WRNU:s serieklubb 2024

[krank]

• The Brink: Undersökande scifi-serie med balla koncept, relativt lågmäld thrillerkänsla och framför allt väldigt action-lös. Här ligger samtal och text i fokus snarare än flashiga actionscener; byråkrati och argument och diplomati. Me like.

Precis som med The Out missade jag början av Brink (utan The, har jag insett), av Dan Abnett och INJ Culbard.
Så jag köpte de fem samlingsalbum som kommit ut, och nu har jag slukat dem. Länkar:

• Bok 1
• Bok 2
• Bok 3
• Bok 4
• Bok 5

Jisses, vad bra det här är. Helt klart en av mina nya favoritserier, och att 2000AD – som jag ju fortfarande prenumerar på – just nu kör bok 6 gör mig riktigt glad för det betyder att jag kan fortsätta läsa lite Brink varje vecka ett tag till.

Varje bok följer ett liknande mönster: Huvudpersonen anländer till eller hamnar i en ny habitat och börjar undersöka saker. Det är väldigt mycket prat, esoterika, skumt världsbygge, komplexa politiska situationer som byggs upp. Och mot slutet, lagom till att pusselbitarna faller på plats, accelererar allt så inåt helsike och går åt fanders på ett eller annat sätt.

Bok 1-4 följer utredaren Bridget Kurtis, som i allt högre grad blir expert på "sect-crime", alltså brott relaterade till de mycket skumma sekterna som frodas i de olika habitaterna mänskligheten bor i sedan man varit tvungen att fly jorden. Bok 5 utspelar sig samtidigt som bok 1, och följer journalisten Nolan Maslow som tar en annan ingång till händelserna där.

Jag vet inte om jag vill avslöja så mycket mer, faktiskt. En hel del av det jag gillat med den här serien är ju att få upptäcka saker.

Men ja, väldigt väldigt bra grejer är det. Lite udda och snygg tecknarstil, väldigt ordigt och intressant manus, bra plotting, väldigt intressant världsbygge. Jag gillar osäkerheten kring mytologin; hur mycket som egentligen är på riktigt och hur mycket som bara är sekt-psykos. Otroligt inspirerande för mig som just nu skriver rollspel om utredare av sekt/kult-brott, även om Brink och Mutant Chronicles-världarna egentligen inte är så lika =)

 

[God45]

Tom Kings Wonder Woman är så jävla bra. Huvudhandlingen är att USA från första början haft en kungafamilj som styrt landetå men som använt det magiska lassot av lögner för att få alla att tro att landet är en demokrati. Den nuvarande kungen är en superskurk och är seriens berättar röst. Så han berättar vad som hänt från sin fängelsecell i framtiden. Så vi får inga av Wonder Womans tankar, bara hennes ord och handlingar. Det är snyggt, det är kul och det är stora idéer. Till och med Cheetah görs bra! När hände det sist i serierna?

Och varje serie har en back-up med Dianas dotter Trinity, Robin och Superboy olika många år in i framtiden som är supergulliga. I en bryter de ut Kite-Man ur Arkham för att de lyckas inte få Trinitys drake att flyga och det hjälper inte att Damian Wane försöker förklara Camu för den gråtande femåringen.

 

[krank]

Jag har läst nummer 1–6, första story arcen i Void Rivals, Robert Kirkmans flaggskepps-serie i Skybounds stora Energon-universa.

Jag önskar verkligen att jag läst #1 utan att ha fått spoilat för mig att det skulle vara en transformer där. Att Skybound skulle ta över Transformers var annars helt okänt för mig, så jag önskar att jag fått uppleva det som en överraskning. Att någon på något sätt lyckats övertyga mig om att läsa Void Rivals utan att avslöja den grejen – vilket eventuellt hade varit klurigt, för vad har serien annars?

En egentligen ganska simpel premiss: Två civilisationer i krig, alla har alltid masker och hjälmar på sig, ni får själva gissa varför, och så kraschlandar en rymdpilot från vardera civilisation på en planet och måste samarbeta för att ta sig därifrån.

Överlag är det här ganska välskrivet men det enda som liksom överraskar är ju inhoppen från andra delar av Skybounds universum, och ärligt talat tappar ju den grejen sin överraskningspotential ganska snabbt. Serien är fint ritad och jag är ändå lite nyfiken vart den tänkt ta vägen. Jag kommer kanske inte att prioritera den här serien framöver, men jag är glad att jag läste det här och det är inte omöjligt att jag fortsätter.

