Har ni nånsin kommit på er själva med att tänka nåt? Händer ganska ofta, eller hur, att vi blir medvetna om våra egna tankar? En av flera effekter av att meditera är att vi blir bättre på det, bättre på att se vara egna tankar och reflektera över dom, eller se oss se oss se tankarna, eller se oss se oss se oss se tankarna osv ×1000.
Ett av dom bästa sätten att träna på den förmågan, speciellt i början, är paradoxalt nog att tänka på nåt visst, nån primär upplevelse såsom andningen, hållningen, den där klådan på örat osv. Att vara stilla, välja 1 grej och hålla sig till den, komma på sig ha tänkt på nåt annat, flytta tillbaka tankarna fokuset. Det låter ju konstigt att "genom att fokusera på en primär upplevelse så är samtidigt det reflexiva medvetandet vi stärker" men ja det finns ju många wonders of nature och detta är ett.
Denna övning är en av dom svåraste i världen samtidigt som det inte går att göra fel. Att "ramla av vägen och gå upp på den igen" är processen. I början kanske du tillbringar tre sekunder tänkade på fokuset och 19m 57s tänkande på din tvätt-tid eller den där kampanjen du vill preppa eller det där bråket du är i. Efter ett tag kanske proportionerna är det omvända. Varken är fel.
Tid. 20 minuter är bra (munkar, nunnor och buddhor pallar ju flera timmar) och det går bra att bygga upp till det, börja med 2 min, sen 10 några dagar, sen landa i 20 och ha det som sin vardagsmeddo. Eller hur man nu vill trappa upp. Om du sitter själv, ställ ett larm ist för att sitta och glo på en klocka. (Nu när jag är mer van klarar jag att ha koll på tiden men det tog lååång tid för mig.)
Hjälp, det går inte alls att koncentrera mig! I början är det OK att räkna. Ex vis räkna till 10 långsamt och sen börja om (eller ... 8 9 10 9 7 8 ... osv evigt). Mitt eget tips är att inte göra räknandet till din bread & butter utan bara dom första månaderna, eller kortare. Om räknandet blir allt för automatiserat kommer din hjärna nämligen multitaska bort räknandet och ändå göra plats för allt ält. Men du gör som du vill såklart.
Hur ska jag rent fysiskt sitta? Jag är ingen sjukgymnast eller ergonom så vad vet jag. Du kan ligga om du vill, bara du klarar att hålla dig vaken (att ligga på rygg med knäna lite höjda och med fotsulorna i underlaget kan vara OK för en del). I den klassiska hippie-boken ???? står det hur ???? (D?gen) tycker man ska sitta (hel-lotus, med rumpan på kudde och knäna/låren på golvet/madrass under kudden, med en lätt svank, med händerna i varandra och tummarna mot varandra) men jag tar inget ansvar för om du får ont eller knasiga leder av en sån för många väldigt ovan ställning. Att sitta upprätt på en stol med fötterna i golvet funkar för många. Det enda jag vill varna för, men alltså du gör definitivt som du vill, men det mot är att sitta i "skräddar"-ställning vilket man konstigt nog ofta ser på stockphotos när nån ska vara "andlig". Risken då är att du bara några minuter efter att ha satt dig så, utan att märka det, börjar kuta med ryggen och även belasta nacken på ett relativt wack sätt. Men alltså YMMV, jag kan ta ansvar för din hjärna men inte dina leder, speciellt inte i ett textmedium -- om du har frågor om den rent fysiska positionen, så sök svaren nån annanstans. Inte för att den fysiska positionen inte är viktig ? ???? betyder ju "att bara sitta" och är namnet på den meddoform jag försöker berätta om i det här inlägget.
