WRNU:s filmklubb 2024 v26

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v26 2024 – #597 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[DeBracy]

Jag har sett Min fru går igen (2020), som beskrivs med orden ”romantisk dramakomedi” på SVT Play. Det är ju inte fel, men jag fick en hel annan film än jag väntade mig - vilket ju bara det kan vara en kvalitet. Tydligen baserad på en pjäs, och filmatiserad minst en gång tidigare.

Tre bortglömda citroner av fem på den krankiska skalan.

 

[Organ]

Jag har återsett True Grit, bröderna Coens remake från 2010 av John Wayne-klassikern med samma namn. Det är en bra film och jag gillar verkligen bröderna Coen. Men jag har ändå en gnagande känsla av att vilja tycka om den mer än jag egentligen gör. Jag kan inte riktigt peka på varför. För det är som sagt en bra film. Bra och passande skådisar, ett bra manus, lysande hantverk överlag. Trots det känns det, som filmupplevelse räknat, ganska tomt efteråt. Inget har liksom etsat sig fast.

Tre Colt Dragoons av fem möjliga.

 

[Khan]

Häromdagen såg jag The Founder

Det här är en "sann" historia om hur det gick till när McDonalds gick från en liten restaurang i San Bernadino till att bli ett fenomen känt världen över. Allt handlar om Ray Kroc, mannen som armbågar sig in i bröderna McDonalds lilla restaurang och tar över mer och mer och mer och mer och mer...

Det hela påminner om filmer som Social Network, eller andra historier där det visar sig att huvudpersonen var ett as hela tiden. Det handlar inte om att makt och pengar korrumperar, utan snarare att Ray skulle gjort exakt såhär oavsett vad han satsat på, bara det att det var med McDonalds han fick chansen.

Michael Keaton är frakkin' fantastisk i huvudrollen, och Nick Offerman som den ena av bröderna McDonald är också rysligt bra.

Rekommenderad tittning för alla som gillar bra drama och bra skådisar.

 

[Lukas]

Jag har återsett True Grit, bröderna Coens remake från 2010 av John Wayne-klassikern med samma namn. Det är en bra film och jag gillar verkligen bröderna Coen. Men jag har ändå en gnagande känsla av att vilja tycka om den mer än jag egentligen gör. Jag kan inte riktigt peka på varför. För det är som sagt en bra film. Bra och passande skådisar, ett bra manus, lysande hantverk överlag. Trots det känns det, som filmupplevelse räknat, ganska tomt efteråt. Inget har liksom etsat sig fast.

Tre Colt Dragoons av fem möjliga.

En film som har många fantastiska scener jag verkligen gillar.
Men varje gång jag ser den påminns jag om att allt mellan de scenerna inte är lika tilltalande.

 

[Jocke]

Jag har sett The Beekeeper (2024). Jason Statham får vara med om en ”de stal min bil och sköt min hund” grej och bestämmer sig för att döda massor av folk. Och det går väldigt bra för honom att göra just det.
några bifigurer finns också och de är helt ok.

Jag misstänker att filmen från början är skriven som en film till om Hitman, efter som många scener bygger på att Statham byter kläder och inte har med sig egna vapen utan tar sånt som finns på de olika ställena där han dödas på folk.

3,5 av 5. Den här filmen är exakt vad den borde vara.

 

[Gurgeh]

Jag såg Get Out, och det var väl en helt okej film i den genren, men efteråt när jag tänker efter stör jag mig på att nästan allting som händer i den händer för publikens skull och inte av någon anledning som har med handlingen eller karaktärernas motivation att göra.

Spoiler

Psykopatfamiljens mål är att få huvudpersonen till sitt hus, hypnotisera honom och ta hans kropp. De lyckas hypnotisera honom första kvällen, och kunde efter det binda honom i källaren precis när de känner för det, men istället får han delta i deras fest med en massa skumma människor, och får gott om tid att fatta misstankar och vilja ta sig därifrån, och först när han försöker göra det skrider de till handling.

några bifigurer

Pun inteded, hoppas jag!

 

[Lukas]

.

Spoiler

Psykopatfamiljens mål är att få huvudpersonen till sitt hus, hypnotisera honom och ta hans kropp. De lyckas hypnotisera honom första kvällen, och kunde efter det binda honom i källaren precis när de känner för det, men istället får han delta i deras fest med en massa skumma människor, och får gott om tid att fatta misstankar och vilja ta sig därifrån, och först när han försöker göra det skrider de till handling.

Spoiler

Fast är inte hele festen att ursäkt för att visa upp honom för potentiella kunder, så köparna kan avgöra om hans kropp är något de vill ha?

 

[Gurgeh]

Spoiler

Fast är inte hele festen att ursäkt för att visa upp honom för potentiella kunder, så köparna kan avgöra om hans kropp är något de vill ha?

Spoiler

Det låter rimligt. Jag tolkade det som att det redan var bestämt vem som skulle få kroppen, men jag vet inte om det var något uttalat eller något jag hittade på själv.

 

[Jocke]

Jag gillade Get Out, men jag gillade verkligen Us.

 

[DeBracy]

Jag har sett Shirley (2020), en film bygd på en roman som är väldigt löst baserad på författaren Shirley Jacksons liv.

Eftersom jag tydligen kan tycka det är schysst att titta på film jag inte riktigt hänger med i så är den väl en krankisk trea för mig, men om du gärna har tydliga konturer på berättelser så hoppa över den här.

