WRNU:s filmklubb 2024 v44

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v44 2024 – #615 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Rickard]

Jojo Rabbit
2019 (Max)

En komedi i stil med den italienska oskarsvinnaren Livet är underbart med en pojke vars låtsaskompis är Hitler. Utspelar sig under de sista åren i nazityskland med en befolkning som alla talar i samma stil som regissören och manusförfattaren Taika Waititi. Tänk dig Thor-karaktärernas stil i hur de pratar och placera det på nazister. De två stora rollprestationerna står Sam Rockwell och den unga Archie Yates för när de tar an rollerna som Captain Klenzendorf (rensningsby?) och Jojos kompis Yorki. De två huvudrollsinnehavarna är också bra, däribland en ung Thomasin "Last Night in Soho" McKenzie (dotter till en av Taikas vänner). Filmen har ett underliggande motiv där karaktärna är symboler för djur - Jojos mamma (Scarlet Johansson) är exempelvis en fjäril. Snyggt filmat, men mer än så står filmen tyvärr inte ut så den funkar att softa till.

En sidohistoria i filmen fick mig väldigt sugen att äntligen se Svart Bok av Paul Verhoeven med Carice "Game of Thrones" van Houten i huvudrollen.

BETYG: 3/5

 

[JohanL]

Jag såg Deadpool & Wolverine.

Det här är den bästa MCU-filmen på ett bra tag. Det är inte så att handlingen är vidare djup, men det är hela tiden underhållande nonsens, vilket är vad en Deadpool-film ska leverera. Det är också en film som är osedvanligt mycket riktad till seriefansen - Cassandra Nova var inte direkt något stort namn utanför serieghettot innan det här, och seriereferenserna bara haglar.



Den här filmen visar vilket desperat behov MCU har att koppla in X-Men-franchiset för att förnya sig, och man har visat upp en imponerande metodiskhet i det, som jag hoppas (och faktiskt tror) är en mästarplan och inte bara hur det råkat bli.

4/5, under förutsättning att det är sådant här man gillar.

 

[JohanL]

Och Ghostbusters: Frozen Empire.

Fortsätter trenden från den förra att göra kompetenta uppföljare. Jag gillar särskilt att man inte glömmer att ha med pulp-anslagen, och det sker ett tydligt världsbygge. Är det litet mer referenser och nostalgi än vad som riktigt är nödvändigt? Visst, men i dagens läge känns det som att en kompetent utförd film med välplottad handling som inte är beroende av att alla inblandade beter sig som idioter redan har uppfyllt större delen av vad man kan hoppas på. Filmen vinner på att inte behöva göra den långa uppbyggnaden som den förra behövde. Det känns också rätt rollspeligt, vilket alltid är kul.

Det här är helt OK utifrån premisserna! Definitivt värd att se om man gillar franchisen.

3+/5

 

[krank]

Förra veckan (i förrgår) såg jag It Chapter One och nu har jag sett It Chapter Two.

Precis som kapitel 1 är det här en film med jobbiga, ångestframkallande scener. Och precis som i ettan bryts de av med lite väldigt konventionella och förutsägbara skräckelement. That's right, även i den här filmen gör jag caset att vardagsscenerna är värre än skräckscenerna, för det är inte som att de här karaktärerna är mindre pinsamma som vuxna på något sätt.

Det här är alltså 27 år senare, då alltihop kör igång igen. Det tänker jag att man kan skriva utan spoilers. Jag ska dock inte skriva så mycket mer specifikt, utan tänker mest säga lite random saker jag tänkte när jag såg filmen. Utan nån särskild ordning, för jag ids inte sortera mig just nu:

