WRNU:s filmklubb 2023 v5

[Mundo]

Detta är WRNU's filmklubb för v5 2023 – #524 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Krank brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan.
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3. När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Kranks betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg Krank satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Mundo]

"Höhö Mundo, nu har du väl sett färdigt på Disney-filmer och tragglat färdigt om Don Bluth?"

Inte en chans!

Den artonde November 1988 släpptes The Land Before Time som många här förmodligen känner till, Don Bluths äventyr där ett gäng dinosauriebarn måste hitta vägen till den stora dalen. Den släpptes två år efter An american tail och vid tillfället så var Don Bluth on a roll och Disney hade bestämt sig för att inte förlora. Så i klassiskt Disney-manér så nöjde de sig inte med att bara göra en tecknad film, de släppte den också på samma dag som The Land Before Time. Jag pratar såklart om Oliver & company.

En ren händelse säger du kanske, skeptisk WRNUare som du är. Det kanske bara var ett sammanträffande? Då presenterar jag argument nummer 2: Filmen släpptes på bio igen åtta år senare, den 29 Mars 1996. På samma dag som Don Bluths All dogs go to heaven 2 släpptes på bio, en annan film om tecknade hundar. Jag hoppas ingen missförstår vilken film deras barn ville gå och se....!

Det här ska dock inte ses som kritik av Disney, de bröt inte mot några spelregler. Men det är väldigt arketypiskt för Disneys beteende på filmmarknaden. Betalade det av sig då? Typ. Land before time toppade biolistan under helgen den släpptes, en bra bit över Oliver & company, men när All dogs go to heaven 2 släpptes så gick det så dåligt för Bluths rulle att den länge var listad som den sämsta öppningshelgen någonsin för en tecknad film.

Nåja, till filmen då...

Oliver & company


Dodger i scenen som alla tänker på när de tänker på Oliver & company

Oliver & company är Disneys take på Oliver Twist, om de var gulliga animerade djur i New York på 80-talet istället för att utspela sig i London under 1800-talet. Oliver är en liten orange kattunge som lämnas på gatan och snart springer på gatuhunden Dodger och hans gäng. Dodger är en gatuvan småtjuv och buse (men en snäll sådan, typ!). Storyn är lite rörig och tappar fokus. Som barn minns jag att jag inte tyckte om den här filmen särskilt mycket utöver det där välkända musiknumret och som vuxen får jag väl säga att jag fäller samma dom på filmen.

Jag uppskattar hundgänget lite bättre nu dock, och särskilt den koketta Georgette som jag ogillade som barn men älskar som vuxen. Hennes attityd och design är mycket roligare än det mesta gullipluttande som händer i filmen.

"I have your hearts and you have my pity."

Dåtida kritiker var inte jättesnälla, precis.

Vincent Canby of The New York Times wrote the film "looks cheesy and second-rate. The animation is somewhat better than the usual stuff seen on Saturday morning television, but not much. It is totally without distinctive visual style, suggesting only the sort of bland cartoon drawings one finds in a manual of first-aid instructions."

Det är lite väl hårt kanske, men det är inte en exceptionellt snygg film, storyn är inte stark, Oliver är en mycket svag huvudkaraktär och även om skurken är mycket skurkaktig så är han inte särskilt intressant.

Men jag skulle ljuga om jag inte blev lite berörd av Fagins interaktion med Jenny. Jenny är urbota gullig, faktiskt.

Nåja, det blir en 2/5 för mig. Kolla upp det där sångnumret som jag vet att ni redan alla tänker på på Youtube. Det räcker mer än väl.

Bonus: Rätt så random, men vi reagerade i soffan på att en Bateman look-alike dyker upp i början av filmen. Här är print-screen.

 

[Khan]

Häromdagen såg jag Into the woods, en musikalfilm baserad på Broadwaymusikalen av Stephen Sondheim m. fl.

Det här är ett rejält potpurri av en hel skock av Bröderna Grimms kändaste verk, satt i och runt en mörk skog. Vi möter Jack och hans bönstjälk, Askungen, Rödluvan, Rapunzel, elaka häxan, och en drös till, förutom folk som hör till respektive saga som styvmödrar, styvsystrar, prinsar och så vidare.

