WRNU:s filmklubb 2024 v43

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v43 2024 – #614 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[God45]

Jag har sett Unfrosted av Jerry Seinfeldt.

Varenda liten roll i den här filmen är spelad av en kändis som jag antar att Jerry Seinfeldt har utpressning material på. Oavsett hur liten rollen är så är det en känd komiker eller skådis. Det finns ett par skämt i den här filmen som fick mig att skratta och det är bara för att de är så oändligt grymt. Men nästan alla skämten i den här filmen är hatfyllda, elaka eller märkligt kalla. Hela filmen har en ton av medvetet förfrämligande där man aldrig slutar vara medveten om att man ser på en film och skådespelare som gör sina jobb. Seinfelds egna extremt platta och dämpade affekt är kanske det allra tydligaste exemplet på detta.

Oh, och den handlar om när Kellogs uppfinner Pop-Tarts på 60-talet (finns Pop-Tarts i Sverige? Aldrig sett en i en affär.). Men den handlar också om:

-En märklig anti-facklig subplot där Huge Grant spelar killen som spelar Tony the Tiger och han är ond för att han leder en strejk för rättvisa villkor.

-En story om hur en nasist forskare och Chef Boyardee råkar skapa en levande ravioli varelse.

-Onda mjölkleverantörer som lönnmördar folk ledda av Peter Dinklage.

Nämnde jag att Pop-Tarts skapande är metaforiskt att få USA till månen, att huvudpersonen leds genom filmen av profetiska barn som äter sopor och att Kuba krisen är ett proxykrig mellan två företag som gör frukostflingor?

Nu, nu låter det som att det händer saker i den här filmen. Men det gör det inte. Eller, liksom, saker händer men det händer inte något. Ni vet?

Om man studerade den här filmen i Call of Cthulhu hade man lärt sig trollformler. Det här är filmen John Kramer hade gjort om han hade en högre budget. Det här är en film som gav mig intrycket av att den hatade mig för att jag såg den.

Så… Se den? Det kändes som att tugga metallfolie någon hällt en sås på typ hela tiden medan de stod och stirrade hatiskt på dig. Men det är en upplevelse man inte glömmer i alla fall!

 

[Feuflux]

Jag har sett Mumien från 1999 ihop med 14-åringen. Finns på Netflix. Tyvärr finns inte uppföljaren där.
- 1999? En gammal film alltså.
- Hörrödu din lille...!

CGIn och hur folk beter sig ibland har kanske inte helt stått emot tidens tand (sonen kommenterade flera gånger att något var orealistiskt vilket jag kontrade med att de ju handlar om en återuppväckt mumie och att realism kanske inte är helt rätt begrepp för att skildra att grej X som precis hände borde haft låg sannolikhet inom sitt kontext... Själv har jag inga minnen av att ha reagerat på något sånt när jag såg filmen för dryga 20 år sedan utan jag minns det som att jag omedelbart levde mig in i det hela. Sjukt lång parantes.).

Men hej och hå, det här är matineunderhållning, det är action med humor, det är övernaturligheter, det här är 1926, det är europeer/amerikanare utan konsekvenstänk i Egypten, och Brendan Fraser och Rachel Weisz är skyhögt upp på listan över filmpar med kemi. Är du över 30 och inte har sett den här så får du skärpa dig! (Är du under 30 så behöver du troligtvis skärpa dig i största allmänhet, men är mer ursäktad om du missat den.) 14-åringen gav betyget "Den var rätt bra pappa".

 

[Rickard]

Ricochet
1991 (Max)

Jag förstår inte vad folk ser hos Denzel Washington, men han har alltid varit extremt träig. Det är som om han tagit på sig en sin skådespelarträmask och kör med den genom alla filmer. Varenda film jag sett med honom har varit skittråkiga pga. honom och den enda film med honom jag tyckt varit bra - The Book of Eli - har varit bra trots honom. Ricochet är en fast-talking wise-cracking polis-film i stil med Die Hard 2 med vissa thrillerinslag, där en psykopatisk John Lithgow som vill hämnas för att Denzel satte fast honom för tio år sedan. Filmen känns daterad, actionscenerna sisådär, skurken verkar finnas överallt och ha alla resurser på jorden tills i slutet när Denzel plötsligt sitter på alla resurser. Bisarr handling ovanpå någonting humoractionskräckigt. Funkar väl att softa till. Sista gången någonsin jag ser en Denzel Washington-film. Den här såg jag enbart då den var rekommenderad av en filmkanal.

