WRNU:s filmklubb 2024 v52

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v52 2024 – #623 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Lukas]

Jag har sett beetlejuice beetlejuice Och tyvärr fanns jag den överraskande livlös (No pun intended).

Filmen har typ sju olika storylines och ingen känns tillräckligt utförlig för att bära filmen, de kommer i sin helhet inte samman speciellt bra heller.
Det finns några bra scener, men de blir begravda i resträckor och stundtals en överanvändning av nostalgi.
Det är inte ett bra betyg att ända riktigt hjärtliga skrattet kom under eftertexterna.

Jag tycker inte filmen är dålig, jag tycker dock inte den var speciellt bra. Fungerar nog bäst som hjärndöd underhållning om man är sjuk eller nått.

Och jag inser att det är en personlig åsikt, men om man gör en uppföljare på en film med Geena Davis, och inte har med henne i uppföljaren, då kommer jag bli besviken.

Jag tycker verkligen inte om vad de gör med Charles Deetz som i första filmen är spelad av Jeffrey Jones.
Av goda grunder återvänder han inte (googla på det om du inte vet varför).
Men är det då verkligen ett bra beslut att sätta filmen runt Charles begravning, så att vi får en massa vördnadsfullt bilder där folk saknar honom?

Jag börjar få en känsla av att Tim Burton tappat greppet. När var egenkligen senast han gjorde en bra film?

 

[DeBracy]

Jag har sett Dancing Queens (2021), ett svenskt papperstunt feelgood-dansdrama med några HBTQ-paljetter.

Det borde nog vara en tvåa, men jag var väl på rätt humör idag antar jag? Det blir en krankisk trea för en dansande Molly Nutley och Claes Malmberg i drag.

 

[DeBracy]

Nu har jag sett The Lost City (2022) också. Fånig och kul som förväntat. En trea på den krankiska skalan.

 

[krank]

Jag har sett Die Hard igen, för det är trots allt jul. Precis som förra året låg den mer i bakgrunden medan jag gjorde annat; i det här fallet fixade med det sista till lucka 24 i kreativitetskalendern.

Jag har inget nytt att säga om filmen, egentligen. Den är jävla bra.

BETYG: 5/5

(2016 | 2018 | 2020 | 2021 | 2023)

 

[krank]

Jag har varit på bio med två föräldrar och tre brorsbarn och sett Moana Vaiana 2.

Den var… helt okej. Klart över förväntan, men givet vilka förväntningar jag generellt har på disney-uppföljare så kanske den ribban inte är så svår att komma över.

Jag är lite förvirrad dock – i slutet av förra filmen kändes det som att typ hela Moanas Vaianas folk återtagit havet och blivit sjöfarare igen; nu när den här börjar så är alla båtarna fortfarande försvunna – men folket är kvar och det är bara Moana Vaiana som är ute och letar efter andra folk.

Men skitsamma, även om det nu skulle vara en retcon så är inte jag den som stör mig så mycket över det. Det är nya sångnummer (som precis som i ettan inte imponerar), nya comic reliefs, en ny story. Filmen undviker att upprepa ettan och att eskalera för mycket, vilket väl är de två huvudsakliga kardinalssynderna för uppföljare.

Jag såg den såklart nu med svenskt tal pga att jag såg den med brorsbarnen. Vänjer sig folk som ser film med barn vid att läpprörelserna inte alls har med ljudet att göra? Med klassisk tecknad film var det ju ändå så lågt antal bildrutor per sekund att det var hyfsat lätt att ignorera, men med 3d-animerade karaktärer kan man ju nästan läsa de engelska orden på läpparna.

Blir låtarna något att ha när de är på engelska? Det kändes inte som att någon av melodierna grep tag i mig riktigt, eller som att något de handlade om var så gripande eller kul eller intressant. Men jag får väl ta en titt kanske, när det börjar dyka upp låtar på youtube eller så.

Jag lär inte se om filmen bara för att se den med engelska röster.

