WRNU:s filmklubb 2023 v51

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v51 2023 – #570 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3. När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[krank]

Jag har varit på bio och suttit i en nästan tom biosalong igen!

Den här gången såg jag Aquaman and the Lost Kingdom i 3D. Den hade premiär igår, så man skulle kanske kunna tänka sig att det borde vara lite fler på plats men… Antingen är det som vanligt så att jag prickar in filmer ingen annan gillar, eller så väntar folk till mellandagarna.

Det här är ganska precis vad man borde förvänta sig om man sett ettan: Balls-to-the-wall skitdum starwarsfantasy:ig action med märkliga undervattensfolk istället för aliens, snygga effekter, och riktigt vilda tone swings.

Och jag menar… Några av er kanske frågar er "men krank, blir du aldrig less på jättedumma superhjälte-spektakel-actionfilmer med weirdness uppcridet till11?" Och då svarar jag: "Blir medelsvensson nånsin less på urtråkiga dramer eller vardagspinsamheter? Inte? Nä, tyst då."

Så… Givetvis är det några olika trådar som parallellkörs, och de har verkligen extremt olika tonalitet. Vi har den episka "jag hatar min fiende så mycket att jag är beredd att göra vad som helst"-storyn med Black Manta. Det är liksom det episka lagret – det filmen på det ytligaste lagret "handlar om", och det de flesta strider motiveras av och så. Sedan har vi att filmen också handlar om klimathotet, vilket hade kunnat bli pajjigt och preachy, men det blir det inte. Lite töntigt, men att saker är liyte töntiga hör till i såna här filmer.

Sen har vi det här med att Aquaman är farsa till en liten bebis. Det här är jättesött och jag tänker mig att om det nu fanns några i publiken som finner män attraktiva men som ännu inte fattat hur snygg Jason Momoa är så lär de smälta av att se honom gulla med bebis. Sedan vägs det visserligen ned lite av att han också är en korkad brölig dudebro.

Sen har vi det här med brorsan Orm… Han besegrades och fångades ju i förra filmen. I den här teamar de upp. Och det hade kunnat skötas superseriöst och sådär, men istället blir filmen typ en buddy cop / omaka par-film! Det är jätteroligt! Orm är en utmärkt straight-man även om han hindras något av att ha karisma som en blöt ostmacka. Men ja, det här blir mindre "långsamt lära sig förlåta och lita på sin brorsa som svek en" och mer typ "höhö, brorsor som tjafsar med varandra".

Hur som helst, jag gillade filmen skarpt. Man ska nog gå in i den och veta vad man har att förvänta sig, för jag kan lätt se att nån som förväntar sig t.ex. något som inte är jättedumt kanske blir besviken.

Men då kan de ju inte ha sett första filmen. Så gör det först. Även om den här har typ tusen övertydliga flashbacks och exposition som fyller i allt viktigt.

BETYG: 4+/5

EDIT: Ah, jo, ett rätt kul soundtrack också, av den där typen alla filmer måste ha sedan Guardians of the Galaxy gjorde det. Fast som de flesta filmer hade de bara råd med en liten handfull kända låtar. Men de använder dem bra.

 

[Feuflux]

Familjen har sett Home Alone 2: Lost in New York från 1992.

Det här är alltså en 90-talsrulle, vilket innebär att det är nostalgi för mig och frun och en totalt ointressant tidsperiod för våra barn (födda ett millennium senare: 10, 12, 18). Det är 90-talsvåld också, när närbilder på när någon får flera tegelstenar i ansiktet var familjehumor. Om ettan ligger på rätt sida underhållningsvålsgränsen så ligger den här lite lite på fel sida. Sen är det 90-talsteknik (det här med att spela in/upp ljud i snabbt tempo var ju jättecoolt när jag såg filmen första gången) och 90-talssentamentalitet också. Peak 90-tal typ.

Barnen lämnade filmen allt eftersom, men jag och frun såg klart. Heja 90-talet!

Filmen har konceptet "ettan gick skitbra så vi tar (nästan) hela castningen och kör typ samma plot igen fast på en ny plats", och det funkar rätt bra, med den sedvanliga invändning att det ju redan är gjort så överraskningsmomenten blir svårare att få till.

 

[krank]

Jag har såklart sett Die Hard igen. Eller ja, jag har haft igång den medan jag layoutat Rotsystem 2.0. Vilket var helt lagom och ganska meditativt.

Det finns dock inget jag kan skriva om filmen som inte jag eller nån annan redan skrivit. Det är en sjukt bra julfilm.