• Det här är inte skräckfilmer. Inte annat än i ytligast möjliga bemärkelse – de använder sig av estetiska skräcktroper, men det gör å andra sidan Nightmare Before Christmas och Beeteljuice också, och ingen av dem skulle någon rimlig människa kalla "skräckfilmer". Det här är… I dunno. Något slags actionrullar, tänker jag.
• Mina minnen från både bok och tidigare filmatisering är otroligt skakiga; jag är lite sugen på att fräscha upp minnet. Var det verkligen så att Det var en rymdeman även tidigare?
• Kategorin "exotifierad indianmysticism" känns som att den förpassats till historiens skräphög av goda skäl, men det är å andra sidan en extremt återkommande trop i Kings författarskap så jag antar att det är svårt att göra Kingsk film utan det.
• Det här med att Det äter rädsla… Det är ju inte den första eller den sista film eller annan berättelse med ett monster som vill göra folk rädda. Och det är såklart en återkommande trop att man bäst besegrar såna monster genom att besegra sin rädsla… Men alltså, det görs verkligen alltid på ganska okonstruktiva sätt. Jag tänker inte spoila den här filmen, men är det inte påtagligt sällan lösningen är typ att lugna ner sig, bearbeta rädslan, jobba med KBT? Det känns som att bli arg och slå det du är rädd för med nånting inte egentligen är en så speciellt konstruktiv lösning. Eller så är det bara jag som överlag tycker det är överskattat med att försöka bekämpa starka känslor med andra starka känslor. Och våld.
• På tal om det här med att "hantera sina rädslor"… en grej jag tänkt på med skräckfilm är att det som triggar mig mest aldrig är monstren, spindlarna, mörket, clownerna eller vad det nu är, utan när monstret typ skapar illusioner av ett monster, en spindel eller en clown och får huvudpersonen att reagera – och sen försvinner alltihop och det visar sig att huvudpersonen bara i alla andras ögon betett sig som en knäppis.

Det där ögonblicket av att folk runtomkring tittar på personen som att den blivit knäpp – mer exakt att huvudpersonen sett en situation på ett helt annat sätt än alla andra, och sedan får skämmas när det visar sig att hen hade fel och att hens reaktioner var fel, överdrivna och olämpliga för situationen. Det ger mig ekon av ångestpåslag bara jag tänker på det.

​

Men det är ganska sällan den rädslag, den fobin/ångesten, som folk i såna här berättelser lär sig hantera. Antagligen för att det definitivt är en typ av rädsla som bäst hanteras genom att bara ta det lugnt, undvika att överreagera på saker, och att bara låta den efterkommande pinsamheten/ångesten skölja över en och sen gå vidare med sitt liv. Det är så att säga inte en fobi man kan slå hårt i huvudet och skrika åt för att besegra.​

• Effekterna var dugliga den här gången också. De flesta av dem. Ett par såg fortfarande ut som att de behövt kokas några vändor till, eller ännu hellre borde gjorts praktiskt istället.
• Bra casting och skådespeleri, även om det såklart är mindre imponerande när vuxna gör det.
• Det är fortfarande trist att folk som är "onda" också prompt ska vara fula. Och/eller tjocka.
• Det är också rätt jävla trist att Bev och Ben blir ihop. Hade den enda skillnaden varit att hon nu vuxit upp och fått andra prioriteringar eller om hon aldrig insett back in the day att han var intresserad hade det kanske funkat. Men nu har vi tre skillnader: 1) de är vuxna 2) han är snygg nu och 3) hennes förstahandsval är gift.

Det finns en del annat jag ogillade också, men på det hela taget är det en helt OK underhållande actionrulle med inslag av skräckestetik.

BETYG: 4/5

 

[Jocke]

Jag har sett You’re Next (2011) på Amazon Prime.
Jag vet inte om jag gnällde över de här, men Konferensen var en slasher-roman som filmades till något som varken ser ut eller beter sig som en slasher (fast det mördas). Det var ännu ett bevis på att man borde Stoppa Svensk Film.
Det här är motsatsen!
Erin ska träffa sin killes familj för första gången, i deras lyxiga villa på landet. Men ett gäng obehagliga typer med djurmasker har bestämt sig för att döda dem alla.
Varpå det blir en ovanligt bra men helt vanlig Home Invasion rulle med med mer fokus på slasher än fångenskap/tortyr.
Och Erin gör allt man vill att en huvudperson i en sån här film ska göra rätt! Går hon förbi köket så plockar hon med sig en kniv. Efter som hon märker att inkräktarna föredrar att ta sig in och ut genom ett trasigt fönster bygger hon en ensam-hemma fälla där osv.
Det enda jag inte gillar är att filmen som spelas helt straight slutar med ett ”skämt”.
Och hur lång är den? För genren perfekta 1:35.
Betyget blir en 4 av 5.