 

[Rickard]

Badland Hunters
2024 (org. titel: Hwangya)

Någon korean såg Mad Max och tänkte "Det där ska vi också göra". Jag kände igen en av huvudpersonerna från Train to Busan och jag skulle vilja se fler filmer med honom. Närstridsactionscenerna är riktigt bra medan skjutscenerna är rätt tama, med fiender (detta ska vara militärer) som rusar handlöst in, bara för att bli nedmejade av protagonisterna. Det är en skön post-apoc-värld men handlingen är väldig tam, trots att den egentligen inte skiljer sig i varken djup eller detaljer från Mad Max. De har försökt göra någonting annorlunda med skurken, men det finns knappt något med honom som är intressant, annat än att han sätter sin vetenskap, och framföallt sitt ego, före människoliv. Filmen funkar om du vill softa.

BETYG: 3/5

 

[Oldtimer]

Murder on the Orient Express (2017)

Vad får man om man tar en välskriven deckarroman, sätter den i händerna på en kompetent manusförfattare och kryddar med en rejäl uppsättning skickliga skådisar? Jo, man får två timmar av gedigen underhållning. Även om jag har läst boken, och därmed visste svaret på själva mordgåtan, njöt jag varenda sekund av filmen. Vackra miljöer och ett klockrent kameraarbete gjorde inte saken sämre.

Betyg: 5 belgare av fem möjliga.

 

[krank]

Jag har haft lite ont om tid den här veckan, så jag passade på att se animefilmen Five Star Stories för ett par dagar sedan när jag hade en timme över.

Den är från 1989 och som de flesta gamla animefilmer jag kollat på så är den riktigt snygg. Det är också en ganska komprimerad och effektiv berättelse – extremt lite dötid, men det går ändå att hänga med rätt bra i svängarna. Trots att absolut inte allting förklaras.

Så, huvudpersonen är mechaingenjören (tror vi) Ladios Sopp, som ser ut som en ung kvinna men är en man. Han kraschlandar i början av storyn och träffar den helt vanlige (tror vi) mecha-riddaren Voards Viewlard, på väg till en visning där den tjocke och äcklige adelsmannen Juba ska visa upp de två android-klonerna Clotho och Lachesis, doktor Balaches sista skapelser. Sådana androidkloner behövs för att mechariddare ska kunna styra sina mechas, och nu ska de visas upp och eventuellt välja nya mästare. Väljer de ingen så hamnar de hos Juba istället.

Det här är alltså ett ganska rörigt, på ett bra, sätt, science-fantasy-världsbygge med kloner och mechas och androider och mer eller mindre ärkliga riter och traditioner. Ovanpå det har vi ett flertal karaktärer som är helt andra än de som de utger sig för att vara, det är hemliga kungar och presidenter och fan och hans moster.

Och så romantik, såklart. Det här är nämligen först och främst genren romantisk fantasy, med en del intriger och dramatik och så ovanpå det allt scifi-joffs.

Jag hade lätt velat se en hel animeserie av det här, men verkar få nöja mig med att försöka spåra rätt på mangan.

BETYG: 4+/5

 

[The Airborne Toxic Event]

Murder on the Orient Express (2017)

Sidney Lumet version dyker upp då och då på streamingtjänster. Rekommenderas.

 

[nano]

Jag har sett Hammarskjöld (2023), den var okej producerad, fast saknade i stort sett helt intressanta eller engagerande karaktärer. Det hintades lite om ett större djup hos Dag, men det var mer en informerad egenskap, än något som visades. Det blir väldigt tunna karaktärer, de vita skurkarna har i stort sett bara egenskapen koloniala rasister, de svarta presidenterna är de enda talande svarta karaktärerna - resten är bara folk som i upprepade scener blir mördade av miliser - lite ironiskt kolonial hantering i en film om avkolonialisering.

Storpolitiken var lite småintressant, men eftersom de försökte göra ett smörgåsbord av allt möjligt och inte fokusera på någonting, så blir det mest referenser till annat som inte fördjupas. Den skulle ha funkat bra som en miniserie som kunde ha fokuserat på vardera av olika karaktärers fall; Lumumba, Hammarskjöld, Kennedy, Chrusjtjov, Tshombe.

Betyg 2/5

 

[Khan]

Murder on the Orient Express (2017)

Vad får man om man tar en välskriven deckarroman, sätter den i händerna på en kompetent manusförfattare och kryddar med en rejäl uppsättning skickliga skådisar? Jo, man får två timmar av gedigen underhållning. Även om jag har läst boken, och därmed visste svaret på själva mordgåtan, njöt jag varenda sekund av filmen. Vackra miljöer och ett klockrent kameraarbete gjorde inte saken sämre.

Betyg: 5 belgare av fem möjliga.

Jag tror jag tyckt mycket bättre om den här om jag inte varit fäst vid den (i mina ögon) bättre filmatiseringen med Albert Finney från 1974. För mig är det den bästa filmatiseringen av någon Christie-historia, och det säger jag inte bara för att Christie själv sade det.

 

[Oldtimer]

Jag tror jag tyckt mycket bättre om den här om jag inte varit fäst vid den (i mina ögon) bättre filmatiseringen med Albert Finney från 1974. För mig är det den bästa filmatiseringen av någon Christie-historia, och det säger jag inte bara för att Christie själv sade det.

Det var så länge sedan jag såg den nu och jag var bara 17 år då. Det var väl en typisk julfilm på biograferna det året? Passande med tåget som fastnar i snön.