Rätt kampanj, fel rollperson

[Magnus Seter]

Ok, det där har jag riktigt aldrig fattat och har heller aldrig spelat i en sådan grupp. Ingen kritik. Förstår det bara inte

Är helt med på det. Själv satt jag som en fågelholk under hela spelomgången ...

 

[Anarchclown]

*sjunger* historien uppreeeeeeeeepar siiiiiiiiiiiiig...

Ja. Jag gillar idén med robotar men alla versioner efter originalmutant från åttiotalet har alltid givit alldeles för mycket möjligheter att spela totalt hänsynslösa mördarmaskiner och jag vet verkligen inte varför.

 

[Rymdhamster]

Ja. Jag gillar idén med robotar men alla versioner efter originalmutant från åttiotalet har alltid givit alldeles för mycket möjligheter att spela totalt hänsynslösa mördarmaskiner och jag vet verkligen inte varför.

Folk vill vara terminator. Jag minns att till och med i i oringalmutant kände de sig nödgade att påpeka vid optionen "verktygshand" att det inte var okej att ha ett inbyggt vapen istället, så det verkar ha varit efterfrågat redan då =D

 

[Troberg]

Jo det låter ju som ett problem. Hade ni snackat igenom förutsättningarna och vad ni ville ha ut av spelet innan? Om ja så är det ganska oskönt beteende att jävlas med de andras upplevelse genom att bryta mot vad ni kommit överens om att ni ska spela. Om nej så är det väl knappast den personens fel då hen inte hade förutsättningarna klara för sig?

Låt mig säga så här: Personen har tjatat sig till en sådan karaktär, mot min väldigt tydliga inrådan, och jag har gått med på det för att jag inte orkat med dramaqueening (vilket det ändå blivit sen, när spelaren upptäcker att alla där kampanjen utspelar sig hatar karaktären, precis det som jag varnade om att det skulle hända).

Jag funderade, och funderade...

Men nä, jag får inte ihop det.

Å ena sidan har vi spelaren som bara vill slippa uppleva samma förtryck i spelet som i verkligheten.
Å andra sidan har vi spelaren som vill ha maktkänslan det ger att krossa andras planer.

Kan inte få det till samma fenomen.

Ditt första fall har jag nästan aldrig sett i verkligheten, förutom när det är förtryck som man kan samla gruppen och gemensamt ta fighten om. Det man oftare ser är "Nu ska vi spela i alvernas stad." och vissa spelare som då typiskt envisas att de vill spela en öppet kannibalistisk orch med blodtörstiga mentalstörningar (OK, aningen överdrivet, men ni förstår nog poängen).

Jag kan rapportera att det inte spelar ett dugg roll vad man säger till vissa spelare de gör vad fan de vill ändå. Ni ska spela smågangsters i Mutant. De andra karaktärerna är mutanter som redan spelat en session eller två. De ligger i småbråk med andra gäng men försöker hindra att bängen slår ner på den eller ett totalt gängkrig.

Spelare: Cool. *Gör en karaktär som är mördarrobot med synliga vapen över hela sig och som första sessionen när RP blir påhoppade av två killar med knölpåkar i en folkmassa börjar headshotta folk och sedan blir irriterad när resten av RP inte vill ha med denna nu efterlysta psykopat att göra.*

Detta är mitt senaste exempel men det är verkligen inte det enda.

Exakt så.

 

[Mogger]

rollpersoner är nästan alltid normbrytare...spelare som gillar att spela konformister är ganska få (men jag är en av dem).

Skulle säga att vi nog aldrig har kontextlösa RP när vi spelar. Normbrytare av typen "minmaxa, sabba, kladda och tramsa" har jag inte sett sedan jag var 12.

Visst, att vara äventyrare är lite att vara normbrytare men jag tänker mer på Oscar Wilde och Jean d'Arc än sådant som nämnts i den här tråden.

 

[Bolongo]

Ditt första fall har jag nästan aldrig sett i verkligheten

OK, men det var i vilket fall det som tråden handlade om. Det andra du pratar om är ju också ett känt problem - men det är ett annat problem.

 

[Gurgeh]

Den här tråden är utbruten ur "Könsroller i rollspel".

 

[Loffeboll]

Jag kan rapportera att det inte spelar ett dugg roll vad man säger till vissa spelare de gör vad fan de vill ändå. Ni ska spela smågangsters i Mutant. De andra karaktärerna är mutanter som redan spelat en session eller två. De ligger i småbråk med andra gäng men försöker hindra att bängen slår ner på den eller ett totalt gängkrig.

Spelare: Cool. *Gör en karaktär som är mördarrobot med synliga vapen över hela sig och som första sessionen när RP blir påhoppade av två killar med knölpåkar i en folkmassa börjar headshotta folk och sedan blir irriterad när resten av RP inte vill ha med denna nu efterlysta psykopat att göra.*

Detta är mitt senaste exempel men det är verkligen inte det enda.

