WRNU:s filmklubb 2024 v29

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v29 2024 – #600(!) sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[krank]

Jag funderade en stund på om jag skulle kommemmorera #600 på något sätt, men det enda jag kom på var att se 300 och dess uppföljare, och det… vill jag inte. Framför allt inte uppföljaren. Så det får nog bero.

 

[Lukas]

Jag funderade en stund på om jag skulle kommemmorera #600 på något sätt, men det enda jag kom på var att se 300 och dess uppföljare, och det… vill jag inte. Framför allt inte uppföljaren. Så det får nog bero.

Är du öppen för dokumentärer så finns alternativ

 

[Hellzon]

Jag funderade en stund på om jag skulle kommemmorera #600 på något sätt, men det enda jag kom på var att se 300 och dess uppföljare, och det… vill jag inte. Framför allt inte uppföljaren. Så det får nog bero.

Enligt Wikipedia packade antikens Grekland ihop på 300-talet f.Kr. Som av en händelse har vi sett Percy Jackson & the Olympians: The Lightning Thief / Percy Jackson och Kampen om åskviggen och Percy Jackson: Sea of Monsters / Percy Jackson: Monsterhavet. (Finns på Netflix.)

Unge Percy har ett odrägligt liv som tonåring tills han får veta att han är halvgud och son till Poseidon. Sen blir det äventyr i parallellsamhälle med uppkäftig sidekick och kvinnlig jämlike/kärleksintresse. Harry Potter utan den transfobiska författaren alltså.
Dugliga äventyrsfilmer båda två, och så har vi fått ihop summan 600. Fyror på krankskalan.

Sen har vi skaffat Disney+, finns risk att det kommer märkas i framtiden i filmklubben/serieklubben. Förresten har vi sett gamla Willow från 1988. Ni kan grejen, bonden Luke Willow måste föra planerna till dödsstjärnan en bebis till rebellerna ett annat kungarike. På vägen träffar han skurken Han Solo Madmartigan, prinsessan Leia Sorsha, Bert och Ernie Jeeves och Wooster Rosencrantz och Guildenstern R2D2 och C3PO två brownies och en gammal magiker häxa.

Specialeffekterna är väl "sådär", framförallt det tvåhövdade monstret, och när féerna ska vara i bild samtidigt som någon normalstor människa, syns det väldigt tydligt att det är CGI anno 1988. Men annars håller det. Gillar framför allt att det märks att Willow och hans grannar är vanliga bönder som till en början kastas in i något de inte vill vara med om. Jag ser väl inte om den imorgon men jag tänker ändå sätta en femma på krankskalan.

 

[Rickard]

The Mark of Zorro
1940

MADRID – when the Spanish Empire encompassed the globe, and young blades were taught the fine and fashionable art of killing..​

Måste bara älska en film som börjar med följande strof. Tyrone Power, ett okänt namn för mig trots att han var en av de stora swashbucklingnamnen för den tiden, är ett stilligt charmtroll i en historia som utspelar sig i Kalifornien den tid då Spanien fortfarande ägde området. Basil Rathbone, porträtterar den skurkiga kaptenen och tidigare brittisk mästare i fäktning, kommenterade en gång att Tyrone Power kunde fäkta hatten av Errol Flynn. Tillsammans med fäktningskoreografen Fred Cavens, känd för sin smak i realistiskt fäktning, skapar trion någonting minnesvärt på vita duken.

Det utförs häst-trick som idag inte skulle ha varit tillåtna, det dansas på medryckande sätt, det finns mängder med gyllene repliker i filmen och både Basil Rathbone och den whiskey-röstade munken går båda att känna igen från Robin Hood-filmen med Errol Flynn där de båda hade liknande roller. Jag lägger också märke till att mycket av kompositionen av fotot går att känna igenom i gamla animerade kortfilmer. Allt som allt, det här är en film som är riktigt skön på ett gäng punkter.

BETYG: 4/5

 

[JohanL]

The Mark of Zorro

Det här är filmen en ung Bruce Wayne såg med sina föräldrar precis innan de blev mördade, för övrigt.

 

[Lukas]

Det här är filmen en ung Bruce Wayne såg med sina föräldrar precis innan de blev mördade, för övrigt.

Det är kul att Batman håller fast vid det, även om det blir mer och mer "konstigt" att de såg en så gammal film.
Harley Quinn tv serien gjorde något skämt där hon trodde det var Antonio Banderas versionen. Och vi börjar närma oss att det känns "mer"rimligt tidsmässigt.

 

[DeBracy]

Vincent Price är en skådespelare vars namn jag varit vagt bekant med men aldrig sett i något. Nu har en kollega introducerat mig genom House on Haunted Hill (1959), och jag kan nog tänka mig att titta på mer i framtiden. Filmen är typ 75 minuter och innehåller en del lite roliga dramaturgiska grepp, som att vi som tittare blir direkt tilltalade i början. Det blir ju aldrig riktigt läskigt som modern tittare, men man är nyfiken på vad som ska komma härnäst och kan roas av en del kanske oavsiktlig humor under tiden.

Fyra blodisande skri av fem på den krankiska skalan.

