I måndags (alltså i April) läste jag klart
Neuromancer.
Det här är boken som nästan är ikonisk med cyberpunk som genre. Den var inte först (egentligen), och det finns en mängd andra böcker som varit avgörande, men den dominerar stilen för vad de flesta rollspelare upplever cyberpunk handlar om. Det är alltså en heist-roman med cybernetik och datorer innan de var mer mycket mer än lyxvaror som kunde skriva text och köra King's Quest-spel.
Jag läste den här (på svenska) när jag var runt 14 tidigare, och mindes knappt någonting från den läsningen utöver grundhandlingen.
Huvudpersonen är Case, en ex-cowboy (hacker) som efter att ha haft lite trassel med sina arbetsgivare fått de delar av hjärnan som behövs för att hacka förstörda. Nu får han en deal av en man kallad Armitage - mot att Case ställer upp som deras cowboy i några inte-speciellt-lagliga-runs kommer de fixa hans hjärna. Med på teamet är också Molly, som är musklerna/livvakten och samma Molly som i novellen Johnny Mnemonic, och några till.
En hel del av boken ägnas åt att samla ihop gänget som ska genomföra en run mot ett företag - och ungefär den sista tredjedelen ägnas åt run:en och dess utfall.
En sak som jag märker är att det är lite dissonans med tiden och teknologin. Cyberpunk har ofta handlat om "20 minuter i framtiden", och mycket teknologi känns som att den kunnat existera runt 2020-talet. Samtidigt har de rymdstationer med en klan som fryst ner sig i generationer och superintelligent AI. Det senare gel:ar inte riktigt med det tidigare, även om jag köper AI tillsammans med cybernetiken och mindscape/VR-internet.
Det åsido, boken är riktigt bra. Det är (lite) dystopisk framtid med lite cybernetik, heist och hemliga komplotter. Bra SF, helt enkelt.
Nästa bok jag börjat på är
Red Mars. Den kommer i Maj-tråden.
