WRNU:s filmklubb 2025 v14

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v14 2025 – #636 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Jocke]

Jag har sett Den Amerikanske Vännen (1977) på SVTplay. Det är en filmatisering av den tredje Tom Ripley romanen, En man med onda avsikter, men i stället för att fokusera på Tom väljer man att göra den ur rammakaren Jonathans perspektiv.

Jonathan är en tavelrestauratör och rammakare med en blodsjukdom, och han får anledning att tro att denna är allvarligare än hans läkare säger - vilket vidare för honom in i en värld av kriminalitet och spioneri där han erbjuds bättre vård och en stor summa pengar... om han kan tänka sig att utföra ett mord. Tom Ripley som han träffat nån enstaka gång börjar också frekventera hans rambod. Men inte kan de sakerna ha någon koppling?

Det finns lite andra smågrejer som skiljer boken från filmen (och filmatiseringen från 2002 med John Malkovich i rollen som Ripley), tex är Toms fru Heloise frånvarande, men det stora är helt klart skiftet i fokus. Även hur Tom gestaltas av Dennis Hopper är lagom annorlunda från hur han brukar spelas, han har tydligare klädstil och bär fler av sina känslor på utsidan än vanligt.

I vart fall så är det faktiskt en intressantare berättelse från Jonathans perspektiv, men både boken och den andra filmatiseringen tycker jag smäller högre.
3 av 5.

 

[krank]

What in the Ralph Bakshi…



Jag har sett Rock & Rule, en animerad rockopera-cyberpunk-grej med muterade djur, skapad av studion som senare animerade Inspector Gadget.

Den kostade 8 miljoner dollar att göra 1983, och drog in… $30 379.

Så ingen succé.

Såatte… Okej, den här filmen har ändå en del highlights. Animationen är mestadels väldigt smooth och snygg, om än väldigt egensinnig på ett sånt där Ralph Bakshi-sätt där det ibland känns som att ingen riktigt brytt sig om pacing eller kontinuitet utan mest animerat det som kändes roligast just då. Jag får absolut Cool World-vibbar, på gott och ont. Musiken är duglig om än bitvis ganska tråkig; framför allt är själva huvudnumret, det som huvudpersonen Angel sjunger i början och sen i finalen, det som ska vara liksom filmens mäktigaste grej – rätt platt, tycker jag.

Storyn är otroligt spretig och ryckig, väldigt mycket "…och sen händer det här". Väldigt lite röd tråd eller dramaturgi. Det hjälps heller inte av att Omar, snubben som ska föreställa den andre huvudpersonen, tillika kärleksintresset, är en så aggressivt dum i huvudet och otrevlig idiot. Det är helt enkelt väldigt svårt att sympatisera med honom eller vilja att det ska gå bra.

Det sker väldigt lite, och svag, karaktärsetablering. Alla etableras som ganska platta karikatyrer; Angel får knappt det. Hon är bara… "tjejen". Som kan sjunga. Och det blir liksom aldrig riktigt djupare; hon får inga riktiga ambitioner, inga mål, inga saker hon gillar eller ogillar, inga relationer bortsett från till bandet, ingen ideologi… liksom, ingenting.

De två bandmedlemmarna som mest får vara vid sidan om som comic reliefs får mer än henne, liksom.

Nej, det här var inget vidare hörni. Man kan se den här filmen som kuriosa, och rent visuellt-estetiskt har den absolut något. Så jag jan inte helt avråda. Men jag kan verkligen inte rekommendera den heller.

BETYG: 3/5

 

[Hundenilunden82]

Jag har sett the castle of fu manchu.

The castle of fu manchu är den femte och sista filmen om den onda skurken Dr.Fu manchu porträtterad av Christopher Lee.

Dr.Fu manchu och hans ondskefulla dotter Lin Tang har ondskefulla planer på att frysa alla världens oceaner till is.