 

[SaaJeflaLess]

Vincent Price är en skådespelare vars namn jag varit vagt bekant med men aldrig sett i något. Nu har en kollega introducerat mig genom House on Haunted Hill (1959), och jag kan nog tänka mig att titta på mer i framtiden. Filmen är typ 75 minuter och innehåller en del lite roliga dramaturgiska grepp, som att vi som tittare blir direkt tilltalade i början. Det blir ju aldrig riktigt läskigt som modern tittare, men man är nyfiken på vad som ska komma härnäst och kan roas av en del kanske oavsiktlig humor under tiden.

Fyra blodisande skri av fem på den krankiska skalan.

Price är grym! Rekommenderar Masque of Red Death och Fall of the House of Usher, bägge regisserade av Roger Corman.

 

[Rickard]

Axel F
2024

Eddie Murphy började floppa, drog sig tillbaka med sin förmögenhet och försvann helt under flera år, nöjd med sitt liv och vad som kom att bli tio barn. Jag är väldigt glad att se honom tillbaka i filmer som Dolemite Is My Name och Axel F. Trots att han ser ut som en 40-åring eller kanske till och med en 35-åring är Eddie 63 år, men det är underhållande att se att de tar vara på det i actionscenerna, där han snor fordon i alla löpningsscener som förekommer i filmen. Det är även en cameo av hans dotter som polis första gången Axel Foley råkar i trubbel.

Så varför beger sig polisen till Hollywood än en gång. Jo, denna gång är det hans dotter som råkar i trubbel när hon lägger näsan i blöt som advokat. Någonting som jag inser nu är att denna filmserie (inte 3:an!) är väldigt mycket mysterie. Visst, det är action och stundtals skön humor, men det finns alltid ett underliggande mysterieelement som har en kittlande mystik. Den här filmen tog 20 år att skriva och det är en som har samma stämning som både första och andra filmen. Om man inte har sett dessa två innan kan man gott se denna och sedan de andra som prequels. Det finns någon nickning till de första filmerna men mer som ett skämt än något som bär historian. Det sagt, jag hade en god stund när jag tittade då filmen är riktigt skön på ett gäng punkter.

BETYG: 4/5

 

[Rickard]

Furiosa: en Mad Max-saga
2024

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om denna film. En bra utökning av världen, berättad (precis som de andra filmerna) utifrån en legend. Ingenting i filmen är sant, utan sett och överdrivit utifrån någons perspektiv. Dock är den berättad som en antalogi och där Anya Taylor-Joy förvisso gör ett bra jobb, så ser hon mest ut som en Alita-rymdvarelse. Jag hade nog gillat filmen mer om den kom som en tvserie, för just nu känns det som om, trots att den har mer innehåll, har mycket mindre innehåll än den föregående Mad Max-filmen. Jag tycker ändå filmen funkar att softa till, om man vill ha en stunds eskapism och ögongodis.

BETYG: 3/5

 

[Skarpskytten]

Dumma mej 4. Mer av samma. Själlös men rolig. Minioner! 4/7.

 

[Hellzon]

Det är kul att Batman håller fast vid det, även om det blir mer och mer "konstigt" att de såg en så gammal film.
Harley Quinn tv serien gjorde något skämt där hon trodde det var Antonio Banderas versionen. Och vi börjar närma oss att det känns "mer"rimligt tidsmässigt.

Vi är väl där? Banderas-Zorro är 26 år gammal, om Bruce Wayne var åtta när han såg sina föräldrar dö så "är" han 34 nu. Rimligt.

Hursomhelst har jag sett Ant-Man and the Wasp: Quantumania. Ska sägas att jag såg den utan ljud, men alltså, folk säger att den är urkass. Jag ser det inte.

• OK att det är en introduktion av "Multiverse Saga"-skurken i första hand, och i andra hand en introduktion av "nya Ant-Woman" (Cassie Lang), men det är fortfarande en Ant-Mangrej, där de åker till minivärlden som hintats om i första filmen.
• Nån ville väldigt gärna göra rymdsåpa igen. Det är spejsade utomjordingar, fast det är i mikrovärlden istället för rymden, och allt är slemmigt (som i Orgoskopet i GOTG 3) och taggigt (som i bilder från elektronmikroskop, det är najs).
• En del grejer dras ut på längre än vad det är kul. Får man två eller tre tagningar på Michael Douglas som går ut ur röken efter att ha lett sina myror i strid, innan han säger något? Jag reagerade ändå.
• Lite kul är det ändå att MODOK är Yellowjacket från första filmen, som krymptes i otakt.

Men ja, det är väl inte en av de bästa filmerna i MCU. Trea på krankskalan.

 

[JohanL]

Den kommer också att falla plattare än den hade behövt så här i efterhand när man behövde panikbyggaom Kang-plotten. (Gäller även Loki s02, som plötsligt tappat det mesta av sin poäng.)

 

[Hellzon]

Den kommer också att falla plattare än den hade behövt så här i efterhand när man behövde panikbyggaom Kang-plotten. (Gäller även Loki s02, som plötsligt tappat det mesta av sin poäng.)

