Jag skiter väl i om det inte är ett riktigt ord.
Nå, brace yourselves, nu har Fogge gått på en tripp och lirat datorspel dygnet runt i en vecka och är frälst igen.
Först och främst, det jag har spelat allra mest: Galactic Civilizations 2. Ett brädspel i datorspelsform kan man säga, rymdstrategi enligt 4X-modellen (Explore, Expand, Exploit och Exterminate) med en helt sinnessjukt bra programmerad AI.
Konflikt:
Människan tar sig ut i Jymden och uppfinner motordrift som gör att man kan ta sig genom Jymden utan att använda warp-portaler, och springer in i nio andra Äjlienraser. Krig, diplomati, handel, kulturellt utbyte, ladi da och så vidare. Huvudkampanjen (som jag inte alls lirat) utspelar sig under "The human-drengin wars", där drengin är den mest krigiska av Äjlienraserna (de ser ut som orcher, go figure) och även spelets undertitel, The dread lords, en jättegammal civilisation som slogs mot en annan jättegammal civilisation och sen försvann båda, och nu kommer de tillbaka. De ser typ ut som jättebläckfiskar och har organiska skepp (typ som Chigs i Space: Above and beyond, för er nötter som ett den serien).
AI:
AI:n är helt otrolig (det finns system för vapen och försvar, och AI:n bygger skepp som slår mot dina svagheter och skyddar sig mot dina styrkor, den optimerar skattesatserna på en rund-basis för att få ut så mycket pengar som möjligt med minsta motstånd från befolkningen och justerar sina utgifter mellan social produktion (byggnader på planeter), militär produktion (Jymdskepp) och forskning beroende på vad den bygger och hur fort den behöver få klart ett visst skepp eller byggnad. Visst, du kan också göra detta, men om du ska göra det på 20 olika planeter som alla har olika förutsättningar måste du, som man säger, kruncha oerhörda mängder data för att komma fram till det mest optimala. Detta gör att AI:n känns som att den fuskar när den i själva verket inte alls gör det. Samtidigt kan AI:n vara behagligt korkad och spela rakt i dina händer. Jag har nu flyttat upp svårigheten på Normal och vinner några matcher och får däng några, oftast bara beroende på hur kartan slumpas fram och hur snabbt jag kan grabba kolonier. Lirar man med AI:n på Korkad så har man gott om tid att vinna den rundan och lära sig så mycket som möjligt av spelet. Dessutom är den full av humor, om man mobiliserar styrkor eller bygger stjärnbaser på en Äjliens territorium så säger den ibland "Du, jag vet nog vad du sysslar med, och om min intelligens inte var satt till "Sub-normal" skulle jag göra något åt det!". Finns dessutom massor av referenser till Liftarens Guide till Galaxen, men det rymdspel som inte spoofar den ska fan skämmas. Hittils har jag kunnat lura AI:n rätt hyfsat, dels så bygger den skepp för att kontra vad du har, inte vad du KAN bygga, så pumpar man ut laserskepp ett tag så får fiendeskeppen sköldar, men då slår man snabbt om till att producera missilskepp och kan använda Blitzkrieg för att plocka hela fiendenflottan. På samma sätt kan man ligga och krypa med inte ett enda militärt skepp och helt plötsligt förklarar någon krig för att man är så vek, utan att ta i beräkning hur bra ekonomi och produktionstakt du har. Innan hans invasionsskepp hinner till dina planeter har du byggt upp en militärmakt dubbelt så stor som hans... Enligt utsago går dock inte AI:n på dessa finter på högre nivåer.
Pros:
Ofantligt stort och djupt. Du kan göra skitmycket (vilket förvisso är kutym i liknande spel), det är snyggt, "realistisk" sci-fi, och AI:n är som sagt helt lysande på alla nivåer. Hela spelet känns genomtänkt och jag tror inte jag en enda gång har hittat en mekanism som kännts dålig på ett spelmässigt sätt. Jag tyckte personligen att det var hyfsat lätt att lära, men jag lirade Galciv 1 litegrand i väntan på den här titeln så vissa grundmekaniker var jag redan bekant med.
