WRNU:s filmklubb 2024 v10

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v10 2024 – #581 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Rickard]

WolfWalkers
2020

Den sista, men fristående, filmen i Irish Folklore Triologi och är en film jag velat se länge; en anledning till varför jag såg fram emot att titta på Apple TV. "Every frame is a picture" är någonting som verkligen stämmer in på denna film. Otroligt vacker i sin stil, en del likheter med rollspelet Järn, och kompositionen är också helt sagolik. Tyvärr känns det som om all fokus har lagts på animeringen, för historien slår en i huvudet med "Människorna är elaka och förstör naturen" och att vuxna borde ibland lyssna på sina barn. Det är så uppenbart att det blir tradigt att titta efter halva filmen. Det räcker inte med en fin yta, utan det måste finnas någon sorts substans under det hela. Jag vill verkligen gilla den här filmen, men jag fick dela upp tittandet i fyra bitar och verkligen tvinga mig igenom den, så jag antar att den funkar om man vill slökolla på något.

BETYG: 2/5

 

[Conan]

Fiddler on the roof (1971)

5/5

 

[Quadrante]

Pianot (1993)

2/5 som film, musiken 5/5. Haft musiken sen -93 för herr Nyman. Läst delar av skriptet och hela synopsis, men såg filmen för första gången ikväll. Når nästan upp till en trea, men skulle mått bra av lite tajtare redigering och att man skippat första minuterna. Slutet är en smaksak, själv tycker jag det skulle slutat när det där händer, men även det extra minuter de valde att ha funkar. Snygga vyer, miljöer, personligheter och bra kläder.

 

[DeBracy]

Omtittning av Dune: Part One (2021). Upprepar mig från sist:

Nå, kort sagt: mer tack. 4 flygsländor av 5.

 

[Feuflux]

Räknas 1 timmes stå-upp på Netflix som film? Skit samma, för här kommer recensioner.

Taylor Tomlinson - Have it all. Det är hennes tredje Netflix-special och har du koll på Taylor sen tidigare så vet du vad du får. Hon är riktigt duktig och det är kul men det är den tredje så du har typ sett det förut, så det blir per definition inte lika roligt den här gången. Gillar du Taylor och har inte sett det här, självklart ska du titta! Har du inte sett henne innan men gillar stå upp så ska du självklart titta, men kanske på Quarter life crisis istället.

Pete Davidson - Turbo Fonzarelli. Pete är stundtals jätterolig, men det här hade för mycket svackor. Kolla in SNL-sketcher med honom på youtube istället. Ska titta på nåt mer med honom på netflix dock, och se om jag har bättre lycka nästa gång.

 

[Rickard]

Det är hennes tredje Netflix-special och har du koll på Taylor sen tidigare så vet du vad du får. Hon är riktigt duktig och det är kul

De få klipp jag sett av henne har varit fantastiska. Hon har fått sin egen talk show nu.

 

[krank]

Räknas 1 timmes stå-upp på Netflix som film? Skit samma, för här kommer recensioner.

Taylor Tomlinson - Have it all. Det är hennes tredje Netflix-special och har du koll på Taylor sen tidigare så vet du vad du får. Hon är riktigt duktig och det är kul men det är den tredje så du har typ sett det förut, så det blir per definition inte lika roligt den här gången. Gillar du Taylor och har inte sett det här, självklart ska du titta! Har du inte sett henne innan men gillar stå upp så ska du självklart titta, men kanske på Quarter life crisis istället.

Jag har skjutit upp att se den, men nu passade jag också på att se Taylor Tomlinson – Have it all.

Alltså, Taylor dök upp i mina rekommendationer på facebook och youtube (minns inte vilken som var först) för ett par år sedan och det finns nog en anledning till att hon fortfarande antagligen är den komiker som är vanligast bland rekommendationerna. Skit samma att jag typ sett varje klipp tio gånger vid det här laget – jag ser Tomlinson, jag klickar. Jag tycker helt enkelt att hon är en av de roligaste komikerna därute just nu – hon har sjukt bra delivery, bra röd tråd, roliga skämt överlag, och verkligen fucking top notch publikarbete. Det senare syns ju mest i småklippen hon lägger ut (för att hon inte vill lägga ut alla delar av sina specials…), men… ja.

Man kan rätt säkert säga att jag är ett fan, tror jag. Jag brukade vara en sån snubbe som bara gillade typ arg-roliga manliga komiker. Typ jag gillade Bill Hicks och George Carlin och Denis Leary. Och fair enough, jag gillar fortfarande mycket av deras material. Men jag kan verkligen varmt rekommendera att bredda paletten, söka upp lite kvinnliga komiker också till exempel.