Nu ska jag dock äntligen klämma sista albumet av Paper Girls. Tyvärr har jag glömt allt, så jag måste läsa om hela serien från början. Det är otroligt synd om mig (inte). =)

 

[Khan]

The Good Neighbours - Holly Black och Ted Naifeh



Det här är tre volymer avslutad serie. Den har några år på nacken, och huvudpersonens coola polare är djupt inne i emo och nu metal, särskilt i modet. Tihi säger jag, som nu har lite distans till, men ändå minns den tiden.

Vår huvudperson Rue börjar storyn med att hennes mamma har försvunnit, misstänkt död. Hennes pappa misstänks för mord. Samtidigt har hon börjat se the faerie realm, ni vet det där stället som engelsk folklore brukar handla om. Det visar sig snart att hennes mamma kom därifrån och hon blir indragen i en plot runt en ond plan där faerie vill ta över världen. Men på ett kul och lite oväntat sätt. Jag gillar't.

Det är svårt att engagera sig i tonåringarnas relationsplotter, men det är nog 100% att jag är gammal och trött på sånt. Som helhet är storyn riktigt bra. Mycket gaimanskt i både berättarröster och idéer.

TLDR
Väl värd att läsa, även om det inte är det bästa sedan skivat mjöd. Rekommenderas till alla som gillar urban fantasy, mörka versioner av folklore och allmänt bra story.

 

[DeBracy]

Jag har läst om Fabian Göransons Martilo och helgonet och Martilo och riddarna. Känns fortfarande som om de är gjorda precis för mig. Särskild shout out till jättinnan Janota i det andra albumet, hon är ju fantastisk.

 

[krank]

Så… Paper Girls.



Jag läste först första albumet, sedan gjorde jag ett långt uppehåll, sen såg jag TV-serien… och nu har jag äntligen tagit mig för att läsa om hela serien. Jag hade såklart glömt allt från första albumet, så det fick bli så.

Men ja, det här är ganska rakt igenom jättebra. Bonkers bananas men inte omöjligt att pussla ihop och hänga med i, intressanta karaktärer, välplottat tidsrese-kaos, snyggt tecknat, osv.

Fyra papperslevererar-tjejer år 1988 som knappt känner varandra stöter på folk som pratar konstigt och en märklig manick i en källare som när de rör vid den flyttar dem… någon annanstans. Eller någon annan tid, snarare.

Det här är betydligt vildare än jag minns TV-serien, och överlag är nog det ett av seriemediets styrkor: man behöver inte bry sig om någon specialeffekts-budget så man kan bli hur vild man vill. Med den friheten följer visst ansvar, och det tycker jag Vaughan/Chiang gör.

Rekommenderas? Absolut. Det här är bra skit. Och det blir definitivt bättre av att vara avslutad och färdig bra skit.

 

[God45]

Läste mer Tom King serier:

Human Target är ett karaktärsmord och ett tonmord (är det en grej?) på hela Justice League International… Men också väldigt bra? The Human Target, Christopher Chance, är en hårt drickande mästare på att förklä sig som har ett ovanligt jobb. Han klär ut sig till hotade människor, överlever försöken att lönnmörda dem och avslöjar vem mördaren är. Han har nu låtsats vara Lex Luthor och någon har råkat förgifta honom istället för Lex med ett gift som kommer döda honom om 12 dagar. Spåren visar att mördaren måste vara en medlem av Justice League International. Så istället för att förbereda sig på att dö sätter han ut för att utreda vilken superhjälte som råkat mörda honom. Grejen med JLI är att de var DC Comics skämtbok med roliga karaktärer och skämt, när karaktärerna från den dras in i en hard boild detektiv historia blir det… Weird… Maritan Manhunter har en affär med en kvinna som gör dominatrix grejer med eld med honom och sedan gråter han efter han fått utlösning. I original JLI var han en rolig alien superhjälte som älskade kakor. Men trots detta är det här riktigt bra och kul.

Supergirl: Woman of Tomorrow: Har du också alltid tyckt att problemet med Supergirl är att hon inte är Conan? I så fall har Tom King löst det åt dig! Fantastiska bilder och hela handlingen berättad av en kvinna från en medeltida planet som åker på en quest efter hämnd tillsammans med Supergirl genom galaxerna. Så de galnaste möjliga koncepten av rymdfantasy beskriva som om av Tolkien. Det är sjukt bra.

