WRNU:s filmklubb 2024 v5

[Daniel]

Detta är WRNU's filmklubb för v5 2024 – #576 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och vi får gärna vara med.

Vi behöver inte "anmäla oss" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

krank brukar iaktta följande "regler"; vi andra följer naturligtvis vilka regler vi vill*:

1. krank tänker se minst en film i veckan (även om krank inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film krank inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om krank har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3. När krank sett en film skriver krank något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4. krank skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5. krank kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som krank knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

kranks betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom krank främst ser till att se film krank redan vet att krank gillar eller har god anledning att tro att krank kommer att tycka om.

Betyg krank satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Vi vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om vi vill diskutera något som kräver att vi spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Daniel]

Jag vill blåsa i riddartrumpeten för Stockholm Bloodbath som jag varit och sett på bio. En ordentligt uppiggande kul filmidé från svenskt håll!

Som titeln anger följer vi händelserna som leder fram till den danske kungens massmördarspektakel i Stockholm år 1520. Med denna invasionskampanj som kuliss och katalysator tvingas två unga svenskor ut på ett Kill Bill- och Arya Stark-artat hämnduppdrag i ett vintrigt medeltida Sverige.

Trailer, filmaffisch och recensenters rubriksättning borde ha gjort det tydligt för alla som haft ett halvt öga öppet att det inte rör sig om ett allvarsamt kostymdrama. Ändå hörde jag under eftertexterna en indignerad röst i biosalongen som inte gillade hur man citat "gjort parodi". Personen måste ha missat eller ignorerat marknadsföringen som utlovat "som om Tarantino gjort svensk Braveheart" och "kul action i Guy Ritchie-stil".

Jag skulle dock inte säga att det tonmässigt är en Braveheart. Den lyckas inte (eller försöker inte) bli lika bombastiskt dramatisk och känslosvallande. Då är Tarantino eller Guy Ritchie-liknelsen mycket mer passande, särskilt Ritchie i hur den är full av bildmässiga effekter. Det är Mikael Håfström som är regissör och här ligger han närmare sin Kopps (manus) än sin Ondskan (manus & regi).

Detta är en storartat underhållande biofilm. Ensemblen är väldigt bra. Exempelvis Adam Pålsson som en halvfjantig Sten Sture.
Bäst av allt är Claes Bang som Kristian Tyrann. Han är superkarismatisk som Patrick McGoohans engelske kung i Braveheart och Alan Rickmans sheriff i Prince of Thieves. Medeltidsmiljöerna är underbart Ridley Scott-snygga. Särskilt ett supermysigt vintrigt 1500-tals-Stockholm. Dialogen (engelskspråkig, med desto fler brittiska och danska skådespelare än svenska) funkar väldigt bra, i den stil den valt att hålla sig till.

Tempo och flöde i handlingen är länge mycket välgjort och effektivt. Tyvärr tappar man till viss del styrfart framåt slutet, och just sluttampen är filmens svaga punkt. Jag saknar en stark Tarantino-final för vår hämndduo. Istället rundas det av lite håglöst i en halvtrist epilog.

I genren kul medeltidsaction får den 4 av 5 avhuggna huvuden.

 

[JohanL]

Jag såg The Marvels. Tämligen medioker med ett antal problem (tonläget svänger våldsamt, Monica Rambeau flyger helt otroligt fult, skurken är med bred marginal den minst intressanta i någon Marvel-film), men inte den sämsta. Post-credit-scenen är mycket intressantare än resten av filmen sammantaget (och enorma pluspoäng för att man klämt in Binary). Bättre än första Captain Marvel-filmen (men det är ju inte svårt, direkt).

