Angående symbaroum:
Om man vill skriva en berättelse om ex. klasskillnader ska man, anser jag, kunna göra det utan att också - i samma berättelse, tvingas skriva om alla andra orättvisor som finns i världen.
Absolut! Men nu pratade vi inte ursprungligen om isolerade berättelser, utan stora världsbyggen med trovärdighet som honnörsord. För rollspel med mer tydliga nischar tycker jag givetvis att det är både rätt och rimligt att fokusera på det som är relevant för de nischerna. Men ett sant genusneutralt samhälle likt det folk hävdar finns i Symbaroum kullkastar många premisser och antaganden man annars hade gjort om settingen baserat på hur saker fungerar i vår värld, så det tycks mig som att ett sådant samhälle hade krävt
mer text och möda att förklara för läsaren än om man bara antog att saker var typ semi-patriarkala på det sätt vi är beklagligt vana vid. Exempel på saker jag genast undrar över, liksom:
- Blir kvinnor någonsin sextrakasserade i Symbaroums värld?
- Hur är synen på faderskap?
- Vad händer om en kvinna i militären blir gravid?
- Förekommer könsdifferentierade kläder? Varför isåfall? (se Svarte Faraonens inlägg ovan).
- Är könsuppdelning bland krigare 50/50?
Vissa av dessa frågeställningar är inte bara relevanta för ett dockskåp, utan kan faktiskt komma att spela roll i vanliga äventyr i andra sorters fantasyvärldar också.
Utöver det känns det behagligt, som någon tidigare nämnde, att befinna sig i en jämlik värld. Där fiktionen är en god förebild för verkligheten
Absolut! Det kan jag förstå, och jag vet att många känner så. Det är dock inte min grej, jag föredrar berättelser som har mer igenkänning gentemot vår egen värld. Men det är givetvis en ren smaksak.