Batman/Catwoman: En julsaga som utspelar sig över hela Batman och Catwomans relation och sedan efter Batmans död. Är:

-Non-Canon uppföljare till Tom Kings 75 Batman nummer.

-Non-Canon uppföljare till Mask of the Phantasm.

Catwoman är huvudpersonen och vi följer henne i tre huvudhandlingar/teman som vi klipper fram och tillbaks mellan:

1: Selena Kyles relation till sin make och dotter som är superhjältar och som hon älskar… Men som aldrig riktigt förstår henne.

2: Catwomans komplicerade relation med Jokern. Som går från att vara hennes bästa vän till någon hon föraktar mer än Batman föraktar honom.

3: Mask of the Motherfucking Phantasm uppföljare.

Och allting är tematiskt uppbyggt kring en julsång.

Den svagaste av de jag läst nyligen, men ändå väldigt bra. De bästa bitarna är när Jokern och Catwoman är vänner som glider ifrån varandra. Kan du vara vän med någon som mördar barn? Selena Kyle kan kanske det, och det är en intressant karaktärsstudie.

 

[JohanL]

Human Target

Det bästa Tom King gjort för DC, tycker jag.

Gillar man Noir är Gotham City: Year One också bra, och bryr sig mindre om att kvadda etablerade karaktärer - det är en hårdkokt deckarhistoria med Gotham som bakgrund.

Heroes in Crisis är sådär som story, men man kan bläddra och bara titta på hjältarnas självanalyser, som är extremt bra.

Love Everlasting är en helt unik bok, som på ett skruvat vis tar tag i hur viktiga romantikserier en gång i tiden var.

 

[God45]

Rorschach av Tom King - Jag har en hel regel om att inte läsa Watchmen fanfictionen som DC släpper. De fuckade över Alan Moore. Men jag läser alla Tom King grejerna just nu så… Det här har inget att göra med Watchmen. Den utspelar sig tekniskt sätt i samma värld som tv-serien men det är inte viktigt. Det här är en serie om serier och om högerextrema konspirationsteorier. Frank Miller (de har inte ändrat hans namn) är med som en galning som skrev en framgångsrik pirat serie (pirater är serier istället för superhjältar eftersom de fanns på riktigt i Watchmen världen) och som nu finansierar politiskt motiverade lönnmördare. Det här hade inte behövt vara kopplat till Watchmen alls.

Så, en galen serietecknare i 80 års åldern (som är Steve Ditko med ett ändrat namn vilket är… Osmakligt) och en 19 årig tjej som växte upp med en psykiskt sjuk förälder som drev en milita/kult klär ut sig till superhjältar och försöker mörda en presidentkandidat. De är döda när serien börjar. Vi följer privatdetektiven som utreder dem. Långsamt.

Är det dåligt? Nej. Det här är bra skrivit och snyggt.

Borde du läsa det? Nej. Det är deprimerande och inte alls värt det.

 

[JohanL]

Rorschach av Tom King

Det här är det mesta av Before Watchmen (ja, jag läste hela) - det är inte alls inkompetent utfört, men det gör det nästan värre. De här skaparna hade kunnat göra serier med existensberättigande med sin tid i stället.

 

[krank]

Jag hade för mig att jag läst nån skriva om Black Hammer, men antingen har jag drömt det eller så är det nån jag ignorerar. Jag har i varje fall läst "Library Edition" volym 1–3 som finns på Amazon Kindle.



Volym 1–2 är… weird. Storyn är typ: Ett gäng superhjältar har suttit fast i åratal på en bondgård med ganska lite omnejd; de kan ta sig till närmaste stad men inte så mycket mer än så. De hanterar det… sådär bra. Det är en ganska dynamisk setting, och som läsare får man pussla lite kring vad som egentligen hänt och sådär, innan alltihop slutligen avslöjas. Jag gillar strukturen. Jag gillar att det verkligen inte är så speciellt typiskt superhjältande – i den mån det är runflygande och skurk-baffande är det i flashbacks och i bakgrunden. Vad jag förstår är också tecknaren inte en superhjältetecknare i vanliga fall och författaren kommer från något slags undergroundbakgrund? Bra är det, ia alla fall.

En grej som tog en stund för mig att vänja mig vid är att alla karaktärer typ är vridna… parodier eller så, av existerande gamla (huvudsaklugen) DC-hjältar. För mig började läsa superhjälteserier med Claremonts X-men så saknas alltså i stort sett helt relationen både med gamla hjältar och med DC, så i den mån man förväntas känna igen sig och få en extra kick av att se en ny version av en gammal barndomsbekant eller så… så får jag inte det. Jag hajjar referenserna, för all del, men det är inte mer än så.