I grupp, eller ensam? När jag var liten märkte jag att jag konstigt nog fick mycket längre "hålla andan under vattnet"-rekord om jag tävlade med någon (obs rekommenderar inte denna farliga lek) jämfört med om jag var själv med stoppuret. På samma sätt kan det vara lättare att meditera tillsammans. Man stör varandra lite i sina andningar och ofrivilliga strumpprasslingar, och det är OK. Det handlar ju om att vara här och nu, och att återföra fokuset. Tecknet ? (uttalas ungefär "za") som finns i dom två namnen på den här meditationsformen (???? och ??) föreställer två personer som sitter ner, inte en. Nackdelen är att dom störningarna ibland bli en krycka, något att tänka på / lyssna på för att få tiden att gå istället för att ägna sig helhjärtat åt meditationsövningen. Stäng av radion och TV:n. Jag meddade med en annan tjej ett tag och vi började tidigt på morgnarna. Hennes kille undrade vad det var som gällde när det kom till att störa oss eller inte. Och jag sade spontant (detta är ingen traditionell österns visdom utan mer min egen fundering om vad som passar för mig när jag meddar): "Prassla på, öppna dörrar, gå runt som vanligt utan att tassa, spola i kranar och badrummet efter behov, men inga ord. Prata inte med oss, ha inte på radio / TV, om du får telefon eller besök av din langare så prata utomhus." Jag blev rätt nöjd med det, det passar mig och vad som distraherar mig jämfört med vad som är en lagomare utmaning. När du är en guru kan du ju sitta mitt i riksdan och medda eller var du nu vill. Men i början.
Ett knep för oss totala virrpannor! Nu kommer vi till ännu en 2097-uppfinning (hoppas ni uppskattar att jag försöker vara tydlig med var dom olika sakerna kommer ifrån, vad som är universal law och vad jag själv hittat på) som får många klassiskt skolade buddhister att protestera men jag insisterar på att det är ett bra knep. I början, och bara om du sitter själv, så tycker jag du ska göra såhär. Ha papper och penna framför dig. När nån tanke kommer upp, skriv ner den och återgå till meddandet (ja, det innebär att i början kommer det vara typ 90% skrivande och 10% meddande eller vilken nu mix det blir för just dig). Det kan vara saker som "Ah just det, jag måste kolla att det fanns lediga tvätt-tider" eller "Fan den där gången jag blev mobbad" eller "Idé till bok: frankenstein möter jultomten". När du sen har meddat klart, så för in dom i ditt planeringssystem -- om du inte har något är det perfekt att börja med i samband med meddon. Oavsett om du väljer David Allen eller Stephen Covey eller Leo Babauta eller Mark Forster eller nån annan tönt så brukar dom flesta såna system gå ut på att du i början har en lista över allt, som du sen omvandlar till praktiska konkreta saker att göra, och/eller kastar idén i soptunnan om den inte är bra. Det var många år sen jag använde det här knepet själv och det är inte meningen att det ska vara ditt vardagsmeddo resten av livet eller ditt enda meddo. När du har dina vardagliga att-göra-listor (eller kalendrar eller hur du nu vill leva) på plats så kommer tankarna som dyker upp vara färre och mer lätthanterliga. Detta knep är inte meditation; det är ett sopande av sinnet för att göra plats för meditationen. I klostren är det meditation och arbete som gäller, schemat är inrutat och det finns inte en massa "att göra"-saker som spökar. Så ser inte den postmoderna vardagen ut för alla. Lyd därför mitt råd: ta några veckor på dig och sortera upp alla måsten; sätt ett fåtal av dom måstena som du verkligen vill göra på nån typ av lista av valfri utformning [kanske kommer separat tråd om det i framtiden] och, viktigast av allt, commita till att inte göra dom som är ovärda. Då kommer denna typ av pockande distraktioner "åh jag får inte glömma att köpa ris"-ält vara färre och framförallt oviktigare, och ge dig plats till att kan börja jobba med dom mer... konstiga... tankarna.
Hjälp, det blir inte av! Sätt larm, och välj nåt annat som du redan gör ofta och planera in meddon efteråt. Nya vanor görs alltid lättare efter nåt annat. Just nu är min enda schemalagda meddo 20 minuter i grupp en gång i veckan, och så för jag kortare meditationsövningar (utan klocka) när jag känner för det, några stunder då och då om dan. Det var länge sen jag hade nån sorts 20-min-om-dan-grej på gång. Kanske det är dags igen dock?
Hjälp, det blir inte bättre! Det är en övning. Det är mellan gångerna som du också blir bättre, det är som att lära sig ett instrument. Först så känns det helt hopplöst och att fingrarna inte lyder, Det är över tid som det börjar bli bra. När jag först hade börjat försöka medda för många år sen tänkte jag en av dom första dagarna såhär: "Wow detta är ju asbra, äntligen lättnad från alla härjande fasor som lamslår mig dygnet runt". Den natten ställde sig fem demoner runt min säng och en liten listig av dom sade "Du har börjat blockera oss på dagen men du ska få tusenfalt tillbaka på natten" och så dödade dom mig gång på gång till morgonen kom och jag vaknade. urtrött, svettig, och livrädd. Och det tog ett tag innan jag började medda igen. Men det är såsom alla andra färdigheter nåt som går att bli bättre på. Nu kan jag ha medvetenhet och ??-upplevelse (upplyst upplevelse) även på nätterna. Jag var härjad av mardrömmar i många många år och meddon har hjälpt mig så mycket. Dom kan döda mig hur ofta dom vill numera och jag bara tar det med en klackspark.