Första akten är närapå fantastisk. 8/10, om inte mer. Med en dos humor och riktigt bra musik blandas alla dessa sagor ihop och når sin kulmen i ett logiskt händelseförlopp. Det märks att det är en filmad scenmusikal, vilket tog en stund att komma över - tex är Stora Stygga Vargen bara Johnny Depp i en lustig kostym och lite påklistrade morrhår. Men när man ställt in hjärnan på det flyter allt hur fint som helst. Att se Askungens bröllopsvagn glida genom ett folkhav fyllt av alla våra andra huvudpersoner som glada och nöjda vinkar och hurrar är en perfekt avslutning. Allt är snyggt ihoppusslat - självklart är Rapunzels prins lillebror till Askungens prins, tex.

Men sen kom akt två. Med ett totalt tonskifte.

Allt börjar med att det dyker upp en bönstjälk till, och ner klättrar jättens fru som vill ha hämnd för mordet på sin man. Rimlig utveckling av händelseförloppet, absolut. Men varför blir det så mörkt? Och personligt? Och varför börjar de plötsligt dekonstruera sagor och ge äkta konsekvenser istället för sagotrams? Varför börjar hjältarna och deras vänner dö till höger och vänster när det inte alls varit stämningen som rådde förr? Varför slutar allt i sånt sabla melankoliskt moll?

Nä, akt två kommer som från ett helt annat håll och bryter alldeles för mycket med första. Lite som om någon hade klippt ihop Trollkarlen från Oz med Oz - en fantastisk värld helt utan förvarning. Trist, men allt problem ligger faktiskt i förlagans manus. Det borde de passat på att fixa till när de gjorde film av 'et.

TLDR
Första akten 8/10, andra akten 4/10. Totalt typ 5/10. Sevärd för musikalnördar, men inte mycket mer än så.

 

[Rickard]

Nåja, det blir en 2/5 för mig.

Jag fullkomligt älskade filmen när jag var barn. Lyssnade på sångbandet tillräckligt många gånger för antagligen driva både far och mor till hospitalet. Tyckte Dodger var så himla häftig och Tommy Nilsson som sjöng gjorde inte saken värre.

Såg om filmen som vuxen och förstod inte vad jag såg i den som barn. Håller med om betyget. En av Disneys svaga.

 

[Franz]

När jag var liten var Oliver och gänget-leksakerna man fick i sin happy meal betydligt roligare än filmen

 

[Mundo]

Som intressant sidnotis angående Oliver & Company och The Land Before Time... Den senare var den enda filmen på 80-talet gjord av Don Bluth som inte använde sig av Dom DeLuise i sin voice-cast. Istället gör han rösten till karaktären Fagin i Oliver & Company.

Om ni har sett något med honom i känner ni nog igen rösten direkt.

 

[Mundo]

Jag har sett Black Panther: Wakanda Forever (2022), uppföljaren till Black Panther. Jag har börjat lida av lite MCU-fatigue och har känt att de fyra senaste filmerna (Eternals, Spider man, Doctor Strange, Thor) har varit 'okey'. Black Panther: Wakanda forever är aningen bättre men klarar inte av att nå upp till samma nivå som den första filmen. Min MCU-fatigue lättas dock inte. Jag uppskattar att de försöker ge sina skurkar lite mer rimlig motivation, men jag ogillar att de måste bli idiot-elaka så att skurken och hjälten har en ursäkt att slåss med varandra.

Black Panther: Wakanda forever får en stark 3/5.

 

[Max Raven]

Jag satte mig ner och såg Gunhed (1989)

Den här filmen stoltserar inte bara med en, utan två bakgrundsberättelser.

Tidigt 2030-tal så upptäcks Texmexium, en ny superenergikälla som låter superdatorer effektivt styra framtidens städer*. Men framtiden har resursbrist, och datorchips och halvledarplaster är värda mer än sin vikt i guld. Mindre nogräknade plundrare ger sig in i Förbjudna Zoner i jakt på materialen som världen skriker efter...

2005 skapas en enorm självgående fabrik på en liten asiatisk ö, styrd av en AI, Kyron-5. Allt rullade på utan problem i 20 år, tills Kyron-5 förklarade krig mot mänskligheten. En Gunhed-bataljon (med mechs) som efter över ett års desperat strid slutligen faller.

Våra hjältar: En amoralisk grupp plundrare ute efter Kyron-5s mikrochip. Men fabriken är inte fullt så död som den ger sken av...

Grejer i pluskolumn:

• Specialeffekter. Det ser rätt bra ut - och det märks att det här gjordes runt praktiska effekters topp. Järn, olja och skit finnes.