Hur som helst tar berättelsen tid på sig och det dröjer rätt länge innan man får några ordentliga svar. Det tycker jag om.

Volym 3 är en helt onödig "fortsättning" som jag inte riktigt fattar varför den finns. Jag tycker inte den tillför något, storyn är mindre intressant, karaktärerna plattare, slutet tristare. Allt knöts ihop väldigt snyggt i slutet av volym 2, så man kan nöja sig där.

 

[krank]

Jag har läst Phantom Road vol 1 och vol 2. Också av Jeff Lemire.



Det här är alltså de första 10 numren av serien Phantom Road. Det hinner inte hända sådär supermycket på de här tio numren; det här är en serie som tar tid på sig och det är generellt något jag gillar. Jag önskar dock att jag kollat upp ifall serien var avslutad innan jag började, för att behöva vänta på kommande nummer och veta att varje nummer nog inte kommer ge så mycket nytt… det känns frustrerande. Så jag tror att jag nog återkommer till den här när och om den blir klar.

I alla fall: En lastbilschaffis stöter på en bil som flippat; mannen i bilen är död men kvinnan lever. Han erbjuder henne skjuts. De nuddar en konstig mojäng de hittar och hamnar i något slags disigt fantomlandskap fullt av människor som ser ut att vara gjorda av typ lera, och får veta av en skum snubbe att de nu måste flytta den konstiga mojängen till platsen Golgotha.

Samtidigt håller en FBI-agent på och försöker utreda ett konstigt mord, och det visar sig bland annat spreta iväg mot de här två i lastbilen. När hon gräver upptäcker hon dock en massa skumheter.

Så; det här är en väldigt habil modern horror-serie. Det finns en mytologi som ännu så länge inte ser ut att bjuda på så mycket överraskningar för den som läst sånt förr, men det är väl egentligen inget problem. Serien är snygg; jag gillar tecknarstilen. Och så gillar jag som sagt tempot.

Härnäst ska jag ta mig igenom Gideon Falls, tror jag. Samma författare, men är åtminstone avslutad…

 

[JohanL]

Härnäst ska jag ta mig igenom Gideon Falls, tror jag. Samma författare, men är åtminstone avslutad…

Den är skum men bra. Jag läste den under Covid, så min reflektion över att folk hade munskydd var att de var ansvarsfulla snarare än att de gjorde udda saker på grund av sina ockulta föreställningar.

 

[Jocke]

Härnäst ska jag ta mig igenom Gideon Falls, tror jag. Samma författare, men är åtminstone avslutad…

Finns mycket Lemire att läsa om man fastnar, hans Moon Knight, Sweet Tooth och Essex county är de jag tycker vart bäst.

 

[JohanL]

Jag har läst The Power Fantasy #1, Kieron Gillen & Caspar Wijngard (Image).

Normalt kanske man borde vänta tills det kommit ut ett album i alla fall, men det här är en ny (kom ut förra veckan) tungviktsserie från världens bäste superhjälteförfattare (Gillen har just lämnat Marvel efter Krakoa-eran som han höll andra halvan av), så det kan vara lika bra att vara på på en gång.

Tänk dig en korsning mellan Uber och WicDiv (en WicDiv där inte alla inblandade bara är hedonister i sin egen interna såpopera). Eller en mer realistisk X-Men på ännu högre kraftnivå. Eller en värld där det finns sex stycken Doctor Manhattan som tycker olika saker och där våldsam konflikt mellan dem skulle vara på nivå av kärnvapenkrig.



Sedan i alla fall sextiotalet har det funnits super"hjältar" med kraftnivå på som allra minst en supermakts hela kärnvapenarsenal. En av dem stoppade Kubakrisen. En verkar ha bra nära obegränsade telepatiska krafter. En kontrollerar gravitation på nivån att kunna skapa ett svart hål eller kasta ut en delstat i rymden. En ser ut att vara mordisk angelisk Wonder Woman. Alla är överens om att fight mellan dem är oacceptabelt och skulle ödelägga en kontinent.


Och det här är utilitaristen, den med moralisk kompass, bland dem!

