WRNU:s filmklubb 2024 v6

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v6 2024 – #577 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3. När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[DeBracy]

Jag har sett Freaks Out (2021), en italiensk film om några udda existenser som har en resande cirkus tillsammans.

Det är 40-tal och cirkusens ledare, Israel, har av förklarliga skäl anledning att föreslå för sina kamrater att de ska dra till Amerika istället för att skrota runt bland nazister och fascister. Han åker iväg för att fixa fina pass åt allihop, men han kommer inte tillbaka som tänkt. Ungefär där börjar ett riktigt osannolikt äventyr.

Lite historiskt, lite drama, lite udda och fantasifullt, och helt plötsligt action eller våldsamheter. På samma sätt som man får vara lite med på noterna när koreansk film byter genre så blev det till att omkalibrera när den här filmen bytte ton.

Hade jag sett den på bio hade jag nog blivit lite mer tagen av den, men jag tror fortfarande det rättvisa är att ge den en krankisk fyra.

Jag såg den på Cineasterna, filmtjänsten som en hel del bibliotek har.

 

[krank]

Jag köpte hem Thor: Love and Thunder för ett tag sedan och har nu sett den igen.

Det här är en film som mår allra bäst av att man redan från början ställer in sig på att den egentligen inte är en film, utan ett två timmar långt skivomslag från en riktigt maffig 80-talshårdrocksskiva. Eller flera sådana omslag efter varandra, kanske. För det är så den känns.

Det inkluderar såklart flera av filmens teman – "rather burn out than fade away", kärlek som övervinner allt, etc. Det är också helt sjukt 80-taligt över ett gäng barn som i slutet får krafter och blir barnsoldater mot skurken

Filmen är snygg och oftast kul och bitvis rörande.

Mitt huvudsakliga problem med den handlar om humorn. Ragnaroks humor låg på precis rätt nivå och passade karaktärerna och storyn som hand i handske. Men den här storyn… Den hade mått bra av lite mindre humor. Framför allt när en så stor del av humorn handlar om att Thor blir dummare i huvudet för varje film. Det pågår alltså en definitivt Homer Simpsonifiering av karaktären, och det är synd. Sedan är subplotten om den svartsjuka yxan verkligen helt onödig och tillför exakt ingenting. Getterna är roliga, Zeus är rolig, det finns en massa saker som faktiskt är roliga och funkar – men en del gånger då Thor bara är korkad och alla gånger då hans yxa är svartsjuk hade hemskt gärna gått skrivas om.

Sedan som med nästan alla superhjältefilmer hade den här mått mycket bättre som en fyra delars miniserie. Mer tid för Gorr att utvecklas, mer tid för Jane och hennes cancer, mer Darcy, mer MER helt enkelt. Det här är en story som hade kunnat smiska betydligt mer rumpa om den varit längre.

BETYG: 4/5

 

[PAX]

Lover, Stalker, Killer är en dokumentär som ligger på Netflix. Väl värd att se. Spännande presentation.