Och skeppsdesignern. Oh my fucking god. Det är som att göra en karaktär till ett rollspel, fast flera gånger i samma spelomgång! Det finns fem olika sorters skepps-"raser", drengin har sina modeller, människan sina, de ondskefulla robotkollektivet Yor sina osv, och varje ras har tre olika skrov per storlekskategori (större storlekskategorier blir tillgängliga när man forskat fram dem), PLUS att det finns massor av tingentangel att hänga på skeppen, lampor, vingar, motorurblås etc. som bara är pynt. Sen har man vapen, motorer, försvarssystem och moduler (såsom sensorer, kolonisationsmoduler, trupptransportmoduler, förnödenhetsmoduler så att skeppet får längre räckvidd osv) som har spelmässig inverkan. Själv har jag designat ett gäng skrov utan utrustning i olika klasser, från Tiny (fighters) via Small(heavy fighters och/eller fregatter) upp till Huge (capital ships) som blir tillgängliga som skepp (men helt värdelösa) så fort man forskat fram den storlekskategorin, sen kan man då i varje spelomgång bestycka dem efter eget tycke och behov. Behöver man panikbygga något snabbt som kan skjuta ner trupptransporten som är på väg mot en obevakad planet? Plocka fram Mjolnir-klassen, lasta på den en laserkanon och fyra-fem motorer och skicka den tvärsöver hela kartan. Behöver du plocka ner försvaret över en planet som till större delen består av missilbestyckade skepp? Ta Odin-klassens capital ship, ös på Point defence (missilmotmedel) så att den blir osårbar mot deras mesiga skepp och fyll resten av utrymmet (varje storlekskategori har begränsning på hur mycket stuff man kan montera fast på dem) med vapen som de inte har skydd mot och njut av förstörelsen. Ja, jag vet att det är nördigt att döpa skeppstyperna efter nordisk mytologi, so sue me. Tillsammans med Kryos Hull Mod(gör alla skrov tillgängliga för alla raser och gör också alla skrov till pynt, så att man kan göra riktigt snygga grejor) är skeppsdesignern helt fantastisk, och jag har nääästan lagt lika många timmar i den som i spelet självt.
Cons?
Folk säger att det är en brant inlärningskurva, jag säger ni är inte stabila. Lira spelet på låg svårighetsgrad ett par matcher mot en korkad motståndare så fattar du snart hur allt funkar, det mesta utvecklas enligt en rak linje i takt med att du forskar vidare, och planethantering är enkelt när man hajat vad det går ut på. En snabb genombläddring av manualen (som bara finns i pdf, skäms!) kan säkert hjälpa också. I övrigt... tja, det ska väl vara att vissa trick man kan köra mot AI:n funkar alldeles för väl, och att det som i vissa brädspel kan komma till en punkt då spelet avgörs, men inte slutar. AI:n är duktig på att ge upp när han är klen, men ibland blir det så att bara man tar -den- kolonin från datorn och etablerar sig där så kommer han i fortsättningen inte ha en chans, och tiden från det att man etablerat sin "säkra vinst" tills det att man vinner kan ibland vara onödigt lång. Detta motverkas säkert också högre upp på AI-intelligensen, bara jag kliver upp på steget efter Normal så får jag rådäng vad jag än gör, så jag lirar nog ett gäng matcher på Normal till innan jag försöker nästa gång. Dessutom finns det ett par glitchar med vissa av kommandona som man kan ge skepp att uföra automatiskt, men det fixas i nästa patch (1.1).
Oh. Spelet kraschar helt orimligt ofta också, men bara vid utsides påverkan. Det klarar myyycket sällan att man alt-tabbar, och ibland har jag fått crash to desktop bara för att någon skrivit till mig på ICQ. Visst, stäng av ICQ innan man spelar men spel av idag borde klara av att applikationer körs i bakgrunden.
Nästa spel jag måste rekommendera är Elder Scrolls 4, Oblivion. För er som lirat Morrowind: You aint seen nothing yet. Rollspelselementen så långt har varit klart sub-par, man har inga dialogval och de flesta NPC:er är bara platser där man får läsa ny text och inte unika personer man kan interagera med. Det finns ett "minigame" för Speech-craftfärdigheten, men det är rätt simpelt och det enda det kan påverka är hur välvilligt inställd någon är till dig för att berätta vissa saker etc, men det är ändå alltid enklare att bara slänga guld på personen än att först dra ett skämt, sen smickra, sen skryta etc. Brudarna går inte att få i säng ändå, vilket suger. Eller inte suger, beroende på hur man vill se det. Förlåt.