Ajaj, låter som att ni borde ta ett snack med den här spelaren och förklara hur dennes agerande förstör spelupplevelsen för er andra. Om hen inte lyssnar så skulle i alla fall jag överväga att kicka personen från gruppen.

 

[God45]

Min necromancer var också en knarklangare så det funkar med gängen och min kråkperson tjuv låtsades vara en samurai (vilket är väldigt 7 samurajerna) och min Sherlock Holmes klon hade kunnat vara i Wilda Western för det är faktiskt sammtidgt och Nagaraja är en fungerande klan och det är inte mitt jävla fel att Trudvang är för sexistiskt för min kvinna förklädd till sin bror för att ta makten med ond magi och jag ser inte problemet med att vara en knarkare med ett gevär som det är ett faktiskt krigsbrott att avfyra bara för att alla andra är nobla rymdriddare/rymdpräster.

Äääähhhhg...

JAG ÄR INTE PROBLEMET HÄR! NEUTRAL EVIL ÄR DET BÄSTA ALIGNMENTET!

 

[Cybot]

Min necromancer var också en knarklangare så det funkar med gängen och min kråkperson tjuv låtsades vara en samurai (vilket är väldigt 7 samurajerna) och min Sherlock Holmes klon hade kunnat vara i Wilda Western för det är faktiskt sammtidgt och Nagaraja är en fungerande klan och det är inte mitt jävla fel att Trudvang är för sexistiskt för min kvinna förklädd till sin bror för att ta makten med ond magi och jag ser inte problemet med att vara en knarkare med ett gevär som det är ett faktiskt krigsbrott att avfyra bara för att alla andra är nobla rymdriddare/rymdpräster.

Äääähhhhg...

JAG ÄR INTE PROBLEMET HÄR! NEUTRAL EVIL ÄR DET BÄSTA ALIGNMENTET!

Nagaraja ÄR en fungerande klan...i rätt setting

 

[God45]

Nagaraja ÄR en fungerande klan...i rätt setting

Men du spelar en Nagaraja på ett smart och sneaky sätt! Jag spelade en i en småstadskampanj, var den lokala natt rättsläkaren och "Roadkillade" folk på motorvägen i närheten när jag hade lite mat

 

[afUttermark]

Har ni verkligen de här problemen på riktigt? Jag hade slutat spela om de jag spelat med betett sig helt irrelevant mot storyn.
Sen kan det ju vara lite roligt med fel karaktärer. Jag försökte sätta in en Piritgangster i ett vildmarksäventyr.
En annan gång övertygade min sl mig om att man visst kan spela lärdman med mycket skills som handlade om sociala färdigheter(burning w) sen en minut in i äventyret möter vi lönnmördare som inte alls går att prata med och min gubbe blir svårt knivad. Det kändes som jag blivit lurad.

 

[Dr_Dängrot]

Hade en spelare som alltid envisades med att göra dom för äventyret mest missanpassade karaktärer hen kunde komma på .

Vi körde en öken kampanj och hen skulle absolut vara pirat , vi spelade high fantasy och hen skulle vara en grisodlande bonde , i ett mysterielösar scenario skulle hen vara radio dj i western envisades hen med att få spela prostituerad som fortfarande var aktiv i sitt yrke osv osv osv .

 

[afUttermark]

Vänskap är ju fantastiskt för ni måste ju varit kompisar på något sätt, eller så hade du ont om spelare för jag förstår inte varför man utsätter sig för detta gång på gång.

 

[Dr_Dängrot]

Vänskap är ju fantastiskt för ni måste ju varit kompisar på något sätt, eller så hade du ont om spelare för jag förstår inte varför man utsätter sig för detta gång på gång.

Hen var en barndomsvän + att jag bodde på en liten bruksort där urvalet av rollspelare inte var så stort , det var inte som att man kunde gå och byta ut en spelare mot en annan så fort nått inte funkade .

 

[2097]

Ang det nya trådnamnet:
Det är skillnad på att vara typ en mario-sköldpadda i en diskbänksdramedi om 1970-talets oljekris eller nåt annat som är helt utanför genren, jämfört med det som @Troberg protesterade mot: att vara någon (ex vis en förrymd slav) som lever och finns och andas i spelvärlden men vill bryta mot dess normer och inte vara nermald av dess kyriarkier.

 

[Lupus Maximus]

Ang det nya trådnamnet:
Det är skillnad på att vara typ en mario-sköldpadda i en diskbänksdramedi om 1970-talets oljekris eller nåt annat som är helt utanför genren, jämfört med det som @Troberg protesterade mot: att vara någon (ex vis en förrymd slav) som lever och finns och andas i spelvärlden men vill bryta mot dess normer och inte vara nermald av dess kyriarkier.