I alla fall, som Feuflux skriver så är det här Tomlinsons tredje special. Gillar man henne är den bra, solid, högkvalitetiv Tomlinson. Gillar man inte henne så är den nog inte så bra. Och precis som honom tänker jag att den kanske inte är rätt ställe att börja; jag rekommenderar också hennes första, Quarter life crisis och sedan kronologisk ordning efter det.

BETYG: 4/5

 

[Rangertheman]

Taylor Tomlinson har seglat upp som en av mina favoriter också!

 

[Franz]

Jag var på så dåligt humör idag för att en massa strul i livet gör att jag missar MunkCon. Så jag bestämde mig för att muntra upp mig själv genom att se lite film. Så jag såg Damsel, som finns på Netflix.

Detta är en fantasyfilm som handlar om Elodie, en prinsessa från ett fattigt kungarike som övertalas till att gifta sig med en prins från ett mer välbärgat kungarike. Det visar sig dock att både prinsen och det rika kungariket bär på en hel del hemligheter…

Jag är en stor fantasyälskare, så det är alltid kul när en ny film i genren kommer ut. Denna film är dessutom väldigt bra! Jag gillar att den tar sig själv på stort allvar! Här finns inga tramsigheter, inga moderna referenser och inga humoristiska sidekicks.

Det bör sägas att storyn inte är väldigt överraskande men den är stabil och tar tillräckligt många vändningar för att hålla en intresserad fram till slutet. Storyn är faktiskt ganska gritty och påminner om såväl Descent (filmen från 2005), Tomb Raider (spelet från 2013) och Kill Bill. Visserligen mer anpassat till en yngre publik, men ändå.

Skådespelarna gör ett habilt jobb. Här vill jag ge en extra eloge till Millie Bobby Brown som spelar huvudrollen. Jävlar vad bra hon är!! Tycker att hon gör en jättebra insats som Eleven i Stranger Things men tycker nästan hon är ännu bättre här! Jag är riktigt imponerad!

Filmen har två brister som kan vara värda att påpeka. För det första är musiken rätt trist. Ingen dealbreaker, men i just fantasy kan musiken verkligen lyfta känslan så det var synd att man inte tog den chansen.

Vidare så känns det som att filmen är gjord på en ganska modest budget. Scener som äger rum utomhus ger en känsla av greenscreen och i dagsljus kan vissa kostymer och effekter se rätt billiga ut. Som tur är utspelar sig större delen av filmen i grottor där detta inte märks.

Detta var en riktigt trevlig filmupplevelse som tog fokus från helgens stora besvikelse! Gillar man fantasy är denna film absolut värd att ge en chans!

 

[krank]

"Ingen ska härska över Melonia!" säger Prospero när han redan gjorts maktlös.

Särskilt subtil är den inte, Resan till Melonia, i något av sina politiska budskap. Det är verkligen tydligt, än mer än i Shakespeares original, att Prospero är en exploatör, en kolonisatör precis som Slug och Slagg. Han är bara lite mer medelklassigt upptagen med livets goda och sin egen bekvämlighet. Men det är först med kniven mot strupen han "ger" Caliban, urbefolkningen och proletariatet, hans frihet. Innan Caliban blev stor, genom att använda Prosperos stulna kraft, som han gav med sig.

Jag har alltså varit och sett den restaurerade versionen av filmen på bio, på Filmhuset via Cinemateket. Herregud vilken film! Vansinnigt vacker och välgjord på typ alla sätt. Ett konstverk. Kan man kalla den sveriges Akira? Tekniskt briljant och oerhört snygg som sagt. Och jag hoppas verkligen att den här versionen tillgängliggörs på bluray och liknande.

OK, för den som inte har en aning om vad jag pratar om: Per Åhlin, som åtminstone för min generation nog var svår att helt undkomma (Karl-Bertil Jonssons julafton, Dunderklumpen, Lennart Hellsings ABC), gjorde en riktig mastodontrulle. Grundstommen är Shakespeares Stormen, men filmen förhåller sig synnerligen fritt till originalet. Prosperos familjära koppling till de skeppsbrutna är försvunnen liksom flera underkaraktärer. Några av dem har ersatts av nya, såsom Kapten Julgransfot och hans kära matglada Kocka. Det stora nya tillskottet är Melonias motsats Plutonia, en industrialist-ö där barnarbetare sliter under de båda industrialisterna Slug och Slagg. Plutonia har gjort slut på alla sina naturresurser och håller nu på att rosta och falla ner i havet, och således har Slug och Slagg åkt med en båt mot Melonia för att hitta sätt att exploatera vidare.

Som sagt, samhällskritiken i den här filmen är inte subtil. Den har, vad ska vi säga, viss slagsida. Man kan läsa in ganska stark klassanalys såväl som ekologiskt perspektiv och även en ganska tydlig antikolonialism.