Vad är bra då? Det är Morrowind+++, liksom. Det är sjukt öppet, man kan göra och bli vad man vill, skills ökar i takt med att man använder dem och man levlar efter hand man ökar i skills och inte tvärtom. Det är ruskigt snyggt och iallafall terrängen ritas låååååångt bort på min burk (pilar och sånt man skjuter bryter/krusar dock inte vattenytan om de landar bortom en viss distans vilket är rätt fult). Lite skryt: Spelet är sprillans nytt och alltså hårdvarutungt, körde en auto-detect och spelet satte mina inställningar till "Ultra High Quality". SÅ fet är datorn jag köpte innan jul.
Det finns massor av quests, massor av NPC:er, massor av l00t, massor av monster (jag har redan röjt ur en dunge med odöda), massor av städer och gosh jolly det lär ta ett tag att lira klart huvudquesten. Man ska hitta en arvinge till rikets kejsartron, och man hittar honom direkt. Problemet är att han inte alls har lust att bli kejsare...
Finns typ 8 raser, ett femton-tjugotal klasser (plus eventuella customklasser man skapar, jag gjorde en som heter Ninja!), femton stjärntecken(som ger vissa specialförmågor) och så kan man alliera sig med hur många olika fraktioner som helst, och gå med i 3-4 olika gillen. Omspelbarheten är alltså hög, man kan lira som äcklig skurk, ädel riddare, kunskapstörstande magiker, handelsman, the whole shebang - och det kommer garanterat vara annorlunda varje gång. Jag har inte valt än, men som ninja måste man kunna allt, så jag kan lite magi (typ ett par eldbollar och heal self), slåss med svärd, använda lätt rustning, skjuta pilbåge och använda sköld och smyga som mina klassfärdigheter, jag har även köpt ett gäng finkläder för att kunna infiltrera överklassen. Ninja!
Så släpp WoW, era töntar, och lira något riktigt istället!
Nå, brace yourselves, nu har Fogge gått på en tripp och lirat datorspel dygnet runt i en vecka och är frälst igen.
Först och främst, det jag har spelat allra mest: Galactic Civilizations 2. Ett brädspel i datorspelsform kan man säga, rymdstrategi enligt 4X-modellen (Explore, Expand, Exploit och Exterminate) med en helt sinnessjukt bra programmerad AI.
Konflikt:
Människan tar sig ut i Jymden och uppfinner motordrift som gör att man kan ta sig genom Jymden utan att använda warp-portaler, och springer in i nio andra Äjlienraser. Krig, diplomati, handel, kulturellt utbyte, ladi da och så vidare. Huvudkampanjen (som jag inte alls lirat) utspelar sig under "The human-drengin wars", där drengin är den mest krigiska av Äjlienraserna (de ser ut som orcher, go figure) och även spelets undertitel, The dread lords, en jättegammal civilisation som slogs mot en annan jättegammal civilisation och sen försvann båda, och nu kommer de tillbaka. De ser typ ut som jättebläckfiskar och har organiska skepp (typ som Chigs i Space: Above and beyond, för er nötter som ett den serien).
