Nekromanti Xinuinkarnater och Jargien [SPOILER]

[DesertRain]

I min jargienkampanj så är ärkeskurken xinuinkarnaten Kalian Tasis. Även om det kommer dröja ett bra tag innan rollpersonerna stöter på honom så skulle det vara bra att ha i alla fall lite koll på exakt vad han kan göra.

Vilka förmågor kan en xinuinkarnation tänkas ha egentligen? Den inkarnat det finns mest information är ju L'meas och genom att läsa det så kan man ju utgå ifrån att inkarnaterna visserligen är väldigt mäktiga men inte så pass superlativa att de inte går att döda eller är ostoppbara. I Kalian Tasis fall har jag en känsla av att hans post som Faktorator, väldiga förmögenhet och framför allt hans 24 helmgastar kommer vara svårare att ta sig förbi än att oskadliggöra Kalian själv.

Både L'meas och Ariandra verkar ha förmågor som dominerar och kontrollerar andra individer, Igar Augus respektive Thamas Vitfjäder. Det känns inte allt för långsökt att anta att även de övriga inkarnaterna har liknande krafter. Dessutom kan de förmodligen använda någon form av magi, eller? Varken L'meas eller Ariandras beskrivningar antyder det men någon sorts övernaturliga krafter borde de kunna använda. Vad skulle det kunna vara i så fall?

En annan sak jag funderat på är hur pass stark Xinu är i sina inkarnater. Självklart är inkarnaterna avsevärt mycket svagare än guden själv, men ifall en inkarnat skulle hamna i en situation där den kan förlora livet hur pass mycket kraft kan Xinu kanalisera genom sin inkarnat för att skydda den?

Eftersom både Ariandra, L'meas och Zaral Zargon har xinukulter dedikerade till sig så är det i princip säkert att anta att även Kalian Tasis har det. Förmodligen består den främst av svinrika jargiska medborgare högt upp i byrokratin. Detta ger Kalian enorma möjligheter att påverka folk över hela Jargien

And now to something completely different,
Hur pass mäktig är en faktorator egentligen? Enligt Gerografica finns det endast åtta stycken och de har ansvar för hela Jargiens ekonomi. Så jag kan tänka mig att de har ett enormt inflytande. Men kan de typ kommendera ut legioner utan att ha något tillstånd från typ kejsaren? Kalian Tasis är både faktorator och en av de rikare medborgarna i Jargien så jag kan nog tänka mig att han kan göra i princip vad han vill och bara muta/lönnmörda de som står i vägen för honom.


Detta blev rätt långt och förmodligen rätt så osammanhängande men jag har i alla fall lyckats få ner några av mina tankar.

Så huvudfrågan är således: Hur mäktig är egentligen en xinuinkarnat och vilka krafter kan den tänkas ha?

 

[Fienden]

Få ser här: Telepatisk kontakt med alla andra Xinuinkarnater, Xinu och alla Helmgastar.
Kontroll över sina Helmgastar.
Kroppslig alstring av skototropi. (Xinu är ju trots allt en mörkervarelse)
Någon sorts förmåga att manipulera individers hjärnor.
(ungefär som magin Charm i D&D 3.5, men förstärkt)

... Det borde väl räcka för ett sjuhelvetes möte?
Det är ungefär så mycket jag har tänkt på Xinuinkarnaterna.
Och jag tänker ofta på dem. (Xinu är en av de främsta ondingarna i min überkampanj)

//Kraetyz, mörkernörd

 

[saturnine]

Om man ska ta det hela på en ren våldsnivå så tror jag inte att inkarnationerna är överdrivit mäktiga. (Förutom L'meas som jag har för mig är mästare i dödsdans, eller någonting annat.) Den stora faran med att ge sig på dem bör i så fall vara de Helmgastar och andra Xinu-dyrkare som förmodligen finns ganska tätt kring dem. Dessutom har vad jag kan minnas samtliga inkarnationer tagit sig tämligen högt upp i samhällspyramiden och åtnjuter därför samma skydd som en rik ädling brukar ha, utöver allt det vi tidigare nämnde. Så har de ju precis som du sa - kontakter i samhällstoppen.

Om det verkligen gäller, när man nedgjort alla inkarnationens livvakter så tror jag även att man har ganska kraftig magi att hämta. Jag tror dock inte att denna magi bör vara på en kolossalt hög nivå. I min världsbild är inkarnationen mest där för att manipulera andra att agera på ett sätt som passar Xinu väl. Har man därför besegrat den arme med mäktiga vandöda som omger inkarnationerna bör man vara kraftig nog för att utan större problem ha ihjäl inkarnationen också.

Mycket i den utvaldes makt ligger nog redan i de redan mänskliga krafterna. En person som är extremt socialt kompetent och dessutom extremt vacker kan nog forma sin omgivning efter sin vilja, utan att använda magi eller någonting annat.

En annan sak jag funderat på är hur pass stark Xinu är i sina inkarnater. Självklart är inkarnaterna avsevärt mycket svagare än guden själv, men ifall en inkarnat skulle hamna i en situation där den kan förlora livet hur pass mycket kraft kan Xinu kanalisera genom sin inkarnat för att skydda den?

