WRNU:s filmklubb 2024 v14

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v14 2024 – #585 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[krank]

Jag har varit och sett den ena av två imperiefilmer som jag tänkt se den här veckan: Godzilla x King: The New Empire.

Det mest uppenbara först: Det här är en dum film. Alltså jätte-jättedum. Dum på gränsen för vad till och med jagm som älskar jättedum film, klarar av. Det är verkligen enbart spektakel och dumt precis hela tiden. Neverending. Fram till idag har jag framhållit Turtles: Out of the Shadows som den dummaste film som någonsin gjorts, men från och med nu är det Godzilla x Kong som är den nya troninnehavaren.

(Hur i helvete kan GxK och TOotS ha samma budget? Den här är ju MYCKET maffigare i sitt spektakel)

Så.

Storyn… öh… Är den viktig? Nä. Vad ska man säga, egentligen. Framför allt utan att spoila. Stora monster slåss. Ööööh… nånting nånting inre jorden, försvunna apor.

Jag minns det exakta ögonblicket jag insåg att det här var den dummaste film jag någonsin sett; det var när Kong får sin mechasuit-näve av "världens märkligaste tandläkare", straxt innan han ska slå den andra apan, den som rider på en is-Pokemon, på munnen.

Filmen är för all del helt medveten om vad den är och vad den håller på med. Den försöker inte ens bli tagen på allvar. Innan vi ens fått titelkortet har vi fått en Kratos-Kong som slitit itu ett monster för att skrämma bort de andra, tyckt att det varit jobbigt att bli äckligt att få inälvor på sig, och gått och duschat. Och sen fått sitt käk snott av en dinosauriehund.

De försöker inte ens komma med rimliga förklaringar till vissa saker. Som vilka som får vara med i teamet – jag ser framför mig en trött SL: "Jaja, du får väl ta din gamla skitjobbiga konspirationsteoretiker-rollperson då".

Men om nu jag verkligen gillade Out of the Shadows, och den här är ännu dummare och mer spektaklig, varför får den sämre betyg? Därför att jag tycker att Kong är en så totalt ointressant figur. Jag bryr mig verkligen inte om honom, och ju mer han förmänskligas desto mindre bryr jag mig. och i den här filmen är han 70% Kratos och 30% Homer Simpson, typ. Jag fattar verkligen inte vad som lockar med karaktären. Godzilla är ball, en naturkraft, ett riktigt jävla monster. Kong är bara en apa. Och att fienderna den här gången också är apor (och en Pokemon gör inte saken bättre.

Jag gillar egentligen alla… fem? …filmerna i Monsterverse. De bästa tyckte jag var Gozilla och Skull Island, därefter King of the Monsters. Men så snart de slog ihop dem blev det… en helt annan typ av filmer. Dummare, helt enkelt. Fortfarande sevärda, men… lite sämre. Lite tråkigare. och mest pga Kong.

(De verkar förresten ha glömt eller struntat i det här som avslöjades i Monarch-serien, om hur tiden går olika snabbt i Axis Mundi och på jorden?)

BETYG: 4/5

 

[Rymdhamster]

Jag har sett en trio filmer från Disney: Zombies, Zombies 2, och Zombies 3. (Zombies 4 är på väg)

Upplägget är: en olycka i stadens kraftverk resulterade i att hjärnhungrande zombies slapp lös. En generation senare har teknologi löst problemet och zombies är numera fungerande (om än segregerade) medlemmar i samhället. Och idag är första dagen nästa generations zombies ska få börja High School för första gången.

Det är Zombie meets Cheerleader (och sen varulvar, och senare aliens...)! Det är Musikal! Det är komedi. Det är rätt jäkla awesome och helt plötsligt förstår jag spel som Monsterhearts.

Zombies är förvisso rätt tam i och med att det är Disney och gjort för en relativt ung publik, så fokus är helt och hållet på en puttenuttig kärlekshistoria, men i bakgrunden lyckas de ändå avhandla ämnen så som att segregation är dåligt, det är våra olikheter som gör oss starka tillsammans, man ska inte bry sig så mycket om hårfärg (eller hudfärg), självkontroll är en grej, vem som helst borde vara fri att älska vem som helst, och det där med kön är kanske inte så viktigt. Så, bravo Disney! Ta lite av mina pengar.