 

[DeBracy]

Jag såg Nimona (2023) igår på tåget till Göteborg igår. Den var bra. Blev kanske lite fuktig i ögat vid något tillfälle. Får nog plocka ner seriealbumet ur hyllan och läsa om också, för det kändes som 70 % av det jag tyckte var bra med det var utbytt mot annat (som tack och lov också var bra).

Tror nog jag skulle kunna se den idag igen, så då är det ju en krankisk femma helt enkelt.

 

[Beastslayer]

1992 (2023)

Handlar om en far med ett brottsligt förflutet som under L.A upproret , följande domen av de poliser som brutalt misshandlade Rodney King och sedan blev frikända, måste skydda sin son som han precis fått vårdnad tillbaka av då han enbart varit ute ur fängelset i 6 månader.
De lever verkligen i "the hood".
Tycker sidospåret känns onödigt, de kunde fokuserat på fadern och sonen enbart i mitt tycke. Kanske har Snoop Dog som regisserat filmen rökt liiite för mycket majja?

Känns onödigt att brodera ut mer om filmen än så.

3/5

 

[Jocke]

1992 (2023)

Handlar om en far med ett brottsligt förflutet som under L.A upproret , följande domen av de poliser som brutalt misshandlade Rodney King och sedan blev frikända, måste skydda sin son som han precis fått vårdnad tillbaka av då han enbart varit ute ur fängelset i 6 månader.
De lever verkligen i "the hood".
Tycker sidospåret känns onödigt, de kunde fokuserat på fadern och sonen enbart i mitt tycke. Kanske har Snoop Dog som regisserat filmen rökt liiite för mycket majja?

Känns onödigt att brodera ut mer om filmen än så.

3/5

Är Sublime-låten om det hela med?

 

[Beastslayer]

Är Sublime-låten om det hela med?

Inte vad jag märkte, och den är inte heller med på listan över låtar som medverkar på soundtracket.

 

[krank]

Jag har sett om Alien: Romulus. Jag såg den på bio, och nu på Amazon Prime. Ja, jag köpte den.

Det är fortfarande deepfake-Ian Holm som funkar sämst. Allt annat är jävligt bra. Miljöerna, både interiörer och exteriörer är som visuell poesi. Skådespeleriet funkar bra. Det är en ung cast, där en av originalfilmens styrkor var att de var 30-somethings i mitten av yrkeslivet, men det funkar ändå. Lite nytt, liksom. Och det är väl lite temat här; väldigt mycket gammalt, och så tillräckligt många nya idéer för att motivera att man ens gjort en ny film.

Ibland blir det nästan lite löjligt med alla memberberries. Och då menar jag inte skituppenbara saker som "get away from her you bitch" eller alla de scener som mer eller mindre kopierats rakt av utan t.ex. att de självklart stoppat in tydliga "ENVIRON CTR PURGE"-skärmar som man ska märka och tänka på om man har så pass bra koll på originalfilmerna. (Jag har såklart en tshirt).

Nå, det är en bra rulle, som rekommenderas. Den är ingen Alien, men den hamnar nog antagligen i topp 3 av filmerna i franchisen åtminstone.

BETYG: 4+/5

 

[Bolongo]

Satt på en långflygning och hann se 3 filmer.
Ett gemensamt tema utkristallerade sig, på sätt och vis: de är nämligen alla rätt oklara angående vad temat egentligen försöker vara. Men på olika sätt.