Jag läste i en tråd om Damarien för en stund sedan, där ämnet Ariandras relation till eventuell son diskuterades. Personligen så håller jag med många skribenter i tråden, och skulle själv tycka att en skurk blev roligare om den var lite mänsklig. Därför tycker jag inte att bandet inkarnationen och Xinu emellan bör vara vid någon större styrka. Detta kan förstås variera beroende på vem av inkarnationerna det rör sig om. En inkarnation med egen personlighet och egna känslor vore helt klart att föredra.

Och där var mitt andra inlägg slut.

 

[Jehorius]

Personligen skulle jag vilja säga att dom har krafter nog att puckla på en hel del folk själva, dom är ju trots allt gud-inkarnationer. Men å andra sidan, det som gör dom farliga igentligen är väl faktiskt deras gastar. Men personligen så tycker jag dom bör kunna kasta magi, kanske t.o.m daimotropi, pga deras ursprung. Sen så angående det där med att skicka iväg legioner, jag tror han skulle ta stora risker att göra någonting utan Jargus tillåtelse.

 

[ripperdoc]

Kalian Tasis Vestoris är en faktorator, men faktoratorrådet tycks inte ha någon avgörande makt. De är tillsatta av kejsaren för att se till att hans beslut efterföljs. De har också förmågan att välja nya kejsare om den tidigare saknar efterträdare. Men det är ett råd, och en enskild faktorator kan inte kontrollera det.

Jargien är välfyllt av mycket mäktiga och rika personer, så Kalian måste nog navigera de politiskt djupa vattnen som vilken annan som helst. Hans styrka ligger nog i Helmgastarnas förmåga att anta andra skepnader, och han har gott om dem.

Rent regelmässigt är ju 24 helmgastar så nära omöjliga att slå som det går, så skulle han vilja samla alla till sitt skydd har jag svårt att se att någon rollperson kan angripa honom. Å andra sidan har Jargien mycket starka element som är mot magiker, monster och annat, så Kalian måste vara mycket försiktig. Eller muta många personer, ofta.

-Martin (som just avslutat en ultrakomplex intrigkampanj i Daval där Kalian spelade en relativt viktig roll)

 

[Regmolar]

Det här med inkarnaternas förmågor är en bra fråga, och vi hade väl en (mer generell?) tråd om det för ett tag sedan?

I vilket fall skulle jag också placera inkarnaternas makt främst i deras positioner i samhället; Xinus muskler i Mundana utgörs av helmgastarna, inkarnaternas jobb är att ta över stället, eller åtminstone försvaga det nog för att det ska uppfylla Xinus planer (han kan ju knappast ta över ta över t.ex. Thalamur som han gjorde med Damarien, men ett nytt thala-sabriskt krig skulle kunna matta ut två av Mundanas mäktigaste nationer avsevärt).

Åter till ämnet; inkarnaterna är dock Xinus närvaro på Mundana, och bör därmed vara svårdödade; det ska inte räcka med någon förlupen pil eller lyckosam lönnmördare för att göra slut på de viktigaste bitarna i Xinus planer. Jag skulle sätta tåligheten på sådan nivå att man får hacka på dem ett tag innan de går ner, och de personliga stridsförmågorna efter karaktär (L'meas var väl en awesome dödsdanserska, och ZZ bör ju ha redig stridsträning; Kalian och Ariandra litar nog snarare på livvakter, speciellt som Kalian har väldigt många helmgastar...)

När det kommer till det övernaturliga är ju vitsen att inkarnaterna ska smälta in, så kan de något visar de det inte. Sen kan jag påpeka att den femte helmgasten, i Stora arkipelagen, uttryckligen beskrivs som en magiker, vilken kan tolkas som att det inte är något som är gemensamt för dem.

Fast jag skulle låta hela gänget kunna frammana demoner vid behov; de är ju trots allt inkarnationer av en mäktig demon/gud/demongud, men säga att det är något som inte används annat än i extrema situationer pga. risken att bli upptäckt. Helmgastarna sköter ju de flesta löpande uppgifter, också. Hela bunten tycks ju utefter de tre större beskrivningarna ha någon slags magisk charm som av åtminstone kvinnsen kan utökas till mer direkt kontroll - Thamas är ju helt i Ariandras våld och Augus till och med medveten om att L'meas är en demon och styr honom! (och med tanke på att han är en av Mundanas skickligaste magiker säger det en del om inkarnaternas farlighet på sina områden...)

Min Tasis skulle (förutom det publicerade officiella) se ut såhär: svårdödad, kan frammana demoner, exceptionell social förmåga, extremt intelligent (att jämföra med ZZ, som är en exceptionellt bra militär, om jag minns rätt, varpå arkipelag-killen är mycket bra politiker och magiker, så får alla något olika främsta områden)

Ergo, killarna kontrollerar genom att vara bra på sina yrken, tjejerna genom att förföra/gifta sig med mäktiga män. Könsstereotyper, socialrealism eller anpassning till rådande samhällsklimat från Xinus håll, vad tror ni?