Hjälp, weird shit kommer upp! Skippa inte det här kapitlet för tusan! Det finns många som ångrar att dom nånsin försökte medda för nu har dom skallarna fulla av alla möjliga vidriga tingestar och glimtar. Så jag ska presentera två olika takes som du kan välja mellan beroende på hur hemskt det är. Först, i meddon kommmer du bli bra på att se tankar glida förbi och bli mer lagom fäst vid dom istallet för helt uppslukad av dom. Visst kan det verka obehagligt med bilder av ruttnande, bränt… ja vi stoppar där. Men tankar är tankar och när du får lite mer meddoskill kommer det vara lättare att fästa lagom vikt vid dom, och se hur några av dom fladdrar bort direkt, några av dom stannar nån timme, och några av dom skaffar klippkort i skallen. Nu till det andra. Om du har trauma, BPD, annan mental ohälsa så gäller det att, gärna innan du börjar medda, ha självtröstfärdigheter. Att bekräfta sig själv ("Ja, detta är jobbigt"), att fantisera, att rabbla böner, att kolla på fiskar, att lukta på parfymer, att distrahera sig totalt med tv-spel och poddar samtidigt osv. Och sen varva meddon med sånt, Ibörjan kanske du kanske bara ska medda pyttelite och sen precis innan det blir jobbigare än du öht står ut med, byt till självtröstandet. Igen, trappa upp ration mellan självtröst och meddo. Det är inte rätt att resten av livet döva sig med Tetris och blåregnsrökelse. (Hur grym du än blir på T-spins och All-Clears kommer det vara skönare att spela spelet när du har mött fasorna.) Och en sak till för oss lite mer koko personer. Kommer du ihåg att jag skrev att det går att välja nåt fokus typ hållningen, andningen, huvudvärken osv? Det kommer också gå att välja nån förnimmelse ("den där magkrampen som alltid kommer när ångesten slår till") eller tanke ("fan vad dålig du är" -- nu menar jag inte att just du, kära var och en på WRNU som läser, är dålig, för du är asbra, men att några av er, kanske då och då, ev sällan, får besök av såna tankar som kommer in i skallen). Detta ska absolut inte vara nåt day one experiment -- dabblers beware alltså -- men när du hållit på ett litet tag kan detta vara fucking great.
Nästa steg? Sen när du har nån sorts post-??-praktik ("efter upplysningen" typ) kan du komma till det som är det mest omskrivna med meditationsformen, att skippa "fokuset" och bara direkt träna på att "vara den som ser tankarna"; att vara en större och större "burk" åt allt därinne. Men hoppa inte in dit, att bara dagdrömma tycker inte jag är samma sak. Var inte rädd för att byta tillbaka till vanilla meddoträningen med hållning eller andning eller t.om. ända tillbaks till första veckornas räknande. Den paradoxala sanningen finns kvar; att fokusera på den primära upplevelsen stärker en helt annan del av hjärnan, det reflexiva medvetandet. Det är aldrig fel att börja om!
Andra former av meditation...
Buddhistisk etik. Detta är inte en etiktråd utan en meddotråd. Använd dina nyfunna meddopowers till att jobba mot bjälken i ditt öga, och himlen vet att jag har lååångt kvar att gå, istället för att bli frånkopplad dina egna samvetskval. Men, y'know, lagom. En skulduppäten människa gör ju ingen nytta i världen, och inte en no regrets-människa heller. Dialektik ftw.
Berätta hur det går eller om ni har några tidigare erfarenheter av denna meddo-form! Om ni vill
Ett av dom bästa sätten att träna på den förmågan, speciellt i början, är paradoxalt nog att tänka på nåt visst, nån primär upplevelse såsom andningen, hållningen, den där klådan på örat osv. Att vara stilla, välja 1 grej och hålla sig till den, komma på sig ha tänkt på nåt annat, flytta tillbaka tankarna fokuset. Det låter ju konstigt att "genom att fokusera på en primär upplevelse så är samtidigt det reflexiva medvetandet vi stärker" men ja det finns ju många wonders of nature och detta är ett.