Betyg 5/5 (jag har redan sett dem flera gånger, men så gillar jag ju att ha musikaler som "bakgrundsmusik" istället för radio när jag spelar dataspel).

Här är ett smakprov där tonårszombie Zed och cheerleadern Adison smugit iväg till zombieskyddsrummet för att sjunga lite.

Det där är ungefär så sötsliskigt som det blir, så står du ut med det så står du nog ut med resten av filmerna.

 

[Lukas]

Jag fattar verkligen inte vad som lockar med karaktären. Godzilla är ball, en naturkraft, ett riktigt jävla monster. Kong är bara en apa.

Kul att vi än en gång kan vara varandras motpoler, jag tycker ju tvärt om. Att kong är mycket intressantare än Godzilla.
Av precis samma anledning som du tycker tvärt om. Jag tycker om att monsterna har karaktär, så jag tycker "naturkraft" Godzilla är super ointressant.

 

[Khan]

Förekom den här scenen eller var det förra?

 

[krank]

Så, imperiefilm 2: Ghostbusters – The Frozen Empire.

Det här är en film som understood the assignment, kan man väl säga. Det är helt enkelt den dyra, mer maffiga uppföljaren till Ghostbusters: Afterlife och levererar på det hela taget rätt väl. De nya spökjägarna har tagit över den gamla brandstationen, finansierade av Winston Zeddemore och i samarbete med Ray Stantz. Tyvärr är allt ganska nedgånget och trasigt, och dessutom vbörjar den gamla spökfällan i källaren bli full – de har trots allt tjongat in spöken där sedan 1984. Ingen tänkte på hållbarhet eller framtiden på 80-talet… Så, medan familjen Spengler (+Grooberson) försöker hitta sin groove så försöker borgmästare Walter Peck hitta en ursäkt att stänga ner dem och så får Ray tag på ett gammalt mysko klot med urgamla runor på som definitivt innehöller något ondskefullt väsen.

Den här filmen jonglerar många karaktärer och flera del-stories. Den gör det ganska bra, men jag kan inte låta bli att känna att den mått bra av en lite mindre cast. Alltså jag tycker såklart att det är kul att se Patton Oswalt och James Acaster dyka upp, och att återse alla de kvarvarande tre gamla spökjägare plus Janine och dessutom Walter Peck gör mig såklart lite glad. Men… Det blir rätt mycket, och till exempel Finn Wolfhards Trevor känns som att han inte får speciellt mycket att göra – han har två delplottar, en där han "minsann är vuxen nu för han är 18" och måste visa det och en där han försöker fånga Slimer som ligger och slemmar ner vinden. Men… Inget av det får liksom andas, för filmen har ett dussin jäkla huvudkaraktärer. Lucky och Podcast från förra filmen blir mer eller mindre relegerade till bakgrunden.

Sedan är skurken… riktigt trist. Jag menar, coola specialeffekter och så, men den här typen av skeletoriella ondingar tröttnar jag rätt lätt på. Till och med Viggo the Carpathian hade mer textur och känsla av djup. Men jag tänker också att Skeletor är typ så mycket onding-djup man har råd med om man har ett dussin huvudpersoner som ska försöka ha plats för sina egna små stories. Där gjorde Ghostbusters (2016) en bra grej – genom att ha en mindre cast kunde filmen också ha en mer intressant skurk, som fick mer utrymme.

Nu känns det som att jag gnäller väldigt mycket. Det här var en kul film! Som sagt, den förstod sin uppgift och den utförde den uppgiften fullgott. Jag var underhållen i princip hela tiden. Jag hoppas på fler filmer i franchisen.

