gång" för flera brittiska historier.

 

[Franz]

Att Robins kung är Richard är en rätt så sentida tillägg, innan var det mest (om jag har förstått det rätt) en namnlös god kung "the good king" eller liknande, eftersom Arthur är en "good king" så skulle jag inte vara förvånad om några historier har honom som kungen. Sedan ska "in the time of good king Arthur" vara motsvarande "det var en gång" för flera brittiska historier.

Fast jag tycker det blir roligare med min teori, så pilutta ditt helt rimliga resonemang

 

[Rymdhamster]

Förra veckan såg jag The Menu (2022) och jag tvekade lite om det borde vara en 4:a eller 5:e, för jag kände att den kanske hade en liten brist.

Jag har sen dess sett om den två gånger, och kan säga att nej; jag tycker inte att den brist jag tyckte mig se fanns där vid en andra tittning. Dessutom tycker jag filmen (Som var bra redan första gången) tjänar på att ses om minst en gång.

En solklar 5:a på krankskalan.

Och dessutom

Spoiler

jag lagade och avnjöt precis "ostburgaren" som han lagar till på slutet. En utsökt burgare som antagligen kommer bli min nya standard när jag lagar burgare i framtiden. Fast jag är fortfarande lite tveksam till den "amerikanska smältosten". Kan hända är den ost jag hittar på ica inte "riktigt amerikansk smältost", men jag finner inte dess konsistens efter att den smält så tilltalande. Jag föredrar absolut en skiva riktig cheddar, och ärligt talat har jag aldrig haft något problem med att en riktig cheddar skär sig när den smälter ovanpå en hamburgare.

Hur som, att ha på lite tunt strimal lök innan man vänder tycker jag var klockrent!

 

[Platon]

Förra veckan såg jag The Menu (2022) och jag tvekade lite om det borde vara en 4:a eller 5:e, för jag kände att den kanske hade en liten brist.

Jag har sen dess sett om den två gånger, och kan säga att nej; jag tycker inte att den brist jag tyckte mig se fanns där vid en andra tittning. Dessutom tycker jag filmen (Som var bra redan första gången) tjänar på att ses om minst en gång.

En solklar 5:a på krankskalan.

Och dessutom

Spoiler

jag lagade och avnjöt precis "ostburgaren" som han lagar till på slutet. En utsökt burgare som antagligen kommer bli min nya standard när jag lagar burgare i framtiden. Fast jag är fortfarande lite tveksam till den "amerikanska smältosten". Kan hända är den ost jag hittar på ica inte "riktigt amerikansk smältost", men jag finner inte dess konsistens efter att den smält så tilltalande. Jag föredrar absolut en skiva riktig cheddar, och ärligt talat har jag aldrig haft något problem med att en riktig cheddar skär sig när den smälter ovanpå en hamburgare.

Hur som, att ha på lite tunt strimal lök innan man vänder tycker jag var klockrent!

Har du sett filmen TRE gånger sedan förra veckan?

 

[Rymdhamster]

Har du sett filmen TRE gånger sedan förra veckan?

Tre gånger totalt, yupp. Jag eh... jag tyckte den var rätt bra.

Ska sägas att sista gången satt och jag och ritade veckans rum till Dungeon 23-utamaningen samtidigt, så inte fullt så aktivt tittande.

 

[Mundo]

Jag har sett RRR (2022) på Netflix. Det är en indisk film som följer två riktiga personer och revolutionärer i Indien men som är extremt villig att böja på historia för att skapa ett intressant drama. Jag har ingen stor erfarenhet av Bollywood, jag kan nog räkna antalet Bollywoodfilmer jag har sett med mina egna händer. När filmen släpptes möttes den av mycket goda recensioner och en stor andel tittare, inte bara i Indien utan i västvärlden också.

Filmen följer klassiska Bollywood-tropes såsom stort fokus på drama, avbrott för musikvideos, allmän nationalism/patriotism (vilket är givet med tanke på ämnet) och over the top awesome action. Den är såklart jävligt snygg också.