Denna övning är en av dom svåraste i världen samtidigt som det inte går att göra fel. Att "ramla av vägen och gå upp på den igen" är processen. I början kanske du tillbringar tre sekunder tänkade på fokuset och 19m 57s tänkande på din tvätt-tid eller den där kampanjen du vill preppa eller det där bråket du är i. Efter ett tag kanske proportionerna är det omvända. Varken är fel.
Tid. 20 minuter är bra (munkar, nunnor och buddhor pallar ju flera timmar) och det går bra att bygga upp till det, börja med 2 min, sen 10 några dagar, sen landa i 20 och ha det som sin vardagsmeddo. Eller hur man nu vill trappa upp. Om du sitter själv, ställ ett larm ist för att sitta och glo på en klocka. (Nu när jag är mer van klarar jag att ha koll på tiden men det tog lååång tid för mig.)
Hjälp, det går inte alls att koncentrera mig! I början är det OK att räkna. Ex vis räkna till 10 långsamt och sen börja om (eller ... 8 9 10 9 7 8 ... osv evigt). Mitt eget tips är att inte göra räknandet till din bread & butter utan bara dom första månaderna, eller kortare. Om räknandet blir allt för automatiserat kommer din hjärna nämligen multitaska bort räknandet och ändå göra plats för allt ält. Men du gör som du vill såklart.
Hur ska jag rent fysiskt sitta? Jag är ingen sjukgymnast eller ergonom så vad vet jag. Du kan ligga om du vill, bara du klarar att hålla dig vaken (att ligga på rygg med knäna lite höjda och med fotsulorna i underlaget kan vara OK för en del). I den klassiska hippie-boken ???? står det hur ???? (D?gen) tycker man ska sitta (hel-lotus, med rumpan på kudde och knäna/låren på golvet/madrass under kudden, med en lätt svank, med händerna i varandra och tummarna mot varandra) men jag tar inget ansvar för om du får ont eller knasiga leder av en sån för många väldigt ovan ställning. Att sitta upprätt på en stol med fötterna i golvet funkar för många. Det enda jag vill varna för, men alltså du gör definitivt som du vill, men det mot är att sitta i "skräddar"-ställning vilket man konstigt nog ofta ser på stockphotos när nån ska vara "andlig". Risken då är att du bara några minuter efter att ha satt dig så, utan att märka det, börjar kuta med ryggen och även belasta nacken på ett relativt wack sätt. Men alltså YMMV, jag kan ta ansvar för din hjärna men inte dina leder, speciellt inte i ett textmedium -- om du har frågor om den rent fysiska positionen, så sök svaren nån annanstans. Inte för att den fysiska positionen inte är viktig ? ???? betyder ju "att bara sitta" och är namnet på den meddoform jag försöker berätta om i det här inlägget.
I grupp, eller ensam? När jag var liten märkte jag att jag konstigt nog fick mycket längre "hålla andan under vattnet"-rekord om jag tävlade med någon (obs rekommenderar inte denna farliga lek) jämfört med om jag var själv med stoppuret. På samma sätt kan det vara lättare att meditera tillsammans. Man stör varandra lite i sina andningar och ofrivilliga strumpprasslingar, och det är OK. Det handlar ju om att vara här och nu, och att återföra fokuset. Tecknet ? (uttalas ungefär "za") som finns i dom två namnen på den här meditationsformen (???? och ??) föreställer två personer som sitter ner, inte en. Nackdelen är att dom störningarna ibland bli en krycka, något att tänka på / lyssna på för att få tiden att gå istället för att ägna sig helhjärtat åt meditationsövningen. Stäng av radion och TV:n. Jag meddade med en annan tjej ett tag och vi började tidigt på morgnarna. Hennes kille undrade vad det var som gällde när det kom till att störa oss eller inte. Och jag sade spontant (detta är ingen traditionell österns visdom utan mer min egen fundering om vad som passar för mig när jag meddar): "Prassla på, öppna dörrar, gå runt som vanligt utan att tassa, spola i kranar och badrummet efter behov, men inga ord. Prata inte med oss, ha inte på radio / TV, om du får telefon eller besök av din langare så prata utomhus." Jag blev rätt nöjd med det, det passar mig och vad som distraherar mig jämfört med vad som är en lagomare utmaning. När du är en guru kan du ju sitta mitt i riksdan och medda eller var du nu vill. Men i början.