Civil War. Den om inbördeskrig i USA. Inte Avengers. I grunden är det rätt enkelt. De ville göra en "krigsreporter upptäcker krigets sanna ansikte" film. Sådana har ju gjorts förr, ofta baserat på verkliga händelser och personer... men de har nackdelen att de flesta människor som dör i dem är mörkhyade. Svårt att få en mainstream-publik att bry sig om det. Så nu gör vi en version där de som dör ser ut precis som du! Mestadels. Men förutom temat "krig förvandlar människor på oberäkneliga sätt, ibland till monster" så finns också ett om att "krigsreporter är ett sjukt yrke där du bokstavligen behöver gå över lik för att få ditt scoop." Men även att "krigsreporter är ett nödvändigt yrke för om inte oberoende media kan rapportera om en konflikt så kan vad skit som helst hända." Så det hela svajar en del fram och tillbaks, jag blir ofta osäker på vad poängen med en viss scen är.
Helt OK i slutändan, eftersom den är tekniskt och skådespelarmässigt välgjord.

Shazam! Fury of the Gods. Å ena sidan en familjefilm - både för att den vill tilltala barn och för att det handlar om en bokstavlig familj. Å andra sidan extremt brutal, mycket död on screen och tydligt implicerad collateral damage. Vad är egentligen tonen de strävar efter? Och sedan alla teman... Billys osäkerhet om sin framtid, alla syskonen har svårt att vara proffsiga som hjältar, filosofiska meningsskillnader mellan gudar och människor, enhörningar är egentligen onda... alltså, de slänger bara en hel massa saker mot väggen och hoppas att något av det fastnar. Det mesta får ingen riktig payoff. I synnerhet är jag förbryllad över subplotten att Marvel-familjen (som de så klart inte får heta här) är sådana fuckups som superhjältar. Det ges ingen riktig förklaring till varför, och det sker ingen riktig upplösning av den här tråden. Varför är den ens med? Tydligen bara för några cheap laughs.
Sedan blir försöken till tie-ins med DCEU bara sorgliga så här i efterhand. Och grundproblemet är väl att filmen inte står på egna ben, den vill så uppenbart bara vara ett avsnitt i en lång serie - som nu aldrig kommer att bli av.
Så något under medel i betyg.

Asteroid City. Wow. Jag trodde jag hade upplevt peak Wes Anderson i The Life Aquatic, men då sade han "hold my beer." Jag kan inte beskriva detta på något annat sätt än "har du sett andra filmer av Anderson så är detta mer av samma - mycket, mycket mer." Vad vill han säga? Tja, den här gången tror jag det handlar mest om hur konst skapas. Filmens framing device är svår att förstå på något annat sätt - både den och själva "pjäsen" som vi får se spelas upp refererar ofta till förhållandet mellan artisten och verket. Samt om förhållandet mellan verket och publiken, som reflekteras tillbaks på artisten. Men sedan finns så klart Andersons vanliga fascination för konstiga familjedynamiker också med. Och en hel del roligt visuellt berättande.
Det är svårt att betygsätta Wes Anderson. Han finns inte riktigt på samma skala som någon annan. Men jag gillade filmen.

 

[Minimoni]

Precis som Krank så har jag också sett "Alien Romulus"

Dock såg jag den nu för första gången då jag inte såg den på bio, köpte den via Apple.

Jag tycker filmen fungerar bra som underhållning och hade man skippat en del importerade saker från "Prometheus" och "Alien Covenant", ja då hade filmen förmodligen varit riktigt bra!

Nu är det tråkigt nog inte mer än 3 av 5, men fortfarande en helt ok film.

 

[DeBracy]

Jag och flickvännen har sett The Babadook (2014). ”Jag kan rekommendera den om nån vill ha en skräckfilm man inte blir så rädd av” sa hon när vi pratade om den idag, så en krankisk fyra. Jag tror jag nöjer mig med en krankisk trea.