BETYG: 3+/5

 

[Deodanders]

Jag såg Nosferatu igår. Sublim. Fysisk, sinnlig, mardrömsk. Varje filmruta som något att rama in. Den allra sista fastbränd på insidan av ögonlocket. Enastående skådespel, och en suverän Orlook dessutom. Se den.

 

[Jocke]

Då Julen är Långfilmernas högtid har jag sett

Den sista Resan (2024)
Filip Hammars pappa har blivit gammal och lite ledsen. Efter som Filip och Fredrik äger ett produktionsbolag så gör de en film om att ta med gubben till Franska Rivieran så han ska få någon slags livsgnista tillbaka. Det är puttrigt och mänskligt på ett bra sett. 4 av 5

All the Old Knives (2022)
Chris Pine spelar en CIA agent som måste börja nysta i ett åtta år gammalt fiasko, där han och resten av kontoret i Wien klantade sig när en terroristgrupp kapade ett plan. Filmen bygger på att han och hans tidigare partner sitter och äter middag medan vi får följa utredningen och själva kapningen i flashbacks. Det här hade kunnat bli riktigt bra, men inget tar liksom fart. 3 av 5.

Longlegs (2024)
Årets bästa film? En ny När Lammen Tystnar?
Nåja, så långt vet jag inte om jag vill gå. Men riktigt bra är det. Och snyggt. Och min favorit Alicia Witt spelar mamma med hoarder problem. Se filmen. Jag är inte säker på om den är 4 eller 5 av 5. Ska se den igen vid tillfälle så jag kanske kan bestämma mig.

Syndabocken (2023)
En skum man som heter Dimman kommer till Malta, där hans tidigare bästa vän ska gifta sig. Gamla sår gör relationen laddad. Samtidigt vill Dimmans chef, en kvinna utan namn att han ska undersöka en man från svenska polisen som är nere på Malta för att undersöka ekonomisk brottslighet. Tommy Körberg spelar en obehaglig morbror till den blivande bruden. Det är långsamt och lite drömskt. Sevärd, särskilt med tanke på att svensk film sällan går utanför mallen. 3 av 5.

 

[Deodanders]

Då Julen är Långfilmernas högtid har jag sett

Longlegs (2024)
Årets bästa film? En ny När Lammen Tystnar?
Nåja, så långt vet jag inte om jag vill gå. Men riktigt bra är det. Och snyggt. Och min favorit Alicia Witt spelar mamma med hoarder problem. Se filmen. Jag är inte säker på om den är 4 eller 5 av 5. Ska se den igen vid tillfälle så jag kanske kan bestämma mig.

Kul att se ett positivt omdöme efter så många hätskt betingade missförstånd och hive mind-backlash när den kom! Blev deppig av att se så många dumma takes och nitpicks upprapas som bevis på varför det är en dålig film. Såg den tre gånger på bio och även om jag älskade den direkt har den defintivt växt genom att ses om. Jag ser mycket Lynch i Longlegs (kan förklara massuppfittningarna och att den inte är för alla), mer än Seven och Silence... lite som om Longlegs förhåller sig till dem likt Twin Peaks till dagsåporna.

 

[JohanL]

All the Old Knives (2022)
Chris Pine spelar en CIA agent som måste börja nysta i ett åtta år gammalt fiasko, där han och resten av kontoret i Wien klantade sig när en terroristgrupp kapade ett plan. Filmen bygger på att han och hans tidigare partner sitter och äter middag medan vi får följa utredningen och själva kapningen i flashbacks. Det här hade kunnat bli riktigt bra, men inget tar liksom fart. 3 av 5.

Det är litet kul att hela filmen förklaras av ”inspelad under Covid”. Två personer i en tom restaurang (som var väldigt billig att hyra).

Håller med om att den här är treigaste trea möjligt.

 

[Feuflux]

Soul finns på Disney+.

Den såg vi hela familjen (40+, 40+, 14, 12, 7-). På svenska så att alla ska hänga med till 14-åringens besvikelse (dessutom är det lögn att få alla att vara tysta så att man hör all dialog så det var nog tur att det blev svenska så man inte dessutom tappar något i översättningen). Så vi missade Tina Fey.

