WRNU:s filmklubb 2024 v45

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v45 2024 – #616 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Rickard]

The Sword and the Sorcerer
1982 (youtube)

Ett praktexempel på en regissör som helt förstör en film. Utkommen samma år som Ivanhoe, med vad som verkar vara hög budget, skådespelare som försöker sitt bästa, men handlingen är urusel med mängder av karaktärer som dyker upp och försvinner, klippningen är ibland löjeväckande och musikvalen slumpmässiga. Det är en sword and sorcery-film med en del balla element, men jag satt mest var konfunderad över vad som egentligen skedde på skärmen framför mig. Regissörens högst betygsatta film är 5,0 på imdb med Cyborg - inte heller en vettig film. Funkar om du desperat vill slökolla på något.

BETYG: 2/5

 

[Rickard]

Stalker
1979 (Max)

Jag har länge velat se en Andrei Tarkovsky-film (Solarys står på tur; den kan inte vara sämre än den amerikanska remaken) men drog mig flera år när jag såg att det var en långsam svartvit film. Den är långsam, men inte bara svartvit. Tre brutna män på väg in i Zonen på jakt efter någonting som kommer fram under deras resa. Efter en timme aktiverade jag mitt insticks-program som gör att jag kan spela upp film snabbare och såg på resten i 2x hastigheten, för jag tröttnade på att se på klipp där exempelvis en dressin försvinner in i dimman under 30 sekunder utan någon musik. Varje klipp är i genomsnitt 80 sekunder långa i denna 2,75 timmar långa film. Fotot är väl OK på ett Roy Andersson-aktigt sätt (Roy har antagligen hämtat mycket inspiration från Torkovsky), SF-elementen är mer berättade för oss än visas och männens inre själsliv kommer fram i exponerande dialoger. Funkar att softa till om man är ute efter någonting stillsamt och något som inspirerat Gamma World ordentligt.

BETYG: 3/5

 

[Rickard]

Conspiracy
2001

Undermedvetet valde jag denna film efter det amerikanska presidentvalet. Jag gick in blint i filmen, så mycket som man kan gå in blint i en film om nazister. Det är en konferens med ett speciellt syfte; en man som presenterar sina planer, en konferens som faktiskt ägde rum och vars följdeffekter fick världen att skrika "Aldrig igen". Det är toppkvalitet på skådespelarna och deras positiva fanatism skapar en känsla av otrygghet, eftersom man som åskådare vet vad slutresultatet blev av deras planer födda ur en ideologi som än idag finns öppet i vårt samhälle. Men det känns som om filmen är bra enbart på grund av sitt tema, snarare än sitt utförande. Om man är nyfiken på att se vad Wannsee-konferensen innebar, där få detaljer finns bevarade, så är detta en film att softa till en kväll.

BETYG: 3/5

 

[krank]

Jag har varit och sett Venom – The Last Dance. Tredje och, vad jag förstår, sista av Venomfilmerna med Tom Hardy.

Det här är en film som är väldigt svår att beskriva adekvat. Alla beskrivningar jag försöker komma på liksom rinner av den. Alltså… något slags… typ en roadmovie? Men det är för mycket icke-roadmovie-grejer som händer för att det ska riktigt passa också. Men det är absolut en film där saker händer, efter varandra, utan att det nödvändigtvis känns som att de naturligt följer på varandra. Nej, jag inser att det inte funkar som beskrivning heller.

Det jag kan säga är att jag ett par gånger under filmen slogs av följande tankar:

• Det här är inte en normal superhjältefilm, eller en normal super-antihjältefilm för den delen, vad nu en sån skulle vara.
• Det är däremot en film som det är väldigt imponerande att någon lyckades få finansiering för, givet det här manuset.
• Det här är en film man kan peka på om man vill ha exempel på när Hollywood tar chanser och inte bara plays it safe.