En av få märkbara delar med greenscreen/CGI-grej

• Mechdesigns. Gunhed har två former, och ser ganska bra ut i båda. Dess ärkerival ser ut som ombggd en svävande lyftkran och passande demonisk.

Gunhed i tankläge

Aerobot

• Mechdelar. Här knusslas det inte med mechbitar. Ser det lika bra ut som Gundam? Nej. Har de lite för mycket filminklipp med piloten? Ja.
• Världsbygget. Ja, presentationen är lite skum, men jag gillar insinuationen att det finns en hög med platser där AI löpt amok och stoppats, åtminstone tillfälligt. Det är väldigt rollspelstacksamt.

I minuskolumn:

• Det är kanske lite utdraget.
• Jag vet inte om det är dubbningens fel (jag misstänker starkt att det inte är det) men skådespeleriet är sådär.
• Koreografin är lite sådär. Ibland blir det rörigt.

Gillar man mechs, postapokalyps eller Mutant 2089 kan jag rekommendera. Det är inte den bästa filmen, men nog är den någonstans i Robot Jox nivå - huruvida den är bättre eller sämre är nog mest en smaksak.

Kan ses... Nej, jag vet inte. Jag är lite osäker var jag fick tag i den här filmen, och jag såg den engelskdubbade. Dubbningen var OK.

Bonus: Det här var ett samarbete mellan Toho, Bandai/Sunrise, Kadokawa. Ni kanske känner till dem från Godzilla (Toho), Gundam(Bandai och Sunrise) och (i modern tid) en miljon isekai-noveller och anime-serier (Kadokawa).

*Nej jag vet inte heller.

 

[krank]

Jag hade tid och ork att se en film den här veckan, och när jag tänkte efter så kände jag att Transformers: Age of Extinction inte riktigt lockade mig. Dessutom har jag ju sett den förut, och jag vill gärna undvika att ha veckor då jag inte ser nåt nytt.

Så jag såg JUNG_E på Netflix istället.

OK, de här är briefen: Yun Seo-hyun är en cybernetiker och hjärnforskare, som jobbar för företaget Kronoid, som håller på och försöker göra "den perfekta soldat-AIn" baserat på Seo-hyun mamma Yun Jung-yi – den legendariska legosoldaten. Nothing can go wrong, right?

Baserat på en sån sammanfattning tänkte jag att det här lät som en ganska normal Robocop-grej. Action och uppladdade medvetanden i robotkroppar som hämnas, och grejer.

Det är inte en sån film.

Hur som helst, specialeffekterna är snygga, skådespeleriet dugligt – de två kvinnliga huvudrollsinnehavarna är klart bättre än resten. Manuset är hyggligt, även om det har en del märkligheter. Till exempel finns det ett ändå ganska omfattande världsbygge med klimatkatastrof, rymdstäder och så vidare, som typ inte används alls. Det närmaste är lite snygga översvämmade städer, typ. Men ändå så har filmen först en intro-text crawl som förklarar världsbygget och sedan en in-movie-förklaring (ganska klumpig exposition också) några minuter senare.

Men jaja. Jag tycker gott man kan se den här om man är intresserad av uploading och robotar och sådär. Man kaske inte ska färvänta sig några supernya idéer egentligen, men de som finns här är dugligt genomförda.

BETYG: 4−/5

 

[Mundo]

Jag har också sett JUNG_E på Netflix.

Det är lite kul att du tyckte att det lät som en robocop grej, för trailern får också det att verka som att filmen handlar om något helt annat. Den har emfas på filmens få action-sekvenser, när det mesta egentligen handlar om tekniker och professorer i vita rockar som mumlar om ny data.

Jag har inte så mycket att lägga till från föregående talare utöver att den där klumpiga expositionen var helt onödig, vi reagerade till och med på det i soffan. "Men hallå, var det inte vad dom sa för bara några minuter sedan?" Utöver det tyckte jag dock att det var en solid film, som gjorde det bättre med framtid, robotar och AI än det mesta jag sett på ett bra tag. Jag blev inte genuint överraskad, men det var välgjort.

Jag älskade också chefen på divisionen för utvecklandet av strids-AI, han är en helt underbar karaktär. Varje minut han är i scen är fantastisk.

Min enda stora beef kommer i slutet när...