2/5

 

[Rickard]

Bad Trip
2021

Det enda jag har sett med Eric André är hans smått surrealistiska talkshow The Eric Andre Show, men han är tillräckligt populär för att Netflix ska låta honom göra en film. Det är en typisk kärlekshistoria blandad med en roadtrip. En kille träffar sin högstadiekärlek som flyttat från hemstaden till New York. Han bestämmer sig för att följa med och tar med sig sin polare. En helt vanlig historia ... bara det att majoriteten av personerna i filmen inte vet om att det är en film. Allting är filmat med dolda kameror och efter att ha tittat tio minuter var jag tvungen att dra med frugan i tittningen. Filmen är väldigt meta där det roliga kommer ur hur romantiska filmer, drogtrippar och andra typiska filmelement är helt bisarra, vilket blir påtagligt när riktiga människor runt omkring reagerar. Det finns vissa scener som är lite för "Tom Green"-aktiga, exempelvis när de besöker djurparken. Det sagt, filmen har någonting unikt i sig, där Borat driver med människorna, så driver den här filmen med filmer. Det gör att jag tycker filmen är skön på några punkter.

Eftertexterna var roliga också, där man fick se folk reagera på när det avslöjades att det var dolda kameran. Det var också med bortklippta/misslyckade försök. Både jag och frugan skrattade friskt och citat som "Can I order now?" kommer att fortsätta upprepas hemmavid.

BETYG: 4/5

 

[krank]

Jag brukar försöka se ny film, men den här lördagen ligger jag hemma och är semi-utslagen med en svår stressrelaterad huvudvärk jag försöker hantera och vila bort. Så nu fick det bli mer "film jag kände för att se" än "film jag borde se". Ursprungsplanen var aytt gå poch de Dream Scen<ario på bio, men det får bli nästa vecka kanske.

Istället har jag sett om Ghost in the Shell från 1995. Jesus vilken bra film det är. Dels är den ju helt vansinnigt snygg. Bakgrunder och animation är i det närmaste felfria. Sedan gillar jag verkligen hur filmen berättar sin berättelse – det krävs lite jobb för tittaren att pussla ihop hur filmens olika delar hänger ihop, men samtidigt har filmen inga problem alls med att lägga flera minuter på långa scener där vi bara tittar på ett skräpigt cyberpunktokyo. Jag älskar verkligen hur filmen kontrasterar liksom hightech och lowlife, precis sådär som bra cyberpunk "bör". Jag gillar allt det organiska och semi-organiska, de brutna mönstren och det slitna och trasiga. Och hur det bryter av mot de perfekta cyborgkropparna och hightechmiljöerna.

Actionscenerna är ashäftiga. No notes. Jag älskar att de inte använder sig av något rockigt soundtrack; det får dem liksom att kännas *ännu* fetare.

Sedan är filmen såklart också en klassiker vad gäller att ställa schyssta cyberpunkiga filosofiska frågor – vad är ett "jag", var kommer det ifrån, vad är kropp och vad är "själ" om det finns någon? Om man bytt ut hela sin kropp mot cybernetik, likt ett Theseusskepp, hur vet man att man finns? Har man inte bara dött sedan länge, är man inte bara en replika, ett spöke i en maskin?

Så jävla, jävla bra alltså.

Snart 30 år senare så är den här filmen fortfarande svårslagen.

BETYG: 5/5

 

[krank]

Speaking of stilbildande cyberpunk-anime som håller än idag, är vansinnigt skitsnygg och har världens bästa musik: jag följde upp med Akira.

Den är sju år äldre än Ghost in the Shell, och även om den som sagt är vansinnigt snygg och stilbildande så märks det. Inte så att den blir sämre av det såklart; den och dess grafiska stil är "av sin tid" helt enkelt. Men ja, varenda scen känns påkostad och plottrig och det är så mycket detaljer att hjärnan inte kan ta in allt. Så otroligt snyggt allting.

Tematiskt är den betydligt mer episk än GitS. Det finns likheter – även här uppskattar jag kontrasten mellan det skitiga och mänskligam, den grisiga verkligheten så som den ser ut, och scifi-elementen som ofta är överdrivet clean och överdesignade. Och även här finns i grunden frågot om det här att vara människa. Men medan GitS undersöker medvetandet-som-kod och vad det betyder att vara theseusskepps-cyborg och sådär, så är Akira mer intresserad av nästa steg i den mänskliga evolutionen – kontrasten mellan vad människan kan göra rent teknologiskt och vad hon förmår kontrollera. Lek med krafter bortom (nuvarande) kontroll. Man kan söka övermänniskan av kärlek till kunskap och vetskap, eller av kärlek till pengar, eller för att nå kontroll, men det spelar i grunden ingen roll eftersom övermänniskan är okontrollerbar. Det finns inga barnvakter, inga stödhjul eller broräcken. Man kan ramla när som helst.