Ett knep för oss totala virrpannor! Nu kommer vi till ännu en 2097-uppfinning (hoppas ni uppskattar att jag försöker vara tydlig med var dom olika sakerna kommer ifrån, vad som är universal law och vad jag själv hittat på) som får många klassiskt skolade buddhister att protestera men jag insisterar på att det är ett bra knep. I början, och bara om du sitter själv, så tycker jag du ska göra såhär. Ha papper och penna framför dig. När nån tanke kommer upp, skriv ner den och återgå till meddandet (ja, det innebär att i början kommer det vara typ 90% skrivande och 10% meddande eller vilken nu mix det blir för just dig). Det kan vara saker som "Ah just det, jag måste kolla att det fanns lediga tvätt-tider" eller "Fan den där gången jag blev mobbad" eller "Idé till bok: frankenstein möter jultomten". När du sen har meddat klart, så för in dom i ditt planeringssystem -- om du inte har något är det perfekt att börja med i samband med meddon. Oavsett om du väljer David Allen eller Stephen Covey eller Leo Babauta eller Mark Forster eller nån annan tönt så brukar dom flesta såna system gå ut på att du i början har en lista över allt, som du sen omvandlar till praktiska konkreta saker att göra, och/eller kastar idén i soptunnan om den inte är bra. Det var många år sen jag använde det här knepet själv och det är inte meningen att det ska vara ditt vardagsmeddo resten av livet eller ditt enda meddo. När du har dina vardagliga att-göra-listor (eller kalendrar eller hur du nu vill leva) på plats så kommer tankarna som dyker upp vara färre och mer lätthanterliga. Detta knep är inte meditation; det är ett sopande av sinnet för att göra plats för meditationen. I klostren är det meditation och arbete som gäller, schemat är inrutat och det finns inte en massa "att göra"-saker som spökar. Så ser inte den postmoderna vardagen ut för alla. Lyd därför mitt råd: ta några veckor på dig och sortera upp alla måsten; sätt ett fåtal av dom måstena som du verkligen vill göra på nån typ av lista av valfri utformning [kanske kommer separat tråd om det i framtiden] och, viktigast av allt, commita till att inte göra dom som är ovärda. Då kommer denna typ av pockande distraktioner "åh jag får inte glömma att köpa ris"-ält vara färre och framförallt oviktigare, och ge dig plats till att kan börja jobba med dom mer... konstiga... tankarna.
Hjälp, det blir inte av! Sätt larm, och välj nåt annat som du redan gör ofta och planera in meddon efteråt. Nya vanor görs alltid lättare efter nåt annat. Just nu är min enda schemalagda meddo 20 minuter i grupp en gång i veckan, och så för jag kortare meditationsövningar (utan klocka) när jag känner för det, några stunder då och då om dan. Det var länge sen jag hade nån sorts 20-min-om-dan-grej på gång. Kanske det är dags igen dock?
Hjälp, det blir inte bättre! Det är en övning. Det är mellan gångerna som du också blir bättre, det är som att lära sig ett instrument. Först så känns det helt hopplöst och att fingrarna inte lyder, Det är över tid som det börjar bli bra. När jag först hade börjat försöka medda för många år sen tänkte jag en av dom första dagarna såhär: "Wow detta är ju asbra, äntligen lättnad från alla härjande fasor som lamslår mig dygnet runt". Den natten ställde sig fem demoner runt min säng och en liten listig av dom sade "Du har börjat blockera oss på dagen men du ska få tusenfalt tillbaka på natten" och så dödade dom mig gång på gång till morgonen kom och jag vaknade. urtrött, svettig, och livrädd. Och det tog ett tag innan jag började medda igen. Men det är såsom alla andra färdigheter nåt som går att bli bättre på. Nu kan jag ha medvetenhet och ??-upplevelse (upplyst upplevelse) även på nätterna. Jag var härjad av mardrömmar i många många år och meddon har hjälpt mig så mycket. Dom kan döda mig hur ofta dom vill numera och jag bara tar det med en klackspark.