BETYG: 5/5

(2016 | 2018 | 2020 | 2021)

 

[Froste]

Två filmer jag såg denna veckan;

1) There's Something in the Barn

Julfilm om en amerikansk familj som flyttar till norge, och lyckas göra sin hustomte som bor i ladan ilsken. Det är inte en super-komedi men den känns ändå väldigt mycket som national lampoon's christmas vacation, fast med mördartomtar.
BETYG 4.2, perfekt som julfilm.

2) Leave the World Behind

En pre-apocalypse mystery-film, hörde att en bunke högernissar fick härdsmälta av den så då blev den mycket mer intressant, den är ganska subtil och handlar mycket om relationer med en del WTF-moment, den höll intresset och stannade i tankarna ett bra tag efteråt, ville definitivt ha mer.
Betyg: 4.8

 

[krank]

Jag har också sett den juligaste julfilmen som någonsin julfilmat: Karl-Bertil Jonssons Julafton.

Återigen ställer jag mig undrande till att geniet Åhlins filmer inte redan finns restaurerade och samlade i en bluraybox eller så. Här har ju han och Tage tillsammans verkligen skapat ett mästerverk. Helt klart tidlös – rentav mer aktuell idag. För mig är det verkligen som balsam i själen att höra ett så tydligt humanitärt och i grunden solidariskt och socialistiskt budskap levereras med sådan säkerhet och patos.

Sedan är det ju en saga. Jag vet inte om överklassen egentligen skulle bli så glad ifall man skulle stjäla dess smulor och ge till fattiga människor till exempel. Och det är såklart inte hållbart att låta fattiga människors försörjning vara beroende av hjälten och klassförrädaren Karl-Bertil. Ett gott samhälle byggs inte på enskilda individers uppror. Men det är heller inte poängen: Karl-Bertil befinner sig i ett kapitalistiskt samhälle och är 14 år, han kommer inte ensam att kunna omdana samhället på 24 minuter. Men han kan göra uppror mot det!

Men ja, jag blir allt lite rörd av den här filmen. Det röda hjärtat bultar.

(Blondinbella hade rätt – Karl-Bertil Jonsson är säkert både dåtidens AFA och kommunist. Det är väl bara det att hon såklart hade fel i att det skulle vara något dåligt…)

BETYG: 5/5

 

[SaaJeflaLess]

Jag har också sett den juligaste julfilmen som någonsin julfilmat: Karl-Bertil Jonssons Julafton.

Återigen ställer jag mig undrande till att geniet Åhlins filmer inte redan finns restaurerade och samlade i en bluraybox eller så. Här har ju han och Tage tillsammans verkligen skapat ett mästerverk. Helt klart tidlös – rentav mer aktuell idag. För mig är det verkligen som balsam i själen att höra ett så tydligt humanitärt och i grunden solidariskt och socialistiskt budskap levereras med sådan säkerhet och patos.

Sedan är det ju en saga. Jag vet inte om överklassen egentligen skulle bli så glad ifall man skulle stjäla dess smulor och ge till fattiga människor till exempel. Och det är såklart inte hållbart att låta fattiga människors försörjning vara beroende av hjälten och klassförrädaren Karl-Bertil. Ett gott samhälle byggs inte på enskilda individers uppror. Men det är heller inte poängen: Karl-Bertil befinner sig i ett kapitalistiskt samhälle och är 14 år, han kommer inte ensam att kunna omdana samhället på 24 minuter. Men han kan göra uppror mot det!

Men ja, jag blir allt lite rörd av den här filmen. Det röda hjärtat bultar.

(Blondinbella hade rätt – Karl-Bertil Jonsson är säkert både dåtidens AFA och kommunist. Det är väl bara det att hon såklart hade fel i att det skulle vara något dåligt…)

BETYG: 5/5

Jag introducerade den för en brittisk vän ikväll då en vänlig själ har lagt upp den på youtube med engelsk text. Hon var mycket glad.

F.ö såg jag spelfilmsversionen igår, den håller faktiskt och snyggt uppdaterad samtidigt som den är trogen originalet och bygger ut karaktärer som bara glimtar förbi i den tecknade.

 

[krank]

F.ö såg jag spelfilmsversionen igår, den håller faktiskt och snyggt uppdaterad samtidigt som den är trogen originalet och bygger ut karaktärer som bara glimtar förbi i den tecknade.

Ja, jag gillade den också.

Såg att den finns på diverse streamingtjänster, så jag har just offline-synkat den så jag kan se om den inom de närmaste dagarna…