Innan jag svarar på huvudfrågan så tänkte jag fundera lite mer allmänt kring 'safety' från en lajvares perspektiv. För precis dom här diskussionerna har varit uppe där och det finns många intressanta perspektiv, artikeln om 'Brave spaces' (
https://nordiclarp.org/2019/10/07/the-brave-space-some-thoughts-on-safety-in-larps/) är jättebra till exempel även om jag själv inte är så förtjust i trafikljussystemet som nämns.
Det känns också som att det har gått lite olika trender i hur saker ska hanteras, och olika i olika miljöer av lajv också. Klassiskt sett fanns det många som tyckte att det absolut värsta man kunde göra i lajv var att gå ur rollen och det gjorde att man antingen inte hade mekaniker alls för 'trygghet' eller åt andra hållet där diverse tecken (off-runa, hand över huvudet) och liknande signalerade att man "gick off" och det skulle på något sätt vara mindre immensionsstörande än om någon faktiskt gick off. Det som nästan alltid fanns var någon variant av "Cut" och "Brems" där Cut i princip var 'det brinner', 'skarp skada' och liknande och Brems var ett mjukare 'hit men inte längre', men för det mesta var det något som fanns men som sällan användes.
Sen kom ett antal år där just trafikljus och mer eller mindre diegetiska varianter var populära (som att man hade särskilda ord för 'grönt' som fanns i fiktionen, tror vi körde 'frecking' eller nåt sånt på ett BG-lajv, och 'pure' eller vad det var på Hamlet) återigen med tanken att om man kan göra det mer diegetiskt så blir det mindre jobbigt för folk att använda det.
Senaste trenden som bland annat förespråkas av den lajvarrangör vars lajv jag åker på flest av är att återigen ta bort mekaniken mer eller mindre, och jag tycker det här är överlägset. Så i princip fungerar det så här:
* Innehållsförteckning - alla ska veta vad man kan förvänta sig, vad man behöver vara ok med för att komma på lajvet och vad som är opt-out.
* Långsam eskalering - alla scener som kan komma att bli triggande eller jobbiga (på lajv handlar dom scenerna väl oftast om antingen våld eller erotik men kan förstås vara annat också) måste skapas långsamt, om man inte har andra överenskommelser innan. Det vill säga att man inte till exempel plötsligt ger en örfil utan att det först i så fall annonseras, så att medspelaren har chans att opta ur. Det låter krångligare än det är i praktiken blir det kanske "Vad sa du? Säger du det där en gång till så slår jag dig!" det brukar oftast gå att väva in väldigt snyggt.
* Off game - Om man vill opta ur eller av någon annan anledning känner att man behöver kalibrera så säger man 'off game' följt av vad man vill ha sagt och sen respekteras det, det blir både lättare och tydligare än skalor, och argumentet att det är lättare att använda exempelvis en trafikljusmekanik tror jag helt enkelt inte stämmer. Så i exemplet ovan kanske det följs av "Off game - det är ok, men inte i ansiktet"
* Tap out - Om man vill ta spelet ett steg tillbaka så kan man tappa två gånger antingen på sig själv, på medspelaren eller något föremål för en icke-verbal tapout. Det fungerar om jag förstått det gamla bepgreppet rätt ungefär som 'brems' att default är hit men inte längre, men i praktiken tror jag att om någon gjorde tap out mot mig så hade jag nog följt upp det med ett 'Off game - är du ok? Ska vi avsluta scenen?'
Jag tycker det här fungerar riktigt bra, särskilt om man tränat lite på det i workshops innan, och även om jag nu inte använt off-game heller (för ska vi vara ärliga så är det fortfarande så att folk oftast ser till att err on the safe side så att säga och sällan går så långt som man kanske hade velat) så tycker jag nog att det känns lättare att bara förklara vad man vill än att ha olika mekaniker för det som ska kommas ihåg och tolkas.
Hur ska man hantera sådant här? Som spelare och som SL. Man spelar ett scenario, och plötsligt råkar man träffa någons trigger. Speciellt i konventsmiljö. Som spelare kan man känna sig tvingad att inte "förstöra" för de andra (som man kanske inte känner). Som SL, hur gör man när något centralt för scenarion uppenbart är oacceptabelt (eller ohanterbart) för en spelare?
Så tillbaka till huvudfrågan, och utan att ha läst scenariot så hade jag tyckt att det här hade varit en bra hantering:
SL: "Rövaren tittar på er och sedan på hundarna, sen skrattar han elakt och säger 'vet ni, jag tror det är dags för köttgryta'" (Långsam eskalering)
Spelare: "Off-game, jag vill inte spela en scen där några djur dör, det funkar inte för mig, om det är viktigt så är det väl ok att det har hänt men jag vill inte att vi spelar ut det."
SL: "Men ni fåniga skogsalver är väl säkert vegetarianer så är väl bäst att vi låser in er igen först. Dagen därpå så väcks ni inte som vanligt av hundarnas skällande".
Alteranativt om man verkligen inte vill att några djur dör:
Spelare: "Off-game, jag vill inte att några djur dör när jag spelar rollspel, under några omständigheter alls, jag tycker inte det är kul."
och SL kan då beroende på hur bärande det här faktiskt är för scenariot svara "Off-game, ok jag tror vi får ta en liten paus och fundera på det här, för det är rätt centralt för scenariot och det kommer dessutom komma fler tillfällen där djur dör, ledsen att vi inte varit tydliga med det här innan, vill du jag ska försöka improvisera fram alternativ eller ska vi bara call it a day?"
Alternativt kanske mer troligt (jag menar hur centralt kan det vara att hundarna dör?):
SL: "Rövaren skrattar elakt och tittar sen på er igen, 'vad tror ni att jag är för något monster, dom där hundarna kommer leva längre än ni era as, kanske jag låter dom äta er när jag är klar med er'.
Så, för att sammanfatta, jag tror att man löser sånt här bäst genom att prata om det.
www.drivethrurpg.com
Sen tycker jag att det ibland är lite larvigt att ta till samma säkerhetssystem för något som egentligen är gemensamt berättande som sådant som kan riskera fysisk skada, men...