BETYG: 4+/5

Åh, innan jag glömmer det: Walter Peck har, precis som back in the day, fundamentalt rätt. Det är helt orimligt att ett gäng civilister springer runt med kärnreaktorer på ryggen och fånger spöken. Det är helt orimligt att Phoebe, som är 15, är en av dem. Pecks stora problem är bristen på rimliga alternativ och lösningar. Men principiellt har han inte fel. #justiceforpeck

 

[JohanL]

”He’s not the Messiah. He’s a very naughty boy!”

Så har jag till slut också sett Dune 2.

Har inte mycket att tillägga annat än vad andra redan har sagt.

10/10

 

[Conan]

Titanic 1997

Storslagen film, men brister lite i detaljerna. Katastrofalt porträtterande och insats av svenskarna.

Får en svag 5/5

 

[JohanL]

Jag har varit och sett den ena av två imperiefilmer som jag tänkt se den här veckan: Godzilla x King: The New Empire.

Det mest uppenbara först: Det här är en dum film. Alltså jätte-jättedum. Dum på gränsen för vad till och med jagm som älskar jättedum film, klarar av.

Det var trailer för den före Dune 2 för mig idag. Min reaktion var ”Den här verkar jättedum, och inte ens på ett bra vis.”

Och Godzilla ska aldrig vara en good guy. Godzilla är en metafor för atombombningen av Japan. På motsvarande vis är det ett krav att King Kong dör tragiskt i varje film.

 

[Conan]

Nån som vet när man kommer kunna streama Dune 2?

 

[Feuflux]

Nån som vet när man kommer kunna streama Dune 2?

https://vodeville.se/film/dune-part-two-379767 här kan du be att få ett mail när den dyker upp.

 

[Hellzon]

Jag har sett Aquaman and The Lost Kingdom. Finns på HBO Max, som DCU-filmer gör efter ett tag.

Temat är familj. Aquaman har en liten knodd och lever familjeliv med honom och sin fru. Hans bror Orm är också viktig i storyn, och Black Manta är fortfarande skitsur för att Aquaman lät hans far dö i första filmen. Brodern Orm spelas tyvärr av en ganska träig typ.
Folk säger med olika grad av skadeglädje att Mera/Amber Heard inte är med så mycket, och hon gör förvisso fler poser än repliker, till den grad att jag undrar om hon är CGI eller en stand-in i flera scener.

En del saker faller lite platt. Aquaman ska vara farsa och är samtidigt Broseidon (etablerat redan i stingern efter The Flash). Jag undrar om det hade varit trovärdigare med en yngre skådis - både Momoa och "hans bror" Patrick Wilson är uppenbart över fyrtio och det känns som snubben borde vara mognare.
Dessutom slits han mellan att vara kung och att han är mycket bättre på att vara superhjälte, men efter ett par sekunders uppmuntrande ord från brodern i slutet av filmen så är allt bättre? Tveksamt.

Jaja, kul action är det iallafall, inte alls samma nerköp från föregångaren som Wonder Woman 1984, Shazam: Fury of the Gods och Justice League. Se om? Eventuellt, så det blir en fyra på krankskalan.

 

[krank]

Jag var just och såg The Thing på Cinemateket. Jag har sett den förut, både en och två och flera gånger.

Den är ju lika bra som tidigare så jag tänker inte slösa tid på det, men bioupplevelsen gjorde det hela lite annorlunda:

• Det var jävla ballt att se filmen uppsmälld på en bioduk, och biosalong-upplevelse är ju alltid nice.
• Jag gick in lite för sent så hamnade ute till vänster. Det var lite obekvämt, men kunde varit värre – det fanns folk som satt ännu längre ut och längre ner.
• Bakom mig satt något slags kompisgäng som gapflabbade åt exakt varje klassiskt monsterögonblick. Jag tänker inte ta ifrån dem deras upplevelse, och det här är sånt man får räkna med när man ser film i salong, men det var lite intressant. Jag vet inte om jag tycker att den här filmen är så skrämmande egentligen, i grunden – den är spännande och den är snygg och den har schysst stämning. Men jag måste erkänna att stämningen förtogs lite av gängets garvande. Eller ja, det blev en annan stämning.
• Själva filmrullarna var… öh, ganska slitna kan vi väl säga. Framför allt märktes det ju i de delar av filmen som utspelar sig ute i den vita snön, där man hela tiden såg liksom en halvtjock storm av svarta repor, märken och annat. Vid flera tillfällen var också klippningen mer abrupt än jag minns den från tidigare tittningar. Men! precis som när jag såg Terminator och (har jag för mig) eXistenZ så tycker jag att de extra reporna etc bidrar med något till upplevelsen. Även om det väl på något sätt blir något lite poserande, shabby chiq-aktigt över det. Det såg ju inte ut såhär back in the day, det ser bara ut såhär nu för att det gått lång tid. Det är alltså egentligen ingen riktig retrokänsla. Men det är najs ändå.