Spoiler

Mamman bytar kropp och blir en robot från Will Smith-rullen I, Robot. Den var inte alls lika kul att titta på som mamman och disconnetade mig lite. Jag tyckte ju om mamman, så att spendera resterande filmen med en CGI-robot (och ha det stora känslosamma farvälet med en CGI-robot) kändes inte lika bra. Dessutom undergräver det ju chansen att hon kan överleva själv. Hon kan ju inte precis smälta in när hon knappt ser mänsklig ut.

Jung_E får 4/5.

 

[krank]

Jag älskade också chefen på divisionen för utvecklandet av strids-AI, han är en helt underbar karaktär. Varje minut han är i scen är fantastisk.

Jag tyckte framför allt att han var skitjobbig, tror jag. Jag får nästan lite ångestpåslag av sådana människor/karaktärer.

 

[Daniel]

Conan the Censorer, en retro-spaning

2001 gick jag in på dåvarande Sf-bokhandeln i Gbg och köpte Conan the Destroyer på vhs.
2023 gick jag in på nuvarande Sf-bokhandeln i Gbg och köpte Conan the Destroyer på blu-ray.

Jag har således sett Conan the Destroyer. Det är välbekant lättklädd svärd & trolldom från 1984, med den ytterst enkla handlingen att Conan & Co anlitas för att följa med en ung prinsessa på hennes quest för att hitta en magisk artefakt.

Detta är alltså uppföljaren till den operamässigt storslagna och brutalt blodiga Conan the Barbarian från -82. Filmhistorien förtäljer att Barbarian visserligen var en publikmässig framgång, men att bolagsledningen (som övertog det mesta av kontrollen för uppföljaren) menade att det kunde ha blivit större inkomst om det inte varit så brutalt och ådragit sig 18-årsgräns. Därför ville man undvika samma R-stämpel på uppföljaren, genom att subtrahera blod och addera comic relief (mellanläget PG 13 låg i startgroparna men var ännu inte genomklubbat).

Och detta är onekligen en helt annan best än första filmen. Rättare sagt, första filmen är en best, i all sin bombastiska och blodbestänkta brutalitet, medan Destroyer är den mer väldresserade, halvdana, blodfattiga och blidare matinéversionen, som med slarviga simtag ligger och trampar vatten över och under godkäntstrecket. Direkt jämförd med sin episka föregångare är det ju en besvikelse, på sin höjd en tvåa. Men det är snygga urtidsmiljöer och väldigt bra filmmusik, ett par av fäktningsscenerna är snygga och som fristående matinéfantasy är den överlag bra.

***

Min huvudsakliga spaning med detta inlägg gäller emellertid det där med den strypta blodbudgeten, vilket också var mitt främsta minne från -01, då jag gick i mellanstadiet - att Barbarian hade hinkvis med blod och flygande huvuden medan Destroyer (förutom i nån halvklibbig monsterscen) var 99% blodfattigare.

Därav mitt plötsligt förhöjda intresse redan i öppningsscenen på blu-rayen, då det plötsligt och oväntat skvätter till av blod. Ett huvud flyger förbi i slowmotion. Det där var absolut inte med i vhs-utgåvan!

På blu-rayomslaget meddelas inget mer än "digitalt restaurerad". I stort sett alla actionscener genom filmen visar sig ha varit ett par sekunder nerklippta i vhs-utgåvan, som jag i forskariver spolade mig igenom som jämförelse eftersom internet inte gav något snabbare svar.

Det är fortfarande milsvid skillnad till första filmen vad gäller brutalitet, men ändå fascinerande (och lite snopet) att med facit i hand jämföra hur klumpigt man klippt bort sekunderna. Jag har inte hittat något svar på om vhs-utgåvan var bioversionen eller om lokal svensk auktoritet amatörmässigt plockade fram saxen för att få ner filmen till 15-årsrekommendation på köpvideo? Nån här kanske vet, som hade åldern inne när det begav sig? Kanske inte specifikt Conan, men att svensk filmimport klippte själva i utgåvorna?

Ett exempel, vilket jag alltså inte hade en aning om när videobandet gick varmt i tjock-tv:n, är att Conan får ena örat avbitet (!!?). I vhs-utgåvan är det ganska många sekunder av den striden som som är bortklippt, men i efterföljande sekvenser blöder Conan (utan förklaring) kraftigt från den sidan huvudet.

Kul helgspaning. Men, gör det extra våldet Destroyer till en bättre Conan-film? Marginalt. Det är dock en nämnvärd marginal.