AI:
AI:n är helt otrolig (det finns system för vapen och försvar, och AI:n bygger skepp som slår mot dina svagheter och skyddar sig mot dina styrkor, den optimerar skattesatserna på en rund-basis för att få ut så mycket pengar som möjligt med minsta motstånd från befolkningen och justerar sina utgifter mellan social produktion (byggnader på planeter), militär produktion (Jymdskepp) och forskning beroende på vad den bygger och hur fort den behöver få klart ett visst skepp eller byggnad. Visst, du kan också göra detta, men om du ska göra det på 20 olika planeter som alla har olika förutsättningar måste du, som man säger, kruncha oerhörda mängder data för att komma fram till det mest optimala. Detta gör att AI:n känns som att den fuskar när den i själva verket inte alls gör det. Samtidigt kan AI:n vara behagligt korkad och spela rakt i dina händer. Jag har nu flyttat upp svårigheten på Normal och vinner några matcher och får däng några, oftast bara beroende på hur kartan slumpas fram och hur snabbt jag kan grabba kolonier. Lirar man med AI:n på Korkad så har man gott om tid att vinna den rundan och lära sig så mycket som möjligt av spelet. Dessutom är den full av humor, om man mobiliserar styrkor eller bygger stjärnbaser på en Äjliens territorium så säger den ibland "Du, jag vet nog vad du sysslar med, och om min intelligens inte var satt till "Sub-normal" skulle jag göra något åt det!". Finns dessutom massor av referenser till Liftarens Guide till Galaxen, men det rymdspel som inte spoofar den ska fan skämmas. Hittils har jag kunnat lura AI:n rätt hyfsat, dels så bygger den skepp för att kontra vad du har, inte vad du KAN bygga, så pumpar man ut laserskepp ett tag så får fiendeskeppen sköldar, men då slår man snabbt om till att producera missilskepp och kan använda Blitzkrieg för att plocka hela fiendenflottan. På samma sätt kan man ligga och krypa med inte ett enda militärt skepp och helt plötsligt förklarar någon krig för att man är så vek, utan att ta i beräkning hur bra ekonomi och produktionstakt du har. Innan hans invasionsskepp hinner till dina planeter har du byggt upp en militärmakt dubbelt så stor som hans... Enligt utsago går dock inte AI:n på dessa finter på högre nivåer.
Pros:
Ofantligt stort och djupt. Du kan göra skitmycket (vilket förvisso är kutym i liknande spel), det är snyggt, "realistisk" sci-fi, och AI:n är som sagt helt lysande på alla nivåer. Hela spelet känns genomtänkt och jag tror inte jag en enda gång har hittat en mekanism som kännts dålig på ett spelmässigt sätt. Jag tyckte personligen att det var hyfsat lätt att lära, men jag lirade Galciv 1 litegrand i väntan på den här titeln så vissa grundmekaniker var jag redan bekant med.
Och skeppsdesignern. Oh my fucking god. Det är som att göra en karaktär till ett rollspel, fast flera gånger i samma spelomgång! Det finns fem olika sorters skepps-"raser", drengin har sina modeller, människan sina, de ondskefulla robotkollektivet Yor sina osv, och varje ras har tre olika skrov per storlekskategori (större storlekskategorier blir tillgängliga när man forskat fram dem), PLUS att det finns massor av tingentangel att hänga på skeppen, lampor, vingar, motorurblås etc. som bara är pynt. Sen har man vapen, motorer, försvarssystem och moduler (såsom sensorer, kolonisationsmoduler, trupptransportmoduler, förnödenhetsmoduler så att skeppet får längre räckvidd osv) som har spelmässig inverkan. Själv har jag designat ett gäng skrov utan utrustning i olika klasser, från Tiny (fighters) via Small(heavy fighters och/eller fregatter) upp till Huge (capital ships) som blir tillgängliga som skepp (men helt värdelösa) så fort man forskat fram den storlekskategorin, sen kan man då i varje spelomgång bestycka dem efter eget tycke och behov. Behöver man panikbygga något snabbt som kan skjuta ner trupptransporten som är på väg mot en obevakad planet? Plocka fram Mjolnir-klassen, lasta på den en laserkanon och fyra-fem motorer och skicka den tvärsöver hela kartan. Behöver du plocka ner försvaret över en planet som till större delen består av missilbestyckade skepp? Ta Odin-klassens capital ship, ös på Point defence (missilmotmedel) så att den blir osårbar mot deras mesiga skepp och fyll resten av utrymmet (varje storlekskategori har begränsning på hur mycket stuff man kan montera fast på dem) med vapen som de inte har skydd mot och njut av förstörelsen. Ja, jag vet att det är nördigt att döpa skeppstyperna efter nordisk mytologi, so sue me. Tillsammans med Kryos Hull Mod(gör alla skrov tillgängliga för alla raser och gör också alla skrov till pynt, så att man kan göra riktigt snygga grejor) är skeppsdesignern helt fantastisk, och jag har nääästan lagt lika många timmar i den som i spelet självt.
Cons?