Enligt GM tycks faktoratorerna vara kejsarens "chefsekonomer", med ansvar för skatteindrivning och finansiering av byråkratin och legionerna. Så förutom hans uppenbara inflytande och inkomster kan man tänka sig att han till viss mån kan leda om pengaflöden från platser där han inte vill ha dem till platser där han vill ha dem. Från polislegionärerna som jagar kultister i Daval till en Xinutrogen generals legion i Sardan. Från de byråkrater som sköter samarbetet och informationsutbytet med kyrkan till en korrupt statstjänstenman som går Tasis ärenden. En sänkning av lönen hos en redan opålitlig legion eller en skattehöjning i en redan muttrande provins, osv. En position där han kan göra en massa små förändringar som ingen lägger märke till.

Annars bygger nog huvuddelen av hans makt på mer inofficiella kontaktnät (vilka är _mycket_ mäktiga i Jargien) och de stora mängder mutor han kan betala till folk.

 

[Tell]

Som jag ser det är Xinu tvedräktens och utvecklingens gud (det senare m.tanke på hans betoning av själslig och kroppslig utveckling hos kultisterna). Om jag skulle använda Caleas, så skulle jag anknyta eventuella krafter till detta. Mitt förslag skulle vara något i stil med

*Gudalik uppfattningsförmåga - Caleas blir inte trött. Han måste visserligen sova, för sin mänsklighets skull, men han har en perfekt koncentration och uppmärksamhet under sina vakna timmar.
*Kontroll över sina helmgastar.
*Gudalik trovärdighet - man litar kanske inte på Caleas, men känner sig tvungen att respektera honom. I kombination med ett rykte om att sällan eller aldrig göra fel (gott omdöme i kombination med ovanstående), så gör det att det känns svårt att säga emot honom, eller för den delen att inte lyda.
*Gudalik galenskap - Caleas känner en drift att stödja samhällets progressiva krafter, och undergräva etablerade auktoriteter. Han kan med en viljeansträngning undanta vissa krafter från detta (Jargus, rimligen), men kommer att arbeta för att underlätta rp:s arbete, om deras strid mot honom(!) ser ut att bringa kaos och utveckling till samhället. Naturligtvis inkluderar han sig själv i den kalkylen. Som kraft för tvedräkt, kaos och utveckling är han mäktig, och om han kan ställa till med mer än rp, så kommer han att röja dem ur vägen när de blir hotfulla. MEN INTE FÖRREN DESS!

Vidare tror jag inte man skall underskatta hans rent formella makt. Trots allt är han en kejserlig factorator, motsvarande ett statsråd i en modern stat, eller en kunglig rådsmedlem annorstädes. Detta kanske inte innebär en extraordinär maktposition (om man nu inte tycker att exekutiv/rådgivande makt över styret i vad som kan sägas vara mundanas mäktigaste stat, med en härskare som inte tycker att "det dagliga styret" är ointressant som ende överordnade, är en extraordinär maktposition), men det innebär att han har tillgång till statens resurser, och att det är högmålsbrott att skada honom.
OM rp kan mörda honom, så har de därefter legionerna i hälarna, och en kejserlig administration som för att behålla sin trovärdighet måste straffa rp offentligt. Betänk att henrik v (eller vilken av renässansfranskkungarna det nu var) av frankrike förklarade krig mot en stat enbart för att de skyddade en potentiell älskarinna han ville åt. Hans ära var kränkt.
Mary Stuarts makt att straffa förövarna som mördade hennes italienske musiklärare var inte stor nog att slå till omedelbart, men hon lät senare mörda SIN MAKE för att han var med om kuppen. Prestige är fruktansvärt viktigt för en envåldshärskare, och får inte kränkas. Att mörda ett statsråd är nog att kränka den.

Det bästa sättet att komma undan skulle nog vara om du lät någon annan av Xinus inkarnater stödja rollpersonerna, och ge dem hennes/hans resurser för att komma undan. Vad vore trots allt naturligare än att tvedräktens och utvecklingens gud lät sina egna inkarnater hata- och kämpa mot varandra, för att vässa sina förmågor? Detta skulle dessutom föra med sig en fördel i form av framtida scenarier när RP upptäcker att kulten under Caleas, berövad sin dyrkans focus, bestämmer sig för att ta hämnd. Vad händer när kultens nummer två försöker ta Caleas plats? Hur kan han bättre legitimera sin nya makt än genom att fånga sin företrädares mördare, och tortera dem till att avslöja sina allierade? Och vad tycker dessa om detta förhållande?

 

[Regmolar]

Jag gillar ditt inlägg och dina idéer; det skulle kanske också kunna förklara varför inkarnaterna tycks vara kompletta (och i alla fall någorlunda "mänskliga") individer trots att de alla är inkarnationer av Xinu.

Fast killen heter väl ändå Kalian?

 

[Tell]

Re: Xinuinkarnater och Jargien [ant]

Ledsen. Jag skrev ur minnet. Tack för komplimangen.