För övrigt: Epilogbilden med berättarröst antyder en tredje film, men Schwarzenegger kom att prioritera annat på schemat, bl.a. för att han var missnöjd med att de strypt blodet och gjort Conan familjevänlig, och trilogin rann ut i sanden... Att trean aldrig blivit gjord visste jag inte då, -01. Jag önskade mig därmed den tredje filmen i julklapp och min mormor fick utstå scenen att gå in på Sf-bokhandeln och be personalen plocka fram en film som inte existerade.

Betyg? Tja. 3 av 5.


79 :- på Sf-bokhandeln 2001

 

[Rickard]

Därav mitt plötsligt förhöjda intresse redan i öppningsscenen på blu-rayen, då det plötsligt och oväntat skvätter till av blod. Ett huvud flyger förbi i slowmotion. Det där var absolut inte med i vhs-utgåvan!

På blu-rayomslaget meddelas inget mer än "digitalt restaurerad". I stort sett alla actionscener genom filmen visar sig ha varit ett par sekunder nerklippta i vhs-utgåvan, som jag i forskariver spolade mig igenom som jämförelse eftersom internet inte gav något snabbare svar.

Det här var riktigt intressant. Tänkte se om filmen för att dela några trivia men kan lika gärna göra det som svar här.

Zula var egentligen tänkt att vara en man, men producenterna trodde det var en kvinna på grund av namnändelsen, och anställde Grace Jones. När misstaget uppdagades var det för sent och manuset fick ändras. Grace hade aldrig gjort stunt tidigare och hon bet faktiskt i örat på Wilt "Bombaata" Chamberlain på riktigt.

När de pratar om att alla spel har regler, där Conan säger att magi finns i detta spel och att magi måste bekämpas med magi, är en nickning till Dungeons and Dragons. Det förklarar också varför jag tycker att hela filmen är en rollspelsupplevelse.

Jag blev väldigt överraskad jag fick reda på att prinsessan, spelad av Olivia d'Abo, bara var 14 år i filmen. Arnold var 37 när de kysstes i filmen. Olivia fick en razzie för sin prestation i denna och hennes debutfilm samma år, den erotiska Bolero. Måste ha varit jobbigt för en fjortonåring att få sådant bemötande.

 

[Daniel]

I mitt sökande efter svar på de bortklippta actionsekvenserna har jag bara hittat följande i en intervju från -84:

Sarah Douglas, 31, who plays Queen Taramis in Conan the Destroyer, was anxious to see her love scene with co-star Arnold Schwarzenegger on the big screen but was dismayed to discover at a screening of the film that all of their lovemaking had been deleted—along with scenes in which she seduces a statue, sacrifices a virgin and slaps around Wilt Chamberlain (who plays a warrior named Bombaata). Says Sarah of the cuts, “Obviously, the producers did it for the rating.”

Frågan är om detta är helt förlorat på klipprumsgolvet eller om det finns chans till en restaurerad director's cut i framtiden.

Det kanske var lokala Biografbyrån som saxade i videoutgåvan. Enligt Svensk filmdatabas var dock den svenska bioversionen av Conan Förgöraren 101 minuter, samma längd som anges på blu-rayen. Videoutgåvan jag köpte -01 anges vara 100 minuter. Det torde stämma överens med vad som sammanlagt är bortklippt, så jag gissar att svenska biopubliken -84 fick se huvudet flyga över bioduken och hur Wilt Chamberlain bet loss örat på Arnold.

 

[wilper]

Jag rundade av kvällen med Pretty Woman från 1990.

Julia Roberts genombrottsfilm, och hon är fantastiskt charmig rakt genom hela.

Har den åldrats väl? Njaaaaaaaaa...... Men kan man ta den för vad den är så kanske man precis som jag ger den fem stjärnor.

 

[Mundo]

Jag tyckte framför allt att han var skitjobbig, tror jag. Jag får nästan lite ångestpåslag av sådana människor/karaktärer.

Vad menar du? Du älskar ju

Spoiler

robotar

 

[Hellzon]

Jag såg Tenet igår.

Jag började med vetskapen att Tenet inte fick jättebra kritik, och nej, det är väl inte Nolans vassaste film. Karaktärerna säger till och med åt varandra att inte tänka för mycket på hur filmens tidsinvertering fungerar. Det är också rätt uppenbart redan i början att allt konstigt som händer är det de inverterade hjältarna gör i slutet. Men taget som karaktärsdrama mellan huvudpersonen och bifigurerna funkar det. Och det är alltid kul att se Pattinson sen han kom loss från Twilight.