Var och en som hävdar att film, barnfilm, "förr" minsann "inte var lika politisk" borde se den här.

Det borde förresten alla göra. Den är helt fantastisk.

BETYG: 5/5

 

[krank]

Det finns verkligen så himla mycket bra i Melonia. Som när Slug och Slagg får veta att Caliban vill bli fri, och lovar honom frihet om han kommer med dem – men i själva verket är den "frihet" de lovat honom bara att de super ner honom för att kunna ta ifrån honom kraftsoppan. Återigen inte så jävla subtilt.

Å andra sidan har jag de senaste veckorna blivit påmind om att det finns folk som ser Starship Troopers och bara tänker typ "wow vilka snygga uniformer! Och vad dumma och elaka de där insekterna är, vad bra att jorden får så snygga soldater som bekämpar dem. Och inte kan det väl vara något fel på ett samhälle med så välordnad utbildning och rena gator? Höa höa nu identifierar sig kommunisterna med insekter igen".

Såtte… det finns säkert de som lyckas se Melonia utan att hajja dess budskap också, antar jag. Och då menar jag inte bara alla de barn som satt i salongen idag.


EDIT: En sak till jag tänkte på: Prospero verkar verkligen HELT skita i barnarbetarna i Plutonia – fram till dess att misären och förtrycket där påverkar honom. Först sänker han båten med en storm (och verkar inte vara superbrydd om vilka som dör egentligen), så han ska slippa ha Slug och Slagg direkt på ön. Sen är det först när "elixiret" blir stulet (och, generöst tolkat, även att hans andra "egendom" – slaven Caliban – stjäls) som han faktiskt motiveras till någon form av aktivt handlande mot Plutonia. Jag antar att det inte gör honom så mycket att förtryckta små fattiga barnarbetare sitter i sweatshops i en annan del av världen så länge han slipper se dem. Det här kan såklart, precis som allt annat i filmen, absolut inte mappas mot något i verkligheten…

Och nu när jag tänker efter: är Prospero ens en särskilt aktiv del i lösningen av problemen: Han ber Ariel skapa storm i början, han blåser på seglet när de åker till Plutonia, men annars sitter han väl mest som en hobbit och trollar fram frukt och avlånga slinky-kaffekoppar? Är han inte mest ganska värdelös, Prospero?

 

[Anarchclown]

Jag har sett Damsel. Den har bra skådespeleri, verkar göra bra saker med sin budget och är mindre kliché än man skulle kunna förvänta sig. Den första akten är lite långrandig och kunde nog antingen låtit det hända mer eller varit kortare. Andra akten är riktigt bra. Men slutet är förjävla dumt av fler anledningar än ett och om man gör en medioker film får man inte förvänta sig att jag ska stänga av hjärnan så pass mycket att man kan komma undan med sådana dumheter.
Betyg 2/5

 

[JohanL]

Jag såg Teenage Mutant Ninja Turtles: Mutant Mayhem, eftersom den fått bra kritik.

Det mesta är inte så mycket att tala om - den är adekvat på sina premisser, och ingen förväntar sig ett djup av handling i en barnfilm. Men herregud, animationen! Den är fantastiskt cool och egen, i en stil som kombinerar litet av känslan av leranimation med kritskisser, och det fungerar fantastiskt!



Animeringar som den här, Spider-Verse och S02e01 av Star Wars: Visions visar att vi är i en ny guldålder av modern och varierad animation, och AI kommer bara att accelerera det ytterligare (animation är ett av de bästa områdena för AI i nuläget).

3-/5

 

[Franz]

EDIT: En sak till jag tänkte på: Prospero verkar verkligen HELT skita i barnarbetarna i Plutonia – fram till dess att misären och förtrycket där påverkar honom. Först sänker han båten med en storm (och verkar inte vara superbrydd om vilka som dör egentligen), så han ska slippa ha Slug och Slagg direkt på ön. Sen är det först när "elixiret" blir stulet (och, generöst tolkat, även att hans andra "egendom" – slaven Caliban – stjäls) som han faktiskt motiveras till någon form av aktivt handlande mot Plutonia. Jag antar att det inte gör honom så mycket att förtryckta små fattiga barnarbetare sitter i sweatshops i en annan del av världen så länge han slipper se dem. Det här kan såklart, precis som allt annat i filmen, absolut inte mappas mot något i verkligheten…

Detta var en sak jag funderade över redan som liten och såg filmen. Minns att Ferdinand och Miranda sitter uppe om natten efter att Ferdinand har Mardrömmar. Han pratar om att han saknar sina fängslade kamrater och Miranda säger att de kanske kan hjälpa dem. Min spontana tanke var ”Skulle Prospero tillåta det eller ens ha något intresse av det?”