Dr.Fu manchu tar över guvernören i Turkiets borg då denna har en stor mängd opium i källaren och låter honom kontrollera hamnen i Anatolien där det flödar opium då opium är en viktig ingrediens för att kunna frysa världens alla oceaner.

Dr.Fu manchu har kidnappt en hjärtsjuk forskare för att hjälpa honom med hans onda dåd och för att hålla den hjärtsjuka forskaren vid liv så har Dr.Fu manchu också kidnappat en läkare för att genomföra en hjärtransplantation.

Mot Dr.Fu manchus onda planer står hans ärkerival Interpol agenten Neyland Smith och dennes kollega Dr Patrie.


Betyg: 1/5 det här var riktigt jäkla dåligt asså. Christopher Lee skulle hållt sig till att spela östeuropeiska vampyrer ist för måla sig i yellow face och porträttera kinesiska onda skurkar.

 

[Rickard]

Civil War
2024, Netflix

Av någon oförklarlig anledning kände jag för att se denna film, men den var inte riktigt vad jag trodde att det skulle vara. Alex "Ex Machina" Garlands föräldrar var hans inspiration till filmen, där de arbetat som journalister. Vi får följa en erkänd och en nyetablerad journalist i ett krig som sker hemmavid, men kriget i sig är bara en bakgrund och utvecklas inte mer. än så. Vi får se människorna i kriget men utifrån en journalists ögon. Snyggt foto men inte mer än så. Garland har själv sagt att det här är sista filmen som han kommer att regissera och kommer istället att träda tillbaka och vara manusförfattare. Vi får väl hoppas på att han skriver en Dredd 2. Vad gäller denna film så funkar den om du vill softa.

BETYG: 3/5

 

[Rickard]

Nr. 24
2024, Netflix

Av någon oförklarlig anledning följde jag upp med denna film, baserad på en verklig person under andra världskriget. Det kliar i fingrarna på metodiska Gunnar Sønsteby när Quisling lämnar landet öppet för nazisterna att härja fritt. Tillsammans med fler frihetskämpar gör han sig ett namn och blir till sist ledaren för Oslogjengen - tränad av England - att göra bombräder mot specifika mål inom Norge och då främst Oslo. Jag inser att jag kan fruktansvärt lite om Norges historia (ägd av både Danmark och Sverige) och det är lite stolthet jag känner när jag ser hur hjältemodiga våra fina grannar var. Filmen är fantastisk, saknar dock någonting som tar den upp till toppen, men är garanterad skön på ett gäng punkter.

BETYG: 4/5

 

[wilper]

Passagen

Jag såg Passagen på Netflix, en film om livet efter ett krig mellan robotar och människor. Baserad på en bok av Simon Stålenhag. Den är nog tänkt för en lite yngre publik, kanske nedre tonår?

Jag tog mig genom hela, men tappade intresset lite då och då och kollade forumet. Å andra sidan var den rätt lång.

Den får två stjärnor, men jag tycker nog inte att kvällen varit bortkastad.

 

[Henke]

Sett i veckan:
Rise of the Planet of the Apes - Prequel till originalet där försöksdjur i ett labb blir intelligenta och gör uppror 3+
Rockstar - Romantisk tragedi när indisk rockstjärna faller för gift och senare dödssjuk bästis 2+
Samsara - Dokumentär/naturfilm som smälter samman olika platser och kontinenter på ett fängslande sätt 4
Take Shelter - Psykologisk thriller om en förälders apokalyptiska omen och skyddsrummet han bygger för att rädda sin familj 3+

 

[krank]

Musiken är duglig om än bitvis ganska tråkig; framför allt är själva huvudnumret, det som huvudpersonen Angel sjunger i början och sen i finalen, det som ska vara liksom filmens mäktigaste grej – rätt platt, tycker jag.

Alltså jag kände så, men nu har jag haft just den låtan på hjärnan sen fredags kväll, så helt platt och lättglömd kan den ju inte vara.