BETYG: 4/5

 

[Rickard]

The Void
2016

Fick den här rekommenderad med orden "Den är ungefär som The Thing". Steven "Leprechaun Returns" Kostanski sitter i regissörsstolen, med sin vapendragare - kanadensaren Jeremy Gillespie - som imdb bara listar som "art director" med filmer som Total Recall, The Shape of Water, Pacific Rim, Suicide Squad med många andra kändamärken under sitt bälte, förvisso som "assistant art director". Jag kommer prata mycket om det här paret, för deras övriga filmer verkar vara starkt inspirerade av 60-70-talsskräckisar och scifi-filmer, så jag bestämde mig för att se ett gäng av deras produktioner i helgen.

The Void är mycket riktigt som The Thing, men den ser ut att vara fotad av samma person som var ansvarig för fotot i Seven. Den är en intressant historia och jag skulle säga att det här är den bästa Lovecraft-filmen som finns, utan att vara en Lovecraft-film. Andra produkter som kommer nära i stämning är Stranger Things, Hellraiser och Event Horizon och från att gå att vara en OK b-skräckis till en början lyfter den något enormt i den tredje akten. Såpass mycket att jag definitivt tycker filmen är riktigt skön på någon punkt.

BETYG: 4/5

 

[Zeedox]

Började titta på första halvan av Ronja Rövardotter från 1984. Jäklar vilken stjärncast! Filmen är mysig och härlig från sekund ett, och den familjära stämningen i Mattisborgen gör en sugen på att växa upp där själv, eller jobba som rövare och skotta snö, sjunga visor och bli snuvad på bytet från Borkaskitarna.

Betyg: Jag såg en film så fin och grann som ingen ingen ann...

 

[krank]

Nu har jag dessutom sett The Thing (2011).

Den… är inte riktigt lika bra, kan vi väl säga.

Det här är alltså typ en prequel – visst har vi väl alla längtat efter en film om exakt vad som hände på den där norska basen innan hunden sprang därifrån, jagad av helikopter?

Inte?

Nä, men här fick vi en film om det ändå. En film som samtidigt försöker vara sequel men också samtidigt större, mer och maffigare. Fler karaktärer! Fetare sets! Klart vi ska in i rymdskeppet! Klart vi ska se det upptinade rymdmonstret ganska kort in i filmen!

Alltså om jag ska vara helt ärlig så är väl det här i grunden en relativt bruksduglig rulle, som dras ner av några onödiga klavertramp och som redan innan dem ligger i ett odödligt mästerverks skugga.