Finns många saker som fanns under 70-talet som inte skulle passa in i genren för diskbänksdrama om oljekrisen.

Bara för att båda kan finnas i samma setting betyder inte att de fungerar i samband med de övriga rollpersonerna, utan att det antingen blir två parallella äventyr eller väldigt krystat.

 

[2097]

Jag menar att det är två totalt olika mindsets.
Att vilja bryta spelvärldens normer är inte att bara trolla och vanda och griefa.

"Det här är en spelvärld där kvinnor ska hålla käften och ____ ska vara slavar (samt hålla käften)."
Jag benådar dom stilsäkra spelare vars omedelbara instinkt i en sådan situation blir att försöka förändra de normerna. Eller lämna den spelledaren.

Det är inte "fel rollperson" att se en spelvärld, se vilka som är dom nertrampade, och försöka lyfta upp dom.

 

[Mogger]

Finns många saker som fanns under 70-talet som inte skulle passa in i genren för diskbänksdrama om oljekrisen.

Bara för att båda kan finnas i samma setting betyder inte att de fungerar i samband med de övriga rollpersonerna, utan att det antingen blir två parallella äventyr eller väldigt krystat.

Jag har alltid sett det som spelgruppens uppgift att finna gemensamma nämnare för sina RP och för SL att sedan väva in detta på ett intressant sätt genom en serie fiktiva skeenden. Om något inte passar in vet man ju det i förväg. Som när en kompis syrra ville vara med och spela och gjorde en trebröstad blåhudad krigare vid namn Bruce Willis. Det var ju inte så att vi började spela och först då fattade att det inte passade in i vår rätt jordnära DoD-kampanj.

Har man slarvat med förarbetet så blir det inte så bra resultat. Det gäller ju allt. Ibland kan det blir lite fel ändå, trots att alla vill samma sak. Men då är det ett ärligt missförstånd som ingen förutsåg. Men jag ställer mig väldigt tveksam till att vuxna människor inte fixar att skapa en fungerande spelgrupp givet ett antal givna förutsättningar.

 

[Lupus Maximus]

Har man slarvat med förarbetet så blir det inte så bra resultat. Det gäller ju allt. Ibland kan det blir lite fel ändå, trots att alla vill samma sak. Men då är det ett ärligt missförstånd som ingen förutsåg. Men jag ställer mig väldigt tveksam till att vuxna människor inte fixar att skapa en fungerande spelgrupp givet ett antal givna förutsättningar.

Håller helt klart med. Själv brukar jag lägga ner rätt mycket tid på att se om några spelare har till synes okompatibla rollpersonskoncept och vrida till dem så att det funkar tillsammans. Jag spelleder dessutom nästan uteslutande bara sandlådor, så det brukar också finnas en hög flexibilitet mot det jag tänkt mig. Men det betyder inte att vilket koncept som helst är acceptabelt, utan begränsat till de koncept som alla i spelgruppen tycker blir intressant.

Jag menar att det är två totalt olika mindsets.
Att vilja bryta spelvärldens normer är inte att bara trolla och vanda och griefa.

"Det här är en spelvärld där kvinnor ska hålla käften och ____ ska vara slavar (samt hålla käften)."
Jag benådar dom stilsäkra spelare vars omedelbara instinkt i en sådan situation blir att försöka förändra de normerna. Eller lämna den spelledaren.

Om vi tar Rom som exempel, som fanns det mäktiga och inflytelserika kvinnor, trots en kultur som var sexistisk nog att använda löpnummer på döttrarna istället för att ge dem namn.

I "vilda västern" fanns kvinnor som Cathay Williams.

Den första kvinnliga guvernören i Texas var 1925.

Slavar i Rom var inte enbart grovarbetare, så en slav kan vara bokhållaren åt en fri. Det finns exempel på där lönen för två personer vid samma bygge gick till en person, vilket tyder på att den ena var slav till den andre. Men den som fick pengarna hade den lägre lönen av de båda. Så antingen var slaven en specialist, eller så var slaven i någon form av arbetsledande position. Så ägare och slav jobbade sida vid sida, alternativt chef/underhuggare.

Slavar sågs dock som "den inre fienden", så ens misstanke på upproriskhet sågs sällan med blida ögon.

Så en fråga. Hur får du "att spela en slav som vill göra uppror mot systemet passar inte i den här kampanjen" till "kvinnor skall hålla käften"?

Det är inte "fel rollperson" att se en spelvärld, se vilka som är dom nertrampade, och försöka lyfta upp dom.

Det är fel om det går mot spelpremissen, på samma sätt som att det är fel att skapa en rollperson som vill hålla kvar status quo om spelpremissen är att lyfta upp dem. Inget av dem är rätt eller fel i sig, men de kan vara inkompatibla i samma spel (men t.ex. inte om drama mellan rollpersoner eller PvP är på tapeten).