Nekromanti WRNUs bokklubb: April 2014

[Max Raven]

Med ursäkter till Luna Lovegood.


Reglerna är enkla:

Läs något. Skriv något om det här.



Teman kan man föreslå, om man vill. I korthet: Skriv några böcker du tänker läsa, bind ihop med tema. Andra kan då välja att läsa de böckerna också!

 

[Max Raven]

Förra veckan läste jag klart The Hydrogen Sonata av Iain M Banks.

I korta drag: Gzilt, en art som kunde varit med och grundat The Culture har valt att sublimera - att övergå i ett annat slags "gudaliknande" tillstånd som många tidigare civilisationer gjort. En medlem i deras arméreserv blir indragen när en gammal hemlighet kommer ut i förtid, något som potentiellt kan sätta p för sublimeringen.

Sublimering är ungefär Banks koncept för att få gamla högteknologiska civilisationer att inte styra allt/försvinna i ett universum där det svärmar av liv och sålunda låta Culture vara herre på täppan medan det samtidigt kan finnas mäktigare/äldre civilisationer som kan störa när det passar sig. Så det är lite en lösning på hur avancerade civilisationer kan försvinna.

Det här är en ok bok. Gillar man Culture så har den en del sånt, och den är överlag underhållande. Samtidigt... Här är inte direkt några större nya koncept och handlingen blir lite tunn. Jag personligen tycker man kunde skurit ner boken med kanske 100-200 sidor utan att förlora mycket. Bättre än Against a Dark Background och Consider Phlebas, definitivt (hans pacing är klart bättre här).

Jag är för närvarande halvvägs genom Neuromancer, f ö.

 

[krank]

Jag läste klart andra boken, The Scorch Trials, i den inte speciellt bra bokserien Maze Runner. Det fortsätter inte bättre än det började.

Vad ska man säga... De är ute ur labyrinten, men de har inte utsatts för tillräckligt mycket ännu. Den läsare som inte räknat ut vad "the killzone" är eller vad upplevelserna gänget har syftar till vid det här laget måste vara... Ja, antagligen rätt långsam av sig. Det är möjligt att bokseriens egentliga målgrupp faktiskt ÄR så långsam, men jag har bara så vårt att föreställa mig att det skulle kunna vara svårt. Ändå förväntas man bli förvånad när det avslöjas i början av tredje boken sen...

Nåja, gänget från första boken ska nu springa i en öken. De hamnar i en ruinstad också, där det finns en massa galningar.

Även den här boken saknar sammanhang och röd tråd. Det är som en spelledare som "bygger äventyr" genom att bara stapla encounters på varandra, utan något egentligt sammanhang. Herregud, motståndare med stora röda lysande utväxter man ska träffa för att döda dem? Även om det är ett medvetet försök att ge TV-spelskänsla så är det oerhört taffligt gjort. Jag blir bara trött.

Huvudpersonen påstås återigen vara smart, ett geni. Men han glömmer konstant viktiga ledtrådar, lyckas inte räkna ut det mest elementära och har stora svårigheter att koncentrera sig och saknar tålamod helt och hållet.

Så... Nej, läs inte den här heller.

Själv är jag på tredje boken nu. Det är någon form av självskadebeteende det här.

 

[Max Raven]

I måndags (alltså i April) läste jag klart Neuromancer.

Det här är boken som nästan är ikonisk med cyberpunk som genre. Den var inte först (egentligen), och det finns en mängd andra böcker som varit avgörande, men den dominerar stilen för vad de flesta rollspelare upplever cyberpunk handlar om. Det är alltså en heist-roman med cybernetik och datorer innan de var mer mycket mer än lyxvaror som kunde skriva text och köra King's Quest-spel.

Jag läste den här (på svenska) när jag var runt 14 tidigare, och mindes knappt någonting från den läsningen utöver grundhandlingen.

Huvudpersonen är Case, en ex-cowboy (hacker) som efter att ha haft lite trassel med sina arbetsgivare fått de delar av hjärnan som behövs för att hacka förstörda. Nu får han en deal av en man kallad Armitage - mot att Case ställer upp som deras cowboy i några inte-speciellt-lagliga-runs kommer de fixa hans hjärna. Med på teamet är också Molly, som är musklerna/livvakten och samma Molly som i novellen Johnny Mnemonic, och några till.

En hel del av boken ägnas åt att samla ihop gänget som ska genomföra en run mot ett företag - och ungefär den sista tredjedelen ägnas åt run:en och dess utfall.

En sak som jag märker är att det är lite dissonans med tiden och teknologin. Cyberpunk har ofta handlat om "20 minuter i framtiden", och mycket teknologi känns som att den kunnat existera runt 2020-talet. Samtidigt har de rymdstationer med en klan som fryst ner sig i generationer och superintelligent AI. Det senare gel:ar inte riktigt med det tidigare, även om jag köper AI tillsammans med cybernetiken och mindscape/VR-internet.

Det åsido, boken är riktigt bra. Det är (lite) dystopisk framtid med lite cybernetik, heist och hemliga komplotter. Bra SF, helt enkelt.

Nästa bok jag börjat på är Red Mars. Den kommer i Maj-tråden.