Serien utlovar icke-linjärt berättande och nedslag i en period på årtionden - här är vi dels i 1966, dels i 1999. Den vi får se i bägge är och som eventuellt är vår huvudperson är Etienne Lux - om du tänker "svart och filosofisk professor Xavier" hamnar du inte fel. 1999 är någon som nog bäst kan beskrivas som "Stoner Magneto" på väg mot USA i sin flygande ö, av allt att döma mest för shit and giggles. Går det att avstyra superhjältekonflikten?

Enligt uppgifter är det här årets bäst recenserade amerikanska serie med 97% positiva. Det är extremt högt koncept (att Gillen gärna tar i har vi sett i allt från Uber till Sins of Sinister och Rise of the Powers of X), och än så länge ser det mycket lovande och garanterat genomtänkt ut.

5+/5

 

[God45]

Jag har läst The Power Fantasy #1, Kieron Gillen & Caspar Wijngard (Image).

Normalt kanske man borde vänta tills det kommit ut ett album i alla fall, men det här är en ny (kom ut förra veckan) tungviktsserie från världens bäste superhjälteförfattare (Gillen har just lämnat Marvel efter Krakoa-eran som han hälla andra halvan av), så det kan vara lika bra att vara på på en gång.

Tänk dig en korsning mellan Uber och WicDiv (en WicDiv där inte alla inblandade bara är hedonister i sin egen interna såpopera). Eller en mer realistisk X-Men på ännu högre kraftnivå. Eller en värld där det finns sex stycken Doctor Manhattan som tycker olika saker och där våldsam konflikt mellan dem skulle vara på nivå av kärnvapenkrig.

View attachment 19306

Sedan i alla fall sextiotalet har det funnits super"hjältar" med kraftnivå på som allra minst en supermakts hela kärnvapenarsenal. En av dem stoppade Kubakrisen. En verkar ha bra nära obegränsade telepatiska krafter. En kontrollerar gravitation på nivån att kunna skapa ett svart hål eller kasta ut en delstat i rymden. En ser ut att vara mordisk angelisk Wonder Woman. Alla är överens om att fight mellan dem är oacceptabelt och skulle ödelägga en kontinent.

View attachment 19305
Och det här är utilitaristen, den med moralisk kompass, bland dem!

Serien utlovar icke-linjärt berättande och nedslag i en period på årtionden - här är vi dels i 1966, dels i 1999. Den vi får se i bägge är och som eventuellt är vår huvudperson är Etienne Lux - om du tänker "svart och filosofisk professor Xavier" hamnar du inte fel. 1999 är någon som nog bäst kan beskrivas som "Stoner Magneto" på väg mot USA i sin flygande ö, av allt att döma mest för shit and giggles. Går det att avstyra superhjältekonflikten?

Enligt uppgifter är det här årets bäst recenserade amerikanska serie med 97% positiva. Det är extremt högt koncept (att Gillen gärna tar i har vi sett i allt från Uber till Sins of Sinister och Rise of the Powers of X), och än så länge ser det mycket lovande och garanterat genomtänkt ut.

5+/5

Bara läst första numret Det känns verkligen som story som han ville berätta med Omega mutanterna under Krakoa eran men som inte hade fungerat i mainstream Marvel serierna. Karaktärerna de presenterat som är Superpowers känns som pastischer av Marvel karaktärer hittills. Vi får se hur det blir när twisterna kommer.

Det känns också EXTREMT mycket som tidiga The Authority. Alltså, väldigt mycket. Med president mördande och coola rockar och widescreen comics grejen.

 

[JohanL]

Bara läst första numret Det känns verkligen som story som han ville berätta med Omega mutanterna under Krakoa eran men som inte hade fungerat i mainstream Marvel serierna.

Gillen har uttryckligen sagt att den här serien är idéer han inte kunde använda hos Marvel från när han skrev X-Men. Samma sak gällde WicDiv gentemot Young Avengers.

 

[God45]

Gillen har uttryckligen sagt att den här serien är idéer han inte kunde använda hos Marvel från när han skrev X-Men. Samma sak gällde WicDiv gentemot Young Avengers.

Nice! Kolla, jag märkte något

 

[JohanL]

Nice! Kolla, jag märkte något

Också roligare när någon försöker vara etisk telepat men ändå gör gräsliga saker, än att vara Emma Frost.

 

[God45]

Också roligare när någon försöker vara etisk telepat men ändå gör gräsliga saker, än att vara Emma Frost.

Han har rätt i början. Alla med Superpower nivå krafter borde dö, det är bäst för alla. Jag tror han kommer återvända till det.

Karaktären är väldigt ”Xavior ser till att det inte blir kärnvapen krig” vilket är kul.