Hjälp, weird shit kommer upp! Skippa inte det här kapitlet för tusan! Det finns många som ångrar att dom nånsin försökte medda för nu har dom skallarna fulla av alla möjliga vidriga tingestar och glimtar. Så jag ska presentera två olika takes som du kan välja mellan beroende på hur hemskt det är. Först, i meddon kommmer du bli bra på att se tankar glida förbi och bli mer lagom fäst vid dom istallet för helt uppslukad av dom. Visst kan det verka obehagligt med bilder av ruttnande, bränt… ja vi stoppar där. Men tankar är tankar och när du får lite mer meddoskill kommer det vara lättare att fästa lagom vikt vid dom, och se hur några av dom fladdrar bort direkt, några av dom stannar nån timme, och några av dom skaffar klippkort i skallen. Nu till det andra. Om du har trauma, BPD, annan mental ohälsa så gäller det att, gärna innan du börjar medda, ha självtröstfärdigheter. Att bekräfta sig själv ("Ja, detta är jobbigt"), att fantisera, att rabbla böner, att kolla på fiskar, att lukta på parfymer, att distrahera sig totalt med tv-spel och poddar samtidigt osv. Och sen varva meddon med sånt, Ibörjan kanske du kanske bara ska medda pyttelite och sen precis innan det blir jobbigare än du öht står ut med, byt till självtröstandet. Igen, trappa upp ration mellan självtröst och meddo. Det är inte rätt att resten av livet döva sig med Tetris och blåregnsrökelse. (Hur grym du än blir på T-spins och All-Clears kommer det vara skönare att spela spelet när du har mött fasorna.) Och en sak till för oss lite mer koko personer. Kommer du ihåg att jag skrev att det går att välja nåt fokus typ hållningen, andningen, huvudvärken osv? Det kommer också gå att välja nån förnimmelse ("den där magkrampen som alltid kommer när ångesten slår till") eller tanke ("fan vad dålig du är" -- nu menar jag inte att just du, kära var och en på WRNU som läser, är dålig, för du är asbra, men att några av er, kanske då och då, ev sällan, får besök av såna tankar som kommer in i skallen). Detta ska absolut inte vara nåt day one experiment -- dabblers beware alltså -- men när du hållit på ett litet tag kan detta vara fucking great.
Nästa steg? Sen när du har nån sorts post-??-praktik ("efter upplysningen" typ) kan du komma till det som är det mest omskrivna med meditationsformen, att skippa "fokuset" och bara direkt träna på att "vara den som ser tankarna"; att vara en större och större "burk" åt allt därinne. Men hoppa inte in dit, att bara dagdrömma tycker inte jag är samma sak. Var inte rädd för att byta tillbaka till vanilla meddoträningen med hållning eller andning eller t.om. ända tillbaks till första veckornas räknande. Den paradoxala sanningen finns kvar; att fokusera på den primära upplevelsen stärker en helt annan del av hjärnan, det reflexiva medvetandet. Det är aldrig fel att börja om!
Andra former av meditation...
Andra skolor: Om ni såg Forge-citatet om "dom tre olika sätten att älska grisar" som jag postar då och då så gäller det minst lika mkt för meddo. ???????? ("Vipassan?") tycker jag är väldigt likt men kommer från en helt annan gren av buddhismen. Det är massor av småsaker som skiljer så en meddare från den läran kanske har irriterat sig rätt rejält på vad jag skrivit här, men jag har ingen beef och tycker båda vägarna funkar. Men däremot när det kommer till olika typer av chantmeddo, mantra, guided meditation, TM och sånt så är det bara ja nej jag har inget gemensamt med er och vi har inget att prata om.
Andra former m samma filosofi: om vi pratar om typ gående meditation, mindfulness-övningar typ räkna fläckarna i taget, känn värmen från tekoppen eller ät en apelsin långsamt och sånt, så är det mer min melodi. Men, dom sakerna är vykort från landet dit jag nu givit dig en biljett. And hey, man, we go all the way.
Andra former m samma filosofi: om vi pratar om typ gående meditation, mindfulness-övningar typ räkna fläckarna i taget, känn värmen från tekoppen eller ät en apelsin långsamt och sånt, så är det mer min melodi. Men, dom sakerna är vykort från landet dit jag nu givit dig en biljett. And hey, man, we go all the way.
Buddhistisk etik. Detta är inte en etiktråd utan en meddotråd. Använd dina nyfunna meddopowers till att jobba mot bjälken i ditt öga, och himlen vet att jag har lååångt kvar att gå, istället för att bli frånkopplad dina egna samvetskval. Men, y'know, lagom. En skulduppäten människa gör ju ingen nytta i världen, och inte en no regrets-människa heller. Dialektik ftw.
Berätta hur det går eller om ni har några tidigare erfarenheter av denna meddo-form! Om ni vill