Skarpskytten
Ödestyngd världsvandrare
Jag håller helt med om detta, men för mig handlar det också om culture gamings dramatiska potential. Genom att sätta upp en värld med normer och föreställningar möjliggör man också intressanta val med tydliga konsekvenser i världen. Istället för att säga "nej, Bengt, du får inte spela en kvinnlig krigare för det finns inte några" kan man säga "kul att du vill spela en kvinnlig krigare, Bengt, men givet könsrollerna i den här världen är det viktigt att du förstår att din rollfigur kommer att behandlas väldigt illa, ha låg status och få kämpa mycket hårdare än någon man för att bli accepterad". Detsamma gäller enskilda situationer i spelet: "jag vill här vara tydlig med, Bengta, att om ni ertappas på tempelområdet kommer ni kunna råka riktigt illa ut, men din gubbe är en prottonfan och vakterna kommer därför döda dig direkt - tänkter du följa med in eller stannar du utanför?". Och så vidare.Vi pratar dockskåpsfantasy här, och då är världsbygget och trovärdigheten i det världsbygget ett självändamål i sig. Från perspektivet som författare av ett dockskåp är det en intressant intellektuell och kreativ utmaning att få en genusutopi att mäjka sense i en dylik setting, och som läsare eller spelare är det intressant och relevant i det att förklaringarna tillför trovärdighet som underlättar immersion i kulturerna och världen, och dockskåp är nästan alltid också culture gaming, så sådan immersion är högintressant för spelarna.
Prendragon och Vampire gör det här jättebra. Och säkert Eon också, det har jag dock aldrig spelat.
Last edited: