Nekromanti Zombies, hur pass farliga?
- Thread starter Landrim
- Start date
Landrim
Warrior
- Joined
- 21 May 2013
- Messages
- 251
Jag sa aldrig att detta var vad jag skulle göra, bara att det var något i den stilen. Svårt att komma på saker som når ut till många på kort tid (gärna med någon form av hysteri inblandad som eskalerar det). Jag gillar annars tanken med en digital spridning, problemet blir då istället att det inte längre rör sig om virus som kan spridas vidare från zombie till människa.God45;n131405 said:
För schysst misstänksamhetsdrama är ju långsamt insjuknande efter bett riktigt super. Folk är misstänksamma mot alla som varit i kontakt med zombier, sätter dem i karantän, skjuter dem "för att vara på den säkra sidan", och folk som blivit bitna vet att deras tid är begränsad och kan göra vad som helst. För rollpersoner som blir smittade är det en väldigt tung dramatisk fråga: vad kommer du att göra med de sista dagarna av ditt liv?
Det hade jag jobbat med, tror jag. Spela med en rejäl bunt personer i en grupp, med allehanda relationer och personligheter. Fokusera på några människor i taget och uppgradera dem till rollpersoner. Utforska dem. vilka är de? Hur ser deras relationer ut? Vad är viktigt för dem i livet? Och sedan BAM! En av dem blir biten. Hen har en dödsdom över sitt huvud. Hur reagerar hen? Döljer det för andra? Börjar våldföra sig på folk för att "det är ändå skit samma"? Offrar sitt liv för att hjälpa de hen älskar? Passar på att skjuta den där hen hatar? Det blir som en individualiserad Montsegur 1244-deadline. Strössla med lite flashbackscener till rollpersonernas liv innan katastrofen.
Djävlar, nu blev jag riktigt taggad att skriva ett zombiespel.
Det hade jag jobbat med, tror jag. Spela med en rejäl bunt personer i en grupp, med allehanda relationer och personligheter. Fokusera på några människor i taget och uppgradera dem till rollpersoner. Utforska dem. vilka är de? Hur ser deras relationer ut? Vad är viktigt för dem i livet? Och sedan BAM! En av dem blir biten. Hen har en dödsdom över sitt huvud. Hur reagerar hen? Döljer det för andra? Börjar våldföra sig på folk för att "det är ändå skit samma"? Offrar sitt liv för att hjälpa de hen älskar? Passar på att skjuta den där hen hatar? Det blir som en individualiserad Montsegur 1244-deadline. Strössla med lite flashbackscener till rollpersonernas liv innan katastrofen.
Djävlar, nu blev jag riktigt taggad att skriva ett zombiespel.
.113
Swashbuckler
Tänker bara såhär, någon kanske redan sagt det men, om fokus är mycket på storyn osv jämfört med action så blir det ju om inte annat väldigt spännande med 100% smittrisk om någon blir biten och inte berättar det eftersom man dör då av gruppen typ 
anth
Vetefan
Jag tycker om koncept där spelarna svävar i ovisshet. Om en rollperson blir biten blir personen sämre och sämre under ett par dagapersonen dör eller tillfrisknar. Chansen är 50/50 och slås inte förrän rollpersonen faltiskt ska förvandlas till zombie eller mirakulöst tillfriskna.
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Roligare och vettigare då att göra zombieviruset till nån en sjukdom som går att vaxinera mot, men antiwaxxer-rörelserna har fått ihop så mycket pengar och sätter in en superlobbyinsatts för att svartmåla vaccinet vilket leder till att en stor del av befolkningen sjuknar in och zombifieras. Eller kanske att antivaxxers saboterar vaccinet, bryter sig in och byter ut det mot något som orsakar zombiefieringen.God45;n131405 said:
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Förövrigt: jag gillar att slåss i rollspel, lite strider livar alltid upp brukar jag säga. När man slåss tenderar man att bli skadad. Jag gillar också när rollpersonerna blir mer och mer skadade och slitna. Då tycker jag det är tråkigt om ett bett automatiskt innebär att man blir zombie, eller att det ens finns en stor chans.
Så antingen imuna rollpersoner, eller annat spridningssätt som ändå går att skydda sig mot bättre.
Så antingen imuna rollpersoner, eller annat spridningssätt som ändå går att skydda sig mot bättre.
Fridigern
Swordsman
- Joined
- 23 Sep 2014
- Messages
- 404
Jag hade kört med Stridspoäng (HP-system) här ala D&D4, där man blir skadad (bloodied) på 50% av sina SP (således biten om man slåss med zombier) och dör på 0 SP. Ett försiktigt insmyget levelsystem (eventuellt dolt), eller att man får öka SP i takt med att man blir en skickligare överlevare hade passat perfekt i de zombiescenarion jag dagdrömmer om att göra. En standardöverlevare börjar med 1T6 SP och zombier gör 1T4 SP men dubbelt om de flankerar, typ. Critical är alltid biten. Walking Dead-snubbarna skulle motsvara Överlevare level 10 minst, med 30-60 SP.Rymdhamster;n131435 said:
Sen håller jag med om att en liten risk att tillfriskna nog faktiskt kan öka riskerna att zombieviruset sprids, säg 5% chans att man blir bra igen. I så fall skulle folk i högre grad ha en anledning att dölja sin skada, folk skulle försöka vårda personen mm. Säg också att zombieviruset gör att man sakta blir mer och mer aggressiv och irrationell tills man först blir en psykopatisk skrikande mordmördargalning som fortsatt kan använda vapen och fordon, sedan blir en 28-dagar-senare-zombie, som sedan då den förruttnar eller dör blir en vanlig långsam zombie typ. Det kan skildra hur zombieviruset successivt tar över kroppsfunktioner tills egna organ inte behövs längre. Då skulle det smitta som tusan.
Detta, helt klart.anth;n131421 said:
Vi körde ett zombie-lir för några år sedan där om man blev biten av en zombie så var man rökt. 100% smittorisk. Det blev faktiskt motsatsen till spännande. Varenda zombie var en vandrande glaskanon' och alla strider blev skittråkiga mot dem. Och eftersom det var tänkt att vara ganska mycket action så bekämpade vi vår beskärda del av zombies.
Det blev till slut lite så att om vi kunde så valde vi fajter mot mänskliga motståndare för då kunde man få en smäll och sen hela upp den skadan och vinna striden men lite tilltufsade sas. Strider mot zombier var helt binära och jävligt 'fickle' också antingen kom man ur striden utan en skråma eller så var man död, fanns inget mellanting.
Cog.
Jag har spelat Zombie Cinema två gånger och ingen av gångerna var det ens i närheten av det jag beskrev. Jag snackar om att göra ett dramaspel. Zombie Cinema är mer ett splatterspel. Känns inte som att det har mer än minimalt stöd för drama.RasmusL;n131480 said:Zombie Cinema?
Jo, det har du väl rätt i. Var som sagt några år sedan men om jag kommer ihåg rätt så var det att OM man blev skadad av en zombie så var det över. Bara att göra en ny RP för man var dödsdömd.Genesis;n131495 said:
Lite som om gobbos i D&D hade gått omrking med en instakill-effekt på sina attacker...
Cog.
Spelet kommer inte att skapa drama men om spelarna bidrar och är investerade i sin setting så ger det bra pacing och eskalerar konflikten på ett snyggt sätt, tycker jag. Jag har spelat det... 12 gånger? ...och det har blivit bra drama i mer än hälften av speltillfällena (övriga gånger har förutsättningarna inte funnits).Genesis;n131496 said:
Det blir helt enkelt vad en gör det till.
Absolut, det håller jag med om. Det går utmärkt att skapa drama i Zombie Cinema, Symbaroum eller D&D5. Vad jag är ute efter är en annan typ av spel, dock, som bygger in en del av detta i strukturen. Du kan bygga upp ett relationsschema i ZC, du kan spela med en säker död för folk som blivit bitna, du kan sätta flashbackscener, du kan adressera personliga teman och driva dem till sin spets med en timer, men allt detta ligger utanpå spelet. Jag tror att det vore lättare att spela det jag beskrev i Utpost, Apocalypse World eller Den yttersta domen än att spela det i Zombie Cinema, för dessa spel har en struktur som ligger närmare det jag är ute efter. Zombie Cinema har zombier, men i allt annat är det ett väldigt annorlunda spel jämfört med vad jag tänkte mig (men kanske misslyckades med att kommunicera). System matters!RasmusL;n131540 said:
Det som ligger i spelet:Genesis;n131549 said:
*spelarna uppmuntras anta kolliderande agendor och driva mot konflikt
*spelarna uppmanas göra sina karaktärer mänskliga och möjliga att sympatisera med
*spelet eskalerar det yttre hotet och dödar av protagonister i accelererande takt.
Sedan ligger, som du säger, mycket annat "utanpå spelet" men då spelet är skrivet och beskrivet på totalt ett A4-ark så är det inte så konstigt. De spel du nämner är tyngre regelmässigt och kan således styra tydligare men ZC gör imltho vad det kan på det begränsade utrymme det har (jfr AW:s oääääääääändliga regelbok).
Javisst, jag menade inte att Zombie Cinema är dåligt eller dåligt gjort. Jag menar bara att det inte är det jag är ute efter här. ZC är helt okej. Men hur uppmanas spelarna att göra sina rollpersoner mänskliga och möjliga att sympatisera med? Det är inget jag märkt av när jag spelat spelet. Finns det en sådan uppmuntran i texten?RasmusL;n131627 said:
Och jag förstår vad du menar men tycker att du drar det alldeles för långt när du säger att det inte finns stöd för dramaskapande i spelet, det är nämligen imltho det _enda_ som finns i spelet (om än i begränsad mängd). Mer än Psychodrame, mer än Archipelago, mer än Dog Eat Dog, m fl m fl.
Mer än Psychodrame? I beg to differ. Setupen i det spelet är ju hårt driven mot drama. Jag kanske borde spela spelet mer, men när jag spelat ZC har det aldrig varit så mycket drama, och rollpersonerna har oftast varit ganska grunda. Spelet har en pacingmekanism, men pacing har ju inte så mycket med drama att göra? Det är ett spel som emulerar zombiegenren rätt bra, och det är det inget fel i. Nerver av stål har heller inte så mycket stöd för drama. De är båda Right to dream-inriktade spel och det är inget fel med det.RasmusL;n131644 said:
Men, som sagt, det kan vara så att mina två speltillfällen har varit icke-representativa. När vi spelade det på LinCon (den gången det tog så fruktansvärt lång tid att vi var tvugna att modda spelet för att det skulle ta slut någon gång), hur tycker du att det lade sig på dramaskalan? Jag minns det som mer engagerande än den första gången jag spelade det, men inte så känslomässigt greppande.