Nu ska ni inte tro att det här är liksom en film med… konstnärlig verkshöjd? Alltså det är inte en konstfilm på något sätt. Den är inte konstig på det sättet. Nejdå, det är den alldeles för dumdålig för, och har för spretiga budskap för.

Varför var det till exempel så viktigt för filmskaparna att lägga sånt fokus på den där tjejens julsmycke? Vad tillförde det? Att vi brydde oss mer om henne? Men varför var det viktigt?

Äh, jag ger upp. Det här var en konstig film, och väldigt mycket den tredje Venomfilmen, så om du sett de första två, vill ha mer, och är redo för och inställd på konstigt, så borde du se den.

BETYG: 4/5

PS. Om inte annat är ju filmens skurk Knull.

 

[Bolongo]

På flygturen hem lyckades jag sova en del, så det blev bara 2 filmer sedda.

Barbie. Helt OK, stundtals riktigt rolig. Så feministisk och anti-kapitalistisk det går att vara om man gör en film i Hollywood. Men det räcker inte längre än till en typisk amerikansk vänsterliberalism, där den enda förändringen man kan göra är i idéernas värld (Barbieland) och möjligen en smula i sitt eget individuella liv (Barbie, Ken). Någon systematisk eller materiell förändring av det verkliga samhället finns inte på kartan.

The Man from U.N.C.L.E. En solid retro-spionthriller. Gör väldigt mycket rätt. Men lutar på sina ställen för mycket åt att förklara istället för att visa. Det största problemet är tyvärr casting. Ingen av huvudrollsinnehavarna har den typen av star power som krävs för att det här skall klicka till hundra procent. Jag menar, Cavill, Vikander och till och med Hammer är alla kompetenta skådisar - de kan säga sina repliker på ett naturligt sätt, de kan visa trovärdiga känslor... men ingen av dem har den där naturliga charmen och utstrålningen som jag tycker behövs för en film i 60-talsstil.

 

[Organ]

Jag har för första gången sett The Conversation från 1974. Den är en av Francis Ford Coppolas mindre kända filmer men har ändå ett rykte om sig som varandes ett litet mästerverk. Det är mycket poppis bland filmnördar att lägga in den i diverse "best of"-listor.

Jag måste erkänna att jag blev en anings besviken. Med tanke på filmens anseende så hade jag förväntat mig mer. Det är svårt att svara på var jag tycker att den felar. Det är inget fel på ensemblen. Det är idel lysande skådisar, från Gene Hackmans huvudroll ner till minsta okrediterade biroll. Och rent tekniskt är den bländande. Ta till exempel ljudläggningnen. Man har använt det faktum att ljud är en sådan viktig komponent i filmen, den handlar ju om avlyssningar, och bara sprungit med det. Här är filmen fullkomligt makalös. Fotot likaså. Ta till exempel den inledande inzoomningsscenen med en, nästan, helt stilla kamera. Det tar mer än två minuter innan man inser att filmens huvudperson är närvarande i bild hela tiden. Bildkomposition, kameraarbete och ljudläggning gör den scenen till en av de bästa jag någonsin sett.

Problemet med filmen är att jag tycker att den peakar i och med scenen ovan. Efter det blir det mest ett stilla "Jaha?" Jag tror jag förstår vad Coppola försöker säga när vi får följa Hackmans stillsamma avlyssningsexperts förehavanden. Problemet är bara att det aldrig blir engagerande. Jag bryr mig inte helt enkelt. Sedan är det även en manusfråga. För filmen får inget avslut. Eller inte ens inte ett avslut på det sättet att man förstår att det är meningen att det ska vara så. Den bara slutar i intet.

Bör man se den? Ja, om man av någon anledning är intresserad av att bocka av den, till exempel om man är cineast eller Coppola-fan. Om man inte bryr sig om sådant så kan man ändå se den men stänga av efter den inledande scenen, för den är rent mästerlig. Vill man se en bättre film på ämnet avlyssningar så kan man se De andras liv (Das Leben der Anderen) istället.

The Conversation finns på SVT Play och får 2/5 gömda mikrofoner.