WRNU:s filmklubb 2023 v50

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v50 2023 – #569 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3. När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[nano]

Jag har sett Motherless Brooklyn, en neo noir från 2019 med Edward Norton som en snok med Tourettes syndrom som utreder en härva baserad på den historiske byggherren Robert Moses. Norton gör en väldigt skön rolltolkning. Det är en väldigt mysig film med gott om motiv från 50-talets New York.

Istället för att gräva ner sig i klassisk noirs vid kvinnors agens och hotfulla sexualitet fixerade femme fatale så dekonstruerar den lite hur karaktärerna kan ha kommit till dessa idéer och använder skräcken för dem som källan till en del av handlingen och personligheten. Han som spelade Omar Little i The Wire och sedan knarkade ihjäl sig gör också sköna scener, med bra musik.

Dock något tam, långsam och antiklimatisk, antagligen därför den inte blev någon hit, men resan får vara mödan värd. Bruce Willis är med på ett hörn och är helt okej, jag är lite oklar över om han träffar replikerna rätt, kanske sjukdomen hade börjat redan här, jag har lite svårt att inte grubbla över det.

Betyg 4/5

 

[Feuflux]

Jag har sett The Nightmare Before Christmas ihop med barnen (13, 11 snart 6). Det fanns inte svenskt tal så det fick räcka med svensk textning till engelskan. Det var det enda 13-åringen var nöjd med då han avbröt och gick iväg efter bara någon minut. Ingen av oss hade fattat att det var så mycket musikal och det var väl inte någon sång i hela filmen vi bondade med riktigt. Inget Frozen där man går och sjunger på sångerna efter att ha kollat klart.
Jag fick sufflera för minstingen, och det gick väl rätt bra eftersom jag läste textningen ändå eftersom jag tyckte talet hade för låg volym kontra övrigt ljud, men det är ju inte drömscenariot så får researcha språkval innan hon och jag ser film ihop igen.
Båda döttrarna var med och såg klart, vilket ju är hyfsat betyg bara där, men det här blev en lättglömd historia. Jag hade, utan att riktigt veta vad jag hade väntat mig (mer spooky, mer mysskräck, mindre sång?), väntat mig mer.

---

Har även kollat på Murder Mystery. Det är en Adam Sandler-film, vilket är en recension i sig med några undantag (Wedding Singer är t.ex. vansinnigt bra). Första tredjedelen är väldigt Sandler-artad där man undrar varför hans fru ens är kvar hos honom, men i och med mordet (ingen spoiler, se filmens titel) så lossnar det faktiskt och konceptet att paret behöver samarbeta för att hitta den skyldige är rätt charmig. Meeen så är det ju en Sandler-film så det är rätt tramsigt vilket förtar lite mordgåte-stämning och fyller det med generisk tramshumor. Och det kan ju vara kul ibland, men man får ju lite känslan att det hade gått att göra filmen bättre med samma cast och grundmanus.

 

[krank]

Inget Frozen där man går och sjunger på sångerna efter att ha kollat klart.

Inte What's This?
Inte ens This Is Halloween?

Jag såg den där filmen för typ tjugo år sedan och har typ fortfarande inte nynnat färdigt på de där… =)

 

[krank]

Så när jag fick reda på att Smala Sussie kommit på bluray så råkade jag göra en mastig beställning av den och sex andra filmer från CDON. Det var typ 50 spänn styck, och det tänker jag ju att det är värt för att ha filmerna på fysisk plastdongel. Jag litar ju såklart inte en endaste sekund på att vare sig Disney eller Netflix kommer att fortsätta att ha samma utbud av filmer för evigt.

Så, nu har jag sett om Doctor Strange and the Multiverse of Madness. Jag såg den på bio senast, och tyckte mycket om den.

Jag tyckte mycket om den den här gången också. Det är en rätt vild film och det får man vara beredd på.

Vid två tillfällen händer grejer lite för snabbt, och med lite för lite buildup. Det ena tillfället är egentligen inte så viktigt för storyn; Strange och Chavez har en konversation och ser en kiosk där man kan uppleva sina gamla minnen – och de går prompt in och använder den. Varför? De har liksom ingen konversation om saken, det finns ingen koppling till konversationen de hade… Det kändes bara skumt. Det andra tillfället är viktigare för storyn men får sorteras in under "just relax and go with the flow": det är lite skumt att Chavez så plötsligt får kontroll över krafterna efter liksom världens kortaste pep talk från Strange. Jag vet att hon lyckades kraftslå sin glasbur tidigare, men jag hade gärna sett lite… mer buildup.

Annars: Kul film, no notes. Jag skulle nog kunna sätta mig och se den igen direkt, tror jag.

BETYG: 5−/5

 

[DeBracy]

Jag har sett Antlers (2021). Den var okej. Ganska förutsägbar, men funkar om du inte har något bättre att se och behöver något till glöggen.

Tre odjursoljud av fem på den krankiska skalan.