Jag har just sett klart fjärde säsongen av
Westworld (HBO Max).
Jag nämnde att jag satt och kollade ikapp den för en kollega igår, och han beskrev den som att den "blivit en helt vanlig serie, typ". Och så är det nog lite. Westworld är en serie med en väldans massa coola idéer – det är verkligen cyberpunk i dess liksom
kärna. Inte regn och katanas, utan frågor om vad en människa är, vad ett medvetande är, och så vidare. Första säsongen är verkligen riktigt, riktigt bra och jag minns det som att det var en riktig snackis – folk följde den och försökte räkna ut vem som var en riktig människa och vem som var en Host etc.
OK, jag kanske ska sammanfatta också, utan att spoila: I första säsongen handlar Westworld om en theme park med samma namn, dit rika människor kan åka för att leka cowboys och amerikansk ursprungsbefolkning (fast det är inte lika nyanserat eller PK-finkänsligt i parken). Det är som ett stort IRL-dataspel, där besökarna är huvudpersoner och alla biroller spelas av robotar som är förprogrammerade med stories ("Hosts"). Sen börjar det hända skumma saker och mer än så tänker jag inte skriva.
Men. Det finns väldigt många TV-serier därute som har en enormt stark första säsong och sedan liksom tappar styrfart och fokus och kvalitet allt eftersom. Det gör nog Westworld också, men den har inte nått punkten där jag inte vill se mer av den. Jag inspireras fortfarande av den – som synes; jag hittade ju på
en helt ny spelvärld medan jag såg S04E01 tydligen.
Men precis som med till exempel Heroes märks det att de nog inte hade någon plan bortom den där första säsongen. Känslan jag får är att skrivarteamet varje säsong vaknar upp med en rejäl baksmälla efter firmafesten och börjar plocka upp bitarna – "Oj oj, vad fan gjorde vi igår egentligen? Okej, vad har vi att spela med? Fine, det här kan vi nog styra upp till en story, det blir rätt ballt faktiskt. Och så ska vi såklart ha en riktigt smaskig final också!" och så gör de det. Och den där finalen trasar sönder seriens värld rätt ordentligt, för det finns få saker som känns så dramatiska som när serieskapare fattar oåterkalleliga permanenta beslut om sin värld, som det inte finns någon återvändo från.
Och så får de en säsong till.
"Oj oj, vad fan gjorde vi igår egentligen? Okej, vad har vi att spela med…"
Alltså, jag säger inte att resultatet nödvändigtvis är dåligt. Men man ska vara beredd på att planering sker säsong för säsong, och om det finns en övergripande plan för hur allt ska utveckla sig så märks det verkligen inte.
Det är absolut numera mer av en "helt vanlig serie, typ". Men den är fortfarande bland de bättre serier jag vet. Så jag rekommenderar den.