Frun tyckte det var det konstigaste hon sett (sa hon iaf, det kan ha varit en överdrift), medan barnen inte var så engegerade. Dock satt alla kvar (med undantag av lite spring till köket) vilket typ aldrig händer så det är ju värt nåt ändå.

Jag tyckte filmens tredje fjärdedel var en femma (riktigt bra!) och resten var en tvåa (funkar, men inget märkvärdigt alls).

Budskapet är att du i din vistelse på jorden inte har ett specifikt syfte (spela jazzpiano) utan att leva livet är själva syftet. Tappa inte bort dig själv (och bli troligtvis inte fondförvaltare om du kan undvika det!). Får väl avrunda slutbetyg till stark 2/5.

 

[Jocke]

Kul att se ett positivt omdöme efter så många hätskt betingade missförstånd och hive mind-backlash när den kom! Blev deppig av att se så många dumma takes och nitpicks upprapas som bevis på varför det är en dålig film. Såg den tre gånger på bio och även om jag älskade den direkt har den defintivt växt genom att ses om. Jag ser mycket Lynch i Longlegs (kan förklara massuppfittningarna och att den inte är för alla), mer än Seven och Silence... lite som om Longlegs förhåller sig till dem likt Twin Peaks till dagsåporna.

Tycker att den var ganska mycket True Detective säsong 3 i känsla men inte i story eller estetik. Och så tolkade jag allt när bilden krympte till super-8 format som "dröm" snarare än "flashback", men det kanske jag ändrar mig om vid en omtitt.

 

[Jocke]

Det är litet kul att hela filmen förklaras av ”inspelad under Covid”. Två personer i en tom restaurang (som var väldigt billig att hyra).

Håller med om att den här är treigaste trea möjligt.

Det som skaver är att det borde gå att göra exakt den här filmen med samma skådisar och nästan ordagrant manus till en mycket bättre film.

 

[Deodanders]

Tycker att den var ganska mycket True Detective säsong 3 i känsla men inte i story eller estetik. Och så tolkade jag allt när bilden krympte till super-8 format som "dröm" snarare än "flashback", men det kanske jag ändrar mig om vid en omtitt.

Det är helt klart en drömsk kvalitet över tillbakablickarna (och mammans "saga") som om Harker minns genom kulans rökdimma. Intressant och bra reflektion kring TD säsong 3! Jävligt bra, underskattad, säsong (säger jag som håller tvåan högst, och ettan för vad det är). Samma murriga lite brungrå och olustiga precis-missat-avgörande-detalj-känsla.

 

[Rickard]

Nope
2022

Jordan Peele blandar utomjordingar och skräck och drar med Daniel Kaluuya från Get Out. Jag är överraskad över hur snyggt filmad denna skräckis är, som faktiskt är skräckig på riktigt. Det är snygga kameravinklar, kameraglidningar, genomtänkt klippning. Inte bara någon som dragit ut med sin kamera och filmat ihop en lågbudgetskräckis; kanske är fotot såpass mycket bättre/förberett för att de använde en IMAX-kamera. Historien i sig är rätt tunn, vilket drygas ut med en sidohistoria i ett försök att ge något sorts djup. Kul att se Michael "The Crow" Wincott dyker upp; alltid tyckt om hans närvaro. Allt som allt är filmen riktigt skön på ett gäng punkter.

BETYG: 4/5

 

[krank]

Jag har sett Evil Dead Rise.

Det är en rätt bra skräckrulle enligt ganska klassisk modell. Hitta mystisk mcguffin, pilla på den trots att man inte borde, något äckligt kommer och sen spenderas resten av filmen med att folk dör eller får väldigt ont på kreativa sätt. I det här fallet är skådeplatsen en våning i ett utdömt lägenhetskomplex och de som utsätts för alltihop är en familj – eller ja, en nyligen lämnad ensamstående mamma och hennes tre barn och så hennes syster som kommit till henne för att få råd och hjälp. Familjerelationerna och problemen får inte speciellt mycket utrymme dock; det är mest setup. De gör att vi känner nå't för karaktärerna och bryr oss om vad som händer, helt enkelt.