Man undrar varför de inte bara recastar Kang. De har recastat förut, liksom. Till och med Thanos - det är en annan snubbe i stingern i Avengers.

Nåväl, jag har sett The Marvels.

• En del säger att man behöver se Wandavision och Ms Marvel innan. Nä, jag har inte gjort det. Det hjälper förstås om man vet att Ms Marvel är en etablerad superhjälte, och att Monica Rambeau är Kapten Marvels kompis dotter (från Captain Marvel), men allt annat etableras i början av filmen.
• Girl-powerfilm? Absolut.
• Det finns nu alltså två superfilmer från 2023 där det finns med en "etnisk" familj som är både stöd och comic relief. (Den andra är Blue Beetle.) The Marvels gör konceptet lite bättre, och var förstås först eftersom Ms Marvel är från 2022.
• Filmen då? Jodå, den är kul. Det är lite råkurr och planethoppande, och bara en grej som framstår som "nu ska vi ha lite knäpp comic relief" (sångplaneten).
• Börjar Marvel driva med sina egna stingers? Det som brukar vara en mid-credits-scen är nu med i själva filmen alldeles innan eftertexterna - Ms Marvel värvar Hawkgirl och nämner att hon känner till Ant-Girl också. Och hon vill starta ett "team". Och sen en X-men-referens - nästa Marvelrulle blir ju Deadpool & Wolverine.

Bra grejer ändå. Jag kunde nog tänka mig att se om den med sällskap. Femma på krankskalan.

 

[JohanL]

Man undrar varför de inte bara recastar Kang. De har recastat förut, liksom. Till och med Thanos - det är en annan snubbe i stingern i Avengers.

Det är kind of det de gör - de går över till att ha olika skådisar för olika inkarnationer av Kang, om jag förstår det rätt.

Vilket känns serietidningsrimligt - Kang, Immortus, Iron Lad, Rama-Tut och Nathaniel Richards ser ju inte alls likadana ut.

 

[Hellzon]

Nämen vi råkade se Downsizing också. Det blir nu minst andra gången vi ser en film som Netflix kallar komedi, och så är det knarkfilm.
(Förra gången var det Don't Look Up.*)

Hursomhelst så lyckas den "norske" forskaren Rolf Lassgård krympa människor till smurfstorlek. Det presenteras som ett sätt att leva lyxliv men ändå förbruka en bråkdel av de pengar och naturresurser som en normalstor människa gör.

Matt Damon sitter fast i ett mediokert jobb som arbetsterapeut och lockas att bli nerkrympt, men (MEGASPOILER) det visar sig att det finns klasskillnader i minivärlden också.

Ambivalent slut, som vanligt i knarkfilm. Värd att se en gång, så det blir väl en trea på krankskalan.

*) Astro City också, men den såg jag på bio. Jag har visst inte skrivit om någon av dessa i Filmklubben. Fy på mig.

 

[krank]

Jag har just sett om Mirrormask för första gången på en massa år.

Den är… öh… Om jag säger att Neil Gaiman och Dave McKean samarbetade kring att göra en film inspirerad av Dark Crystal och Labyrinth tillsammans med Jim Henson Company år 2005 så tror jag att man utifrån den informationen jag skapa sig en otroligt korrekt bild av vad det här är för någonting.

Storyn har en del intressanta aspekter, jag gillar t.ex. setupen med pappan som lever ut något slags 40-årskris genom att starta och driva en cirkus och dottern som inte alls vill vara med utan drömmer om att fly inte till en cirkus utan fly cirkusen till verkliga livet. Överlag är de första 10-15 minuterna otroligt effektiv och starkt berättande – man lär känna karaktärerna och en ändå inte helt straightforward situation på extremt kort tid. Sedan tappar filmen bitvis lite fart, framför allt när den då övergår till något mer typ drömliknande. Och det är verkligend römliknande, på ett inte nödvändigtvis alltid bra sätt – bitvis osammanhängande och frustrerande, men allt är snyggt och det finns en trevlig atmosfär som gör att jag orkar med hela.

Estetiskt… Det här är väldigt, väldigt 2005 och filmen är gjord på blott 4 miljoner dollar. Ur det perspektivet är det otroligt snyggt! Filmen består i hög grad av märklig 3D-animation och greenscreen, groteska karaktärer renderade på bara precis tillräckligt bra nivå för att det ska funka. Mycket lensflare, drop shadows och bloom för att dölja skarvarna… Inte på något sätt fotorealistiskt, men de kommer ju undan med det för att det är en dröm. Och ja, jag tycker att det funkar.

Jag hade helt glömt bort att Rob Bridon var med i den här filmen. Kanske var jag bara inte så bekant med honom när jag först såg den? Han funkar hur som helst riktigt bra här.

Jag rekommenderar nog den här filmen till alla som läste den korta sammanfattningen högst upp och tyckte det lät lovande. Man får precis vad man förväntar sig, liksom.

BETYG: 4/5

Also: Den här filmen har definitivt format min bild av en annan stad där alla bär masker och där saker är lite surrealistiska… (No mask? No mask!)