Re: X-Men 2 äger faktiskt, ja.
Superhjältefilmer lider allt som oftast av problemet att de känns intetsägande. De börjar, körs efter en standardmall och avslutas, och i slutändan sitter man där med känslan 'var det allt?'. I 'X-Men 1' tog det alldeles för mycket tid att presentera karaktärerna, och känslans fanns där direkt - intetsägande. Visst var den rätt välgjord, men styrkorna i genren, som är särdeles framträdande i just X-Men, hann aldrig lyftas fram i någon större utsträckning.
Men oboj, det gjorde de med råge i 'X-Men 2'.
Karaktärerna. Personligen är jag av åsikten att bra, intressanta och engagerande karaktärer är det viktigaste av allt i såväl rollspel som film och litteratur - handling är otroligt sekundärt i jämförelse, och just plotten i den här filmen var som förväntat inget vidare, även om den var allt annat än ointelligent (jag ääälskar när fiender som Magneto-possen och X-Men tvingas alliera sig med varandra mot ett yttre hot). Men karaktärerna...vilka personligheter, vilka intriger...bra, utan tvekan. Cyclops är en rätt trist torrboll som man borde gjort mera av, men Wolverine är såå skön, och hans triangeldrama med Cyclops och Jane Grey fungerar utmärkt - speciellt med Mystiques lilla nattliga utspel. Hon lyfter för övrigt filmen också i övrigt, med en cool men mystisk approach, och okuvlig lojalitet till Magneto. Såå skön är hon. Jag hade gärna haft en egen lady Deathstrike, också ;-)
Nightcrawler var också bra, och Magneto som förväntat njutbar. Skådespelarna skötte sig föredömligt, och filmen lade helt rätt fokus på de karaktärer och de relationer som är X-Mens styrka.
Också koreografin var underbar (jag äääälskar Mystiques fajjt mot vakterna i dammbyggnaden, och Nightcrawlers rush in i Vita Huset. Deathstrikes fajjt mot Cyclops var kanske inte mycket, men nästan det snyggaste av allt. För att föra in ett sexistiskt argument så gjorde sig hennes höfter väldigt bra i kostymbyxor
), befriad från den sedvanligt dötrista släng av Yuen Wo Ping-sjuka som annars tycks råda i Hollywood. (Typiskt av jänkarna att ta det sämsta från Hongkong). Nej, här var det i stället snygga, snabba fajjter, med bibehållen estetik. (Men Deathstrike kunde gott blött lite mera. Jag vet inte, men det känns verkligens om blod borde spruta när hon och Wolverine fajtas. Och blod är ju sött, dessutom). Likaså var soundtracket oväntat bra. Jag har väldigt svårt för dunkande rock och metal i film, och också här gladde det mig att man frångick Matrix-tendenserna och körde klassisk musik istället. (Wagner till Nightcrawler var ju sååå rätt, juh). Det är betydligt mer stämningsskapande än Marilyn Manson, i mitt tycke. Specialeffekterna var utmärkta, även om X-Mens jetplan såg lite datorgjort ut i någon scen, och kändes lite väl 'serietidningsaktigt'. (Kunde de inte ersatt det med en helikopter eller något?). Effekterna i Dr Xs maskin var väldigt vackra, ett imponerande visuellt stilgrepp likt regnet i den annars föga sevärda 'Daredevil'. Slutscenen gick i samma anda - snyggt, utan tvekan, även om det bäddade för en uppföljare.
En slentrianmässig plott var väl inte mer än man kunde förvänta sig, men det kändes som om filmskaparna undvek att moralisera (tex när de lät Deathstrike, som ju bara var kontrollerad av Stryker, dö, och lämnade Jason Stryker i dammbygget), och det var oväntat. Jag tyckte de kunde gjort mer av just det att Stryker kontrollerade Deathstrike - varför lyfta fram i en scen att hon i praktiken var hans slav, och sedan aldrig göra mer av det? Det hade ju kunnat ge stora möjligheter i den sista scenen med henne...ett blekt leende eller en glimt av insikt i ögonen när Wolverine dödade henne hade räckt för att vara medryckande. Deathstrike som karaktär slösades verkligen bort en smula. En snygg detalj var dock att händerna på röntgenbilderna i laboratoriet var hennes, inte Wolverines - sådana subtila små ledtrådar uppskattas. Det blir liksom lite mer att upptäcka...
Jag älskar inte direkt superhjältegenren, och tycker fortfarande inte handlingen var något vidare, men trots det har man i 'X-Men 2' verkligen gjort något riktigt bra av det hela. Det är inget mästerverk det rör sig om, men en mycket medryckande och välgjord film som kanske är det bästa jag sett från Hollywood det här året. Och det är inget dåligt omdöme, på min ära.
- Ymir, kommer kanske sansa sig och se fler brister senare, men just nu kan han bara ge ett mycket gott betyg
Förresten, folk...ta er i kragen och skriv lite mer innehållsrika inlägg om ni ska diskutera den här filmen. Nästan vartenda ett är ju på gränsen till NT...