Skådespeleriet är över normalnivån för såna här filmer, splattet är skönt splattigt och det känns ändå som att väldigt mycket är gjort fysiskt. Eller väödigt bra digitalt. Allt håller inte 100%, men absolut good enough. En hel del av effekterna lyckas absolut få mig att känna grejer, trots att jag är ganska luttrad – värst var nog när ett rivjärn dras längs nåns ben – det är på nåt sätt lite extra äckligt när det är grejer man ändå är van vid att ha omkring sig som används. Att den här filmen utspelar sig i en begränsad hemmiljö funkar alltså väldigt bra.

Har den här filmen nånting alls att göra med Evil Dead-filmerna utöver titeln? Well, Book of the Dead är med. Men det är också typ allt.
Tycker jag det spelar nån roll? Nä, egentligen inte.

(Borde jag se Evil Dead (2013)? Kanske.)

(Men mest blev jag av nån anledning sugen på att se Hellraiserfilmerna. Kanske blir ett projekt för 2025)

BETYG: 4/5. Klart sevärd.

 

[SaaJeflaLess]

Jag har sett Evil Dead Rise.

Det är en rätt bra skräckrulle enligt ganska klassisk modell. Hitta mystisk mcguffin, pilla på den trots att man inte borde, något äckligt kommer och sen spenderas resten av filmen med att folk dör eller får väldigt ont på kreativa sätt. I det här fallet är skådeplatsen en våning i ett utdömt lägenhetskomplex och de som utsätts för alltihop är en familj – eller ja, en nyligen lämnad ensamstående mamma och hennes tre barn och så hennes syster som kommit till henne för att få råd och hjälp. Familjerelationerna och problemen får inte speciellt mycket utrymme dock; det är mest setup. De gör att vi känner nå't för karaktärerna och bryr oss om vad som händer, helt enkelt.

Skådespeleriet är över normalnivån för såna här filmer, splattet är skönt splattigt och det känns ändå som att väldigt mycket är gjort fysiskt. Eller väödigt bra digitalt. Allt håller inte 100%, men absolut good enough. En hel del av effekterna lyckas absolut få mig att känna grejer, trots att jag är ganska luttrad – värst var nog när ett rivjärn dras längs nåns ben – det är på nåt sätt lite extra äckligt när det är grejer man ändå är van vid att ha omkring sig som används. Att den här filmen utspelar sig i en begränsad hemmiljö funkar alltså väldigt bra.

Har den här filmen nånting alls att göra med Evil Dead-filmerna utöver titeln? Well, Book of the Dead är med. Men det är också typ allt.
Tycker jag det spelar nån roll? Nä, egentligen inte.

(Borde jag se Evil Dead (2013)? Kanske.)

(Men mest blev jag av nån anledning sugen på att se Hellraiserfilmerna. Kanske blir ett projekt för 2025)

BETYG: 4/5. Klart sevärd.

Kortfattat - ja du borde se ED 2013, jaga rätt på director’s cut. (Men Hellraiser är också fint, nyversionen är inte alls dum)

 

[Franz]

Jag tyckte inte om ED 2013 när jag såg den, men jag var mycket mer av en filmsnobb då, så det är mycket möjligt att jag hade tyckt bättre om den idag.

 

[JohanL]

War of the Rohirrim

Utläggning i den specifika tråden.

3-/5. Inte bra, men inte The Rings of Power heller.

 

[SaaJeflaLess]

Jag tyckte inte om ED 2013 när jag såg den, men jag var mycket mer av en filmsnobb då, så det är mycket möjligt att jag hade tyckt bättre om den idag.

Den går mer på första Evil Dead än andra. Dvs, noll slapstick eller humor. Den är elak, riktigt elak. Så funkar såna filmer för en så är det en bra grej.