BETYG: 3/5

 

[krank]

Så när jag läst The Empty Man som seriealbum råkade jag se att det fanns en film också. Så jag köpte The Empty Man som streaming-film och… typ fem minuter in började den kännas bekant. Mycket riktigt såg jag den 2022, men glömde tydligen bort namnet.

Vilket är lite drygt, för enligt de regler jag satt upp för mig själv i Filmklubben betyder det att jag behöver se nån mer film imorgon. Oh well, det blir nog trevligt.

Hur som helst var den här filmen bra andra gången också. Jag hade glömt bort det mesta. Den är hyfsat långsam på ett bra sätt, stämningsfull. Har bra kameraarbete, klippning, framing, skådespeleri och allt det där en bra film ska ha. Däremot har den mycket lite med serietidningen att göra, men det behöver den såklart inte. Det finns lite återkommande grejer, men de är mest med som något slags blinkning eller referens – mannen i koma till exempel.

Så… Har man läst serien och går in med förväntningen att få typ samma grej, samma metafysik, samma bakgrund – så blir man nog lite besviken. Men det låter ju lite dumt att göra, så jag rekommenderar mest att man låter bli.

BETYG: 4/5

 

[Minimoni]

Har sett Uncharted med Tom Holland som alltså är baserad på spelserien med samma namn. Har bara spelat Uncharted 4 så det är den enda referensramen jag har att utgå ifrån om filmen är likt det den är baserad på.

Filmen i sig är väldigt enkel, skatt finns och onda skurkar vill hitta den före filmens hjältar och en kapplöpning till skatten börjar. Vilken skatt det är och varför ledtrådarna och pusslen är just där de är, är precis lika ologiska och orealistiska som i spelet. Detta betyder inte att filmen är dålig på grund av just det, mem det är inte en speciellt bra film. Skådespelarna gör vad de skall men manuset och händelserna i filmen blir aldrig speciellt spännande och även för att vara matiné så blir en del saker för orealistiska och det blir ibland rent löjligt.

Filmen är alltså inte speciellt bra men av någon anledning så tyckte jag att den var mer underhållande än den egentligen förtjänar. Så om du vill se en film där du kan stänga av nästan hela hjärnan och bara acceptera allt som händer på skärmen, ja då är filmen ganska kul ändå.

Jag ger den 3 av 5. En godkänd film som skulle kunnat vara så mycket bättre men som ändå fungerar då den är kul och inte alls ansträngande att konsumera.

 

[Rickard]

Running with the Devil: The Wild World of John McAfee
2022 (Netflix)

Det mest välkända antivirusprogrammet har en man bakom sig med samma namn. Han hyrde in några dokumentärfilmare för att följa honom precis när hela hans värld föll samman. Detta är dokumentärfilmarnas fragmentariska minnen och bilder från dessa händelser som följer McAfee och hans sista stund på jorden i det offentliga rummet. Det är droger, vapen, mord och konspirationer i en tur som närmast kan likna Fear and loathing i Las Vegas. Rätt bisarrt att inte fler känner till denna bisarra historia som är riktigt skön på några punkter.

BETYG: 4/5

 

[Vitulv]

Smile 2
2024

Jag tyckte inte att ettan var så bra. Konceptet var bättre än utförandet. Tvåan har dock fått ganska bra betyg, så jag och frugan gick på bio igår.
Tvåan är mycket bättre!

Jag brukar tycka att skräckfilmer nästan alltid är för långa, och när biopresentatören sa att den här är två timmar och sju minuter tänkte jag att "å hej å hå, nu blir det en sån där igen", men ack så fel jag hade. Filmen har ett manus som faktiskt fyller de dryga två timmarna med en intressant och medryckande story i bra tempo.