• Jag fattar hur tankegången gick: Vi ska ha en film om en norsk bas, men vi vill varken tvinga amerikaner att läsa textning eller låta norrmän prata omotiverad engelska. Jag vet! Vi stoppar in några amerikaner. Då kan vi dessutom tjonga in Mary Elisameth Winstead som kan bli rekryterad utifrån och vara lite audience surrogate! Problemet är att den första filmen funkade BÄTTRE av att vi inte följde en outsider, av samma skäl som första Alienfilmen gjorde det. I både The Thing (1982) och Alien droppas vi istället rakt ner i en helt vanlig tjafsig och isolerad arbetsplats. Och det gör att vi känner för de här karaktärerna – och det går ganska snabbt att lära känna dem, för de är de enda vi ser. Här möter vi istället alla karaktärer när de stelt hälsar på nykomlingen, vilket funkar asdåligt. Dessutom får Winsteads karaktär alldeles för lite etablering för att funka som hon är tänkt. Vad vill hon? Varför tackar hon ja? Vad driver henne? Fan vet.
• Det finns typ ingenting som signalerar att året är 1982. Hade den här gjorts idag garanterar jag att soundtracket hade haft åtminstone ett par 80-talsdängor och tekniken hade varit betydligt mer uppenbart "HEJ DET ÄR FÖRR I TIDEN HÄR". Och det hade jag gillat.
• Herregud vad CGIn inte funkar. Alltså det är inget fel på varelsedesignen egentligen, men den här CGIn är helt enkelt för CGI:ig för att kännas påtaglig. Numera går det ju att göra CGI som känns påtaglig, någorlunda, om man har jättemycket pengar. Men det här? Nej. Det är för mycket videospels-cutscene. Och det som frustrerar här är ju att det någonstans i Universals arkiv faktiskt finns en version med praktiska effekter! Testpubliken gnällde på den så studion tvingade fram en ny klippning där alla praktiska effekter ersatts med CGI. Fucking hell. Jag vågar lova att oavsett hur taffliga de praktiska effekterna var så hade jag nog föredragit dem framför det här.
• Det känns inte som att den line:ar upp helt perfekt med originalet. I design, i hur stora saker är. Och… jag kanske blinkade och missade det, men i originalet hittar de ju en snubbe som skurit halsen av sig och vi ser honom här i eftertexterna, men jag måste missat när det hände. (Nu läser jag på wikipedias sammanfattning att man faktiskt inte verkar se det alls. Man får anta att det hände, för man fick aldrig se vad som hände med karaktären Colin, men tydligen gick han in i comms-rumet och tog självmord nån gång mellan senast vi såg honom och eftertexterna) En annan sak jag tror de fixat om de gjort den här idag är att de nog verkligen a' Rogue One varit extremt noga med att greppa tag i varenda liten detalj från originalet och klämma ur maximalt med referenser.

Det finns grejer jag gillar. Några av referenserna är lite kul. Jag gillar hur de återskapat åtminstone delar av den norska stationen från originalet. Jag gillar ju Mary Elisabeth Winstead och här får hon göra en fullt fungerande Ripleykaraktär. Jag kände också igen Adebisi från Oz, Adewale Akinnuoye-Agbaje – jag minns typ ingenting från Oz längre utom honom. Men det gör mig lite glad varje gång jag ser honom i nåt. Det är såklart också alltid kul att se Kristofer Hivjus stora skägg. Varelsedesignen var som sagt rätt cool. Jag gillar att de hade ett annat sätt att detektera varelsen än i originalfilmen.

Det här är en medioker film som kunnat vara en medioker+ film. Jag kommer inte att se den igen, skulle jag tro.

BETYG: 3/5

 

[DeBracy]

Efterhandsrapportering (eftersom jag är en tönt som vill ha saker i tråden för rätt vecka):

John Wick: Chapter 3 – Parabellum (2019). Ännu mer pang-pang. En till krankisk trea (lutar åt att jag tyckte det här var den bästa av dem, men inte nog för en knuff uppåt på betygsskalan).

 

[wilper]

Kanske lite OT eftersom veckan är förbi, men det här ser ut som den nyaste aktiva tråden.
Och att den är lite gammal gör nog inget när filmen är från 1977!

Jag såg The Gauntlet. Clint Eastwood är den sortens snut han brukar vara, och han skall transportera Sondra Locke från Vegas till Phoenix. Resan utvecklas redan från början till ett veritabelt gatlopp!

Jag såg den för första gången för kanske 30 år sen, och jag mindes den som rätt OK. Och tja, den var rätt OK. Den får tre stjärnor, jag tror inte jag kommer att se om den om ytterligare 30 år.

 

[krank]

Kanske lite OT eftersom veckan är förbi, men det här ser ut som den nyaste aktiva tråden.

Njaeä, det finns en för den här veckan också =)