Folk säger att det är en brant inlärningskurva, jag säger ni är inte stabila. Lira spelet på låg svårighetsgrad ett par matcher mot en korkad motståndare så fattar du snart hur allt funkar, det mesta utvecklas enligt en rak linje i takt med att du forskar vidare, och planethantering är enkelt när man hajat vad det går ut på. En snabb genombläddring av manualen (som bara finns i pdf, skäms!) kan säkert hjälpa också. I övrigt... tja, det ska väl vara att vissa trick man kan köra mot AI:n funkar alldeles för väl, och att det som i vissa brädspel kan komma till en punkt då spelet avgörs, men inte slutar. AI:n är duktig på att ge upp när han är klen, men ibland blir det så att bara man tar -den- kolonin från datorn och etablerar sig där så kommer han i fortsättningen inte ha en chans, och tiden från det att man etablerat sin "säkra vinst" tills det att man vinner kan ibland vara onödigt lång. Detta motverkas säkert också högre upp på AI-intelligensen, bara jag kliver upp på steget efter Normal så får jag rådäng vad jag än gör, så jag lirar nog ett gäng matcher på Normal till innan jag försöker nästa gång. Dessutom finns det ett par glitchar med vissa av kommandona som man kan ge skepp att uföra automatiskt, men det fixas i nästa patch (1.1).
Oh. Spelet kraschar helt orimligt ofta också, men bara vid utsides påverkan. Det klarar myyycket sällan att man alt-tabbar, och ibland har jag fått crash to desktop bara för att någon skrivit till mig på ICQ. Visst, stäng av ICQ innan man spelar men spel av idag borde klara av att applikationer körs i bakgrunden.
Nästa spel jag måste rekommendera är Elder Scrolls 4, Oblivion. För er som lirat Morrowind: You aint seen nothing yet. Rollspelselementen så långt har varit klart sub-par, man har inga dialogval och de flesta NPC:er är bara platser där man får läsa ny text och inte unika personer man kan interagera med. Det finns ett "minigame" för Speech-craftfärdigheten, men det är rätt simpelt och det enda det kan påverka är hur välvilligt inställd någon är till dig för att berätta vissa saker etc, men det är ändå alltid enklare att bara slänga guld på personen än att först dra ett skämt, sen smickra, sen skryta etc. Brudarna går inte att få i säng ändå, vilket suger. Eller inte suger, beroende på hur man vill se det. Förlåt.
Vad är bra då? Det är Morrowind+++, liksom. Det är sjukt öppet, man kan göra och bli vad man vill, skills ökar i takt med att man använder dem och man levlar efter hand man ökar i skills och inte tvärtom. Det är ruskigt snyggt och iallafall terrängen ritas låååååångt bort på min burk (pilar och sånt man skjuter bryter/krusar dock inte vattenytan om de landar bortom en viss distans vilket är rätt fult). Lite skryt: Spelet är sprillans nytt och alltså hårdvarutungt, körde en auto-detect och spelet satte mina inställningar till "Ultra High Quality". SÅ fet är datorn jag köpte innan jul.
Det finns massor av quests, massor av NPC:er, massor av l00t, massor av monster (jag har redan röjt ur en dunge med odöda), massor av städer och gosh jolly det lär ta ett tag att lira klart huvudquesten. Man ska hitta en arvinge till rikets kejsartron, och man hittar honom direkt. Problemet är att han inte alls har lust att bli kejsare...
Finns typ 8 raser, ett femton-tjugotal klasser (plus eventuella customklasser man skapar, jag gjorde en som heter Ninja!), femton stjärntecken(som ger vissa specialförmågor) och så kan man alliera sig med hur många olika fraktioner som helst, och gå med i 3-4 olika gillen. Omspelbarheten är alltså hög, man kan lira som äcklig skurk, ädel riddare, kunskapstörstande magiker, handelsman, the whole shebang - och det kommer garanterat vara annorlunda varje gång. Jag har inte valt än, men som ninja måste man kunna allt, så jag kan lite magi (typ ett par eldbollar och heal self), slåss med svärd, använda lätt rustning, skjuta pilbåge och använda sköld och smyga som mina klassfärdigheter, jag har även köpt ett gäng finkläder för att kunna infiltrera överklassen. Ninja!
Så släpp WoW, era töntar, och lira något riktigt istället!