Så, ja, det har gjorts tusen analyser av Akira, så jag ska inte gräva ner mig alltför mycket i min. Men det är helt enkelt en jävla bra film med många intressanta lager och aspekter. Och den håller jävla bra fortfarande.

BETYG: 5/5

 

[rollspelspiraten]

Åh Ghost inte the shell och Akira! Så jäkla bra. Någon av er som har någon bra sida där man kan se gamla klassiska animefilmer?
Jag har sneglat på Chrunchyroll men inte hittat något som är särskilt intressant. Tips någon? Detta inlägg får gärna flyttas till nått bättre ställe så inte tråden blir kapad av off-topic-inlägg.

 

[Quadrante]

Det behövs mer och fler bra filmer men det görs så många som … inte är det. Därför blir man så glad över de som görs bra. Här en kortfilm ni med fördel kan ta er tid till.

Marras (2020)

 

[krank]

Åh Ghost inte the shell och Akira! Så jäkla bra. Någon av er som har någon bra sida där man kan se gamla klassiska animefilmer?
Jag har sneglat på Chrunchyroll men inte hittat något som är särskilt intressant. Tips någon? Detta inlägg får gärna flyttas till nått bättre ställe så inte tråden blir kapad av off-topic-inlägg.

Tyvärr. Jag har själv letat efter något som levererar typ GitS, Akira, Neon Genesis Evangelion, Macross och så vidare. Gärna liiiite nyare grejer också som RahXephon, Serial Experiments Lain och Ghost in the Shell: Stand Alone Complex. Jag skulle utan tvekan kunna tänka mig betala 100-150 spänn i månaden för en sån tjänst, om den faktiskt levererar. Som det är nu är det ju typ de sju haven eller svindyra boxar som gäller.

Men det verkar vara extremt svårt att hitta nåt vettigt. Netflix har väl stundtals haft vissa av dem, men jag saknar definitivt en anime-tjänst som faktiskt låter mig se det jag vill.

 

[Gamiel]

Stockholm Bloodbath (2024) - Official Trailer (youtube.com)

En hämnd-exploitation film som kände väldigt mycket Tarantino rulle (enda som saknandes var musik från 70-talet). Är inte historiskt korret och försöker inte vara det (ex. har vi ett "spa" tillfälle med vår ena huvudperson och riksföreståndaren Kristina Nilsdotter) men det är kul när man som lite inläst noterar historiska riktigheter som de tog med. Lite för lång och de hade några saker som kändes mer som de var där för att det är en exploitation än något annat (grejen med Frejas mamma t ex). Har ingen ide vilka större delen av skådespelarna är men jag vill se mer av dem, både internationellt o i skandinavisk film. Hoppas att rullen gör tillräckligt bra ifrån sig för att vi ska få en till i liknande still - gärna med ombytta roller med svenskarna som de riktigt onda skurkarna mot heroiska/hämnande danskar/norrmän (kanske något med snapphanarna?).

Om du spelar MAGE the Sorcerers Crusade, Warhammer (både båda fantasy & 40k), Lamitation of the Flame Princes, eller liknande så skulle jag säga att den här är bra inspiration.

Karankisk 4/5 tror jag.

Vill nu vet hur den tas emot i Danmark.

 

[Gamiel]

Åh Ghost inte the shell och Akira! Så jäkla bra. Någon av er som har någon bra sida där man kan se gamla klassiska animefilmer?
Jag har sneglat på Chrunchyroll men inte hittat något som är särskilt intressant. Tips någon? Detta inlägg får gärna flyttas till nått bättre ställe så inte tråden blir kapad av off-topic-inlägg.

Tyvärr. Jag har själv letat efter något som levererar typ GitS, Akira, Neon Genesis Evangelion, Macross och så vidare. Gärna liiiite nyare grejer också som RahXephon, Serial Experiments Lain och Ghost in the Shell: Stand Alone Complex. Jag skulle utan tvekan kunna tänka mig betala 100-150 spänn i månaden för en sån tjänst, om den faktiskt levererar. Som det är nu är det ju typ de sju haven eller svindyra boxar som gäller.

