We have such sights to show you!
Jag har sett Hellraiser från 1987.
Det är en film som har mycket emot sig. Skådespeleriet är ganska ojämnt, klippningen otajt, manuset lite sisådär.
Men det är ändå en viktig del av skräckfilmshistorien och den har framför allt två saker som funkar riktigt, riktigt bra och som gör den minnes- och sevärd:
BETYG: 4/5
Jag har sett Hellraiser från 1987.
Det är en film som har mycket emot sig. Skådespeleriet är ganska ojämnt, klippningen otajt, manuset lite sisådär.
Men det är ändå en viktig del av skräckfilmshistorien och den har framför allt två saker som funkar riktigt, riktigt bra och som gör den minnes- och sevärd:
- Idéerna. Att smärta och köttslig njutning, dragna till sina extremer, kan vara samma sak. Att monstren i filmen inte är demoner, eller änglar, utan det beror på hur man ser det. De är i grunden amoraliska naturkrafter mer än "onda".
- Designen och genomförandet av designen, på allting. Monstren är väldigt coola, splattet och de köttiga sminkeffekterna är välgjorda; överlag är ju allting gjort fysiskt och på ett sätt som är otroligt snyggt. Ganska lite liksom dassig stop motion och sånt; allting är gjort på smarta sätt som låter det groteska kännas väldigt påtagligt.
BETYG: 4/5