WRNU:s filmklubb 2024 v46

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v46 2024 – #617 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Franz]

Jag har sett Smile. För mig måste en skräckfilm lyckas på minst ett av två sätt. Den kan lyckas vara läskig, helt enkelt skrämma mig som tittare. Eller så kan skräcken ha en spännande tematik där sjräckelemntet säger något om samhället eller människan i stort.

Smile är inte läskig. Eller, det är ju individuellt vad man blir rädd för, men jag tyckte inte att den var läskig. Skrämselementet kommer ifrån att personer står och tittar på huvudpersonen och ler läskigt. När jag var liten brukade jag skrämma min lillasyster på det sättet men jag kan inte säga att jag i vuxen ålder tycker det är läskigt.

Tematiskt sett är filmen helt trasig. Man kunde ju tro att en film om läskiga leenden skulle knytas till exempelvis influenser-kulturen och sociala medier. Men istället handlat filmen om trauman och huvudpersonen som råkar ut för en förbannelse har varit med om något traumatiskt i barndomen. Filmen försöker sy ihop detta genom att huvudpersonen konfronterar vad hon är rädd för på slutet. Problemet är bara att man inte får intrycket av att hon någonsin förträngt sitt trauma. Istället är det personer i hennes omgivning, hennes syrra och hennes kille som lever i en lycklig liten bubbla och inte vill konfronteras med verkliga problem. Det blir verkligen helt bakvänt!

Så, filmen är inte läskig och inte tematiskt intressant. Jag kan tyvärr inte rekommendera filmen till någon. @Vitulv rekommenderade dock uppföljaren i en annan filmtråd här, så jag kommer nog ge den en chans.

 

[Khan]

Häromdagen såg jag Sirocco och Vindarnas Rike på bio med barnen.

Heliga Guds moder. Det börjar som en gullig barnfilm, men sedan blir det så galet så jag knappt kan beskriva det.

Lättaste sättet att förklara är nog: "Moebius gör barnfilm och härmar Miyazaki"

Väl värt att se för de absurda och vansinnigt välgjorda miljöerna. Ohyggligt vackert med en tydligt fransk-belgisk tecknarstil, stora enfärgade fält och klara linjer. Men handlingen fick mig att klia mig i huvudet många gånger - hur mycket metafysik tror de att barn förstår egentligen?

Men men. Kul att ha sett. Och enormt kul att få se saker som inte bara är helt vanliga disney-floran.

 

[Franz]

Häromdagen såg jag Sirocco och Vindarnas Rike på bio med barnen.

Heliga Guds moder. Det börjar som en gullig barnfilm, men sedan blir det så galet så jag knappt kan beskriva det.

Lättaste sättet att förklara är nog: "Moebius gör barnfilm och härmar Miyazaki"

Väl värt att se för de absurda och vansinnigt välgjorda miljöerna. Ohyggligt vackert med en tydligt fransk-belgisk tecknarstil, stora enfärgade fält och klara linjer. Men handlingen fick mig att klia mig i huvudet många gånger - hur mycket metafysik tror de att barn förstår egentligen?

Men men. Kul att ha sett. Och enormt kul att få se saker som inte bara är helt vanliga disney-floran.

Vad tyckte barnen?

 

[Khan]

Vad tyckte barnen?

Femåringen tyckte den bitvis var för läskig, åttaåringen gillade den rakt av. Men jag har ingen aning om hur mycket av "min syster är död, så jag skriver en bok om henne där hon får fortsätta leva" han hängde med i.

 

[Henke]

Joker: Folie à Deux.

Till skillnad från de allra flesta andra hatade jag den inte. Tyckte den var en förvånande kärlekshistoria med tvära kast och omåttlig galenskap. Beklagar att den som hade väntat sig en superhjälte/-skurkfilm blev besviken. För mig är filmen inte riktigt slut när eftertexten visas, utan den hänger kvar på ett märkligt och nästan känslosamt sätt.

 

[DeBracy]

Jag har sett Deadpool & Wolverine (2024), och tycker väl jag fick typ allt jag kunde hoppas på? Fyra onödigt långa slagsmål av fem på den krankiska skalan.

 

[Hellzon]

Jag såg Big Trouble in Little China för ett tag sen. Finns på Disney+. Habil actionrulle men jag är inte helt med på hur det blev en kultklassiker. En del kul våldsscener, och så ett eller två "jahaja, det var Carpenter som hade regisserat."
Fyra unga Kurt Russell av fem blir det väl ändå.

Igår såg jag Hellraiser (1987) på Cineasterna. Den var ju äcklig. Här fattar jag ändå hur det blev en klassiker, men jag behöver inte se de nio uppföljarna.
Tre cenobiter av fem.



Highlander går på SVT Play till 1:e december. Bra prepp om man vill spela det icke-officiella rollspelet baserat på uppföljaren.
Det var den bättre filmen i denna 80-talstemade tittning. Bör ses med ljudet på då Queen står för filmmusiken.
Fyra högländare av fem.

 

[krank]

Jag har sett Wakanda Forever igen, eftersom jag skaffat den på bluray. Utan 3D tyvärr; det blir ju allt svårare att få tag på 3D-utgåvorna. Det verkar mest vara jag och japanerna som vill ha dem…

Nåja, filmen är bra. Och lång. Nästan lika lång som den är bra.

Jag var lite mer skeptisk till Ironheart den här gången. Alltså, det görs dugligt men… Det här med att introducera karaktärer i andra karaktärers filmer är en sån där grej som inte funkar så bra som filmbolagen verkar tro att det funkar. Åtminstone om målet är liksom Bra Film™. Det hade funkat mycket bättre om hon fått en miniserie för sig själv först. Eller om hon inte alls varit med, eller bara fått vara sitt civila jag. Nu stal det dyrbar uppmärksamhet med en liten sidoplott som mest kändes spretig och onödig. Lite inklämt mest just för att få "synergi" med andra filmer och serier.

Och nu har dessutom inte tv-serien kommit ut – fortfarande, trots att det var två år sen den här filmen släpptes. Den ska komma i juni nästa år… Det gör att det känns ännu onödigare att klämma in henne här.

Överlag blir uppföljare sämre när bolagen försöker klämma in fler karaktärer. Man kanske kan kalla det för "Spiderman 3-problemet"? Det var en asdålig idé att ha Venom och Sandman och Green Goblin i samma film. En film är för kort för så många nya karaktärer! Den här filmen hade klarat sig väldigt bra med bara Namor.

Det sagt ser jag fram emot tv-serien.

I alla fall, det här är en bra film men jag skulle nog inte palla att se om den imorgon. Den är för lång. Och den är liksom inte riktigt femma-bra, även om den får mig att gråta en skvätt.

BETYG: 4+/5