Men det verkar vara extremt svårt att hitta nåt vettigt. Netflix har väl stundtals haft vissa av dem, men jag saknar definitivt en anime-tjänst som faktiskt låter mig se det jag vill.

Jag kör med att ha dem på DVD.

 

[Gamiel]

Jag brukar försöka se ny film, men den här lördagen ligger jag hemma och är semi-utslagen med en svår stressrelaterad huvudvärk jag försöker hantera och vila bort. Så nu fick det bli mer "film jag kände för att se" än "film jag borde se". Ursprungsplanen var aytt gå poch de Dream Scen<ario på bio, men det får bli nästa vecka kanske.

Istället har jag sett om Ghost in the Shell från 1995. Jesus vilken bra film det är. Dels är den ju helt vansinnigt snygg. Bakgrunder och animation är i det närmaste felfria. Sedan gillar jag verkligen hur filmen berättar sin berättelse – det krävs lite jobb för tittaren att pussla ihop hur filmens olika delar hänger ihop, men samtidigt har filmen inga problem alls med att lägga flera minuter på långa scener där vi bara tittar på ett skräpigt cyberpunktokyo. Jag älskar verkligen hur filmen kontrasterar liksom hightech och lowlife, precis sådär som bra cyberpunk "bör". Jag gillar allt det organiska och semi-organiska, de brutna mönstren och det slitna och trasiga. Och hur det bryter av mot de perfekta cyborgkropparna och hightechmiljöerna.

Actionscenerna är ashäftiga. No notes. Jag älskar att de inte använder sig av något rockigt soundtrack; det får dem liksom att kännas *ännu* fetare.

Sedan är filmen såklart också en klassiker vad gäller att ställa schyssta cyberpunkiga filosofiska frågor – vad är ett "jag", var kommer det ifrån, vad är kropp och vad är "själ" om det finns någon? Om man bytt ut hela sin kropp mot cybernetik, likt ett Theseusskepp, hur vet man att man finns? Har man inte bara dött sedan länge, är man inte bara en replika, ett spöke i en maskin?

Så jävla, jävla bra alltså.

Snart 30 år senare så är den här filmen fortfarande svårslagen.

BETYG: 5/5

Speaking of stilbildande cyberpunk-anime som håller än idag, är vansinnigt skitsnygg och har världens bästa musik: jag följde upp med Akira.

Den är sju år äldre än Ghost in the Shell, och även om den som sagt är vansinnigt snygg och stilbildande så märks det. Inte så att den blir sämre av det såklart; den och dess grafiska stil är "av sin tid" helt enkelt. Men ja, varenda scen känns påkostad och plottrig och det är så mycket detaljer att hjärnan inte kan ta in allt. Så otroligt snyggt allting.

Tematiskt är den betydligt mer episk än GitS. Det finns likheter – även här uppskattar jag kontrasten mellan det skitiga och mänskligam, den grisiga verkligheten så som den ser ut, och scifi-elementen som ofta är överdrivet clean och överdesignade. Och även här finns i grunden frågot om det här att vara människa. Men medan GitS undersöker medvetandet-som-kod och vad det betyder att vara theseusskepps-cyborg och sådär, så är Akira mer intresserad av nästa steg i den mänskliga evolutionen – kontrasten mellan vad människan kan göra rent teknologiskt och vad hon förmår kontrollera. Lek med krafter bortom (nuvarande) kontroll. Man kan söka övermänniskan av kärlek till kunskap och vetskap, eller av kärlek till pengar, eller för att nå kontroll, men det spelar i grunden ingen roll eftersom övermänniskan är okontrollerbar. Det finns inga barnvakter, inga stödhjul eller broräcken. Man kan ramla när som helst.

Så, ja, det har gjorts tusen analyser av Akira, så jag ska inte gräva ner mig alltför mycket i min. Men det är helt enkelt en jävla bra film med många intressanta lager och aspekter. Och den håller jävla bra fortfarande.

BETYG: 5/5

Väntar på dina tankar i NeoTech - Vilka sfärer skulle klassiks cyberpunk karaktärer tillhöra? tråden rörande personerna vi ser i dessa.