En av huvudkaraktärerna gör sig redo för strid.

Filmen är ganska så lång och jag såg genom den i två sittningar då jag var lite trött efter jobbet. På det stora hela så underhölls jag, även om storyn egentligen inte är något särskilt. Karaktärer är mestadels karikatyrer av sig själva, men filmen bärs helt och hållet av våra två huvudkaraktärer och hur episkt allting är.

Dock rekommenderar jag starkt mot att se filmen på Netflix. På Netflix finns endast de dubbade varianterna tillgängliga och dubben är otroligt stel. Röstskådespelet är verkligen 100% phoned in. Karaktärer som man ser uppenbarligen flämta för andan eftersom de precis slagits låter precis som vanligt, skrik av överraskning, smärta och liknande låter som det kommer från ett datorspel på 90-talet. Även sångerna dubbas och det låter inte alls i närheten som lika bra. Dubben undergräver nästan varje scen och jag rekommenderar er alla att hitta ett annat sätt att se filmen.

Även utan dubb så är alla de engelsk-talande, vita skådespelarna verkligen usla. Typ kommunens subventionerade teatersällskap-usla.

Jag ger RRR 3/5, men det är i åtanke att jag såg den med dubben hela vägen. Om man ser på originalspråket, Telugu, är filmen förmodligen avsevärt mycket bättre.

 

[Rickard]

Dock rekommenderar jag starkt mot att se filmen på Netflix. På Netflix finns endast de dubbade varianterna tillgängliga och dubben är otroligt stel.

Jag såg den på original-språk via VPN på Netflix innan jag recenserade den. Tror det var Englands Netflix. Ser inte att den har kommit upp på svenska Netflix än:

https://www.netflix.com/title/81476453

 

[Mundo]

Jag såg den på original-språk via VPN på Netflix innan jag recenserade den. Tror det var Englands Netflix.

Det borde jag såklart ha tänkt på.

 

[Rymdhamster]

Jag har ingen stor erfarenhet av Bollywood

Tollywood, inte Bollywood . Teluguiska Tollywood, specifikt.

(Förlåt! Har jag tillbringat ett par timmar med att grotta ner mig i hur allt det där hänger ihop vill jag ju få chans att stoltsera med det nån gång också )

 

[Rymdhamster]

Jag har inte bara sett the Menu på repeat den här veckan. Jag har sett Raya and the last dragon (2021) också!

Inte alls vad jag trodde det skulle vara, även om jag är lite oklar över vad jag trodde det skulle vara egentligen. Vad det visade sig vara är postapoklyptiskt fantasy och den var helt awesome! Jag kommer nog se om den här ett par gånger kommande veckor för att skrapa den på diverse inspiration (och för att jag gillade den).

Betyg 5/5.

Jag har även lyckats se The Bad Guys (2022).

Även denna tyckte jag var jäkligt bra och underhållande! Visst, den kräver något mer suspension of disbelief än vanligt, men som någon som är ett stort fan av ensidesrollspelet "Honey Heist" där björnar maskerade endast genom att bära var sin hatt infiltrerar människosammhället på jakt efter honung så hade jag inga som helst svårigheter med et.

Kort och gott; en heistfilm.

Inte riktigt sugen på att se om den på en gång, så det blir nog bara betyg 4/5.

 

[Mundo]

Jag har inte bara sett the Menu på repeat den här veckan. Jag har sett Raya and the last dragon (2021) också!

Återkommer själv med jämna mellanrum till denna strid. Animeringen, tyngden i slagen, musiken, miljön. Så jäkla fet slutstrid!

Minns den själv som en 3/5, men när filmen låter sig själv vara seriös gillade jag den.

 

[Rickard]

Återkommer själv med jämna mellanrum till denna strid. Animeringen, tyngden i slagen, musiken, miljön. Så jäkla fet slutstrid!

Här är en video där en stunt-kvinna snackar om fightingstilarna de hade när de gjorde mo-cap:

Jag gillade filmen. Har bara sett den en gång, men hade säkert gett den en fyra. Trodde att jag hade recenserat den.