Naomi Scott som spelar huvudpersonen gör en fantastiskt bra skådespelarinsats. Hon är trovärdig i sin mentalt skakiga superstjärna (tänk typ Britney Spears) och man känner verkligen med henne. Övriga skådisar är också habila.

Det är läskigt, ibland riktigt läskigt. Filmen har en del "jump scares" men till skillnad från nästan all annan skräckfilm känns de inte billiga. Jag upplevde dem som noggrant planerade och utförda, och de fördjupar skräcken snarare än fungerar som någon sorts tramsiga ventiler för uppbyggd spänning.

Bra foto och ljud/musik.

En av de bättre skräckfilmer jag sett på ganska länge. Rekommenderas!

En stark 7 av 10.

 

[Svarte Faraonen]

Witte Wieven
(2024)

Nederländsk folkskräck. Det är gråblek regnmisär i ett obestämt förflutet, religiös fanatism, patriarkalt förtryck och något i skogen. Filmen är bara en timme lång, och det märks att budgeten inte är den största, men jag gillade verkligen kinematografin i den, vilken lyckas göra mycket med lite. Titelns witte wieven, vita fruar, har en bra, creepy design som inte visar för mycket. Frågan är hur skräckig den egentligen är:

Spoiler

Jag upplever den som lite feelgood. Visst, visuellt finns det en del skräckeffekter och äckel, men de som råkar verkligt illa ut är ena svin till karlar som förtjänar det, och i slutändan, efter ett hednafeministiskt uppvaknande medelst psykedeliskt mycelium, vandrar huvudpersonen ut i skogen för att hänga med sina fellow girlbosses. Att bli en förvriden skogsfru verkar ändå ballare än att bo kvar i en gyttjig by underkastad vidskepelse och sexism.

 

[krank]

Ännu en film jag ser "sist av alla" är It Chapter One.

Så, det här är en film med en del ångestframkallande, jobbiga och traumatiska scener. Som tur är så är de inte jättemånga; ungdomarna slutar vara pinsamma efter ett tag och filmen fokuserar då istället på de ganska konventionella skräck- och äckel-elementen.

Den utspelar sig 1988 och handlar om ett gäng realistiskt och välskådespelat pinsamma 13-åringar (eller vad de nu är). Gänget är byggt enligt standardmall: Vi har den vite killen som är en motorkäft och har glasögon, vi har den vite killen som stammar men är ledaren, vi har den vite killen som är tjock men smart och romantisk, och så har vi Token Female vars grej är att hon är konventionellt snygg tjej. OK, givetvis har hon sexualvåldstrauma också. Och så har vi Token Black Guy, vars grej är att han är Token Black Guy. Och jobbar på slakteri.

Jag fattar att det är så för att Stephen King skrev dem så, och det var så man byggde sina grupper på den tiden. Men det känns ändå inte superkul. Det är också… intressant att Beverly är så väldigt konventionellt snygg jämfört med t.ex. hennes mobbare. Visst kan man tänka att det är en av anledningarna till att hon blir mobbad (avundsjuka)… och visst fattar jag grejen med att det går snabbare att berätta en story om man kör på klassiska troper som "snygg = god, ful = ond" men… lite trist, det är det.

Hur som helst, barn försvinner i stan och det här gänget hamnar mitt i smeten. Jag tänker inte spoila för mycket, så jag säger nog mest att det är nåt läbbigt i farten.

Specialeffekterna är… okej. Eller ja, spektrumet är nånstans mellan "ser riktigt bra ut" och "rätt dåligt faktiskt". En del effekter ser mest väldigt CGI-compositing ut, andra är väldigt påtagliga och snygga. Är det medvetet, att det ska se CGI ut? Märkligt grepp i så fall.

I alla fall, jag ska nog se kapitel 2 till veckan.

BETYG: 4/5


(Jag har läst boken och sett den första serien, men minns för lite av nån av dem för att kunna jämföra. Lika bra är det, antar jag. Filmer ska stå på egna ben.)